MP: Öka självförsörjning med mat genom att minska den kraftigt...

Pär Holmgren, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, kräver nu att Sverige måste öka sin självförsörjning av livsmedel från usla 50 % till åtminstone 80 %.

Äntligen..!

Den enda åtgärd för att uppnå detta som han föreslår är att kommunerna ska upphandla mer "lokal och hållbar" mat, kodord för "ekologiskt från hela världen".

Detta sker redan, kommunerna köper hela 40 % av sin mat som eko medan konsumenterna köper kanske 10%.

MP vill att typ hela det svenska jordbruket ska bli ekocertifierat, vilket skulle minska den svenska livsmedelsproduktionen med säkert 40-50 %, dels p g av kraftigt minskade skördar och dels genom att en stor del av ekojordbrukets växtnäringstillförsel från det vanliga miljövänliga jordbruket ( i form av t ex stallgödsel, köttmjöl, biogas- och etanolrester mm) skulle helt bortfalla.

Så bra att Holmgren vill öka den svenska självförsörjningsgraden med mat, det har jag och LRF och främst Centerpartiet kämpat för i många decennier! Men väldigt trist att Holmgrens och MPs recept för ökad självförsörjning skulle minska självförsörjningen kraftigt.

https://www.expressen.se/debatt/sa-gar-det-nar-ett-land-har-usel-sjalvforsorjning/

Förskolor måste servera allsidig mat, från både växt- och djurriket. Punkt!

En förskola i Umeå - Gitarren - börjar nu att servera barnen enbart vegetarisk mat, plus fisk en dag i veckan, plus lite ägg och smör ibland.Trots att människan sedan hedenhös är allätare och knappast överlevt om hon varit vegan.

Kan Förskolan ifråga (personalen eller deras chefer eller ansvariga kommunpolitiker) få bestämma något sådant?

Förskolor uppbär mycket stora statsbidrag. Staten måste likabehandla sina medborgare.

Föräldrar och barn i den aktuella förskolan äter till ca 90 % eller mer en allsidig kost hemma med mat både från växt- och djurriket. Rimligen ska förskolan tillhandahålla en liknade allsidig kost. Naturligtvis kan man ha ett vegetariskt alternativ, men att endast erbjuda vegetariskt och inga köttbullar eller kycklingrätter borde inte vara möjligt, menar jag.

Detta borde framgå av reglerna för att förskolorna ska erhålla sina stora statsbidrag. Jag anser också att ansvariga politiker som låter personalen på förskolor diktera matvalet som i Umeå gör tjänstefel, de borde istället ingripa och avstyra sådana radikala ingrepp i vad barnen ska få äta på förskolan.

Förmodligen serverar Umeås förskolor en hög andel av maten som "ekologisk", vilket är 25-65 % dyrare än den mat de allra flesta föräldrar och barn äter hemma, dvs typ allsidig husmanskost från Sverige.

Ett sätt att spara, givet att hälften eller mer av maten ska köpas ekologisk från hela världen, är att endast erbjuda billigare vegetarisk mat som bönor och blomkål och svamp och ris osv. Detta sker t ex under paroller som Hållbarhet, vilket inte alls stämmer.

Jag anser att ansvariga politiker i Umeå genast måste ingripa, liksom även ansvariga politiker på riksnivå. 

Konstgödsel kan skada barns hälsa, påstår Sveriges Radio. Jag anmäler till Granskningsnämnden.

Till Granskningsnämnden för Radio och TV

Jag anmäler inslaget idag 190821 i P1 Morgon betitlat ”Nyrapport: Konstgödsel kan skada barns hälsa” till granskning eftersom det allvarligt bryter mot reglerna för radio i Public Service.

Jag hänvisar till min utskrift av programmet och min argumentation enligt nedan.

Linköping den 21 augusti 2019

Staffan Danielsson

Agronom och f.d riksdagsledamot

Erikstad gård

585 93 Linköping

staffandan@gmail.com

P1 Morgon 190821

”Ny rapport: Konstgödsel kan skada barns hälsa”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7283829

Jag skriver ut de nära 7 mycket tendensiösa minuterna på bästa morgonsändningstid när inslaget sändes:

Programledare Anna Hernek, P1 Morgon = PL

Ekots globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff = JB

PL:

”Det gäller morgonens rapport att konstgödsel kan skada barns hälsa. Världsbanken varnar i en ny rapport att kvävet från konstgödsel förorenar dricksvatten över hela världen, och skadar barnen så att de blir kortväxta. Och därför avråder världsbanken nu från stora subventioner av konstgödsel.

Huvudförfattaren, ekonomen Richard Damanja (hans röst spelas upp): ”Nitrogen is important for growing crops. It also, when use in excess, it shorten lifes, it shortens peoples height, it shrinks the income and the relibity to develope in the future””

PL:

”Damanja, om hur konstgödsel bl a kan leda till kortväxthet bland barn. Johan Bergendoff, global hälsokorrespondent”:

”Enormt viktiga resultat, konstgödsel är ändå det som mycket driver de stora skördar som jordbruket lyckas få fram, att vi är många miljarder fler på jorden idag.

Att världsbanken nu ifrågasätter de här väldigt stora mängderna konstgödsel som sprids på åkrarna idag över hela världen, det får konsekvenser om nu regeringar lyssnar på det här, för då måste man hitta på något annat sätt att få skördarna lika höga.”

PL:

”Hur allvarligt är kortväxthet hos barn?”

JB:

”Tecken på att barnet inte har utvecklats normalt. I vissa länder är 30-40 % av barnen kortväxta, det är minst 150 miljoner barn på jorden under fem år, tecken på att de ej fått tillräckligt med näring, fått massa diarreer.., man har förut trott att det mest har berott på det, på orena avlopp mm .

Men nu visar världsbanken att det är mycket annat skit i vattnet som dom dricker och då just kväveföreningar nitrat och nitrit, kortväxtheten gör att hjärnan inte utvecklas normalt, det är det mest sorgliga eftersom barnen inte får samma chans i skolan, och då får dom heller inte lika bra jobb, och det här har världsbanken räknat på så att det blir flera procent mindre inkomster per person när dom blir vuxna, det får ju också konsekvenser för de här fattiga ländernas ekonomiska utveckling.”

PL:

”Och det här har ju du sett med egna ögon, eller hur?”

JB:

”Ja, men absolut. Jag var i Kongo, vid en sjukstuga, barn vägde 7-8 kg, hade det varit mina barn hade de väl varit ett år men de här barnen var tre år, så då förstår man här har kroppen under flera år inte fått vad den behöver, och jag tänkte att det måste bero på att de inte fått tillräckligt med mat, och det är naturligtvis en del av det, men det är också de ständiga diarreerna.

Vad kan det vara i det här kvävet som är farligt för kroppen, man vet att kvävet påverkar kroppen så att man får för lite syre, det är det som kan orsaka blue baby syndrom, som bäbisar kan dö av.

Men vad världsbanken har tittat på är vad som händer med alla bäbisar som inte dör, och då visar det sig, de ger ett räkneexempel, du lägger på 1 kg konstgödsel, du får kanske en skördeökning på 5 procent men du får också 15 % mer kortväxthet hos barnen, och då kan en regering börja räkna på det här, oj då, jaha, det kanske inte är det smartaste vi kan göra.”

PL:

”Man undrar ju vad man kan göra åt det här och hur ser viljan ut att göra något åt det här överhuvudtaget?”

JB:

”Det finns ändå en del hopp i den här rapporten, man pekar på att det finns lösningar idag, för det första har det varit ganska okänt för båda regeringar och för jordbruket att konstgödsel kan ha hälsoskadande effekter på global nivå, hur ska man kontrollera, och man tittar inte bara på konstgödsel utan också på läkemedel och på saltvatten och på mikroplats och sådana saker.

