Bucht o MP vill se ekomat före svenskt, IP-debatt

Igår diskuterade jag regeringens livsmedelsstrategi och deras orimligt höga mål för just den organiskt/biologiskt certifierade maten från hela världen, som i Sverige kallas "ekologisk".

Moderaternas talesperson Jörgen Jacobsson Gjörtler hade ställt 2 interpellationer och Monica Haider (S) deltog också.

Här är riksdagens protokoll och web-TV. (Web-TV verkar ha problem, här länk till protokollet, scrolla ner till sidan 18)

Jag kritiserade starkt att regeringen först gör upp om mål för svensk livsmedelsproduktion, att den ska öka, vara konkurrenskraftig och hållbar mm. Hela livsmedelsproduktionen ska öka, både den dominerande miljövänliga och den ekologiskt certifierade. Både är rätt likvärdiga bra miljöalternativ, i världsklass.

Sedan lägger regeringen en proposition till riksdagen som talar rätt lite om hela det svenska jordbruket relativt hur ekomat från hela världen lyfts fram, där det svenska vanliga miljövänliga jordbruket livsmedel som står för över 90 % av livsmedelsproduktionen bara ska få köpas in av kommuner och regioner till bara 10-15 % medan ekomatens andel av det man köper in ska vara hela 60 %...
Signalen till konsumenter och lantbrukare är uppenbar, ekomaten är bäst medan världens bästa miljövänliga jordbruk är på utgående.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och Monica Haider talade nästan enbart om ekomaten förtjänster och målade upp en bild av den enorma efterfrågan som gav en stor lönsamhet för både bönder och livsmedelsindustri och handel.  Trots att de båda koncepten är rätt likvärdiga så ska nu kommuner och landsting uppmanas att mer än fördubbla sina ekomatsinköp trots att maten är 25-60 % dyrare och till dels kommer från länder långt bortifrån.

Jag har stor respekt för de båda miljöalternativen men anser att närodlat från Sverige är miljövänligare än organiskt/biologisk/ekologisk mat från hela världen.

Visst ska marknadens efterfrågan och kommunernas egna val avgöra hur matproduktionen utvecklas, självklart men ska verkligen Staten peka kommunerna på näsan hur de ska köpa in sin mat. Och ska detta ske så ska enligt min mening det främsta målet vara närodlad mat producerad efter Sveriges stränga miljö-och djurskyddslagar, inte importerad mat från t ex Italien, Argentina eller Thailand.

Östergötland har i sin regionala livsmedelsstrategi satt målet att offentliga sektorn ska upphandla 80 % av sin mat från det svenska jordbruket, klockrent!

Här några länkar till vad jag tidigare skrivit i dessa frågor. Även här.

Ska Facken kunna åsiktsdiskriminera?

Några röda fackförbund avser uppenbarligen att (utesluta eller) förvägra människor som är aktiva Sverigedemokrater att vara med i facket.

Detta är utomordentligt anmärkningsvärt. Vi är överens om att Sverigedemokraternas politik är invandringsfientlig och populistisk och ska motarbetas. Men deras krav är inte olagliga och i Sverige råder yttrandefrihet.

Nästa steg för berörda förbund skulle kunna bli åsiktsregistrering och att utestänga människor som tycker fel och dessutom ger uttryck för det.

Vart skulle detta ta vägen? Kommer aktiva CUF:are att utestängas också, efter sin desperata fight för att förbättra ungdomars ställning på arbetsmarknaden?

Facken vill annars ansluta alla som arbetar, även de som tänker och röstar borgerligt. Men de ska tåla att bli utskällda och förhånade av sina egna fack, de ska betala till sossarnas valkampanjer och de ska nästan aldrig ges några förtroendeuppdrag...

Vänsterbloggaren (Anders) Svensson kommenterar på ett bra sätt (hans farfar som var kommunist blev också utestängd..), och även Eric Erfors i Expressen.

Facken träffar kollektivavtal som gäller alla och förhandlar om uppsägningar och villkor för sina medlemmar. De driver a-kassor som finansieras med en helt dominerande del statliga pengar.

