Nej till religiös och politisk klädsel i skolan.

Det har i media och sociala medier de senaste veckorna diskuterats om skolan ska acceptera att barn i förskola och småskola ska kunna bära slöja eller ej. Ibland används ordet huvudduk.

Min uppfattning gav jag uttryck för så här:

"Tja, jag ser ingen anledning till varför små flickor i offentligt finansierad småskola alltid ska ha slöja som begränsar rörelsefriheten och vars användning har sexuella och religiösa kopplingar."

"Jag tycker inte att kläder som signalerar religiös eller politisk propaganda, eller som sexualiserat deras bärare, bör användas i skolan av små barn."

Två personer som jag har respekt för och ofta håller med i mycket, rektor Hamid Zafar och Eli Göndör, skriver en lite förvirrad, tycker jag, debattartikel och försvarar religiös, och antar jag, politisk, klädsel i skolan.

Jag håller inte alls med dem, utan tycker att deras inställning är rätt aningslös.

Den fritänkande socialdemokraten Johan Westerholm, med nätsajten Ledarsidorna, har i några inlägg dels försvarat Frankrikes linje, inga slöjor (eller andra religiösa eller politiska symboler, antar jag) i skolan upp till 15 års ålder. Artikeln ligger bakom betalvägg.
Han analyserar också Zafar/Göndörs artikel och kritiserar den skarpt.
Han menar att deras analys ligger nära Socialdemokrater för tro och solidaritet, och befarar att moderaterna kan hamna i samma läger som dem vad gäller att acceptera nära samarbete med muslimska salafister, typ.
Både Zafar och Göndör ingår i moderaternas integrationskommissions externa expertgrupp.

Även Lisa Magnusson kritiserar på ledarplats i DN starkt slöja för små barn i skolan. Tyvärr också bakom betalvägg..
Sara Mohammad, grundare av Glöm aldrig Pela och Fadime, är helt för ett förbud för slöja på barn, ingen betalvägg.
Hur dagispersonal ser på detta är rätt alarmerande.

Här en bok som sägs ha bidragit till Frankrikes beslut. Bakom betalvägg.

Jag har skrivit om dessa frågor i flera blogginlägg, här är ett.

Omskärelse,ålderstest - det rör på sig

Jag driver ju ibland frågor som jag menar bör förändras, även om de går emot den rådande "konsensuslinjen".

Jag skrev en debattartikel på DN-debatt för några månader sedan om att Sverige borde ålderstesta ensamkommande flyktingbarn/flyktingungdomar. En del reaktioner utmålade mig som mörkerman, men som väl var kom det även andra.

Socialstyrelsen har nu presenterat riktlinjer för ålderstest, och bl a rekommenderat att "Medicinska åldersbedömningar som rutin bör inledas med en läkarundersökning och kompletteras med röntgenundersökningar av handskelett och tänder". Det är bra och ansluter till hur andra nordiska länder arbetar.

Jag är lite oklar över vad anvisningarna innebär i sin helhet, det får den fortsatta debatten utvisa. Jag blir lite betänksam när målet med de nya anvisningarna är "att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år."

Visst är det viktigt men min ingång var ju snarast den motsatta, att undersökningar i andra nordiska länder och en del bedömningar från svensk praxis snarare indikerade att en hel del vuxna klart över 18 år ansöker om och accepteras som barn under 18.

..........

Jag har också motionerat och interpellerat om att föräldrare "inte äger sina barns kroppar", att endast den myndige mannen bör kunna besluta om han vill ta bort förhuden från sitt könsorgan, och att det inte är rimligt att föräldrarna för barnets räkning ska kunna fatta sådana oåterkalleliga beslut.

En tysk domstol har nu dömt i samma riktning. Domen kan mycket väl ändras i högre instans, kan jag tänka mig, men det är bra att frågan diskuteras.

Som liberal tycker jag att det är naturligt att värna individens integritet och rätt att själv bestämma över sin kropp. Andra kommer till helt motsatta slutsatser, t ex integrationsminister Ullenhag och frihetssmedjans Torbjörn Jerlerup. Jag tycker att Jerlerups argumentation är ohållbar.

Per Pettersson från samma smedja resonerar mer balanserat, och Markus Kylberg är ännu tydligare.
Jag finns i häradet mellan dem.

