Bred folkmajoritet för ett tiggeriförbud

Frågan om Sverige ska tillåta tiggeri som hittills, med tiggare spridda över hela Sverige utanför de flesta affärer, på gator och torg, på tunnelbanor osv, har blivit högaktuell sedan högsta förvaltningsdomstolen överraskande givit Vellinge kommun rätt att reglera och förbjuda tiggeri på lokalt avgränsade områden.

Jag gjorde snabbt denna kommentar på min blogg och i FB-grupper:

"Jag välkomnar högsta förvaltningsdomstolens beslut om att kommuner har rätt att regler, och lokalt förbjuda, tiggeri. Svårförståeligt att frågan ansetts så svår, och att underliggande instanser har gått emot kommunens vilja."

Min uppfattning i frågan har varit klar sedan länge.

Opinionsundersökningar visar entydiga resultat, en bred majoritet är för tiggeriförbud.

Jag gjorde en enkät på min FB-sida och i olika FB-grupper med fullständigt entydigt resultat, 83 % för och 17 % emot ett tiggeriförbud av över 900 röstande.

Om folkopinionen är så entydig, ska då verkligen politiker veta bättre och inte alls agera?

Expressen har liksom Dagens industri och andra media tagit ställning. Widar Andersson i Folkbladet Norrköping tänker som så ofta i samma riktning som jag, eller tvärtom.



Det sitter en ung kvinna och tigger utanför en av våra Ica-affärer. Trots tremånadersregeln har hon väl gjort det i 3-4 år nu. Ensam, sitter stilla i många timmar per dag. I ur och skur, i köld och värme. Hade det hon gör varit ett jobb hade det varit förbjudet av arbetsmiljöskäl. Hennes plats utanför affären får hennes familj nog betala dyrt för av den gruppering som "äger den", i strid med alla svenska lagar och regler. Många godhjärtade vänner av tiggeri vill att hon ska sitta kvar där många år till, jag vill att Sverige ska göra allt för att hon och hennes familj ska få det bättre i Rumänien. Är det hon som valt att tigga, eller hennes familj/släktingar åt henne?

Tillagt 5 mars -19. SVT-reporter har wallraffat som tiggare i Stockholm.

Corren och Staffan Danielsson alltmer i fas om migrationspolitiken!

Här ett foto från i onsdags - 13 juni 2018 - på Amineh Kakabaveh, mig och Finn Bengtsson när Amineh mycket välförtjänt fick Finn Bengtssonpriset för civilkurage mm.

Finn Bengtsson hade rätt om DÖs orimlighet och hade modet att stå upp för sin övertygelse. Idag tycker hans parti, och alliansen, likadant, men inte då. Och Finn är kvar i kylan.
Första mottagare av Finn Bengtsson-priset och för civilkurage var Sara Skyttedal (KD), den andra var jag.
Idag fick Amineh Kakabaveh (V) mycket välförtjänt priset, för sitt outtröttliga starka engagemang och mod i kampen mot hedersvåld och -förtryck med mera. Hon har motarbetats och flyttats ned på riksdagslistan av sitt parti.

Correns Christian Dahlgren har flera gånger skrivit uppskattande om Finn Bengtsson och om Sara Skyttedal.

Nu skriver han uppskattande, med all rätt, om både Finn och Amineh! Jag instämmer, det är de värda.

Mig förbigår han med tystnad.

Jag skulle tro att mitt civilkurage handlar om fel frågor, typ.

Jag får nöja mig med att Widar Andersson i Folkbladet skrivit väl om mig, att en staty borde resas..

Christian Dahlgren var en av dem som flera gånger brunmärkte mig runt 2013 när jag hävdade att Sverige som litet EU-land i norr måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Idag har S och M gjort det långt mer än det jag sa, utan att utsättas för samma sågningar som jag fick utstå.

Även Christian Dahlgren har idag ett annat ljud i skällan, t ex i denna ledare från den 30 maj:

"Ideologiskt har politiken fastnat i en radikal agenda av normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och en väldigt liberal hållning till invandring. Svenskarna är överlag positiva till ett mångkulturellt samhälle, men drar värderingsmässigt åt ett konservativt håll.

Alltså konservativt i den meningen att politikerna bör fokusera på att pragmatiskt lösa problem i medborgarnas vardagsverklighet, snarare än att ägna sig åt statlig uppfostringsverksamhet och försöka stöpa om samhället efter ideologiska modeåsikter, vanligen importerade från amerikanska universitets vänsterkretsar.

Folk gillar folk som är som folk, helt enkelt. Inte mästrande yrkespolitiker som står och predikar världsfrånvänt uppe i några elfenbenstorn. SD:s frammarsch kan tolkas som ett uttryck för att det får vara nog nu. Det borde utmana de andra partierna att söka bättre markkontakt."

Jag instämmer! Corren och jag kommit varandra närmare! Jag får nog nöja mig med det, någon upprättelse är det sällan man får i politiken.

Tiggeri - Låt kommunerna reglera, och ev förbjuda.

Jag har i Linköping i flera år sett en ung kvinna tålmodigt tigga vid en livsmedelsbutik i Linköping. Hon sitter där mängder av timmar varje vecka, i ur och skur, i värme och kyla.

Ingen annan tiggare finns där, någon har reserverat platsen åt henne.Hade tiggeriet setts som ett arbete hade arbetsmiljölagen förbjudit det.

EUs tremånadersregel, att man får vistas i annat EU-land max tre månader utan jobb eller egna resurser för försörjning, är det väl ingen som följer, och inget polisen kontrollerar.

Jag tycker liksom Göran Person och Anna Dahlberg, Expressen och PM Nilsson, Dagens industri att Sverige borde reglera tiggeri. Mitt förslag är att kommunerna får reglera och om de vill förbjuda det.

Jag är inte ensam, 62 % av svenska folket vill förbjuda tiggeri enligt en färsk Novus-undersökning. Bara 16 % är emot.

Florin Oprescu från byn Pauleasca anser att "Tiggeriet får katastrofala följder". De som hade säsongsjobb i Spanien började tigga i Sverige eftersom det gav 4 gånger mer, t ex.

Ändå vill de flesta politiska partier att det ska vara tillåtet och fortsätta som nu.

Jag ser demokrati som folkstyre. Folket väljer representanter till riksdagen och riksdagen utser regering och stiftar lagar mm.

Jag tycker också att folkopinionen har betydelse och ska noga lyssnas till. I denna fråga vet alltså partierna bättre än folket. Visst ska partier driva sina frågor och söka övertyga folket, men går det decennier och opinionen är entydig bör den allt lyssnas till, annars kan utstickande enfrågepartier få livsluft.