Jag tycker att argumentationen för att utesluta människor vilar på en bräcklig och principiellt mycket tveksam grund, och kommer att föra denna fråga vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, uteslutning, vårdfacket, transport, sverigedemokraterna, LO

LO (S) och LAS (S och M och V) och Elias Giertz (C)!

Elias Giertz - ung CUFare - skriver väl på sin blogg om socialdemokraternas ihåliga politik för ungdomars arbete och likabehandling. Några nya praktikplatser som belägg för ungdomsvänlighet samtidigt som man fördubblar arbetsgivareavgiftern för ungdomar, det varken imponerar eller övertygar, tvärtom. 2006 i en stark högkonjunktur fanns alldeles för många i arbetsmarknadsåtgärder, ändå var ungdomsarbetslösheten mycket hög, S högstämda valaffisch är mycket ihålig.

Fredrik Segemyhr - höll jag helt orättvist på att skriva - , nej Segerfeldt ska det vara, har på sin blogg utmärkt beskrivit den orimliga motsägelsen mellan LOs önskan att alla ska ansluta sig till facket och vara välkomna dit, samtidigt som LO är en megafon för (S) och idiotförklarar alla medlemmar som har borgerliga sympatier. Dessa ska alltså betala för LOs stöd till S valrörelser och till LOs affischer som stämplar andra uppfattningar än S som dumma eller ändå värre. Och självfallet ska dessa borgerliga LO-medlemmar också vara med i LO-förbundens olika A-kassor som till 90 procent består av skattemedel om de rödgröna vinner valet.
Nej, fram för fackförbund som inte är gifta med något politiskt parti, för en allmän solidarisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla och för en verkligt fristående Alfakassa utan kopplingar till de röda - eller andra - fackförbund. Se några tidigare inlägg på min blogg om detta.

Den ledande s-bloggaren och S-ombudsmannen Peter Andersson försöker försvara nuvarande orimliga ordning med det fortsatta giftermålet mellan S och LO, men hör själv - hoppas jag - hur illa det låter. Lika väl som kollektivanslutningen av LOs medlemmar till det socialdemokratiska partiet togs bort så kommer dagens märkliga dubbelspel att försvinna, det är min entydiga prognos. Intill dess är det ju inte lätt att rekommendera LO-medlemmar med borgerliga sýmpatier att vare sig vara med i facket eller dess A-kassor.

Vad gäller Lagen om anställningsskydd som bevisligen inte fungerar bra för i vart fall mindre företag, och som ger en betydande inlåsningseffekt att människor inte byter jobb utan blir kvar även om det skulle gagna både dem själva och företaget att gå vidare mot nya utmaningar, så är det ett faktum att här står S och V tillsammans sida vid sida med det Nya Arbetarepartiet (M)...

Läs även andra bloggares åsikter om lo, las, socialdemokraterna, moderaterna, centerpartiet, politik, a-kassa, allmän a-kassa, arbetslöshetsförsäkring

Väl uttalat, Statsrådet Littorin, om ungdomsavtal!

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är en tydlig och ambitiös minister som oftast har rätt. Dock inte i allt, där centerpartiet som bekant driver på för fler insatser framförallt för att öka ungdomars sysselsättning.

Littorin, som Astudillo med flera socialdemokrater i riksdagen skulle kalla honom eftersom de har så fruktansvärt svårt för att få hans ämbetstitel ur munnen, har över 1500 vänner på Facebook, varav jag är en.

Med denna spridning må det väl vara mig tillåtet att här på bloggen citera ett purfärskt inlägg från Arbetsmarknadsministern under sin resa till Holland:

"Sven Otto Littorin har lärt sig mycket i Nederländerna. Liksom i Danmark finns här ett välutvecklat lärlingssystem och ungdomsavtal som underlättar insteget på arbetsmarknaden."

Väl uttalat, Statsrådet Littorin!

Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsavtal, ungdomsarbetslöshet, cuf, sven-otto littorin, riksdagen, centerpartiet, politik

Luckra upp och reformera las

debattartikel i Östgöta Corren igår:

Flexiblare anställningar och mer utbildning räcker inte för att mildra klassamhället på arbetsmarknaden, skriver riksdagsledamoten STAFFAN DANIELSSON (C).

Sverige har sedan länge några av EU:s högsta arbetslöshetssiffror för unga. LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka "tror inte ett skit" på att de höga ungdomslönerna kan ligga bakom.