Staffan Danielsson´- frihetskämpe eller mörkerman?

Jag har skrivit en sansad debattartikel om vikten av att respektera åldersgränsen 18 år när ensamkommande kommer till Sverige, och att eftersträva en rimlig samsyn med t ex våra nordiska grannländer om hur åldern kan bestämmas i tveksamma fall.

Jag har fått betydande stöd men också kraftig kritik för att "tassa i de bruna jaktmarkerna" osv. Detta tar självfallet särskilt hårt om det kommer från tidningar och människor som jag respekterar.

En kritik som förts fram av några ledande centerpartister är att det handlar ju inte bara om denna artikel i sig, jag har ju "fiskat i grumliga vatten i andra frågor tidigare", ungefär.

Jag har ett brett samhällsintresse, inte minst om principiella etiska och andra frågor.

Visst är min uppfattning i en del av de frågorna i minoritet, och det är väl också därför jag diskuterat dem, att jag har en åsikt och vill påverka.

Jag har självfallet uppfattningen att min ståndpunkt i var och en av de här frågorna må ifrågasättas av andra men att ingen av dem har minsta koppling till att inte respektera andra människor eller grupper.

Döm själv och kommentera gärna för dialog, här kommer de frågor som några anser vara besvärande för mig:

* Motion om centrala riktlinjer i offentligt finansierad verksamhet som skola och barn- och äldreomsorg för att man inte ska dölja ansiktet för varandra (vare sig med t ex burka eller rånarluva, alltså).

I detta blogginlägg har jag motiverat mig och givit fler länkar. Upphovet till motionen var när 15 skolor i stockholmsområdet tillskrev någon central instans och ville ha centrala riktlinjer istället för att varje gång frågan kom upp behöva göra en prövning som ändå nog landade i att ansiktet inte ska döljas i dessa sammanhang. Detta menar jag egentligen är rätt okontroversiellt, jag tycker att det är rimligt att från statens sida vara tydlig i vad som ska gälla i denna fråga i dessa sammanhang.

Jag skrev också att "det bör utredas om dolda ansikten ska accepteras i t ex köpcentra och på offentliga kommunikationer." Här kan jag förstå kritik mot mig för att gå för långt, och här har jag också tagit till mig av kritiken och backat från detta utredningsförslag.

* Jag har motionerat om att pojkars integritet och rätt till att själv bestämma - vid myndig ålder - om man vill operera bort förhuden, s.k omskärelse.
Jag anser inte att "föräldrar äger sina barns kroppar" och jag anser inte heller att Gud (eller evolutionen) så har misslyckats med sin skapelse att könsorganet måste rättas till genom bortoperation av den skyddande förhuden. Här en länk.

* Jag stödde Kd när riksdagen gav homosexuella rätt att ingå äktenskap.

Mitt motiv var likt Kd att begreppet äktenskap sedan urminnes tid avsett relationen mellan man och kvinna. Vårt förslag var istället att homosexuella och heterosexuella ingår samma civilrättsliga giftermål, och att sedan begreppet äktenskap kan fortsätta att användas som tidgare av t ex de kyrkor som så önskar.

* Står jag bakom rätt till vård för "papperslösa" på samma villkor som för de med medborgarskap?

Sverige ska självfallet uppfylla alla internationella förpliktelser för människor som uppehåller sig illegalt i Sverige när de blir sjuka. Vi ska ge vård och då ska vi inte efterforska deras uppehållstillstånd, som ju inte finns. Ofta har de fått avslag och ska lämna landet men stannar ändå kvar.

Jag kan även här tycka att det är en likabehandlings- och rättvisefråga mellan de som respekterar ett avvisningsbeslut och lämnar landet, och de som inte gör det utan stannar kvar och gömmer sig.

Om de "papperslösa" ska ha tillgång till samma vård som "skattebetalarna" eller begränsat i vissa avseenden tycker jag att man kan diskutera. Nu har en uppgörelse träffats mellan alliansen och Miljöpartiet och jag kommer att stödja den.

* Rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede

Jag tycker att denna möjlighet under sträng kontroll borde utredas, och jag har motionerat och interpellerat till socialminister Göran Hägglund.