Det var samma sak med migrationsregelverken fram till 2015. 70 % av folket ville att Sverige skulle anpassa sina mer generösa migrationsregler i EU-riktning. Jag hade samma uppfattning och gav uttryck för det, och skylldes för främlingsfientlig.

När migrationen ökade kraftigt 2015 agerade till slut regering och riksdag som folkopinionen ville. Hade inte så skett hade väl Sverigedemokraterna vuxit ohämmat, långt över de 13 % som de fick i 2014 års val. Nu har tillväxten istället avstannat.

Det är samma sak med rätten till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, som jag driver. Opinionsundersökningar i decennier, och ett antal folkomröstningar i USA, visar entydigt att över 70 % av medborgarna är för. Men alla partier i Sverige är, fortfarande, emot. (Fast det börjar äntligen att röra på sig).

Jag står på plats 14 på centerpartiets lista i kommunvalet i Linköping. Den som röstar på Centerpartiet och delar min uppfattning om att motverka tiggeri kan markera det genom ett personkryss. Det är så personvalet bl a är tänkt att fungera.

Dock måste man ju känna till min uppfattning, vilket mycket få linköpingsbor gör. Kanske detta blogginlägg får lokalmedia att nappa, jag ska också skriva en insändare.

Jag återkommer här med rapport om lokala media anser detta vara något att rapportera om, eller publicera insändare om...

Politisk kamp för fortsatt tiggeri - en valvinnarfråga?

För 6-8 år sedan, väl, fanns inte tiggare utanför nästan varje livsmedelsaffär i Sverige. Att så skulle vara fallet kändes otänkbart.
Det sitter bara en tiggare på varje plats. Men det är inte organiserat?

Anna Dahlberg skriver åter i Expressen. Och jag instämmer.

I de två livsmedelsaffärer som jag främst besöker sitter det sedan flera år en man i femtioåldern och en ung kvinna. Trots EUs så kallade tremånadersregel, som ingenting betyder.

Tiggeri medför tyvärr en del brottslighet och utnyttjande av människor. Man bor i bilar eller husvagnar eller på gatan.

Det kommer tyvärr uppenbart att ta många år eller flera decennier innan de bulgarer eller rumäner som tigger får arbete, eller väljer att prioritera arbete, i sina hemländer före att vara i Sverige och tigga.

Min uppfattning har länge varit att det är oacceptabelt att Sverige åter, efter 100 år, blivit ett land där inte försörjningsstödet garanter de utan resurser det nödvändigaste, utan istället reser människor hit för att tigga. Det måste vara bättre att Sverige gör allt för att stödja och pressa tiggarnas hemländer att   förbättra situationen där än att en del av de mycket fattiga där fortsätter att resa till Sverige för att tigga. Det är främst romer som reser hit av de många som lever dåligt i Bulgarien och Rumänien.

Jag tänker i samma banor som t ex förre statsminister Göran Persson m fl att fortsatt tiggeri i Sverige under kanske decennier framöver inte är acceptabelt. Vi vänjer oss vid att tiggeri finns och är etablerat.

Jag förespråkar att kommunerna ges rätt att reglera, och förbjuda om man så vill, tiggeri.

Jag motionerade till centerns partistämma om detta men stämman menade att nuvarande regelverk är bra och tillräckliga.

Den här frågan kommer att finnas med i valrörelsen där M och SD, och egentligen även S, driver på för att förbjuda tiggeri. Jag befarar att det inte kommer att gagna Centerpartiet att tillsammans med andra mindre partier försvara rätten att resa till Sverige för att tigga.

Personvalskamp (C) i Östergötland!

Personkryssannons.

Jag är glad att stå på plats 13 på Centerpartiets lista i Linköping.

Lars Vikinge fick störst stöd i medlemsomröstningen och toppar listan med kommunalrådet Muharrem Demirok på andra plats. Corren skriver här.

Muharrem är tvåa på riksdagslistan och personvalskampanjar för att få flest personkryss. Jag gör detsamma efter att ha flyttats ner till plats fyra.

Min kampanj är inriktad på röda kampanjpennor "Jag kryssar Staffan Danielsson 2018" och att överlämna dem vid hembesök. Jag lyfter i tidningsannonser fram både pennan och det som skiljer ut mig, och som nog gjorde att jag flyttades ned på stämman, ålder och migrationspolitik.

"70 år, erfaren, med civilkurage.
• En röst för Hela Östergötland
och de äldre.
• En realistisk migrationspolitik.
Vill du ha min röda kampanjpenna, och höra vad jag vill?
Jag kommer gärna på fika, bjud gärna in några vänner.
Staffandan@gmail.com, mobil 0725-58 77 21"

(Tyvärr klarar jag inte att kopiera själva annonsen, har någon något tips..? Servern vill inte ta emot filen?).

Det som skiljer ut mig i kommunpolitiken är nog främst att jag liksom Göran Persson, Expressens och Dagens Industris ledarskribenter Anna Dahlberg och PM Nilsson samt många fler, förespråkar att kommunerna ska ges möjlighet att reglera, och om man vill förbjuda, tiggeri.

Jag har i några blogginlägg redovisat min plattform som riksdagskandidat, här och här och här.

Här min

personkryssannons.

Göran Persson och Staffan Danielsson överens! Om tiggeriet.

Jag har respekt för statsminister emeritus Göran Persson. Han var en skicklig politiker i mittenfåran i svensk politik. Han samarbetade med Centerpartiet om att sanera Sveriges ekonomi efter 1980-talets (s)venska utsvävningar. Och han har ett hjärta för det svenska jordbruket. När vi i LRF lyckades få upp viktiga frågor (t ex dieselskatten) till statsministern så blev besluten oftast bra!

Göran Persson vågar också ofta tala klarspråk, vara tydlig. Det leder ofta till stark kritik, men det kan också påverka sakfrågan i den riktning han vill.

Sverige har idag fler som tigger utanför butiker och på gator över hela Sverige sedan 1700-talet, kanske.

Jag har tidigare här på bloggen, och i andra sammanhang, givit uttryck för min uppfattning, att kommunerna borde ges möjlighet att reglera, och även förbjuda, om man så beslutar, tiggeri.

Jag har nog tagit intryck av Göran Persson, kanske är han orsaken till att jag vågar ta tydlig ställning trots alla viskningar bakom ryggen att "så kan man ju inte tycka".

Skulle 7 partier försvara ett fortsatt tiggeri som 7 partier gjorde vad gäller migrationen för 4-5 år sedan, trots att i båda fallen en förödande stark majoritet av befolkningen tycker annorlunda, skulle resultatet bli att det åttonde partiet än en gång skulle bjudas på ett antal opinionsprocent av de övriga. (jo, jag vet att det kanske "bara är 5-6 partier som vill ha det som det är, men ändå).