Man måste ju få fabrikerna och sluta att släppa ut, hur ska man kontrollera det när de bara mutar inspektörerna? Nu finns det mätutrustningar som man kan sätta i floderna som är mycket svårare att hålla på att fuska med, …, då kan också fattiga länder ha råd att kontrollera fabriker, eller jordbruket.”

PL:

”Men samtidigt, detta måste vara en svår politisk fråga, fabriker har ju ofta mycket starkare röster än sjuka barn.”

JB:

”Så är det. Absolut. Det gäller att regeringar också räknar på, men vad kostar det att en stor del av vår befolkning kanske i fattiga länder 30-40 procent av de här barnen aldrig kommer att nå sin fulla potential när dom blir vuxna, det är ju några år framåt, politiker sitter ju oftast några år. Så visst, det är inte en lätt kalkyl det här men jag tror ändå, idag sprids kunskap så snabbt så när världen nu får koll på den här nya kunskapen så kommer också fler oroliga föräldrar att säga, vi vill inte ha den där skiten i våra vatten, sluta att sprid så enorma mängder konstgödsel.

Världsbanken säger inte att man helt ska sluta att gödsla, dom säger att man måste göra det mycket mindre, man måste göra det mycket smartare och man ska vara medveten om att ungefär hälften av konstgödseln leder till ökade skördar, resten åker upp i luften och ökar på klimatförändringen med lustgas, eller ut i vattnet då.”

PL:

”Säger Johan Bergendorff.”

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Radio- och Tv-lagen för Public Service säger bl a detta:

Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker.

• Om någon blir klart utpekad och kritiserad ska denne få möjlighet att bemöta kritiken.
• Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
• En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor.

Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.

Det är förbjudet att otillbörligt gynna kommersiella intressen. Bestämmelsen innebär att program inte får uppmuntra till köp eller hyra eller framhäva en vara eller tjänst på ett otillbörligt sätt. Syftet är bland annat att förhindra smygreklam.

………………………………………………………………………………………………………………

Jag anser att inslaget ovan  i P1  Morgon om att konstgödsel skadar barns hälsa är subjektivt och tendensiöst och gravt felaktigt i det man påstår, och bryter mot radio- och TV-lagen på alla de punkter jag citerar ovan.

Inslaget är också mycket osammanhängande och skiftar mellan olika påståenden och ämnen. Den röda tråden är att världsbanken och deras ekonomer sammanställt olika statistiska uppgifter som visar att fattiga barns kortväxthet snarare beror på kväveföreningar från konstgödsel i vattnet än på undernäring, diarreer och förorenat avloppsvatten.

Detta framställs som en ny oerhört viktig kunskap som världens regeringar ska agera efter genom att mycket kraftigt minska användningen av konstgödsel.

Johan Bergendorrff tar helt och hållet ställning för att världsbankens påståenden är korrekta, att statistiksammanställningen t ex visar att 1 kg konstgödsel gör att 15 % av barnen blir kortväxta… Han påstår också att kväve i kroppen påverkar barnen så att de får för lite syre. Plötsligt kommer han, och programledaren, in på att fabrikerna måste sluta att släppa ut och inte muta inspektörerna, samt slutar med när världsbankens nya kunskap blir känd så kommer fler oroliga föräldrar att säga att vi vill inte ha den här skiten, sluta att sprid så här enorma mängder konstgödsel.

Ingen röst får komma till tals som kan ifrågasätta världsbankens uppenbart orimliga slutsatser, och vare sig Bergendorff eller programledaren ifrågasätter någonting.

Jag vet sedan tidigare att FN-organ och Fao-dito, och nu även världsbanken kan producera undermåliga och gravt felaktiga rapporter. Det kan t ex vara brinnande ekoförespråkare och –forskare som ”bevisar” ekojordbrukets överlägsenhet, som bevisar att ekojordbruket i Afrika kan ge högre skördar än vad ett modernt jordbruk med växtnäringstillförsel ger.

Det är alldeles uppenbart att världsbankens ekonomer inte har kompetens att genom statistiksammanställningar få fram t ex sambandet att det är just användningen av ”konstgödsel”/mineralgödsel som till stor del gör att fattiga undernärda barn blir kort växta. Statistiken omfattar ju så många variabler med undernäring, förorenat vatten, diarreer, kemikalier, saltvatten, mikroplaster och massor mera. Att utifrån generell statistik kunna dra slutsatsen att just kväveföreningar i vatten är det som främst orsakar att undernärda barn blir kortvuxna är fullständigt vetenskapligt orimligt och omöjligt.

Ska sådana långtgående hypoteser prövas ska naturligtvis inte världsbanken ekonomer göra detta genom statistiksammanställningar utan det ska forskare inom naturvetenskap och medicin mm göra.

Hade Johan Bergendorff hävdat att världsbanken rapport bevisar att kväve är farligt och ger syrebrist hos barn och leder till kortvuxenhet hos fattiga barn så hade han, och kanske världsbanken, skrämt och vilselett alla lyssnare och skapat djup oro utan grund alternativt på felaktiga grunder.

Så får naturligtvis Public Service, som många litar på, inte agera. Det är djupt allvarligt.

Än mer allvarligt är att Bergendorf och P1 Morgon och Sveriges Radio inte nöjer sig med detta, de påstår som en bevisad sanning att det som orsakar kortvuxenheten hos svältande och undernärda barn inte är kväve i vatten i sig, utan endast kväve i vatten som kommer från ”konstgödsel”/mineralgödsel. Detta är också ett fullständigt orimligt och felaktigt påstående.

Övergödning i vatten kommer från växtnäring i både naturgödsel, jordrester och mineralgödsel mm. Kväveatomen och –föreningarna är identiska, vare sig de kommer från det ena eller det andra.

Det som framförallt läcker till t ex östersjön är från animaliegårdar med mycket stallgödsel och från ekogårdar, där stallgödsel ofta spelar en mycket viktig roll tillsammans med kvävefixerande grödor och mekanisk jordbearbetning och ogräsbekämpning. Allt detta mineraliserar kväve som frigörs i betydande del när ingen gröda kan ta upp den. Mineralgödsel sprids på grödor som är etablerade och som tar upp växtnäringen, och därför blir läckagen små.

Ekonomen som är huvudförfattare till rapporten säger inte heller att det är ”konstgödselkväve” som vid övergödning kan ge skador på barn, utan han säger bara nitrogen/kväve. Däremot påstår Sveriges radio och de båda medverkande endast och konsekvent att rapporten endast handlar om kväve från  ”konstgödsel”.

Läser man en summering av rapporten nämns där fertilizer vilket betyder ungefär gödningsmedel. Man skriver inte ”chemical fertilizer”, vilket är mineralgödsel/”konstgödsel”.

Det förefaller vara så att rapporten felaktigt anser sig bevisa att gödningsmedel innehållande kväve ger dramatiska effekter på barns längd i fattiga länder. Detta är illa nog, men är det så att Sveriges Radio på eget bevåg därutöver tolkar rapporten som att endast handla om kväve i konstgödsel är brottet mot radiolagen exempellöst, typ.

Programledaren påstår i inledningen att världsbanken avråder från stora subventioner av konstgödsel. Även detta är ett märkligt påstående. Ekojordbruket erhåller ju stora subventioner/stöd från många länders statsbudgetar men mig veterligt finns det inte subventioner till mineralgödsel/”konstgödsel? Påstår världsbanken verkligen detta? Och på vilken verklighet grundar man sig då?

De många som som lyssnade på P1 Morgon-inslaget blev naturligtvis djupt oroade och skakade, och drog naturligtvis slutsatsen att undvika mat från jordbruk som använder mineralgödsel och istället endast köpa mat från det s.k ”ekologiska jordbruket”. Därigenom innebär programmet ett allvarligt brott mot radiolagens förbud mot att otillbörligt gynna kommersiella intressen (eller allvarligt skada kommersiella intressen utan grund).

