Mina Memoarer, blogginlägg fyra. Försvar-FRA, Åsiktskorridor migration

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!

Detta är alltså mina memoarer, blogginlägg två (av fem)!

(Blogginlägg ett; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet)

(Blogginlägg två (se nedan); Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.)

(Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.)

Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.

(Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem).

Riksdag och försvar

Mina riksdagsår har varit mycket givande och spännande och jag har verkligen uppskattat dem. Har jag gjort någon nytta då, ja det må andra bedöma.

Det var intressant att sitta i EU-nämnden och se hela regeringen passera revy och redovisa sina ståndpunkter inför olika diskussioner och beslut i Bryssel. Jag är en varm vän av det stora fredsprojekt som EU framförallt utgör, samt även betydelsen för tillväxt och fri rörlighet i olika avseenden inom EU.

Jag var under 8 år Centerpartiets talesperson i försvarsfrågor och ledamot av försvarsutskottet och försvarsberedningen. Sveriges säkerhet beror idag i avgörande grad av ett mycket nära militärt samarbete med andra västliga demokratier genom vårt partnerskap med Nato. Dagens extremt avancerade och dyra vapensystem gör att Sveriges vassa men smala försvar endast fungerar bra i nära samarbete med andra. Jag är glad över att Centerpartiet följde mina råd om att Natofrågan måste analyseras, vilket delvis rönte framgång genom ambassadör Tomas Bertelmans utredning, men borde göras ännu djupare. Det är tragiskt och ansvarslöst att socialdemokraterna motsätter sig en analys med motivet att alliansfriheten är helig och att analysen från 1948 gäller i evighet, typ.

Min uppfattning är att väldigt mycket talar för att Sverige, som nästan är med i Nato, borde bli medlem, och att detta inte vore något dramatiskt beslut utan ett naturligt sådant. Ryssland ser redan sedan mycket länge Sverige som ingående i Natosfären och skulle morra lite men inte mer.

Som Natomedlem skulle Sverige, och förhoppningsvis Finland, kunna använda sina försvarsbudgetar mer kostnadseffektivt och det nära militära nordiska samarbete som alla i Sverige alltid talar sig varma för skulle äntligen kunna förverkligas inom ett gemensamt Nato-paraply. I nuläget är alla vackra ord om nordiskt och svenskt-finsk militärt samarbete mer vackra än säkerhetspolitiskt effektiva.

Ett militärt samlat Norden skulle också vara till en enorm glädje för våra baltiska grannländer som inget hellre önskar. Att som socialdemokraterna vara med på en solidaritetsklausul gentemot EUs och Nordens länder samtidigt som man blånekar till att analysera Natofrågan är att låtsas välvilja samtidigt som man sviker.

Mitt arbete i riksdagen är lätt att följa genom mina motioner, interpellationer och kammardebatter. Jag har vinnlagt mig om att dokumentera det jag har tyckt och drivit, så långt möjligt, på min blogg och i riksdagens protokoll.

Jag har fullt ut insett vikten av sammanhållning i riksdagsgruppen så att alliansregeringen skulle kunna regera, och har stött partilinjen i allt förutom i fråga om äktenskapsbegreppet, där jag liksom KD menade att det kunde användas i sin hävdvunna betydelse medan det juridiska begreppet giftermål kunde införas för alla äkten- och partnerskap. Vi förlorade den voteringen med typ 25 mot 290.

Samtidigt som det krävs disciplin i voteringarna är det viktigt att en riksdagsledamot kan lägga motioner och ställa interpellationer och driva egna frågor. Takhöjden för detta var framförallt den senaste mandatperioden låg i riksdagsgruppen, genom en stark och nitisk gruppledare. Jag fick stå emot starka påtryckningar mot några motioner och interpellationer som jag ändå lade. De allra flesta i riksdagsgruppen tog dock intryck och nöjde sig med att motionera enligt partiprogrammet. Jag tror att detta begränsar drivkraften hos enskilda riksdagsledamöter och gör riksdagsgruppens arbete smalare och mer förutsägbart. Jag är övertygad om att ett parti blir starkare med självständiga riksdagsledamöter med frihet att driva sina hjärtefrågor samtidigt som det behövs en stark lojalitet i att hålla ihop riksdagsgruppen särskilt i regeringsställning.