Jag begriper inte klokskapen i detta.

Jag tror att detta blir en av valfrågorna. Det handlar "bara" om 4-5.000 som tigger men alla påverkas av det och ser också en del av misären och utnyttjandet och kriminaliteten som tyvärr följer i spåren.

Liberala Expressen skriver en en gång om detta, i en ledarkrönika. 

Låt kommunen reglera tiggeri!

Jag har motionerat till Centerstämman att besluten om hur tiggeri ska regleras, eller ev förbjudas, borde decentraliseras till kommunerna.

Tillagt 3 oktober 2017: Här ett senare inlägg.

Tillagt den 7 december: Johan Hakelius skriver temperamentsfullt i Fokus, Förbjud tiggeri.

Polisen Anders Sydbom med lång erfarenhet från Stockholm och Linköping skriver på Katerinamagasin (Janouch) om varför han förespråkar ett förbud mot tiggeri.

Många politiker och opinionsbildare vill att Sverige som ett av få länder i Europa ska fortsätta att tillåta tiggeri i stor skala över hela landet, på gator och tunnelbanor och utanför väldigt många affärer.

Moderaterna vill se ett nationellt förbud, socialdemokraterna vill tillämpa redan gällande regler skarpare så att effekten blir i samma riktning.

De röda och gröna vänsterpartierna motsätter sig skärpningar liksom de två liberala partierna.

Den senaste opinionsundersökningen från Inizio slår fast att folkopinionen för ett förbud blivit starkare och mer bestämd, med 57 procent som vill förbjuda mot bara 16 % som vill ha det som idag. Det är ett mycket tydligt besked.

För 3-4 år sedan var folkopinionen lika bestämt för att Sveriges mer generösa asylregler borde anpassas i EU-riktning, vilket 7 partier inte brydde sig om eftersom de visste bättre. Resultatet blev en plötslig 180-gradersvändning samt att man bjöd Sverigedemokraterna på en väldig uppgång i opinionen.

Jag anser det oklokt att inte ta lärdom och återigen inte beakta budskapet från väljarna.

För egen del har jag som sagt lagt en motion till Centerpartiets stämma om några veckor där jag föreslår att frågan decentraliseras till kommunerna, som ges mandat att reglera, och eventuellt förbjuda, tiggeri.

Min motion att ge kommunerna rätt att reglera tiggeri

Jag har några gånger givit uttryck för min uppfattning om den nya verkligheten i Sverige, att ett antal tusen rumäner (främst) ständigt reser till Sverige för att tigga på gator, utanför affärer, på tunnelbanor mm.

Jag tänker i denna fråga i samma banor som t ex förre statsminister Göran Persson och Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson givit uttryck för liksom Expressens ledarskribent Anna Dahlberg och ledarskribenten Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet (lib).

Aftonbladet (Lena Mellin) skriver om Inizios senaste opinionsundersökning bland medborgarna, där en stark majoritet, 57 %, vill förbjuda tiggeri medan bara 16 % vill tillåta det som nu.

Sverige är ju en demokrati, folkvälde. Där ska debatten vara öppen och livlig med många uppfattningar som kan brytas i en löpande dialog. Men till slut måste frågor landa i beslut, t ex att acceptera den nya tiden med många som tigger, eller ej. Ytterst är det riksdagen som tar besluten, men folkopinionen ger ofta avtryck i riksdagen.

För några år sedan ville en väljaropinion på runt 70 % anpassa våra migrationsregler i EU-riktning men 7 partier vägrade att lyssna på det, med resultat att SD nu är upp runt 18 % i väljaropinionen, trots att regeringen och moderaterna sedan skärpte reglerna plötsligt och kraftigt. Ska vi nu köra i väggen ännu en gång och såga medborgarnas uppfattning som de flesta partierna nu gör?. Jag tror alltså inte det.

Här min motion; Åtgärder för att minska tiggeri.

1. Sverige är ett välfärdsland, där människor inte ska behöva överleva genom att tigga på gator och torg. De mest utsatta i samhället ska ha ett grundskydd genom vår socialtjänstlag.

2. Om människor genom EUs fria rörlighet, eller som tex är illegalt i landet ("papperslösa"), utan resurser eller möjlighet att försörja sig, bör i första hand stat och kommun säkerställa en minimistandard för dem (härbärge, mat, osv). Sedan bör de som genom EUs fria rörlighet eller vår migrationslagstiftning har rätt att stanna i landet göra det, medan övriga ska återvända.

3. Jag tolkar EUs fria rörlighet under 3 månader som en rörlighet avsedd för att resa och bo i andra EU-länder och söka arbete mm, givet att man har resurser att försörja sig under tiden. Efter 3 månader är det uppenbart att EUs fria rörlighet innebär att man kan stanna om man kan försörja sig själv genom arbete eller pension mm. Kan man inte det ska man återvända.

4. Sverige ska driva på av all kraft så att EU ökar sina påtryckningar, och sitt stöd, till Rumänien och Bulgarien för att inlemma romerna i samhället och ge de fattigaste mat och kläder och bostad mm, samt öka insatserna för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

5. Sverige bör ta ett ökat ansvar för att hjälpa romerna på plats i Rumänien, t ex genom riktade statliga insatser, genom att driva på inom EU för gemensamma insatser, genom kommunala insatser genom vänortssamarbete och samarbete med rumänska och romska organisationer där, och genom ideell insamlings- och stödverksamhet genom biståndsorganisationer som t ex Hjärta till Hjärta.

6. En norsk ”Uppdrag Granskning” i Bergen visar att många som tigger där gravt utnyttjas på olika förkastliga sätt, där det organiserade tiggeriet är ett. Regeringens utredare av dessa frågor, Martin Valfridsson, säger att hans utredning visar på liknande organisering och utnyttjande även på många håll i Sverige .Valfridsson anser nu att utnyttjandet av människor kopplade till tiggeriet är så allvarligt att Sverige likt många andra länder, och fram till 1982 i Sverige, åter borde införa ett förbud mot tiggeri.

Jag har rätt länge förespråkat att besluten över att reglera, och ev förbjuda tiggeri, borde decentraliseras till kommunerna. Om inte åtgärder vidtas utan tiggeriet ska upphöra genom att Rumänien och Bulgarien får ordning på sin ekonomi och kan lyfta de många extremt fattiga, däribland romerna, så att behovet att resa till Sverige för att tigga inte längre finns, torde tiggeriet tyvärr fortsätta under överskådlig framtid.

Jag menar att detta inte är rimligt, och främst inte för de utsatta människor som far illa och utnyttjas.