Hur dum får man vara? Receptet för att ungdomar ska stånga sig blodiga vid anställningsintervjuerna enligt den svenska kollektivavtalsmodellen är ju så enkelt:

* Det ska kosta nästan lika mycket för en arbetsgivare att anställa en ungdom som en erfaren arbetskraft.

* Lagen om anställningsskydd, las, gör att man närmast är garanterad livslång anställning om det första jobbet erhålls.

Detta är ohållbart och Centerpartiets mod - att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning - är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.

Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar eller utbildningsinsatser för att söka mildra det "klassamhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in. Utan hela las-systemet behöver reformeras och luckras upp. Efter det att Moderaterna slängt in handduken i denna viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på - att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden.

En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän a-kassa, som i dag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden och som omfattar endast dem som har lyckats med detta.

Centerpartiet slåss för rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb. Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras också eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och ständigt nya utbildningsinsatser.

Staffan Danielsson

Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, politik, regeringen, alliansen

Lika lön unga-äldre, säger facket...

Avtakssekreterare Veli-Pekka uttalar sig nedan i ett TT-meddelande att han inte tror ett skit på att de sammanpressade svenska lönenivåerna - där ungdomslönerna ligger allt närmre medellönerna - kan ha ett samband med den extremt höga svenska arbetslösheten bland de unga.

En imponerande klarsynt analys....Not!


TT-Telegram den 3 maj 2009, 14.50

De ungas arbetslöshet förvärras av att löneskillnaderna mellan dem och övriga på arbetsmarknaden har krympt, anser Svenskt Näringsliv.

Facket håller inte med.

De unga som fick jobb 2004 har fått lönelyft på i snitt 29,7 procent sedan dess medan övriga som fick jobb samma år har fått löneökningar på i snitt 21,0 procent under samma period, enligt statistik från Svenskt Näringsliv (SN).

Skillnaden har, enligt SN:s statistik, krympt med omkring en tusenlapp kronor mellan de båda grupperna.

- Det är en starkt bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten nu stiger, säger Christer Ågren, vice vd på SN.

- Unga får nu betala ett dyrt pris för de i mitt tycke litet aningslösa satsningarna på lägstlönerna.

Flera förklaringar

Facken har drivit frågan om låglönesatsningar under flera avtalsrörelser. Men att skillnaderna minskat mellan gruppen unga och övriga kan också delvis förklaras av den tidigare högkonjunkturen.

- Sverige har tidigare haft låg arbetslöshet bland unga. Nu tillhör vi helt plötsligt den grupp av länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten, säger Ågren.

Ågren säger att all forskning visar på tre faktorer som bidrar till hög ungdomsarbetslöshet: få kontakter med arbetslivet under utbildningen, en oflexibel arbetsrätt och nivån på lägstlönerna.

Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, köper inte SN:s resonemang:

- Jag tror inte ett skit på det här. Ingångslönerna inom industrin är inte särskilt höga. Och internationellt sett har vi inga höga löner, säger han.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, facket

(S)veket mot ungdo(m)arna! Recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet.

Det är fruktansvärt att Sverige har bland EUs högsta arbetslöshet för ungdomar. Det är skandal att så har varit fallet i decennier.
Socialdemokraterna lovade 2002 att halvera ungdomsarbetslösheten (och säkert flera gånger innan). Men Sverige låg och ligger kvar i EU-toppen.

Danmark, strax söder om Sverige, ligger mycket bättre till. Kan det vara en ledtråd, kanske.

Genom att se hur "den svenska modellen fungerat för ungdomarna" (och för invandrare och andra svaga grupper), är det lätt att utfärda ett recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet:

* Höj ingångslönerna rejält för ungdomarna, så att en erfaren arbetskraft inte kostar så mycket mer.

* Inför en Lag Om Arbetsrätt (LAS) så att ingen kan avskedas annat än vid varsel och konkurs, och inför turordningsregler så att flest anställningsår på just det företaget sitter säkrast. (detta motverkar effektivt människors rörlighet mellan olika företag och låser fast de flesta där man fick första jobbet, oavsett hur jobbet och man själv utvecklats).