Agronomie doktor Kersti Linderholm som besitter djupa kunskaper om jordbruk och miljöpåverkan reagerade efter radioinslaget med denna epost till Sverige radio och reportern. Jag ställer mig bakom det hon skriver och vill tillfoga det i min anmälan:

” Kersti Linderholm: Jag sände nyss dessa rader till reportern o Sveriges radio efter att jag hade funnit rapporten på nätet: 

Hej, Idag hade ni en nyhet som baseras på rapporten "Ouality unknown the invisible water crisis". Ni har även ett litet inslag med en av författarna ekonomen Richard Damania. Både i radioinslaget och på er hemsida upprepas påståendet att rapporten och Richard Damania anger att "konstgödsel" är det stora problemet för vatten och barns hälsa.

Men både i rapporten och i det korta inslaget med Richard Damania anges "fertilizer" eller "nitrogen fertilizer". Korrekt översatt innebär det " gödsel" eller "kvävegödselmedel". Frågan är varför vår oberoende public service går ut stort och förmedlar negativa nyheter om "konstgödsel" och dessutom utelämnar att problemen med övergödning är minst lika stora (ofta större) med organiska gödselmedel.

De enda som frekvent använder ordet "konstgödsel" och inte det mer korrekta vetenskapliga ordet mineralgödsel, är de som tjänar pengar på konceptet "ekologiskt". Organic Sweden, KRAV, Ekologiska lantbrukarna m. fl har fått minst 8 miljoner/år att bedriva "information" för. Det är inte första gången senaste månaden där en nyhet känns som planterad med hjälp av dessa pengar. Man har aviserat en stor drive för ekologiskt nästa månad och har redan börjat förbereda detta genom olika inslag i massmedia.

Vår oberoende statligt finansierade massmedia borde vara mer observant på hur man förmedlar nyheter och kontrollera hur korrekta "tipsen" är som kommer in till redaktionerna.

Med vänlig hälsning,

Kersti Linderholm”

Kommuner! Prioritera svensk mat före ekomat från hela världen!

Affärsområdeschef Jonas Carlberg på Krav framförde i Corren den 6 augusti att kommuner och konsumenter borde handla mer ekomat. Jag replikerar. 

Det finns inget ”Ekologiskt jordbruk”. Allt jordbruk innebär stora ingrepp i naturen genom uppodling, plöjning och jordbearbetning, tillförsel och bortförsel av näringsämnen, olika bekämpningsmetoder osv. Det är obegripligt att EU tillåtit ett certifieringskoncept att ta patent på begreppet ”ekologi”.

Sveriges jordbruk är bland det mest hållbara och miljö- och djurskyddsvänliga i världen, oavsett odlingskoncept. Det ”ekologiska” använder inte mineralgödsel medan det vanliga miljövänliga jordbruket är bättre från klimatsynpunkt.

Jonas Carlberg på Krav kräver nu att kommuner och konsumenter i Östergötland köper mer ekocertifierad mat, från Sverige och världen.

Samtidigt står kommuner och regioner inför tuffa tider, besparingar och skattehöjningar aviseras på många håll. De redan höga ekomatsmålen gör redan de kommunala matinköpen i Sverige flera miljarder dyrare eftersom ekomaten är 25-65 % dyrare.

Därtill efterfrågar t ex de äldre i kommunerna allsidig mat från Sverige och inte ekomat från hela världen.

De vill hellre ha mer husmanskost än dyrare ekomat. Det är politikerna som över deras huvuden beslutar om vilken mat de ska få äta, och det är respektlöst mot både de i äldreboenden och i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket att ha en målsättning för ekomaten i offentlig sektor som innebär att man köper in ytterst lite mat från det dominerande miljövänliga vanliga svenska jordbruket. 

Regeringens mål på 60 % ekomat i kommunerna innebär att nästan inget ska köpas in från det fina jordbruk som de flesta svenska bönder bedriver. Detta mål har ingen förankring i riksdagen.

Målet för kommuner och regioner borde givetvis vara att köpa närodlad mat som uppfyller de höga svenska miljö- och djurskyddskraven, kanske 75 %. En del import är ofrånkomlig av främst grönsaker och frukt och kaffe och fisk osv. Vill man ha ett ekomål ovanpå detta skulle detta kunna motsvara ekomatens andel av maten i Sverige, ca 10-15 %, eller kanske lite mer.

När kommunerna ska mäta hur man uppfyller olika samhällsmål får den som köper in mycket ekomat, varav en del från hela världen, med beröm godkänt, medan den som köper 75 % närodlat från Sverige får underkänt. Så här kan det inte vara, det måste snarast ändras. 

Staffan Danielsson

agronom och samhällsdebattör

Jag har skrivit så mycket om jordbruk och ekomat genom åren, här några länkar; Här till Kära Sveriges ekologiska lqantbrukare, här med professor Torbjörn Fagerström i Dagens Samhälle, här om hur kommunerna borde upphandla sin mat, här kritiserar jag i Aftonbladet Naturskyddsföreningens svartmålning av Sveriges miljövänliga jordbruk, här skriver jag i DN med professor Torbjörn Fagerström om de grönas smutskastning av svensk jordbruk (tyvärr bakom betalvägg, här kritiserar jag i SvD Miljöpartiets ensidiga fokus på ekojordbruket.

Det är faktiskt ofattbart att Sveriges riksdag först beslutar om världens strängaste miljö- och djurskyddslagar för hela det svenska jordbruket, och att sedan regeringen uppmanar kommunerna att inte köpa in knappt någon sådan mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket. 60 % av den mat som kommunerna köper in ska istället vara ekomat från Sverige och hela världen, vilket ger utrymme för endast mycket lite mat från det jordbruk som står för 90 % av matproduktionen i Sverige. Det är naturligtvis ett knivhugg i ryggen på det svenska jordbruket och det är en ren och skär skandal att först stifta lagar och sedan kräva att maten inte ska köpas från de bönder som följer reglerna men in te är ekocertifierade.
Göteborgs kommun tog t o m beslut att bara köpa in ekomat, vilket innebar att istället för att köpa den mat som producerades av de vanliga bönderna i Västsverige och Sverige så köptes maten från ekobönder i Sverige men även i stor utsträckning i Europas och andra världsdelar. Att inte detta ledde till uppror från böndernas organisationer och oppositionella politiska partier är obegripligt. 

Tillagt 12 augusti:
Krav och ekologiska lantbrukarna, medlemmar i LRF, försvarar att Göteborg borde ha kvar målet att endast köpa in ekokött från Sverige och utlandet till sina kommunala verksamheter, och alltså inte ett kg kött från det miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk som 90 % av Sveriges bönder bedriver, utan att vara ekocertifierade. Krav och ekojordbrukare försvarar också regeringens och framförallt MPs mål (OBS inte riksdagens) att kommunerna borde köpa in 60 % av sin mat ekocertifierad, dvs 25-65 % dyrare. Efter den import som sker blir det heller nästan inget kött från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket som följer världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. Politiker som agera så visar det svenska jordbruket ingen respekt, bara om det är ekocertifierat. Och jag tycker det är oerhört utmanande att Krav och ekojordbrukarna aktivt förespråkar att Sveriges kommuner och regioner inte ska köpa in någon mat från det miljövänliga jordbruk i Sverige som står för 90 % av matproduktionen.

Ekomat 25-60 % dyrare. All mat är billlig.