Jag föreslår att Centerpartiets stämma ger partistyrelsen i uppdrag att driva på så att kommunerna ges bättre möjligheter att reglera och kunna förbjuda tiggeri,

Samt att ta initiativ så att Sverige på olika nivåer kan öka sitt stöd för att de extremt fattiga i Rumänien och Bulgarien, därav många romer, får en bättre situation som undanröjer behovet att resa till andra länder för att tigga.

Staffan Danielsson

Linköping

"Vi får vänja oss vid att ha misär runt stugknuten"

Jag har bloggat om Tiggerifrågan flera gånger, 2015 och 2016 och igen dec 2016,

Jag anser att kommunerna bör få ökade möjligheter att reglera hur man får
 tigga, eller ej.

Anna Dahlberg i Expressen, liksom regeringens utredare av frågan Martin Valfridsson, anser att utnyttjandet av människor, och andra följder,
 i samband med tiggeri är så allvarligt att  ett förbud bör införas. Dahlberg
 vill att frågan utreds om hur det i så fall skulle utformas. 

Jag tycker förslaget är intressant och lyssnar gärna på era synpunkter.

Den liberale frontfiguren Fredrik Segerfeldt tror på fortsatt tiggeri i Sverige under decennier framöver, och lanserar slagordet: "vi får vänja oss vid att ha misär ring husknuten". 

Vilket parti nappar först på denna valslogan..?

Fredrik Segerfeldt

den 30 april kl. 11:52 · Stockholm, Stockholm County · 

Den nuvarande situationen när det gäller tiggeriet är förmodligen den minst dåliga. Det tycker jag det vore bra om fler hade ryggrad nog att säga och stå för.
1. Nej, vi har ingen möjlighet att i grunden förändra samhällena i östra Balkan, att få bort sekel av antiziganism och få till väl fungerande offentliga institutioner där.
2. Nej, förbud mot tiggeri gör det inte bättre för tiggarna. Det finns skäl till att de år efter år åker hundratals mil för att sätta sig utanför Ica med en plastmugg. Tiggarnas inkomster gör att de tillhör den rikaste tredjedelen i världen.

Vi får helt enkelt vänja oss vid att ha misär runt husknuten.

Martin Valfridsson, som på regeringens uppdrag utredde tiggerifrågan, har efter en larmrapport om utnyttjande av människor, och brottslighet, i Bergen i Norge, tagit ställning för att tiggeri bör förbjudas. 

Julupprop och frågan om tiggeri

Jag har naturligtvis all respekt för de kyrkor, och de 5 partiledare från V, FI, C, L och KD som skrivit under ett julupprop att Sverige ska återgå till de mest generösa asylreglerna i EU, alla som får asyl i Sverige ska genast kunna återförenas med sina familjer.

I sak är det givetvis behjärtansvärt och riktigt, det som är bekymmersamt är det söktryck mot Sverige av de asylsökande som lyckas ta sig till EU som åter skulle uppstå. Och det sätter fokus på det som jag fört fram i flera år, ett litet land i norra Europa har svårt att vid stora flyktingströmmar ha asylregler som är betydligt mer gynnsamma än i alla övriga EU-länder.

Jag har skrivit om detta tidigare på denna blogg. Min kritik mot juluppropet utöver att många åter vill till just Sverige är att det är ensidigt, det fokuserar endast på den lilla minoritet av flyktingar som haft kraften och modet att ta sig till EU och Sverige och säger inget om den överväldigande majoritet inklusive de allra svagaste som är kvar i närområdet, många i flyktingläger där FN ibland inte har resurser ens för mat och mediciner. Därför skriver jag inte på.

Jag har också flera gånger öppnat för att kommunerna borde ha möjlighet att reglera, och också förbjuda om man så bedömer, tiggeri. Göran Persson anser detta, och Stefan Löfven vill nu antingen förbjuda det eller införa licenser/ tillstånd för de som vill tigga. Jag är djupt tveksam till att etablera tiggeri genom licenser.

Löfvens uttalande har mötts av stark kritik, bl a från Centerpartiet vars talesperson Johan Hedin istället vill skapa enklare jobb i Sverige åt de EU-medborgare som tigger.

Jag står givetvis helt bakom att öka pressen på, och hjälpen till, Rumänien och Bulgarien men klarar Sverige verkligen att både öka antalet asylsökande och de EU-medborgare som tigger och att skapa arbeten åt dem i Sverige?

Även tiggare måste följa ordningsregler

Jag är människa, och har förtroendeuppdrag som politiker. I min värld ska politiker arbeta för att förbättra samhället och förebygga och lösa problem. Gör man inte det riskerar man att bli utbytt.

Sedan 3-4 år, är det väl, har människor som tigger brett ut sig över hela Sverige. Fattiga människor från Rumänien och Bulgarien utnyttjar EUs tremånadersperiod att kunna uppehålla sig i andra länder till att göra det i flera år, utan resurser för att kunna bo i ordnade former.

Jag stöder helt åtgärder för att pressa och hjälpa de länder de kommer ifrån att förbättra för de extremt fattiga där.

Däremot ser jag inte att lösningen är att ännu fler reser till Sverige.

Jag bloggade om detta redan 2015.

Och i Sverige anser jag att lagar och regler måste respekteras. Det är ingen lösning att de utan resurser för att bo bara flyttar till nya gator, lekplatser eller vildcampingar och överträder reglerna där.

Jag är mycket tveksam till att lösningen är att man som i
Malmö ger bostad och socialbidrag och kanske uppehållstillstånd, eftersom det rimligen skulle öka antalet som vill komma till just Sverige.

Och ja, utöver att politiker ska säkerställa att ordningsregler upprätthålls och gäller lika för alla, t ex att man bara ska uppehålla sig tre månader i Sverige givet att man har resurser för sitt uppehälle, så tycker jag nog att kommuner som vill förbjuda tiggeri skulle kunna göra det.

Politikernas oförmåga att lösa de problem som tiggeriet för med sig, och de är fler än jag redovisat här, kan göra att folkopinionen påverkas.

Därför vill jag se åtgärder för att åtgärda de problem som Per Gudmundsson i SvD skriver om, utifrån sin egen vardag i välbärgade Stockholmsområden.

Tänker jag så fel? Vad är alternativet?

Lokala förbud mot att tigga? Ja eller nej?

På 1960-talet togs tiggeriförbudet i Sverige bort. Det behövdes inte eftersom ingen skulle behöva tigga i Sverige, socialtjänsten skulle gripa in till alla utan resurser.

För typ 5 år sedan gjorde EUs fria rörlighet, och armodet för romer i Rumänien och Bulgarien, att idag ca 4-5.000 romer regelbundet finns över hela Sverige för att tigga.

Naturligtvis är tiggeriet organiserat, i så motto att det sitter typ bara en som tigger utanför affärer och på andra platser. Ibland uppstår tvister, och ibland berättar de som tigger att de får betala för platsen. Men samtidigt är de som tigger romer från olika byar och klaner/ släkter i Rumänien och Bulgarien, där de lever i stort armod.