Jag torde genom min självständighet vara den c-riksdagsledamot som haft flest debattartiklar på DN Debatt och SvD Brännpunkt. Jag är övertygad om att det har gagnat Centerpartiet, men inser att min partiledning, som nog de flesta eller alla partiledningar, tyvärr har en motsatt uppfattning.

Striden om signalspaning/FRA

Min stora första rikspolitiska dust var frågan om Försvarets Radioanstalts (FRA) signalspaning i kablar mellan Sverige och utlandet. Spaningen hade ditintills skett i luften men alltmer av trafiken går nu i kabel. Socialdemokraterna hade utrett en utvidgning men inte vågat komma till skott. Detta var nu nödvändigt för Sveriges militära säkerhet mot krig och terror, och alliansregeringen lade ett förslag till riksdagen.

Det tog hus i helvete, ungefär. V och MP gick i det lite populistiska taket tillsammans med Thomas Bodström som lyckades få med socialdemokraterna på en för dem ovan integritetslinje. Även starka röster inom Centerpartiet med Annie Johansson (sedermera Lööf) och Fredrick Federley i spetsen agerade starkt för att starkt begränsa signalspaningen.

Det blev folkstorm på sociala medier och stora demonstrationer utanför riksdagen några gånger. Jag var mycket aktiv i dialogen med motståndarna och skrev bl a nära 100 blogginlägg i frågan.  Omtag i frågan skedde flera gånger med dramatiska voteringar. Centerpartiet lyckades driva igenom betydande skärpningar till integritetens fördel vilket gjorde att Johansson/Federley efter en dramatisk nattmangling på miljödepartementet till slut accepterade att stödja förslaget.. Hade inte så skett hade de inte varit där de är idag.

Trots de betydande framstegen fick de orättvist utstå mycket kritik från t ex S och MP och i sociala medier. I dagens skärpta militära läge i Europa och med växande terrorhot är nu S och MP dödstysta om att genomföra allt de lovade i opposition. Heder åt Johansson och Federley och åt Centerpartiet och alliansen som vågade driva igenom nödvändiga åtgärder men med starkt skydd för integriteten. Och ris åt en populistisk dåvarande opposition som inte tog sitt ansvar.

”Ekologiskt” i den breda åsiktskorridoren

Min stora hjärtefråga i det vuxna livet är goda förutsättningar för en levande landsbygd och ett livskraftigt lantbruk, vilket jag redan har diskuterat. Jag drev dessa frågor hårt i riksdagsgruppen och i motioner och i interpellationer till Eskil Erlandsson och i rader av debattartiklar i lantbruks- och rikspress.

Jag insåg att den radikala ekonischen hade fått en enormt stark ställning i samhällsdebatten bland ledande politiker, journalister, konsumenter och miljöorganisationer som alla hade huvudfokus på mer ekomatsmål och ständigt högre statliga ekosatsningar. En motvikt var helt nödvändig och jag gick starkt och tydligt ut i debatten och kritiserade dem som hade ekojordbruket som huvudmål i Sverige och hela världen. Utan modern teknik som t ex mineralgödsel kommer världsproduktionen av mat att sjunka med många tiotals procent, matpriserna att explodera och hungerkravaller att sprida sig till allt fler länder.

Mycket genom att Krav fått ta monopol på det vetenskapliga begreppet ekologi fick jag ta emot mycket kritik från engagerade människor även om Centerpartiet och inte minst vårt kvinnoförbund där många ville det svenska jordbruket så väl att man bara unnade det det bästa, en massiv övergång till ekocertifiering. Jag råddes av många kollegor att tona ner min argumentation och inte reta ”ekovänner”.