* Bedövning av djur vid religiös slakt med urgamla metoder (halal och kosher)

Idag får inom EU slakt utan bedövning ske genom att halsen skärs av utan bedövning, en urgammal metod som säkert var den bästa för flera tusen år sedan. Idag vet vi att djuren lider kort och intensivt om detta sker utan bedövning och jag vill att det införs ett krav på bedövning av djurskyddsskäl.

Ja, så här är mina uppfattningar i ett antal viktiga och svåra frågor.

Står jag för min uppfattning utifrån en humanistisk människosyn med respekt för människors integritet och självbestämmande?  Eller tassar jag i grumliga vatten där helhetsbilden är lite mörk.

Min bild är ju den första. Väldigt trist om några skulle landa i den andra.

Men OK, då behöver vi verkligen ha en fortsatt dialog, välkommen att kommentera!

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/etik"rel="tag">etik, http://bloggar.se/om/moral"rel="tag">moral, http://bloggar.se/om/staffan+danielsson"rel="tag">staffan danielsson, http://bloggar.se/om/politik"rel="tag">politik, http://bloggar.se/om/centerpartiet"rel="tag">centerpartiet, http://bloggar.se/om/ensamkommande"rel="tag">ensamkommande, http://bloggar.se/om/burka" rel="tag">burka, http://bloggar.se/om/omsk%E4relse"rel="tag">omskärelse, http://bloggar.se/om/pappersl%F6sa"rel="tag">papperslösa, http://bloggar.se/om/d%F6dshj%E4lp"rel="tag">dödshjälp, http://bloggar.se/om/%E4ktenskap"rel="tag">äktenskap

Bra DN-debatt - nej till omskärelse på omyndiga!

Jag har engagerat mig mycket i olika integritetsfrågor.

Människors rätt till sina kroppar och till sin integritet måste gå före urgamla religiösa sedvänjor. Och äger verkligen föräldrar sina barns kroppar?

En fråga där jag lagt motioner och ställt interpellation är att föräldrar i Sverige har rätten att operera bort delar på sina barns könsorgan, och därtill att landstingen åläggs att vara behjälpliga med detta. Obegripligt.

Ska alltså föräldrar ha rätten att med grumliga religiösa traditionsbundna skäl beordra att bitar av barnets könsorgan skärs bort? Nej!

Har alltså Gud misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan? Nej!

Väger traditioner och föräldramakt tyngre än unga pojkars rätt till integritet och till sin kropp? Nej!

Här några länkar till blogginlägg från mig i frågan, min interpellation för några år sedan till socialminister Göran Hägglund, länk till vår debatt (scrolla ner).

I Dagens DN Debatt ser jag till min glädje 11 tunga debattörer som delar min syn på detta. Hoppas att stenen börjar komma i rullning i en oerhört viktig integritetsfråga, i Sverige men också i stora delar av världen.

Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, integritet, religion, politik, centerpartiet

Omskärelse handlar mer om integritet än religion!

Integritetsfrågorna är mycket viktiga för centerpartiet och för mig. Vi driver dem även i mycket svåra avvägningar, som t ex i signalspaningsdebatten. Även om vi som där tvingats inse och acceptera att landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - kräver underrätelseinhämtning i olika former. Men vi har lyssnat och byggt in starka skydd för integriteten på olika sätt.

Idag debatteras religionsfrågor mellan riksdagspartierna i radion, och Ekot rapporterar att alla landsting inte rabatterar borttagandet av förhuden på små pojkar...

Visst är detta kopplat till urgamla religiösa traditioner, men frågan handlar i mycket hög grad om integritet. Om en manlig individ oåterkalleligt vill ta bort ett kroppssegment från sitt könsorgan genom ett eget självständigt beslut när han är myndig, det är en sak.
Men att hans föräldrar oåterkalleligen ska kunna besluta det för hans räkning när han är några veckor eller år gammal, det är faktiskt att kränka hans integritet och rätt att själv fatta detta viktiga beslut. Och att Sveriges riksdag ställer sig bakom detta och därtill uppmanar Sveriges landsting att rabattera åtgärden, det är faktiskt mycket märkligt.

Jag har motionerat om detta, och även interpellerat socialministern i frågan, samt bloggat om detta.