Jag har skrivit och funderat kring detta tidigare på denna blogg, och har inte kategoriskt avfärdat tanken på att möjliggöra lokala förbud eller restriktioner i kommunerna, om man så vill.

Detta har ofta bemötts som typ oansvarigt.

Igår öppnade plötsligt civilminister Ardalan Shekarabi för detta tidigare otänkbara, att även Sverige skulle föra det möjligt för kommuner att begränsa eller förbjuda tiggeri. Moderaterna är positiva. Folkopinionen för, folkföreträdarna emot, typ.

Många krafter har reagerat mycket starkt mot detta, inom regeringen (Miljöpartiet), inom S både lokalt och centralt, inom alliansen C och L osv.

Men det finns även, intressant nog, även andra röster som liksom jag inte kategoriskt avvisar tanken.
T ex Alice Teodorescu i GP, Widar Andersson i Folkbladet, Stig-Björn Ljunggren (S), och Andreas Henriksson (Dagens Samhälle).

Dagen Nyheter öppnar för en mellanlinje, inga tiggeriförbud men att tillämpa de lagar som finns om t ex max tre månader i Sverige, inte vildcampa eller sova på gator, inte bryta mot sanitära eller nedskräpningsregler osv.

Några kamrater jag känner åkte bil 700 mil genom Europa och genom många städer, de noterade att de nästan inte såg några som tiggde.

Fortsatt svårt avvisa markockupanter-illa!

Utredarens förslag om att underlätta för tomt-och markägare att snabbt få hjälp av polis att avvisa t ex 5-10 husvagnar som med invånare plötsligt slagit läger på en tomt, en åker eller längs en skogsväg verkar vara skandalöst dåligt.
Thomas Hammarberg, ordförande i regeringens kommission mot antiziganism, var mer än belåten när han (ingen markägarrepresentant) i Studio Ett kunde konstatera att skyddet för de som gör intrång istället förstärks på olika sätt.
Tomt- eller markägaren ska betala 5.000 till Kronofogden som efter prövning och olika hänsynstaganden ev ger polisen klartecken att ingripa efter någon vecka eller flera. Då kan nedskräpningskostnader för många tiotals tusen kronor ha uppstått, som markägaren riskerar att få stå för.

Vad händer med äganderätten i Sverige?
Vad händer med att Polisen snabbt och utan kostnad ska ingripa när brott begås, t ex olaga intrång?

En jurist från Fastighetsägarna i Studio Ett verkade belåten med förslagen. Ofattbart.

Måtte LRF och politiska partier gå i taket.

Eric Erfors i Expressen är på rätt spår.

Jag diskuterade " vildkamping" med justitieministern i en interpellationsdebatt i höstas.

Jag utesluter inte lokala tiggeriförbud

Jag har skrivit några blogginlägg tidigare om tiggerifrågan, bl a efter en resa till Rumänien.

I en debattartikel skrev jag så här; "Jag är en varm alliansvän och en självständig politiker som vågar diskutera även känsliga frågor, som migration och tiggeri. Jag är tveksam till om tiggeri ska kunna ske till exempel i bostadsområden och på landsbygden eller på allmänna kommunikationer, och jag tycker i grunden att människor i behov av försörjningsstöd i Sverige ska kunna få det genom allmänna medel." Länk här.

Så här skrev jag i ett annat blogginlägg; "Som jag har förstått EUs fria rörlighet gäller den i tre månader för att söka jobb eller resa runt, givet att man kan försörja sig (ungefär). Jag tvekar om den är avsedd till att tigga under stora delar av året, samtidigt som man inte har resurser till ett rimligt boende och annat. Jag har inte föreslagit förbud, men diskuterat om inte lokal ordningsstadga kunde begränsa tiggeri i t ex bostadsområden och på landsbygden, och på allmänna kommunikationer.". Länk här.

Nu öppnar Göteborgsposten på ledarplats för lokala tiggeriförbud. 7 partier är säkert emot detta, men jag utesluter det inte.

Det gör dock Hallands Nyheter (C) kategoriskt i en ledare.

Synpunkter?

Hårdare tag mot vildcampare

Jag skrev flera riksdagsmotioner och debattartiklar under min riksdagstid för att markägare som drabbas av att vildcampare som bryter mot allemansrättens skyldigheter snabbt ska kunna få polisen att avhysa dessa.

I Stockholm, Malmö och Norrköping m flera platser har kommunerna nu svårt att få polishjälp att avhysa asfaltläggare och tiggare som i strid med reglerna använder parkeringsplatser, tomter eller parker som illegala campingplatser. Jag har uttalat mig i Norrköpings tidningar, det är skandal att alliansen under sina 8 år inte skärpte regelverken.

Och jag skriver en debattartikel i Motala Tidning.

Stöd utsatta romer i Rumänien, slutinlägg från resa

Det här är mitt slutinlägg i en blogginläggstrilogi inför, under och efter en givande resa till Rumänien för att utröna hur situationen för utsatta romer där ska kunna förbättras genom hjälpinsatser från Sverige.

Några intryck och slutsatser:

* Rumäniens ekonomi växer och är en blandning av i- och u-land, med moderna städer men också fattig landsbygd och extremt fattiga romer. Romerna utgör 1,5-2 miljoner av Rumäniens ca 20 miljoner invånare.
* Romerna härstammar från Indien och har i många hundra år funnits i Rumänien och Bulgarien och hela Europa. De har en stark familje- och klansammanhållning och det finns olika skiktningar med mer välbeställda romer och romer på absoluta botten, och med dålig kontakt sinsemellan.  I varje klan finns en ledare, en bulibarsa.
* Romerna arbetade ju tidigare genom att resa runt och förtenna och göra andra arbeten, de handlar mm. På flera soptippar i Rumänien lever nu romer invid dem och arbetar genom att sortera fram metallföremål på tippen, under helt oacceptabla villkor på flera sätt. Även att tigga kan ju ses som ett svårt och påfrestande arbete som kräver uppoffringar och uthållighet. Det finns uppfattningar om romerna från många i Rumänien, t ex att de värnar sin frihet och sammanhållning i gruppen och kan ha svårare att inordna sig i vanliga arbeten. Mot detta talar att de reser runt och söker och kan få arbete på olika håll.
* Många romer har integrerats i samhället  men många lever kvar i byar och klaner under mycket stor fattigdom.
* Eftersom Rumänien har låga löner, en lärare tjänar t ex typ 150 kr per arbetsdag, är incitamenten för att resa långt för att tigga rätt starka om dagsinkomsten kan ligga på samma nivå eller t o m mer. Om svenska kommuner ökar sina insatser för boende och skolundervisning till medföljande barn ökar incitamenten för att både tigga här, och att ta med sig barnen.
*I sin fattigdom kan man förstå att en del prioriterar att resa och tigga medan äldre barn får avstå från skolgång för att se till yngre barn, vilket vi hörde exempel om.
* Min bedömning är att under överskådlig tid kommer alltfler att tigga i Sverige, den begränsande faktorn är hur många som ger hur mycket.
* I Rumänien är tiggeri typ förbjudet, vi såg en del med musikinstrument och bägare men egentligen inga som satt eller gick omkring och tiggde, annat är rätt diskret i några fall.
* Även romerna kan få del av mycket låga socialbidrag, barnbidrag och sjukförsäkring och det finns ibland skolmöjligheter som inte alltid utnyttjas. EUs medel används en del vilket torde öka, men försvinner i betydande del i byråkrati och i projekt med mycket låg effekt.
* Insatserna för att hjälpa i byarna bör inriktas på bättre hus, bättre hälso- och sjukvård och att bana väg för ökad småföretagsverksamhet på olika sätt. Men allra viktigast är tillgång till skola för barnen, hyggliga lokaler och lärare och att barnen kommer till skolan.