Vi ska vara glada över att Sveriges bönder producerar utmärkt mat inom ramen för stränga miljö- och djurskyddslagar. T o m kanske för stränga på några punkter..
Vill man köpa mat som är hållbar ska man köpa mat från Sverige före importmat från hela världen!
Man kan välja bra vanlig svensk mat eller bra svensk ekomat, två rätt likvärdiga miljökoncept med lite olika för- och nackdelar.

Ekoreglerna är lite fyrkantiga och flexibla och medger rätt mycket dispenser så att t ex foder och utsäde från vanliga gårdar får inköpas, samt medger generellt att mycket stallgödsel och biogödsel mm från vanliga gårdar får användas i ekoproduktionen..

Jag har i tidigare blogginlägg genom åren ibland diskuterat hur mycket lägre de strängare ekoreglerna gör att skördarna blir (ca 20-50 %) och hur mycket mera ekomaten kostar (25-60 %).

Ibland ifrågasätts detta.

Nu läser jag i Sveriges Natur från 2015 en intressant artikel av Ann-Helen Meyer von Bremen, duktig livsmedelsjournalist mm, om hur mycket mera ekomaten kostar. Hon har undersökt 4 matkassar från 4 olika butiker i Stockholm.

Och resultatet blir detsamma som jag själv så länge har hävdat. "En ekologisk matkasse kan vara allt mellan 24 och 66 procent dyrare än en oekologisk".
(Att använda ordet "ekologisk" för ett matkoncept anser jag vara fel, och att kalla vanlig bra svensk mat för "oekologisk" är helfel och upprörande. Men det är en annan diskussion).

Krav och Naturskyddsföreningen och MP och kommuner och andra har varit så framgångsrika i sin kampanj för att endast "ekologisk" mat är miljövänlig att alltfler konsumenter och kommuner gärna betalar för rejält dyrare mat, delvis beroende på att mat har sjunkit kraftigt i pris genom åren och är verkligt billlig, egentligen för billig.

Äntligen verkar vinden vända så att närodlat från Sverige börjar gå förbi "ekologiskt från hela världen". Handla svenskt, och vill du betala 25-60 % mera för svensk ekomat så gör det. Men då ska inte kommunerna sedan gnälla över att det blir dyrare att köpa mat från Sverige, vilket många nu gör. De jämför då med billig matimport, inte med sina ofta ambitiösa regler för höga andelar ekomat.

Fake news från SLU, och från TT. Ekojordbruk klarar inte torkan bättre.

Ekoforskarna på SLU trumpetar genom Maria Wivstad ut i Sveriges Radio, vilket senare förmedlas vidare av TT, och många tidningar,  att "Ekologiskt jordbruk kan klara den extrema torkan bättre".

Inga kritiska frågor ställs.

Tidningar runt om i landet, miljöpartisten Lorents Tovatt i TVs Opinion live, för fram detta "kan klara" som ett obestridligt faktum.

Lantbrukstidningen ATL hakar på.

Är detta alltså en vetenskaplig sanning, eller är det bara FakeNews från välvilliga ekoforskare och media som så gärna vill att ekocertifierat jordbruk ska vara så mycket bättre än vårt vanliga miljövänliga jordbruk.

Jag såg en artikel om att skörden av ekospannmål bara var ca 50 % av normalskörd, medan skörden i det vanliga miljövänliga jordbruket var 30 % lägre. Den är publicerad i ekoweb;


Även Arla bedömer att ekojordbruket drabbas hårdare av torkan och riktar ett särskilt stöd till ekomjölken.

Två erfarna ekoodlare kommenterar på LRFs debattforum:

"Erland Olbers Min uppfattning som ekobonde i 20 år är att ekoodling är torkänsligare främst beroende på en mindre bladmassa som kan täcka marken. När jorden blottas är det kört...

5

Hantera

Gilla

 · Svara · 1d

Håkan Stensson Jag har bara varit KRAVbonde i nitton år men har samma erfarenhet."

Det är rätt uppenbart att det moderna vanliga jordbruket har betydande fördel av sin mineralgödsel under ett extremt torrår som detta, vårgrödorna etableras snabbare och har förutsättningar för att klara torkan bättre. Likaså gör mineralgödsel på vallåterväxten att en sista vallskörd kan bli betydligt bättre.

Andra indikationer på att ekojordbruket snarare har större svårigheter ett extremt torrår är att man fullt ut konkurrerar med det vanliga jordbruket om att köpa dess halm, samt att KRAV och Staten därtill ger ekogårdar tillåtelse att också konkurrera med det vanliga jordbruket om dess vall- och spannmålsfoder, med oförändrade ekostöd och med full möjlighet att ändå sälja sina livsmedel till fulla ekopriser.

Vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver i UNT om att det inte är ekocertifieringen som avgör torkkänsligheten utan andra faktorer.

Sveriges Lantbruksuniversitet är ett starkt varumärke och har ett gott rykte. Står man bakom det tvivelaktiga budskap som av lätt insedda skäl sprids från EPOK, SLUs "ekologiska Centrum"?

Uppenbart är att allmänhet, media, handel och politiker nu ges uppfattningen att Sveriges jordbruk blir mindre utsatt för extrem torka om det i sin helhet, eller i varje fall mycket mer än idag, skulle gå över till ekocertifierad produktion. Göteborg är redan så övertygad om ekomatens överlägsenhet att man inte ska köpa in ett enda kg mat från den svenska modellens miljövänliga jordbruk som arbetar inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. En käftsmäll på det svenska jordbruket.

Många andra kommuner och regioner fokuserar främst på att köpa ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, istället för närodlad mat från Sverige.

Det hörs sällan ett enda litet knäpp från SLUs stora majoritet av forskare, som forskar kring hela jordbruket (oavsett vilket odlingskoncept) som ifrågasätter propagandan för ekojordbrukets fördelar och överlägsenhet. Jag inser att en orsak är att politiken så styr lantbruksuniversitet, och gärna vill se mer ekojordbruk och ekoforskning. Och den som ifrågasätter det kan drabbas av mindre forskningsanslag, typ.

Detta håller dock inte. SLU måste redovisa korrekta vetenskapliga fakta om jordbruket, t ex om hur olika odlingskoncept klarar extrem torka, eller ej.

Så min enkla fråga till SLU och dess ledning är alltså: Är det korrekt att ekojordbruket klarar extrem torka bättre än det vanliga miljövänliga svenska jordbruket? Är koncepten likvärdiga eller klarar det vanliga moderna jordbruket torkan bättre?

Jag tar emot Ert svar på min blogg eller i diskussionsgrupper på Facebook eller som kommentar till mina inlägg på SLUs och EPOKs hemsidor. Jag skriver snart debattartikel i media som lämpligen oxå kan besvaras där.

(Här länkar till några andra blogginlägg från mig om jordbruk och ekologi med mera. Och här en till.

Linköpingscentern kräver upphandling av mat från Sverige! Följ efter, Offentlig sektor!

Pressinfo!

Linköpingscentern kräver att kommunen köper mat från Sverige! Riksdagsledamot Staffan Danielsson räknar med samma initiativ i kommuner/regioner över hela landet!

(Enligt Svenskt Kött är 40-50 % av köttet som serveras i offentliga måltider importerat, det allra mesta producerat utan svenska miljö- och djurskyddskrav och utan att sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i Sverige och utan att bidra till svensk självförsörjningsgrad och säkerhet och utan att stödja Sveriges Bönder i krisen p g av den extrema torkan. Detta är skandalöst!

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/kommunerna-bor-stalla-hogre-krav-pa-kottet-23297)

Centerpartiet Linköping​ den 7 augusti 2018:

"Den extrema torkan slår nu hårt mot det svenska jordbruket, fodret räcker inte till, många djur måste slaktas och det blir ett stort överskott på kött. På sikt innebär detta också att landets självförsörjningsgrad minskar ytterligare. Det offentliga måste göra vad det kan för att stötta den svenska livsmedelsproduktionen och säkra tillgången i framtiden.