Jag har inte med mig mitt parti ännu, liksom inte heller i frågan om centrala riktlinjer i offentligt finansierad verksamhet som skola och sjukvård och daghem och äldreomsorg att inte dölja ansiktet för varandra, och inte heller i frågan om rätt till dödshjälp vid mycket svåra lidanden nära livets slut. (har även bloggat om alla dessa frågor).

Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, landsting, riksdagen, regeringen, politik, centerpartiet, integritet, piratpartiet, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet

Religionsfrihet, burkor och omskärelse - DN

Låt mig skriva något om svåra etiska (?) frågor, igen.

Jag har under sommaren här på bloggen och i olika media debatterat den vitt spridda sedvänjan att föräldrar opererar bort förhuden på sina små pojkars könsorgan. Jag har dels argumenterat för att Gud eller evolutionen nog inte har misslyckats med sin skapelse, att ett beslut om att oåterkalleligt operera bort en del av sin kropp rimligen bör fattas av den enskilde individen och inte av någon annan, att därför en åldersgräns bör införas innan vilken omskärelse ej får ske samt att landstingen inte bör åläggas att på föräldrarnas uppdrag utföra omskärelse.

Märkligt många politiker och media - inklusive Dagens Nyheter - har argumenterat mot mig - och andra - och försvarat föräldrars rätt att fatta oåterkalleliga beslut om bortoperation för sina barns räkning, och att den svenska sjukvården ska åläggas att utföra dessa operationer.

Idag argumenterar Dagens Nyheter för kvinnors rätt - eller om det kanske ofta handlar om deras makars eller församlingars rätt - att i Sverige dölja hela sin kropp inklusive huvudet i en burka.

Jag var nyligen varit i Afghanistan där denna märkliga sed är vitt spridd, och där kvinnors ansikten ofta ständigt är dolda när de rör sig utanför sina bostäder.

Det förs också ibland - t ex i Danmark - en diskussion om bruket att bära slöja, dvs täcka sitt hår. Denna sedvänja rör också endast kvinnor, inte män.

Att bära speciella kläder, ha på sig symboler för saker som man vill stödja eller att bära huvudbonad eller slöja, det är - menar jag - naturliga inslag i ett fritt och demokratiskt samhälle med yttrandefrihet och religionsfrihet och demokrati.

Men jag har som sagt dragit en gräns vid omskärelsen av små pojkar, och vill införa en åldersgräns - med utgångspunkt i myndighetsåldern - för detta bortopererande av en del av en viktig kroppsdel. Här menar jag att den enskilda individens integritet och självbestämmande måste gå före föräldrarnas dito över sina små pojkar.

Jag har vidare - till skillnad från Dagens Nyheter - mycket svårt att acceptera en sedvänja att kvinnor åläggs eller själva accepterar eller vill bära burka utanför sina hem. Människans ansikte - ögon, näsa, mun - är hennes kontaktyta mot omvärlden och mot andra människor, och att tänka sig ett öppet samhälle där alltfler människor döljer ansiktet för varandra i offentliga miljöer och utanför sina hem känns inte som en framtidsväg.

Religionsfrihet är en oerhört viktig grundlagsskyddad rättighet, men det finns gränser även för denna. Jag menar att en gräns rimligen går vid operativa ingrepp på små barn enligt ovan, och att en annan gräns nog också går vid att vilja eller åläggas att dölja sitt ansikte i t ex offentliga miljöer och på sitt arbete. Här bör ett öppet demokratiskt samhälle överväga att sätta en gräns.

Staffan Danielsson
riksdagsledamot (C)

Läs även andra bloggares åsikter om religionsfrihet, omskärelse, burka, dn, politik, centerpartiet, religionsfrihet, integritet

Integritet - omskärelse - religionsfrihet, riksdagsdebatt

Idag debatterade jag frågan om små pojkars integritet, och om en ev åldersgräns innan omskärelse får göras så att det är den uppvuxne mannen som får fatta beslutet, inte föräldrarna för den lilla pojkens räkning.

Socialminister Hägglund höll inte med mig, här är en länk till debatten, scrolla nedåt.

Aktuellt hade ett rätt tamt inslag ikväll, säkert med anledning av att frågan är svår och känslig.

Den läkare - var det nog - som försvarade omskärelsen motiverade det endast med några färska studier som visar att omskurna män sprider HIV mindre än män i "originalutförande".