Jag menar att utsatta romers situation måste förbättras genom insatser i Rumänien och Bulgarien, i grunden genom länderna själva, och genom stöd och tryck från EU (och Sverige).

Genom att komma hit och tigga har romerna lyft fram sin utsatta situation, och många människor och ideella vill bidra till att förbättra för dem. Jag tror att den bästa vägen är att bidra genom bidrag till hjälporganisationer med verksamhet i Östeuropa inklusive Rumänien och Bulgarien, via 90-konto eller till Hjärta till Hjärta i Östergötland eller Erikshjälpen eller andra.

Christina Ståhl i Linköping tog initiativ till en stödknapp på tröja eller kavaj, kombinerad med inbetalningar till Hjärta till Hjärta. Den har redan inbringar 400.000 kr. Gå gärna in på länken och kom igång!

Mitt förslag är att ett antal föregångare drar igång en bidragskampanj där man åtar sig att varje månad under en t ex 3 årsperiod hjälpa med en summa man bestämmer själv, från typ 25 kr till 100 eller 500. Målet är att i Linköping få så många som möjligt att ställa upp, vilket kontrolleras genom att de som tar på sig ett frivilligt åtagande anmäler det till kampanjen (även om man avbryter sitt åtagande). Målet kunde vara 1.000 eller 5.000 eller 10.000 bidragsgivare vilket skulle ge mångmiljonbelopp till utsatta romer i Rumänien. Kampanjen borde kunna lyftas till riksplanet och då handla om 100.000-tals bidragsgivare och årsbelopp på flera 100 miljoner.

Kanske kan en kampanj inriktad på att man bör bidra till hjälporganisationer göra att färre ger till tiggarna, vilket jag alltså tror är en riktig prioritering. Det är bättre att stödja i Rumänien och Bulgarien istället för att alltfler där söker sig till bl a Sverige. Instämmer du inte, så kommentera gärna så kan vi diskutera.

Ändå tror jag att många kommer att fortsätta att lägga pengar i bägarna och min bedömning är att under överskådlig tid kan de som tigger i Sverige bli fler. Jag kan känna en oro för att över tid kan viljan att stödja i östeuropa minska, om allt fler samtidigt fortsätter att vädja om bidrag i sina bägare.

Därför kan jag, liksom en och annan opinionsbildare och politiker i Sverige mumlat lite om, tänka mig att diskutera lokala begränsningar för var och hur man får tigga, t ex att i Linköping är det tillåtet bara vid köpcentrum och i kanske innerstaden, typ. Denna fråga borde också kunna diskuteras på riksnivå, om något generellt regelverk skulle utformas. Vi vet alla hur laddad denna diskussion är, och jag är själv ett rov för stridiga känslor.

Det är ändå spänningar i denna fråga mellan politiker och partier som vill vara godhjärtade och inte begränsa någon eller något, och medborgarna där många är djupt besvärade över det växande tiggeriet och de problem det för med sig. Därför behöver vi diskutera vilket jag ärligt söker göra i detta blogginlägg.

En av deltagarna i resan till Rumänien, Christina Ståhl, ger här sina tänkvärda intryck på min syster Lottas (och Eias) blogg.

Starka drivkrafter för att tigga

Jag deltar nu i en resa i Rumänien med fokus på utsatta romers situation och hur den kan förbättras.

Rumäniens ekonomi förbättras nu, men det finns också en mycket stor fattigdom inte minst på landsbygden. Och många romer, och romska byar, har det särskilt svårt.

Här finns extrem fattigdom, de allra mest utsatta har inte ens en identitet och kan inte resa någonstans. Drivkraften för att resa till t ex Sverige och tigga är starka, en lärare på landsbygden i Rumänien tjänar 2-3.000 kr  månaden medan bruttoinkomsten per dag när man tigger i t ex Sverige i många lägen kan ligga runt 500 kr per dag eller mer. När svenska kommuner nu ordnar boende och kanske skolundervisning för fattiga EU- medborgare, vilket är humant och medmänskligt och begripligt, ökar incitamenten ytterligare. Min bedömning är att tiggeriet i Sverige sannolikt kommer att öka och bestå under överskådlig tid.

Den bästa lösningen är naturligtvis att romernas, och de fattigas situation, i Rumänien och Bulgarien förbättras. Därför är EUs avsatta medel i detta syfte viktiga liksom berörda länders arbete för ekonomisk utveckling som kommer alla till del. Och det är bra att EU och Sverige trycker på i denna riktning och bidrar till den.

Det är också berömvärt med de insatser som organisationen i Östergötland Hjärta till Hjärta med rötter i frikyrkorörelsen gör genom insamlingsverksamhet till människor i östra Europa. Rickard Klerfors ger här konkreta förslag i en debattartikel i Aftonbladet. Och det är utmärkt att andra organisationer med humanitär inriktning  ansluter, vilket t ex Rotary i Östergötland nu överväger.

Aftonbladet har i en stor artikelserie speglat verkligheten i Rumänien och Expressen kommenterar
tiggerifrågan på ledarplats.

Jag tror det är viktigt att i första hand finna lösningar på fattigdomen i Rumänien, och på romernas situation, genom insatser i Rumänien. Då kan det vara ett bekymmer om fokus där, i de romska byarna, i desperation flyttas från utbildning, företagande och jobb till att resa iväg och tigga. Samtidigt kan tiggeriet tillföra resurser till de mycket fattiga och deras synlighet i andra länder sätter ju fokus på dem och deras situation.