Gösta Gustavsson​ har idag lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att att Linköpings kommun alltid upphandlar mat som är producerad enligt kriterierna i Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar. Detta leder till att kommunen köper mat som produceras i Sverige så långt tillgång finns."

Kommentar från Staffan Danielsson, riksdagsledamot;

Centerpartiet i Linköping tar nu initiativet för att Linköpings kommun måste göra allt för att ställa upp kriterier i sin matupphandling så att man, bl a med anledning av den extrema torkan, säkerställer att man upphandlar mat från Sverige. Annie Lööf, Magdalena Andersson och Tobias Baudin rekommenderar medborgarna att ställa upp för det svenska jordbruket genom att köpa mat från Sverige när den finns på marknaden.
Självfallet måste politikerna i kommun och regioner, som hanterar skattebetalarnas pengar, agera i samma riktning! Omedelbart och uthålligt!
Detta sker utan åthävor i övriga EU-länder och måste nu tillämpas även i Sverige.
Jag hoppas att motionen från Linköpingscentern kan bli ett riktmärke för massor av liknande initiativ från centerpartister, och andra,  i kommuner och landsting/regioner över hela landet!
Att intet göra, att passivt fortsätta att upphandla nötkött och annan mat från länder långt borta, är att svika det svenska lantbruket (samt miljö och djurskydd) i den mycket allvarliga situation det befinner sig i. Jag vill utgå ifrån att breda majoriteter i Linköping, och i kommuner och regioner över hela landet, kommer att ställa sig bakom centerkraven!

Jag har i flera tidigare blogginlägg diskuterat denna högaktuella fråga; här (Göteborgscenterns utmärkta debattartikel i Expressen), och här och här (det extrema Miljöpartiet), och här (Nödåren 1867-69, lär av historien!).

Göteborgs käftsmäll på det svenska jordbruket!

Här är en utmärkt debattartikel i Expressen av Emmyly Bönförs som med all rätt sågar Göteborgs mål för att upphandla mat.

Målet är alltså att inte ett kg mat ska upphandlas från det miljövänliga svenska jordbruk som står för 80-90 % av livsmedelsproduktionen i Sverige. Det är förfärligt.

Samma vänsterpartier som styr Göteborg står bakom de stränga svenska miljö- och djurskyddslagarna. Att då klassa ner den mat som produceras inom dessa ramar till en B-vara som hör gårdagen till är en föraktfull käftsmäll på världens mest miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk, det svenska.

Min uppfattning är entydig.

(Jag har utvecklat den i detta tidigare blogginlägg).

Ledande politiker uppmanar nu medborgarna att köpa mat från Sverige, utifrån miljö- och djurskyddsskäl men även p g av den extrema torkan som slår hårt mot det svenska jordbruket, och där det betyder mycket om konsumtionen av nötkött och annan svensk mat ökar.

Naturligtvis ska kommuner och regioner för skattebetalarnas pengar göra samma prioritering, genom att ställa upp kriterier som leder till att man köper närodlad mat från Sverige.

Övriga EU-länder köper utan dramatik inhemsk mat som en självklarhet.

Kommunernas upphandlingsmål bör därför vara 1. kriterier enligt Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar som leder till att mat från Sverige upphandlas när tillgång finns på marknaden.

2. Närodlad mat från regionen.

3. Om man så önskar så kan andelen ekocertifierad mat som ska köpas in anges, t ex mellan 10 och 30 %. (Det innebär upp till tre gånger så mycket som ekomatens andel av den svenska matproduktionen, 10 %).

Om kommuner eller regeringen sätter upp mål på att man inte alls eller endast begränsat ska upphandla mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket är det alltså en käftsmäll på detta, enligt min bestämda uppfattning. Har Sverige bestämt stränga miljö- och djurskyddslagar ska den offentliga sektorn köpa huvuddelen av sin mat från det jordbruk som 80-90 % av Sveriges bönder bedriver.

Sverige har två goda miljöalternativ när det gäller att köpa mat, dels det vanliga miljövänliga jordbruket inom ramarna för Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar och dels det svenska ekocertifierade jordbruket.

Synen på svenskt jordbruk, och ekojordbruk, samt principerna för offentlig upphandling av mat.

Miljöpartiet, och naturskyddsföreningen, och många medborgare och politiker och journalister och handlare m fl, är övertygade om att ekocertifierad mat är den överlägset bästa miljömaten, och att målet borde vara att offentliga sektorn bara upphandlar eko (Göteborg och några kommuner lär redan ha beslutat om det målet) och att allt jordbruk i Sverige på sikt borde vara eko.

Ekocertifierat jordbruk har på bara tre decennier gått från nästan noll (Alternativt jordbruk) till runt 10 % av värdet i den svenska livsmedelsproduktionen (namnbytet till ”Ekologiskt jordbruk” var genialt, hur det nu kunde accepteras eftersom det ju inte finns något ”ekologiskt jordbruk”, ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, läran om samspelet i naturen), och till 17 % av åkermarken (främst belägen i norr och i skogs- och mellanbygder).

Jag har respekt för hela det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga jordbruket i världstät och för ekojordbruket. Min uppfattning är att det handlar om två rätt likvärdiga miljökoncept, med lite olika för- och nackdelar.

MP och flera politiska partier partier anser egentligen att endast ekokonceptet gäller och att därför Staten ska lägga snart någon knapp miljard i extra EU-stöd till ekokonceptet, inklusive riktade stöd till forskning och marknadsföring och information med mera. Likaså anser man att den offentliga sektorn borde upphandla sin mat nästan enbart från ekojordbruket, i Sverige och utlandet, och sätter upp allt högre mål.

Rätt nyligen har regeringen, S/MP, beslutat att målet är att kommuner och regioner och myndigheter ska köpa in minst 60 % av sin mat som ekocertifierad. Alliansen och SD är emot detta enormt höga mål.

Offentlig sektor köper idag in mat årligen för ca 10 miljarder kr, varav 35 % nog redan är ekocertifierad, en stor övervikt mot hur produktionen ser ut (10 %). Om målet 60 % nås kommer endast kanske 10-20 % köpas in från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket eftersom en betydande del är import av mat som inte produceras i Sverige och vissa specialitetssortiment.

Sverige fick världens strängaste miljö- och djurskyddslagstiftning för jordbruk ca 1988 (present till Astrid Lindgren). LRF gillade läget och kampanjade för ”världens renaste jordbruk eller ”den svenska modellens jordbruk”. Det skulle hålla höga marknadsandelar i Sverige och även gå på export.

Så har det tyvärr inte blivit. Sveriges självförsörjningsgrad har minskat från 100 % 1945 till ca 45 % idag, vi importerar kanske mest i Europa per person. I livsmedelsbutikerna spelar priset en roll och svenskproducerat är ofta 5-10 % dyrare än mycken importmat.

Ekocertifierat är sedan ytterligare 25-60 % dyrare.

Dock har matens andel av hushållsbudgeten på 40 år mer än halverats från 30 % till en bit under 15 % (inklusive 2 % alkoholdrycker), vilket ger de som vill prioritera t ex dyrare ekomat möjlighet att göra detta.

Det är en väldig skillnad att med statliga mål och bidrag och upphandlingsmål gynna ett certifieringskoncept som har 10-20 % av marknaden, jämfört med att sträva efter att hela jordbruket ska läggas om till detta koncept.

Skulle detta senare, som MP och naturskyddsföreningen och V och Krav osv vill, fullföljas är risken oerhört stor att importen av billigare importmat ökar så att Sveriges självförsörjning kanske minskar ytterligare medan marknaden för ekocertifierat mättas och drabbas av överskott och prispress.

Detta vore förfärligt.