Jag accepterar ju omskärelse, men menar ju att ett sådant oåterkallelligt beslut bör fattas av den vuxne pojken vid 18 eller möjligen 15 års ålder, och inte av hans föräldrar för hans räkning när han är ett litet barn. Lika litet som de ska besluta om andra icke medicinskt betingade kroppsförändringsoperationer eller tatueringar.

Läkaren menade att det gick väl lika bra när pojken är liten, och såg liksom socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, riksdag och regering inga svårigheter med det.

Barnkonventionen om barnens rättigheter gör det naturligt att låta föräldrarna bestämma om den lille pojkens förhud som skyddar det känsliga ollonet oåterkalleligen ska opereras bort, menar dessa.

Jag begriper inte den logiken. Barnens rätt och integritet borde väl göra det mycket naturligt att sådana beslut om att avlägsna en del på könsorganet borde förbehållas pojken i vuxen ålder, och inte överlåtas åt hans föräldrar.

Fråga är svår och känslig, men behöver diskuteras och jag tycker att fokus mycket mer borde vara på den lille pojkens integritet och rätt till sin kropp som Gud - eller evolutionen - har skapat den.

Har Gud - eller evolutionen - verkligen misslyckats med sin skapelse just vad gäller pojkars och mäns könsorgan? Och ska verkligen svenska landsting åläggas att på föräldrarnas uppdrag omskära små pojkar?`

Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, göran hägglund, regeringen, politik, kristdemokraterna, centerpartiet, SKL, integritet, mänskilga rättigheter

Omskärelse och integritet - centerdebatt

Jag har skrivit flera gånger på min blogg om den principiella frågan om föräldrar ska kunna "beställa" oåterkalleliga operativa ingrepp på sina små pojkars könsorgan av svenska landsting. (se under etiketter tv på sidan).

Frågan är svår med tanke på millennielånga traditioner, och jag har stor respekt för både dessa och för religionsfriheten.

Men idag år 2009 i Sverige, tar föräldrars rätt till sin religion över det lilla gossebarnets rätt till sin egen kropp, så som den är skapad av Gud eller evolutionen.

Det är helt OK att en myndig man själv beslutar att t ex tatuera sig, eller att omskära sig. Men ska hans föräldrar kunna avgöra detta för honom när han är nyfödd eller 5 år?

Principiellt sett tycker jag inte det, och reagerar nu när svenska landsting sannolikt ska åläggas att utföra föräldrarnas beslut om operation av det lilla barnet så att könsorganet förändras.

Jag har stor respekt för barnläkaren och politikern Anders W Jonsson i statsrådsberedningen. Han sågar min inställning med fotknölarna i detta inlägg på sin blogg. Det är självklart att denna tradition ska fortsätta, att föräldrarna ska ha rätten att besluta för barnets räkning och det är nog så att skapelsen har misslyckats med pojkars könsorgan, det finns medicinska skäl till att ta bort förhuden. Att föra denna debatt är hårresande och för tankarna till 1930-talet, menar Anders, att på något vis jämföra ingrepp på det kvinnliga könsorganet - där alla sådana är förbjudna i svensk lag - med ingrepp på pojkars könsorgan är fullständigt olika saker.

Jag instämmer med honom i att den långa kulturella och religiösa traditionen gör frågan svår, och att diskussionen måste föras med respekt och värdighet.

Men vi tycker faktiskt olika i den för mig avgörande integritetsfrågan; oåterkalleliga ingrepp som tatueringar eller omskärelse bör beslutas av personen själv när den är myndig, inte av föräldrarna för det omyndiga barnets räkning.

Det är också så att även många läkare resonerar som mig, och vill inte av landstinget och regeringen åläggas att utföra dessa ingrepp på små barn.

Jag kommer att diskutera detta med socialminister Göran Hägglund i riksdagen den 13 augusti, och tar gärna emot synpunkter inför den debatten.

Tillägg: Rubriken "centerdebatt" är lite smal. Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) gör i ett inlägg i SvD idag processen kort med små pojkars integritet och rätt till sin kropp, den är uppenbarligen noll värd och religionsfriheten ger föräldrarna rätten att bestämma om oåterkalleliga operativa ingrepp på små pojkars könsorgan, punkt slut. Och givetvis ska den svenska staten genom landstingen utföra detta om föräldrarna så beställer...




Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, integritet, religion, centerpartiet, regeringen, politik
Läs även andra bloggares åsikter om svd, folkpartiet, birgitta rydberg, landsting, sveriges kommuner

heteronorm,omskärelse,afghanistan och hemlig sammanträdesavlyssning

Härligt med en blogg där man rakt ut i etern kan avreagera sig i aktuella frågor! Ska försöka med korta raka puckar!

* Årets Pridefestival fokuserar på att "heteronormen" ska skrotas. De flesta partier verkar instämma. Jag utmanar ödet och tvekar (har man diskuterat ordet äktenskap i dess traditionella betydelse har man nog inte mycket att ytterligare förlora).
Jag är fullt överens om alla människors lika rätt och värde, oavsett ras, hudfärg, kön, sexuell läggning med mera.
Samtidigt är det - tycker jag - ett enkelt faktum att de allra flesta människor är heterosexuella.

Innebär ett skrotande av "heteronormen" att man alltid ska utgå ifrån att människor man möter kan vara inte behöver vara heterosexuella, och alltid ska kolla det först, tvekar jag.

Nog borde ett accepterande av att heterosexualiteten är vanligast kunna förenas med full respekt för alla människor, oavsett t ex sexuell läggning.

* Omskärelse. Ett odramatiskt ord för pojkars "könsstympning". Jag skrev om detta fär en del månader sedan här på bloggen. Peter Wolodarski skriver på DN om det förment fullständigt odramatiska i att på grund av möjliga bättre hälsoeffekter operera bort förhuden på små pojkar. Gud eller evolutionen har uppenbarligen misslyckats på denna punkt och människan behöver genom dess föräldrar rätta till misstaget mycket tidigt. Jag är mycket tvivlande om det berättigade i detta, av integritetsskäl och av principiella skäl.

DN har refuserat min replik om detta, "Wolodarski rules".

* Afghanistan. Försvarsminister Tolgfors har en bra och tydlig debattartikel i DN om varför FN, ISAF och Sverige är där i fredsfrämjande syfte. Vänsterpartiet vill att Sverige och FN ska överlämna åt afghanerna att i ett blodigt inbördeskrig göra upp om makten (eftersom talibanerna ju inte respekterar demokratiska val utan anser sig ha rätt genom mandat högt upp ifrån). Miljöpartiet börjar svaja i frågan. Vänsterpartiet tar på sig ett mycket stort ansvar genom att vilja att FN sviker landet Afghanistan, Afghanistans folk och dess demokratiskt valda regering och landets armé och polis. Jag begriper inte hurett svenskt nutida parti kan vilja ge fritt fram för terrorkrafter som bränner ner skolor, mördar flickskolelärare, kidnappar och mördar biståndsarbetare och mycket mer.

* Dagens nyhet är att Gotlands landshövding, f. miljöpartispråkröret Marianne Samuelsson är i blåsväder i ett strandskyddsärende. Där är hon ute och cyklar (som miljöpartister ofta är - obs skämt..), människor ska självfallet behandlas lika inför Svea rikes lag!! Och enbart det faktum att tjänstemän reserverat sig gör ju att frågan kan överprövas och debatteras.

Men! Det stör mig att någon statlig tjänsteman - vad jag kan förstå - under någon föredragning med Samuelsson på länsstyrelsen i hemlighet spelar in mötet. Om man avser att göra ljudupptagningar av ett slutet möte under tjänsteutövning är min spontana uppfattning att man ska anmäla det, så att deltagare vet om det.

Och om man spelar in det är det för min del inte självklart att media ska spela upp detta interna möte - som deltagarna uppfattade det - för hela svenska folket. Av journalistetiska skäl, kanske. Eller är det just de som gör att man ska spela upp smygupptagningar av detta slag?

Jag kan vara fel ute, men ger bara min spontana reaktion.

Handlar inte detta också om människors integritet? Jag skulle ändå reagera starkt om bandupptagningar från något internt förtroligt möte jag deltagit i skulle dyka upp utan att jag orienterats om att mötete skulle bandas. Jag skulle känna mig kränkt.

Däremot får ju landshövdingen leva med att deltagare från mötet kan citera henne, om de vill. Vad som sägs har ju sagts.