Per Kågesson föreslår på Brännpunkt ett 90-konto för att stödja utsatta romer i Rumänien. Han snuddar vid tanken på att samtidigt begränsa eller förbjuda tiggeri men vågar inte fullfölja. Det är en god tanke men kan kanske uppfattas som en positiv särbehandling om tiggeriet fortsätter. Det finns också mycket fattiga t ex rumäner, skulle dessa innefattas eller ej?

Stöd utsatta romer, begränsa tiggeriet!

Jag skrev för  ett halvt och ett år sedan några blogginlägg om det ökande tiggeriet på våra gator och torg. Jag uteslöt inte kommunala eller statliga regelverk som begränsar eller möjligen förbjuder tiggeri, men inte heller att det fortsätter att accepteras. Jag lanserade 6 punkter om hur samhället skulle kunna agera i dessa frågor.

Jag märker vid en förnyad genomläsning att jag står fast vid dem även idag. Mitt åtgärdsprogram är att fattiga människor i Sverige ska ges ett grundskydd genom vår socialtjänstlag, att människor som illegalt uppehåller sig här ska ges mat och boende i avvaktan på avvisning, jag tolkar inte EUs fria rörlighet som avsedd för att vara långa tider i andra länder utan resurser för sin försörjning (och i syfte att tigga), regelverken för tiggeri bör skärpas, Sverige (och EU) ska sätta press på Rumänien och öka sitt stöd till romerna där samt kanske också öppna för riktad arbetskraftsinvandring därifrån, Linköping (och andra kommuner) bör stödja ideella organisationer, och insamlingar, som stödjer romer i Rumänien. Liksom vi alla!

Jag har nästa vecka förmånen att följa med till Rumänien för att diskutera insatser för romerna där t ex genom samverkan mellan Rotary (som initierat resan) i de båda länderna, samt även följa den viktiga stödverksamhet som organisationen med bas i Östergötland Hjärta till Hjärta bedriver.

Jag avstår tillsvidare från att söka få in en debattartikel i min regionaltidning Corren om mina förslag. Corren propagerar starkt för större kommunala insatser för de som tigger på ledar-, krönike- och nyhetsplats, stöder säkert alla insatser i Rumänien men skulle nog genast ta heder och ära av varje förslag som går i annan riktning, t ex mina begränsningstankar. Det är inte heller säkert att en artikel skulle tas in.

Jag har även lyft frågan i mitt parti men får inget stöd för förslag som innebär begränsningar i hur och var tiggeri ska få bedrivas, eller ej.

Min ingång är alltså att Sverige och vi alla bör göra allt som är möjligt för att förbättra romernas situation i Rumänien, samtidigt som vi markerar mot det växande tiggeriet i Sverige. Lagar och regler i Sverige måste gälla för alla, t ex kan inte vildcamping och kåkstäders framväxt accepteras.

Folkopinionen i Sverige är positiv till att begränsa eller förbjuda tiggeri, medan de 7 "politiskt korrekta" partierna inte alls kan tänka sig detta. Bara det är ett viktigt skäl till att öppna debatten om hur denna fråga ska hanteras och lösas upp. Vi har också en situation där flyktingar som flyr från krig och fasor alltmer söker sig till bl a Sverige vilket också ställer växande krav på både samhälleliga och ideella insatser.

Jag avser att i sociala medier (blogg, facebook, twitter) fundera vidare kring dessa frågor, och de erfarenheter jag får. Finner ni det påfrestande så hoppa över, och har ni synpunkter eller frågor så för gärna fram dem i kommentarer.

OK, jag kan redan nu föra fram en tanke jag har för era synpunkter. Säg att 1.000 eller 10.000 (eller fler) linköpingsbor (och svenskar) åtar sig att varje månad bidra med 20 till 100 kronor (eller mer) till förbättringar för romerna i Rumänien, gärna med fokus på de byar som de kommer ifrån som kommer till Linköping. Gärna också att ideella organisationer som Hjärta till Hjärta och Rotary och andra riktar ökade insatser dit, vilket ju redan glädjande nog sker och ökar.

Pengarna kan gå till t ex utbildning och sjukvård, att främja företagande och till rena biståndsinsatser och gärna i betydande grad till Hjärta till Hjärta. Linköpingsbon Kitte Ståhl har tagit ett angeläget initiativ till att man kan bidra till Hjärta till Hjärta genom inbetalningar kopplade till en stödknapp på skjortan. Ge gärna regelbundna bidrag till Hjärta till Hjärta! Mitt förslag kan ses som en uppföljning i precis samma riktning.

Samtidigt med en samlad kampanj i denna riktning kunde kommunen skärpa regelverken för tiggeri och markera att denna bör begränsas och gärna upphöra i nuvarande omfattning. Kommunens insatser för de som vill tigga bör inriktas på temporära humanitära åtgärder och bidrag till hemresa. Jag inser att detta är känsligt men vill ändå lyfta tanken. Oaktat detta bör all kraft inriktas på en stark och löpande insamlingskampanj.

Tillagt samma dag: Jag ska länka till några röster som liksom jag utsätter oss för risken till utskällning och fördömning genom att diskutera att reglerna för tiggeri skulle kunna begränsas. Men även till de helt dominerande rösterna som inte vill begränsa eller förbjuda tiggeri. Populär historia ger en bakgrund till tiggeri genom sekler. Lena Mellin i Aftonbladet, lösningen finns i Rumänien. Dagerns Industris PM Nilsson. Cecilia Magnusson, M, i DN. Beatrice Ask bemöter henne och partiernas uppfattning redovisas. Expressen bemöter henne. Smålandsposten argumenterar likt nästan alla tidningar och politiker emot begränsningar. Per Gudmundsson, SvD, om att lagar måste gälla för alla. Ola Nilsson skriver tänkvärt, tycker jag, i Västerbottenskuriren. Bo Rothstein skrev en omdiskuterad artikel på DN debatt. Den moderata riksdagsledamoten Jan Ericsson (M) har skrivit mycket om detta.  Opinionen för att begränsa eller förbjuda tiggeri växer.

Begränsa tiggeriet - varför så laddat?

Jag har redovisat en varudeklaration om mig för "den kryssbenägne" inför riksdagsvalet.

I min lilla personvalsannons (se nedan)  lyfter jag fram att jag anser det viktigt att diskutera även tiggeri och migration. Jag har varit bekymrad över att det varit så svårt att i den offentliga debatten, utifrån en generös grund, kunna svara och diskutera kring en del frågor som människor ställer vid sina köksbord, och jag är övertygad att detta tyvärr har gagnat Sverigedemokraterna en del. Därför är det positivt att statsministern tar upp de kostnader, i varje fall på kortare sikt, som en stor flyktingström till Sverige medför. Det är mycket bättre än att negligera eller förneka dem. Och statsministern pläderar för att Sverige som en "humanitär stormakt" ska behålla sina mer generösa migrationsregelverk och ta dessa kostnader, all heder för den rakryggade hållningen. Jag är däremot öppen för att Sverige bör överväga att anpassa sina regler i riktning mot övriga EU-länder på några punkter.