* Låt de ungdomar som ändå lyckas få anställning omgående omfattas av anställningsskyddet, med livsvarigt skydd mot avskedande om företaget inte varslar eller upphör.

Socialdemokraterna och fackförbundet bär ett tungt ansvar för att den svenska arbetsmarknadsmodellen har stora brister i dagens värld. Moderaterna tar inte strid utan accepterar situationen.

Centerpartiet vill och vågar säga de obekväma sanningarna, och lägga de nödvändiga förslagen.

** På sikt måste arbetsrätten bli mer flexibel. För nästan exakt tre år sedan föreslog Centerpartiet införandet av ett speciellt och frivilligt ungdomsavtal. Något som togs emot väl av unga.

**Genom att förlänga provanställningen under maximalt en tvåårsperiod, kombinerat med avgångsvederlag motsvarande en eller två månadslöner beroende på antal arbetade år kan möjligheterna till jobb för unga öka.

** Centerpartiet föreslår nu reformerade turordningsregler och en generell höjning av provanställningstiden från sex till tolv månader.

Och det finns fler förslag.

Heja på, Centerpartiet!!


Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsarbetslöshet, ungdomar, arbetslöshet, centerpartiet, politik, ungdomsavtal, flexicurity, turordningsregler, LAS

Affärstidning: De flesta har det bättre än nånsin..

Vi lider alla med företag vars orderstockar försvinner i den extrema lågkonjunkturen, och vi ser med bestörtning på att arbetslösheten ökar till kanske långt över tio procent. Det är skandal att ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger nästan högst i EU, och har gjort så i decennier tror jag.

(Grundorsaken är tyvärr "den svenska modellen" med höga ingångslöner för yngre samtidigt som anställningskyddets LAS-regler samverkar så att äldre arbetskraft ständigt går före de unga. De unga kostar nästan lika mycket samtidigt som "alla" äldres jobb garanteras av LAS och det känns som ett stort åtagande att ge en oprövad ungdom en livslång LAS-garanti. Arbetsmarknadens parter -främst fackförbunden - har tillsammans med socialdemokraterna och numera även moderaterna bundit ris åt ungdomarnas ryggar i denna avgörande livsfråga. Centerpartiet vågar säga som det är och driva på för flexiblare regelverk, ungdomsavtal osv. Heja på, centern!!)

Jag känner lite i ryggmärgen att det nu kommer en och annan positiv signal i mörkret. Aktiemarknaderna börjar se ljuset i tunneln, en och annan statistik från USA och i Sverige är inte längre lika nattsvart osv. Låt oss hoppas att förtroendet kan komma tillbaka snabbare än vi tror, när det väl börjar sprida sig.

Tidningen Privata Affärer listar varför de allra flesta av oss "aldrig haft det så bra som idag".
*Sänkta skatter (1.000-1.500 kr mer i månaden för låg- och medelinkomsterna, min kalkyl)
* Höjda löner (1.500-2.500 mer i månaden senaste 3 åren för låg- och medelinkomster, min kalkyl)
* Sänkta räntor (ner till 2,5 procent just nu, min kalkyl)
* Sjunkande inflation (1-2 procent, min kalkyl)
* ROT-avdraget
* Plus även för pensionärer och studenter

Allt detta enligt affärstidningen, alltså. Och rådet som ges är att spara inte mer än vanligt, använd din köpkraft...

Lite smolk i bägaren tycker jag det är att Sverige på 30-40 år låtit vår svenska köpkraft försämras med 50-60 procent gentemot vår omvärld. Vi har alltså ständigt devalverat oss ur alltför höga löne- och prisökningar, vilket gör importvaror och semesterresor allt dyrare. Här behövs skärpning, och varför inte en ny valuta (Euron!).

Sveriges pensionärer skulle vi säkert alla vilja se förbättringar för. Samtidigt tror jag nog att våra pensionärer kommer rätt väl ut i en jämförelse med sina kollegor inom EU, rätta mig om jag har fel. Och jag gillar tanken på höjda skatteavdrag för pensionärerna.