Men inte befrämjar sådana citat - eller bandupptagningar - det förtroendefulla arbetsklimatet på en arbetsplats, om hemliga bandupptagningar sätts i system vid interna möten, av än den ena , än den andra?

Läs även andra bloggares åsikter om heteronorm, rfsl, pride, politik, omskärelse, könsstympning, dn, wolodarski, afganistan, marianne samuelsson, integritet, hemlig inspelning

Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet

Lite annat...

* Det fruktansvärda mordet på två små barn och nästan en mamma i Arboga. Väldigt mycket talar mot den tyska kvinnan, men rapporteringen verkar nu fokusera på att hon kan frias, det finns inga DNA-spår (det fanns det aldrig tidigare) och den hammarslagna mamman kanske inte minns det hon minns....
Då gäller det att hitta en annan kvinna med motiv som flera gånger åkt till Arboga, t ex morddagen, och som synts av vittnen osv....
Jag har svårt att förstå att minnesexperter kan väga tyngre än ett faktiskt tydligt utpekande av den som blivit nästan ihjälslagen. Vi får se var rättvisan slutar.

* Jag har mycket svårt att förstå anhållandet av den biologiska pappan i Arboga-morden. Vilka bevis/indicer kan det ha funnits som grundade ett anhållande?

* Finland accepterar att små barn ska kunna "omskäras" om föräldrarna vill och barnen " är med på detta". Det handlar alltså om att operera bort en känslig del på könsorganet som aldrig kan återställas. Jag tycker att detta ingrepp borde kräva att man är myndig och själv kan ta ett sådant beslut. Jag återkommer om denna könstympning, med mycket långa traditioner i både judisk och muslimsk kultur förvisso, men som ändå måste prövas utifrån 2000-talets verklighet och med individens okränkbarhet och rätt att själv besluta om oåterkalleliga operationer som utgångspunkt. Både i svensk - och nu finsk - lagstiftning låter för mig passusen att "barnets samtycke erfordras" som ett hån, ett barn som växer upp och är helt beroende av sina föräldrar och i sin miljö anses alltså kunna fatta självständiga beslut om operation av sin penis i fem årsåldern eller tidigare. Barockt.

* En liten ponny i Lesjöfors har ätits upp av en varg. Jag gillar det inte. Vi har en djurskyddslag som kraftfullt ålägger djurägarna att se till djurens bästa och förhindra att de lider. Och samtidigt dödas årligen allt fler hundar, får, nötkreatur och nu en ponny av vilda rovdjur. Skräck och lidande. En fredlig man i en by dödades av en björn för något år sedan och en skogsarbetare rönte nästan samma öde i vintras. Jag vill se en levande landsbygd där människor och familjer lever och arbetar, och håller husdjur.

Äger föräldrar sina barns kroppar?

Jag tycker ärligen att det det är mycket tveksamt att föräldrar bestämmer att barn ska omskäras, och likaså om landstingen då ska åläggas att utföra ingreppet. Givet att föräldrar äger och ska fortsätta att äga denna rätt till sina barns kroppar finns det ju en logik, förstås.

Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .

Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?

Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.

Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse

Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.

Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.

Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.

Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?

Religion och könsstympningar

Vi upprörs många över religiösa sedvänjor i vissa muslimska grupper i Afrika och könsstympa små flickor. Människor tror sig ha fått i budskap av "Gud" att ändra hans skapelse på detta sätt.
Jag tycker 1. att det är fel att skada människokroppen genom kirurgiska ingrepp och 2. att detta i så fall först får ske genom ett medvetet beslut av den vuxna människan själv.

Lagarna i ett demokratiskt rättssamhälle ska förvisso trygga den enskildes frihet på t ex det religiösa området, men de måste också trygga den enskildes - framförallt barnets - rätt till sin kropp som den är skapad. (Och jag menar också att det finns gränser för hur religionen kan tillåtas föreskriva t ex osynliggörande av kvinnan genom att hela huvudet döljs av en slöja).

Vi talar nu mest om kvinnlig könsstympning, men det finns ju faktiskt också en manlig sådan sedan flera 1.000 år tillbaka, nämligen Judendomens tecken på att enligt sin tro vara guds egendomsfolk genom att förhuden på männen opereras bort.

Även detta borde - om det genomförs - vara ett medvetet beslut av den vuxna mannen, inte något som som föräldrar beslutar på sina barns vägnar.