Jag har också pekat på det motsägelsefulla i att ekojordbruket profilerar sig hårt mot det ”konventionella giftjordbruket” (som naturskyddsföreningen och Coop brukar säga) samtidigt som man regelmässigt tillåter en betydande användning av växtnäringsrester från detta jordbruk genom stallgödsel, halm, köttmjöl och biogödsel från etanol och biogas mm. När den extrema torkan nu slår till och hästar och nötkreatur konkurrerar om allt foder som går att uppbringa ändras också Kravreglerna så att även ekojordbruket fritt kan använda vanligt foder, vilket ytterligare minskar möjligheterna för det vanliga miljövänliga lantbruket att köpa in foder genom ökad konkurrens samtidigt som ekoprofilen tunnas ut genom ökad användning av växtnäring från det vanliga jordbruket.

Jag har självfallet inget emot att ekomaten vinner framgångar på marknaden och i offentlig sektor, men jag anser att det ska ske på egna ben och inte genom statliga ingripanden. Däremot ska staten gärna stöda miljöinsatser i jordbruket, oavsett odlingskoncept.

Staten ska se till hela det svenska jordbrukets bästa.

Vad gäller hur den offentliga sektorn ska köpa in sin mat  är det min uppfattning att den så långt möjligt, och i första hand, ska ställa upp kriterier enligt våra stränga miljö- och djurskyddslagar som resulterar i att ca 80 % av matinköpen eller mer är mat från Sverige. (Detta sker som en självklarhet i övriga EU-länder, att man köper inhemsk mat).

Jag tycker att det är utmanande, och fel, när många kommuner och regioner nu beslutar att köpa in en stor del, eller huvuddelen, eller all sin mat, som ekocertifierad, från Sverige och andra länder.

Varför ska barn i skolan och äldre i äldreomsorgen som därhemma köpt och köper främst mat från Sverige och främst från det vanliga miljövänliga jordbruket inte få äta det också i skolan och på äldreboendet? Vad svarar man den stora majoriteten bönder som producerar världens bästa miljövänliga mat när den egna kommunen eller regionen i allt mindre utsträckning vill köpa den mat de producerar? Vilken signal till konsumenter och handel och jordbruk och förädlingsindustri skickar detta?

Alla vet ju att det kostar betydligt mera med ekocertifierat men resonerar ofta som så att då ökar vi andelen vegetariskt så blir inte merkostnaden så stor. Detta är ett inte rimligt resonemang eftersom minskat matspill eller mer vegetariskt ju kan väljas oavsett om man handlar ekocertifierat eller ej.

MP och naturskyddsföreningen och många flera anser att ekocertifierat är bättre än mat från ”världens miljöbästa vanliga jordbruk, det svenska”.

Jag håller däremot de två svenska odlingskoncepten som rätt likvärdiga, och betydligt bättre än importmaten (bla beroende på att det svenska jordbruket sluter kretsloppet i Sverige och bidrar till öppna landskap och biologiskt mångfald med mycket mer).

Därför är det min bestämda uppfattning att kommuner och regioner borde köpa in mat enligt kriterier från svenska miljö- och djurskyddslagar, från det svenska jordbruket. Samt att inköpen rimligen borde ske efter ungefär hur stor andel mat som produceras av dem. Kanske en liten övervikt för ekocertifierat om man vill stödja det lite extra, typ 20 %, vilket innebär dubbelt mer än deras marknadsandel.

Att däremot besluta i kommuner och regioner att man för skattebetalarnas pengar ska köpa in huvuddelen eller allt som ekocertifierat och lite och allt mindre från det miljövänliga jordbruk som de allra flesta lantbrukarna bedriver i kommunen och regionen och landet, det anser jag vara fel. Sådana beslut utgår ifrån uppfattningen att ekokonceptet är det enda riktiga miljökonceptet medan det vanliga miljövänliga svenska jordbruket inte är något sådant och bör på sikt utgå. Den uppfattningen har jag kallat en käftsmäll i ansiktet på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska.

Dessa beslut skickar naturligtvis mycket kraftfulla signaler till medborgare, lantbrukare, politiker, handel och journalister att ekomat är framtiden medan den svenska modellens världsledande jordbruk är utgående vara. Min uppfattning är också att en viktig orsak till att den vanliga svenskproducerade maten tappat på marknaden är att den så starkt kritiseras av starka miljökrafter, som MP, naturskyddsföreningen samt även av COOP och andra handelskedjor, samt även de signaler som Staten skickar genom regeringens höga upphandlingsmål för juts ekocertifierat.

Hur ska de politiker som kräver att kommuner och regioner ska upphandla allt eller det mesta som ekocertifierat kunna se de 80-90 % av de svenska lantbrukarna som producerar världens bästa vanliga miljömat i ögonen och säga att deras mat är sämre än ekomaten och därför inte ska upphandlas?

Och vilket svek mot det vanliga miljövänliga svenska jordbruket är det inte när samma politiska partier som beslutade om världens kanske mest stränga miljö- och djurskyddslagar för att skapa ”världens renaste lantbruk” sedan efter en tid minskar eller upphör att upphandla den maten utan istället kräver ekocertifierat?

Beslut initierat av Miljöpartiet i t ex Göteborg om att 100 % av kommunens matupphandling ska vara ekocertifierad från Sverige och andra länder är alltså extremt radikalt och oerhört nedsättande mot det svenska dominerande moderna miljövänliga jordbruket. Att Miljöpartiet centralt nu vill att Sveriges självförsörjningsgrad på mat ska nära fördubblas, från ca 45 % till 80 % är välkommet och innebär en anslutning till vad Centerpartiet drivit och driver sedan länge. Men MPs recept för att uppnå detta är ohållbart och extremt radikalt, målen för ekojordbruket i Sverige ska höjas, någon kvarts miljard ytterligare ska tillföras i statsbudgeten och universitet och högskolor ska utbilda fler ekobönder.

Miljöpartiets politik är extremt radikal och innebär en väldig risk för att den svenska matproduktion inte ökar utan snarare minskar samtidigt som importmaten ökar ytterligare när allt fokus läggs på ekokonceptet och när skördarna minskar med 20-40 % samtidigt som maten blir 25-60 % dyrare.

 Därför anser jag att Staten i respekt för hela det miljövänliga svenska lantbruket kraftfullt borde driva följande upphandlingsstrategi för mat i Sveriges kommuner och regioner:

1.     I första hand ska mat upphandlas som är producerad enligt utvalda kriterier enligt Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar. Detta ska leda till att kommunen köper mat som produceras i Sverige så långt tillgång finns. Det torde innebära att 70-80 % eller mer av maten kommer från det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga och det ekocertifierade. Huvuddelen av inköpen bör komma från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket.

2.     I andra hand kan gärna försteg göras för mer lokalt producerad mat från regionen.

3.     I tredje hand kan också mål uppsättas för andelen ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, t ex i intervallet 10-30 % vilket skulle säkerställa att mer ekocertifierat köps in än vad som motsvarar dess andel av produktionen.

Jag anser också att jordbruksforskningen, som idag delas mellan övergripande forskning för hela jordbruket och forskning kring ekokonceptet, borde reformeras.

Riksdag och regering styr forskningen till att i betydande uppfattning handla om ett enda certifieringskoncept. Detta uppfattar forskarna, och vill ju gärna ha forskningspengar, så att diskussionen kring vad som är långsiktigt bäst för att utveckla ett hållbart jordbruk sammankopplas alltmer till att det är ekocertifieringen, vilket ger låsningar och hämmar både forskning och debatt.

Min uppfattning är att forskningen kring ett allt mer hållbart jordbruk främst ska bedrivas samlat och inte alltför mycket med extra fokus på enskilda certifieringssystem. Det bästa från olika certifieringssystem och jordbrukskoncept ska istället utvärderas och förbättras i institutioner och projekt där hela jordbrukets utveckling är i fokus.