Får Allians för Sverige förtroende att fortsatt leda landet i nästa års val tror jag att det kontinuerliga arbetet för svensk konkurrenskraft och fler jobb och företag kommer att ge fortsatt resultat i takt med konjunkturen, vilket gagnar de arbetslösa och på sikt även pensionärerna! Och centerpartiet ser till att inriktningen fortsatt blir på låg- och medelinkomsttagarna bland både löntagare och pensionärer, och på även småföretagen i näringslivet.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen, ljus vid horisonten, ungdomsarbetslösheten, jobb, pensionärer

Reformera LAS! Avskaffa arbetsmarknadens klassamhälle!

Ungdomar, invandrare, lätt handikappade brukar ibland kallas "svagare grupper" på arbetsmarknaden.

Genom avtalsförhandlingarna har skillnaderna i lönenivå mellan dessa med ofta lägre utbildning och arbetslivserfarenhet, och med erfaren arbetskraft, pressats ihop. En ungdom eller invandrare får alltså en ingångslön som är relativt "hög" och inte så långt ifrån de med många år i yrket.

Vad bra, kan man tycka.

Problemet är att dessa hägrande jobb med hyggliga ingångslöner förvägras så många i dessa grupper.

Dels kostar de rätt lika med den mer erfarn arbetskraft som också söker de lediga jobben, och dels så finns ju Lagen om Anställningsskydd (LAS) som ger livslång rätt till ett fast arbete..., om man får ett fast arbete och blir etablerad på arbetsmarknaden.

Detta har mängder av ungdomar och invandrare dyrt erfarit genom att år efter år tvingas att stånga sig blodiga för att få sitt första fasta jobb, genom att år efter år söka otaliga jobb men bli förbigångna av de som redan etablerat sig.

Dessa å sin sida, som en LAS-tryggad rätt till ett livslångt jobb även om man tappar geisten och gör allt sämre ifrån sig, och som därtill tryggas av de turordningsregler som gäller vid uppsägning (även om facket regelmässigt förhandlar bort dem...).

Per Skedinger, docent i nationalekonomi, skriver ett rätt torrt med korrekt inlägg om detta på Newsmill.

Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar för att söka mildra det "klass-samhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden, och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in, är hans bedömning. Utan hela LAS-systemet behöver reformeras och luckras upp.

Efter det att moderaterna slängt in handduken i denna så viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på, att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden!

En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän A-kassa, som idag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden men som omfattar dem som har lyckats med detta.

Centerpartiet slåss för Rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket både knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb samtidigt som Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och tillfälliga jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, invandrare, arbetsmarknaden, centerpartiet, rättvisa, regeringen, politik

TCO, A-kassan och internationella sanningar..,eller

Så här redovisar TCO hur A-kassan är i olika länder. Aftonbladet och många media citerar detta som sanning:

"Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sämst bland de undersökta nordiska länderna när gäller generositet och skydd mot inkomstbortfall för medelinkomsttagare.

Den svenska arbetslöshetsförsäkringens ersättningsnivå för medelinkomsttagaren ligger bland de lägsta i de undersökta länderna. Det beror på att den har ett lägre inkomsttak än många andra länder."

Min verklighetsbild är att Sverige har en a-kassa i världsklass. Hur kan då TCO hävda att vi ligger på bara plats 15 enligt en OECD-undersökning? Och efter t ex Slovakien och Ungern, som tydligen har en väl fungerande a-kassa bättre än Sveriges...

Jag litar på att arbetsmarknadsdepartementet och andra kommer att granska och ge den hela bilden i denna viktiga fråga.

Uppenbart är att TCO väljer presentation och väljer bort vad man inte vill redovisa. Man vill visa ersättningsnivå den första tiden vid en arbetslöshet, eftersom man ju kräver en höjning av taket med runt 14.000 kr/månad, nästan en fördubbling. Vad kostar det i avgiftshöjning och statliga miljardtillskott? Att taket kan behöva höjas när inflationen verkar är en sak, att fördubbla ersättningen är något annat.

Man diskuterar inte vad medlemsavgiften kostar, hur många som omfattas och vad som gäller när ersättningen upphör. Det skulle t ex vara intressant att veta om något annat land har motsvarigheten till Sveriges "eviga" inkomstgaranti på 65 procent av 18.700 kr.

Läser man mer i rapporten visar det sig att Sverige ligger i topp i ersättningsnivå för låginkomsttagare men inte för högre inkomstlägen. TCO hävdar att de svenska ersättningsperioderna är kortare än i övriga nordiska länder.