Även det växande tiggeriet engagerar en del, och Centerpartiet har liksom andra partier en öppen inställning till denna nygamla företeelse.

Jag är lite mer obekväm, och funderar en del. Detta har resulterat i en debattartikel i Östgöta Corren, samt i en slutreplik till ett inlägg som kritiserade mig som "populist".

En viktig fråga är hur EUs fria rörlighet är tänkt att fungera, där min tro är att den gäller i tre månader för att söka jobb eller semestra, typ, givet att man kan försörja sig själv. Jag är tveksam till om den var tänkt till att man återkommande kan resa till andra länder för att "arbeta genom att tigga" samtidigt som man inte har egna resurser för uppehälle och övernattning utan bor olagligt och är beroende av tiggeri och biståndsinsatser från ideella organisationer och från kommuner i olika former. Här tänker jag vidga mina kunskaper genom att låta riksdagens utredningstjänst bedöma vad som faktiskt gäller och ge en översikt över hur andra EU-länder resonerar och agerar.

Jag har full respekt för Centerpartiets, och många andra partiers, varmhjärtade inställning till de ständiga avhysningar som polisen nu tvingas till och till att man vill ge de som tigger bostad och arbete. Ju mer Sverige ligger i framkant med sådana positiva insatser, ju fler utsatta människor i samma situation kommer rimligen att söka sig till Sverige, i ett läge när våra mottagningsresurser redan är ansträngda genom alltfler asylsökande.

Uppenbarligen uppfattas det ofta som "fel" i politiska sammanhang att resonera som jag gör ovan, genom att fundera och diskutera kring den utveckling som finns och som måste hanteras. Jag har som sagt full respekt för Centerpartiets uppfattning enligt länken ovan, men förstår inte dramatiken i att t ex jag själv resonerar i en lite mer restriktiv riktning genom att t ex vissa begränsningar införs i kommunens lokala ordningsstadga.

Tankar om tiggeri

Riksdagsledamot Cecilia Magnusson (M) skriver idag på DN debatt om de allt fler, främst romer, som kommer till Sverige för att be om pengar genom att tigga. Hon diskuterar om kommuner ska ordna permanenta bostäder och försörjning, eller om Sverige ska införa någon asylgrund. Hon bedömer detta orealistiskt och menar att tiggeri borde förbjudas.
Magnusson får stark kritik från 7 riksdagspartier, inklusive sitt eget.

Jag har försökt att analysera denna svåra fråga i ett blogginlägg i februari. Och jag kommer i min personvalskampanj att markera att jag menar att det är viktigt att kunna ha en öppnare debatt, utifrån en generös grund,  om migration än vad som idag är möjligt.

Centerpartiet resonerar ungefär så här om det nya tiggeriet:

"Att förbjuda tiggeri är bara ett sätt att blunda för det grundläggande problemet. Det går nämligen inte att utrota fattigdom genom förbud. Utsatta människor behöver stöd och hjälp för att förbättra sin situation. Då kan inte samhället vända dem ryggen.
Den fria rörligheten inom EU gäller lika för alla EU-medborgare, också unionens fattigaste. Det är en fråga om alla människors lika rätt och värde. Att svara med förbud är att rycka undan mattan för människor som redan nu, i desperation, är beredda att sitta på midvinterkalla gator i norra Europa för att ge sina barn en chans till ett bättre liv.
Hemländerna har ett ansvar att ta för sina fattiga medborgare som kommer till andra EU-länder för att tigga. Man måste behandla människor lika och sluta diskriminera. De pengar som finns inom EU-systemet för att minska fattigdomen måste komma de fattiga till del. Detta måste lösas snarast.

Att garantera att alla barn har rätt till skolgång är avgörande för en långsiktig lösning på fattigdomen.
Gällande regler gör att det är möjligt att avhysa människor efter tre månader. Men avhysningar är knappast något som förbättrar de här människornas situation.
I de kommuner som berörs behöver man ta hänsyn till hur utsatta de här människorna är. Man bör sträva efter att se till så att det går att erbjuda dem någon form av tak över huvudet. Det är trots allt en fråga om medmänsklighet att se till så att deras situation inte blir ännu mer ohållbar.
Det faktum att andra länder har ett ansvar att ta för sina fattiga medborgare löser i sig inte den akuta situationen här och nu. Skickar vi iväg dem så kommer de tillbaka. Och det har de rätt att göra som medborgare i EU. Därför behöver vi också försöka se till så de kan få tak över huvudet. De måste erbjudas någon form av hjälp, inte avhysning med kravallpolis, som tyvärr förekommit på vissa håll.
Det finns naturligtvis också skäl att se över hur arbetsmarknaden kan bli mer öppen för att människor med lägre utbildning och bristande språkkunskaper ändå ska kunna ha en chans att ta sig in på arbetsmarknaden."

Jag avser att skriva en motion kring detta till nästa centerstämma, det är uppenbart, tycker jag, att en konstruktiv dialog behövs.
Som jag har förstått EUs fria rörlighet gäller den i tre månader för att söka jobb eller resa runt, givet att man kan försörja sig (ungefär). Jag tvekar om den är avsedd till att tigga under stora delar av året, samtidigt som man inte har resurser till ett rimligt boende och annat. Jag har inte föreslagit förbud, men diskuterat om inte lokal ordningsstadga kunde begränsa tiggeri i t ex bostadsområden och på landsbygden, och på allmänna kommunikationer.

Skulle Sverige ordna boende eller ge någon form av asyl/tillträde till försörjningsstöd torde sannolikheten vara betydande att antalet tiggare ökar kraftigt, eftersom antalet mycket fattiga EU-medborgare handlar om rätt många miljoner, på samma vis som Sveriges höga andel av asylsökande till EU har samband med våra mer generösa regler för att få uppehållstillstånd/medborgarskap och att utan försörjningskrav kunna få anhöriga att ansluta. Det kan mycket väl vara så att en stabil folk- och riksdagsmajoritet vill ha det så, jag är dock angelägen om en mer öppen debatt än idag kring dessa viktiga men svåra frågor, och jag accepterar självfallet vad denna demokratiska process har resulterat i och kommer att resultera i.

Jag är helt enig med Centerpartiet om att hemländerna, idag främst Rumänien, måste ta ett mycket bättre ansvar för sina fattigaste medborgare, sluta diskriminera och använda EU-medel fullt ut.