Mina Memoarer, blogginlägg tre. Det stora livsmedelshyckleriet mm.

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!

Detta är alltså mina memoarer, blogginlägg tre (av fem)!

(Blogginlägg ett; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet)

(Blogginlägg två; (se nedan); Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.)

Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.

(Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.)

(Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem).

Lantbrukets ryggsäck, och alliansens svek

Ett mycket belysande exempel på detta och där både LRF och Centerpartiet tillsammans lyckades rädda hem 900 miljoner till lantbruket, för att sedan beklämmande nog förlora huvuddelen igen, är den ”ryggsäck” som socialdemokraterna och Göran Persson 1995 lade på lantbruket för att detta skulle betala en del av Sveriges EU-avgift. Världens enda handelsgödselskatt på 300 mkr uppfanns och infördes, och EUs redan högsta dieselskatt ökades på med 600 mkr. Hur hårt detta slår på konkurrenskraften belyses väl av att jordbrukets samlade företagarinkomst bara är 5-6 miljarder kronor, varav därtill runt hälften kommer av arbeten utanför lantbruket.

LRF gick med all rätt i taket, och lobbade med starkt understöd av Centerpartiet för att ryggsäcken måste lyftas av.  Statsminister Göran Persson som oftast hade ett hjärta för lantbruket (dock inte när ryggsäcken infördes) lyssnade så småningom och dieselskattehöjningen återfördes till de som betalat in den från 2004. Handelsgödselskatten återstod dock.

Alliansregeringen kom till makten, ryggsäcken kunde läggas till handlingarna, nu återstod ”bara” att ta bort handelsgödselskatten. Statsminister Reinfeldt hade dock inget hjärta för lantbruket, eller för försvaret.

Min värsta stund i Centerpartiets riksdagsgrupp var när Maud Olofsson utan förvarning informerade om att i regeringens energiuppgörelse ingick att ryggsäcken skulle återinföras genom stegvisa dieselskattehöjningar fram till 2015. Jag gick i taket och uttryckte detta starkt och tydligt. Några andra också, men lojaliteten höll de flesta tysta.

Mina, och andras, reaktioner gjorde dock att våra ministrar la på en rem och lyckades få igenom att handelsgödselskatten skulle tas bort. Dvs + 600 mkr och -300, netto -300.

Ett tungt minus samtidigt som livsmedelsproduktionen fortsatte att minska, med ca 30 % samtidigt som Sverige blivit Europas kanske mest importberoende land med idag 55 % importmat.

Centerpartiet och landsbygdsminister Erlandsson lyckades successivt driva igenom en del skatte- och avgiftssänkningar för jordbruket som nog t o m översteg de 300 tappade miljonerna vartefter.

Till skillnad från Göran Persson har aldrig statsminister Reinfeldt visat något engagemang för jordbruket. Tvärtom, han och finansminister Borg var drivande i att höja dieselskatten för jordbruket. Dessutom motsatte de sig borttagande av handelsgödselskatten, som Centerpartiet dock lyckades driva igenom.  

De låg också bakom att alliansen länge motsatte sig en obligatorisk ursprungsmärkning av livsmedel, vilket Eskil Erlandsson lojalt valde att försvara, trots att Centerpartiet före 2006, och efter ca 2011, starkt drev på för detta. Likaså lyckades moderaterna hela allianstiden tyvärr förhindra att en offensiv livsmedelsstrategi togs fram.

Det stora livsmedelshyckleriet

Jag har i många debattartiklar, motioner, blogginlägg och interpellationer det senaste decenniet rätt desperat kritiserat ”det stora livsmedelshyckleriet”, det faktum att svensk jordbruk producerar en matens djurskydds-Rolls Royce samtidigt som 55 % av konsumenterna nu köper en importerad Skoda, typ. Och jag har ifrågasatt om inte våra regler borde ses över och förenklas en del, det borde räcka med att producera en Volvo.

Nuläget har sin bakgrund i Statens och jordbruksnäringens gemensamma affärsidé från ca 1990 att Sverige ska ha världens strängaste djurskyddslagar och producera världens dyraste mat. Denna ska sedan konsumenterna i Sverige och världen fås att köpa, p g av sina mervärden.

LRFs ambition vid EU-inträdet var att svensk mat skulle gå från 1 till 2 % av EUs matmarknad, men den tänkta fördubblingen blev istället en dramatisk minskning med ca 30 %.

1995 producerade Sverige nära 4 miljoner grisar, med bäst djurskydd i världen. Danmark, en bit efter, producerade 15 miljoner.

Idag ligger Danmark på 25 miljoner grisar medan den svenska modellens grisar rasat nära 40 % till under 2,5 miljoner. Är detta en succé för den svenska modellen eller för den danska? Och för vilken modell är detta ett fiasko?

Svensk mjölkproduktion, också djurskyddsmässigt bäst i världen, har backat kanske mest av EUs länder, med 10-15 %. I den katastrofala mjölkkris som nu råder med orimligt låga mjölkpriser utarmas alla mjölkföretag och ca 800 lär ha akuta överlevnadsproblem.

Är detta en succé eller inte? LRF har som sagt alltid haft goda visioner och mål för svenskt jordbruk, som tyvärr sällan infriats. Många av de mjölkbönder som nu sliter fruktansvärt illa och som gjort det som näring och politiker uppmuntrat, satsat sina företag och liv på stora investeringar på 10-30 miljoner och mer riskerar nu att förlora allt. Samtidigt sätter LRF upp nya ambitiösa mål om att till 2030 öka matproduktionen med 30 miljarder kronor och nå 75 % av den svenska konsumtionen. Vilket man väl alltid måste, se möjligheter.

Men hur tänker de som satsat och förlorat allt om att höra detta en gång till?

Dagens extrema mjölkkris kräver extrema åtgärder. Det är orimligt att de som satsat allt i förlitan på hyggligt stabila marknadsförutsättningar ska offras och överges. LRF måste ge röst åt deras förtvivlan och kräva ett brett spektrum av åtgärder, från sänkta dieselskatter (lätt och snabbt att införa) till enklare regler för t ex kobete och grisfödsel och riktade landsbygdsersättningar och till statliga lånegarantier och rekonstrueringsstöd mm.

Gjorde LRF, så här i efterhand, rätt när man accepterade att tillsammans med Staten bestämma samma affärsidé för alla svenska livsmedelsproducenter; världens dyraste mat genom världens strängaste djurskyddslagstiftning?

Svaret är tyvärr nej. Resultatet är allt mindre matproduktion i de tunga produktionsgrenarna. Genom lagkraven kan inte de stränga regelverken stimuleras med EU-ersättningar, och mervärdet på marknaden av lagkraven underkänns ofta av konsumenter och även av organisationer som t ex Naturskyddsföreningen och Krav och det rätt extrema Miljöpartiet.

Istället hyllas ohämmat certifieringar som t ex ”organic”, eller som det märkligt nog får kallas i Sverige och EU, ”ekologiskt”.  

Sverige, och jordbruksnäringen, borde kring 1990 istället valt skogsbrukets väg. Miljö- och djurskyddsreglerna skulle lagts i EU-tät men inte långt före. Och huvuddelen av matproduktionen borde likt i skogsbruket ha certifierats (typ FSC och PEFC) så att mervärdena bättre hade kunnat erhållas på marknaden.

När i dessa dagar näringen diskuterar enklare regler t ex för betesdrift för kor i modern lösdrift, vilken soja som får inköpas samt om suggor ska kunna begränsas några dagar så att fler smågrisar överlever är en sansad diskussion snabbt omöjlig. Radikala djurskyddsvänner kan inte släppa någon regel en enda millimeter och media slår genast upp diskussionen som en riksnyhet och en skandal. Näringen är ofta oense och hukar lätt och inget händer, utflyttningen fortsätter.