Jag tycker att det är bra att diskutera kring verkligheten i den viktiga frågan om A-kassan, och ser fram mot en givande diskussion kring TCO:s rapport.

Jag noterar att många länder har en allmän A-kassa vilket jag ju starkt förespråkar, t ex i DN debatt i december. Jag noterar återigen att TCO inte har något hjärta för de 700.000 som år 2006 stod helt utanför A-kassan, de finns helt enkelt inte för TCO.


Läs även andra bloggares åsikter om tco, a-kassa, centerpartiet, arbetslöshetsförsäkring, politik,

S - svar om A-kassan, skyll dig själv...

Socialdemokraterna tvingar ju arbetsmarknadsminister Littorin till ständigt nya långa interpellationsdebatter i riksdagen. Jag skulle tro att han toppar listan över hur stor del av sin arbetstid som han lägger på debatter i riksdagen jämfört med ministrar i andra länder.

Idag hade Patrik Björck (s) åter frågat om det inte var dags för kraftiga ökningar av statens inbetalningar till arbetslöshetsförsäkringen, för att höja takbeloppet kraftigt och kanske göra A-kassan evig, vad vet jag.

Jag passade på att föra fram resonemanget från min och Jörgen Johansson artikel på DN Debatt, och anklagade s och Björck för att svika de 500.000 och fler människor som i många decennier stått utanför a-kassan och inte fått del av de många miljarder som staten årligen betalar till a-kassorna. Och jag talade för solidaritet med alla arbetslösa och för en allmän arbetslöshetsförsäkring i likhet med sjukförsäkringen.

Sven-Otto Littorin var helt överens om detta, och hänvisade till den kommande socialförsäkringsutredningen.

Vad svarade Eva-Lena Jansson (s) med starka fackliga rötter? Ja, inget förbarmande med de som står utanför, i alla fall.

Och Patrik Björck? Hans argument var att alla ju hade frihet att ansluta sig till a-kassan och därmed få del av statens helt dominerande inbetalningar (90 % på s-tiden). Och gick men inte med (i facket eller alfakassan) så fick man ju skylla sig själv...

Littorin ställde den givna motfrågan. Om denna princip är den rätta i arbetslöshetsförsäkringen så borde den ju vara intressant även för sjukförsäkring och pension. Den som inte betalar en medlemsavgift ur egen plånbok förvägras en rättmätig del av skattebetalarnas årliga mångmiljardbidrag till både arbetslöshets- och sjukförsäkring...
Vart tog solidariteten med de svagaste på arbetsmarknaden vägen från socialdemokraternas sida?

"Det är bara Littorin och Danielsson som vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkringen", menade Björck. Jag hänvisade till att centerpartiet drivit denna fråga mycket länge, och att de utsatta grupper som förvägras del av statens insatser för a-kassorna säkert stöder en allmän solidarisk arbetslöshetsförsäkring.

Det är ju lite upp- och nervända världen i den här frågan. Hade inte socialdemokraternas och fackens egenintresse fått bestämma så hade man ju kämpat för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Och det hade kanske varit frestande att utifrån en borgerlig utgångspunkt förorda frivillighet...

Men det som är avgörande i denna fråga är att fördela skattebetalarnas pengar - statsbudgeten - rättvist. Det är uppenbart orimligt att staten årligen satsar många miljarder för de arbetslösas inkomster, och låter 700.000 människor inte få rimlig del av detta (siffran år 2006).

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, socialdemokraterna, centerpartiet, littorin, facket, solidaritet

LAS och A-kassa och ungdomsarbetslöshet

Sverige har ständigt haft en hög ungdomsarbetslöshet relativt andra EU-länder. I decennier. Trots vår svenska modell med lag om anställningsskydd, internationellt sett hög a-kassa om man kvalificerat sig in genom något års jobb och är med i facket eller alfakassan...(Eller tack vare, hemska tanke..)

Många centerbloggar skriver nu om intressanta debattartiklar i dessa frågor den senaste tiden. Utmärkt. Centerpartiet har vågat utmana och lägga relevanta förslag i dessa frågor, med verkligheten och ungdomars och arbetslösas och sysselsattas bästa för ögonen.

Det är uppenbart att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras en del, för att fungera bättre för både anställda och arbetsgivare och så att Sveriges konkurrenskraft i världen ökar. Vi har inte råd med stela system som låser in människor och konserverar istället för att utveckla och stimulera. Vi har inte råd med nedslitna människor som fastnat på en arbetsplats varifrån man borde gått vidare för länge sedan, vi har inte råd med ungdomar som slits ner genom svårigheterna att få sina första jobb. Och är det verkligen entydigt bäst att facket avgör "turordningen"..?

LAS behöver reformeras, och vi behöver t ex en allmän arbetslivsförsäkring som ersätter sjukförsäkring och A-kassa, som Stefan Tornberg skriver. Centerpartiet har vågat och behöver fortsätta att våga och driva på i regeringen! Det nya centerpartiet är i flera avseenden modigare och tuffare än en ny stor allianskollega.

Läs även andra bloggares åsikter om LAS, a-kassa, centerpartiet, ungdomsarbetslöshet, arbetslivsförsäkring, facket

Fackförbund, ungdomslöner och LAS

En julbetraktelse, kanske, med koppling till min arbetslöshets- och A-kassakampanj. Och Gott Nytt År, alla ungdomar, barn och vuxna!

Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.

Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.

Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.

Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.

Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.

Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.

Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.

Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.

Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.

Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.

Om A-kassan skulle stå modell för barnbidragen!

(Min lilla vinterkampanj för att alla arbetslösa ska få del av statens skattepengar till A-kassan fortsätter)

Barnbidrag enligt A-kassan!

Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:

De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.

För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.

- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.

- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.

Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.

DN-debatt om A-kassan

Facken och s lever nu rövare för att taket i A-kassan ska höjas kraftigt, och att medlemsavgifterna ska sänkas, dvs ändå mer skattepengar ska pumpas in i systemet men bara till dem som betalar en egen premie, inte till den halva eller hela miljon människor som står utanför (och som alltid stått utanför i många decennier).

Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.

Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.

Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!

Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.

Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.

Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.

Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring

Höjd A-kassa?

Finanskris och lågkonjunktur i världen slår även mot Sverige. Dock är vårt lands förutsättningar för att klara krisen hyggligt goda, eftersom regeringens politik för fler i arbete ökat sysselsättningen med flera hundra tusen människor. Statsbudgeten ger därtill utrymme för kraftfulla insatser för att möta krisen med offensiva åtgärder vartefter.

Jag ser att Fps gruppledare Johan Persson redan att igång det arbetet, och informerat media. Jag har fullt förtroende för det arbete som givetvis redan pågår i regeringen - inte minst i näringsdepartementet - och som fortlöpande kommer att diskuteras inom alliansen och resultera i väl avvägda regeringsbeslut och propositioner.

Självfallet behövs en bra arbetslöshetsförsäkring, A-kassa. Den nuvarande betalas till en mindre del av de som väljer att ansluta sig, men den dominerande insatsen står vårt lands alla skattebetalare för.

Det är mycket anmärkningsvärt att socialdemokraterna som i alla andra sammanhang predikar solidaritet och trygghet just på detta område kraftfullt motsätter sig en allmän arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar alla på arbetsmarknaden, dvs alla skattebatalare.

Allmän sjukförsäkring, javisst! Allmän pension, javisst!

Men allmän arbetslöshetsförsäkring, absolut inte. Socialdemokraterna säger blankt nej.

Jag tycker att det vore mycket naturligt - och solidariskt - att alla omfattades av en allmän arbetslöshetsförsäkring, som till 80-90 procent är finansierad av våra skattepengar. Det är inte givet att denna ska administreras av fackförbunden. Och det är intressanta förslag som t ex miljöpartiet lagt om en samordning av sjukförsäkring och A-kassa.

Hur mycket ska då kunna betalas ut i A-kassa. Sedan en del år är taket 80 procent av 18.700 kr. Detta är självfallet ingen evig nivå, utan inflationen gör t ex att en uppräkning vartefter bör ske.

Detta kommer att ytterligare öka statens kostnader för A-kassan, och en sådan uppräkning bör gärna kombineras med att försäkringen omfattar alla på arbetsmarknaden.