Här måste näringen bli tydligare och tuffare. Min uppfattning är entydig. Om t ex mina 3 exempel skulle genomföras skulle det visst blåsa lite ett tag men på lite sikt skulle konsumtionen inte påverkas negativt utan snarare positivt när konkurrenskraften ökar. Svensk mat skulle alltjämt ha ett rejält försteg både miljö- och djurskyddsmässigt på marknaden.  

Lika väl som man i England och Tyskland och Frankrike och Danmark köper ”närodlat från landets bönder” i hög utsträckning kommer man naturligtvis att göra det även i Sverige, oavsett om man skulle ligga något mindre före på miljö- och djurskyddsområdet än tidigare.

Välj närodlat före eko från hela världen

Under mina senaste år i riksdagen har jag stuckit ut hakan en hel del om det radikala ”ekologiska” jordbrukskonceptet. Jag har respekt för ekojordbruket som en viktig nisch men jag anser till skillnad från t ex Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet och Krav att också det vanliga miljövänliga svenska jordbruket förtjänar lika stor respekt.

Jag har sett inifrån Miljö- och jordbruksutskottet hur huvudfokus från de flesta politiker och partier är ekojordbruket, att utveckla de 5 % av marknaden anser många viktigare än att öka hela det svenska jordbrukets konkurrenskraft gentemot importmaten. Därför styrs stora resurser i ersättningar och forskning och andra stöd just till eko samtidigt som det dominerande svenska jordbruket successivt tappar konkurrenskraft mot importmaten.

Vill man handla mat miljöinriktat finns två rätt likvärdiga alternativ i Sverige, livsmedel från det moderna miljöinriktade svenska jordbruket eller från det radikala ekojordbruket. Importerad mat från andra länder med sämre miljö- och djurskyddsregler är steget efter eller mer. Därför är ursprungsmärkningen av livsmedel oerhört viktig.

Jag har respekt för den ekologiska nischen/delen av det svenska jordbruket som på 25 år mångdubblat sin produktion från nästan inget (”alternativ odling”) till nuvarande 5-6 % (”Ekologisk odling”). Dock är skördarna 30-40 % lägre och konsumentpriserna 30-60 % högre samtidigt som stat och kommuner satsar årliga miljardbelopp på miljöersättningar och merpriser. En ytterligare fördubbling kommer att ta tid och skulle fördubbla merkostnaderna.

En del pekar på att hälften av ekomaten importeras och att därför ekostödet bör öka liksom de politiska ekoplansmålen. Visst ska den hälft av ekomatsimporten, som kan produceras i Sverige, gärna produceras här. Men detta gäller ju i lika hög grad för den mångdubbelt större hälft av hela vår matkonsumtion som importeras från länder med sämre miljö- och djuromsorg.

Ta till exempel grisköttet. Skulle alltså den svenska ekogrisen, all respekt för den, med nästan dubbelt pris och med ca 1 % av grisköttsmarknaden, kunna tränga tillbaka grisköttsimporten från Danmark och Tyskland? Nej, naturligtvis inte. Ekogrisen är en viktig nisch för de som har råd och övertygelse, men för att de stora konsumentgrupperna ska äta mer svenskt griskött måste huvudfokus riktas mot hela den svenska grisproduktionen.

Min slogan är Välj Närodlat från Sverige med världens strängaste miljö- och djurskyddslagar före Ekomat från hela Världen!

Välj alltså mat med omdöme! Svenskt, närodlat och gärna ekologiskt för de som vill betala merkostnaden! Med importmat från Sydamerika eller från kontinenten sluter du inte kretsloppen eller gynnar den biologiska mångfalden i Sverige eller bidrar till levande landsbygd och ett starkt svenskt jordbruk med dito livsmedelsindustri.

Världen över satsas det resurser på att utveckla jordbruket i mer resurshushållande och miljövänlig och ekologiskt hållbar riktning. Det är naturligtvis mycket bra, och allt jordbruk bör naturligtvis sträva i denna riktning, både det jordbruk som använder modern teknik som t ex mineralgödsel och det organiska som säger nej till detta.

Något "ekologiskt jordbruk" i begreppets betydelse finns ju inte eftersom allt jordbruk innebär stora ingrepp i naturen genom uppodling och plöjning osv. I Europa har det organiska jordbruket tillåtits ta monopol på det vetenskapliga begreppet ekologi - läran om samspelet i naturen. Detta är anmärkningsvärt och fel. Än allvarligare blir det när anhängare av detta odlingskoncept nu stämplar allt annat jordbruk som "oekologiskt", t ex Naturskyddsföreningen, Krav och en och annan företrädare för livsmedelsverket. Detta förleder människor att tro att det bara finns ett miljövänligt odlingskoncept, vilket inte är sant. Därför är det bättre att använda t ex begreppet organiskt jordbruk, vilket är beteckningen i t ex USA.

Organiskt – inte ekologiskt

Miljöpartiet vill att allt jordbruk runt Östersjön ska bli organiskt/ekologiskt , trots att detta läcker mer per hektar än det dominerande miljövänliga svenska jordbruket. Ett extremt förslag som slår snett utan att granskas av media, som så ofta med Miljöpartiet. Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen menar också på fullt allvar att hela världens jordbruk borde upphöra med mineralgödsel, vilket skulle minska matproduktionen i världen med typ 30-40 % eller mer. Detta skulle ge en prisexplosion på mat och ökad hunger och svält.

Med anledning av missbruket av begreppen ekologiskt och oekologiskt kommer jag att be berörda kontrollinstanser i Sverige och EU, t ex JO och Marknadsdomstolen och EU-domstolen, att pröva om begreppet ekologi i jordbruket verkligen bör få användas som det gör av både certifieringsorgan och myndigheter.

Naturskyddsföreningen och dess förre ordförande Mikael Karlsson använde ständigt nedsättande härskarteknik för att nedvärdera det ”svenska giftjordbruket” Jag har haft flera debattrundor både i tidningar och på twitter med dem och honom där han öst ur sig oförskämdheter. Det är ytterst beklagligt att föreningen inte respekterar det svenska jordbruket i sin helhet, utan bara en liten del. Möjligen innebär nya ordföranden Johanna Sandahl en förbättring, jag hoppas det och jag just blivit medlem i Naturskyddsföreningen för att kunna ändra deras kurs i dessa frågor.

Varför backar svensk mjölk- och köttproduktion? Både naturskyddsföreningen och de rödgröna partierna kritiserar världens renaste jordbruk enligt den svenska modellen och menar att det räcker inte, produktionen måste bli organisk/ekologisk med ännu mer radikala och kostsamma regelverk. Jag är övertygad om att en orsak till att många väljer importmat är att naturskydds- och djurrättsföreningar med flera så svartmålar världens miljö- och djuromsorgsbästa jordbruk, det svenska. De som inte vill betala merkostnaden för ekomaten och tagit del av den negativa propagandan mot världens miljöbästa vanliga jordbruk går därför ofta direkt till importmat istället. Det är förödande svårt för det svenska jordbruket att tvingas utkämpa ett tvåfrontskrig mot både importmaten och med Naturskyddsföreningens och MPs och Kravs hugg i ryggen.

Mitt recept för att vända utvecklingen i det svenska jordbruket, och som jag drivit hårt under mina riksdagsår, är att en parlamentarisk utredning med representanter även för handel, industri och miljörörelse mm tar fram en offensiv livsmedelsstrategi. Grundstenarna i den är en bred kraftsamling från alla intressenter (inklusive miljörörelsen), nya riksdagsmål, sänkta skatter och regelkostnader, offentliga upphandlingsmål osv.