I denna fråga rådde en stor samsyn i de etablerade opinionskretsarna om att det enda riktiga miljöjordbruket fanns inom ekokonceptet. Jag och några enstaka röster till, och några mycket kvalificerade jordbruksforskare på Lantbruksuniversitet, avfärdades av en rätt samstämd åsiktskorridor i Sverige som rätt extrema ”industrijordbruksförespråkare”, samtidigt som världens bästa moderna miljöinriktade jordbruk, det svenska, stadigt höll på att duka under gentemot den växande matimporten från länder med betydligt sämre miljö- och djurskyddsregelverk. Sverige var i denna viktiga fråga ett kluvet land i den dominerande ”åsiktskorridoren” där jag var i den lilla klyftan.

En annan åsiktskorridor – fri migration

En annan fråga där Sverige har varit lika kluvet, och där den stora klyftans åsiktskorridor varit helt förhärskande, är migrationspolitiken, särskilt asylinvandringen. 6 partier har anslutit sig till det ofta rätt extrema Miljöpartiet, som aldrig skyr några kostnader vare sig genom skattehöjningar eller pålagor på svensk industri eller genom att öppna våra gränser genom de mest liberala asylreglerna i Europa.

Centerpartiet under Maud Olofsson ville varmhjärtat haka på tåget och temat på centerstämman 2011 var ”Nybyggarlandet Sverige” där Kanadas migrationspolitik hyllades, med den skulle vi ha haft 40 miljoner invånare.

Per Ankersjö lanserade Centerpartiets ideprogramgrupps förslag genom sin slogan ”helt fri invandring”. Jag gick först och starkast i taket och kritiserade förslaget som naivt och extremt liberalt. Efter några månaders stark turbulens, och där Centerpartiet i Östergötland spelade en viktig roll genom att bl a lansera ett eget motförslag, blev idéprogrammet till slut riktigt bra. Partiet sargades dock svårt och förlorade en hel del medlemmar.

Jag fortsatte att på ledande debattsidor i riksmedia kritisera den rådande åsiktskorridoren om att endast mer generösa migrationsregler fick diskuteras, medan den som föreslog EU-anpassningar i restriktiv riktning genomgående hängdes ut som brunfärgad eller halvrasist och givetvis närmast sverigedemokrat. Egentligen helt ofattbart, men så var det faktiskt, vilket även jag fick känna av t ex på centerstämman 2013.

Min uppfattning var och är att Sverige, med 2 % av EUs befolkning, med de växande flyktingströmmarna inte uthålligt klarar av att ge asyl åt över 20 % av de som beviljas asyl i EU, eller till 35 (trettiofem) procent av de ensamkommande barnen, de flesta mellan 15 och upp till 25 år. Jag befarar att Sverige riskerar att gå in i väggen, att vi kommer att klara mottagning, integration och få i arbete alltför dåligt, att opinionen kan svänga och att regelverken för migration kraftigt kan skärpas.

Orsaken till så hög andel av de asylsökande till EU väljer att ta sig till det avlägsna Sverige är bl a att vi har EUs i särklass mest generösa asylregelverk, t ex för permanenta uppehållstillstånd, anhöriginvandring och för att bedöma ensamkommande barns och ungdomars ålder. Genom att anpassa våra regler en del i EU-riktning kommer naturligtvis inte lika hög andel av de asylsökande att ta sig till Sverige.

Detta motsätter sig dock det politiskt korrekta Sverige. Istället ska Sverige förmå övriga EU-länder att anpassa sig till de svenska regelverken. Någon öppning för detta går dock inte att skönja under överskådlig tid, snarare tvärtom.

Huvudspåret i den svenska debatten har länge varit att all migration är positiv och lönsam, möjligen finns vissa kostnader i det korta perspektivet. Det är idag uppenbart att Sveriges mottagningsresurser är mycket ansträngda samtidigt som integrationen går dåligt och många sent eller aldrig kommer i arbete. Idag saknas bostäder och jobb samtidigt som 20 % av Sveriges biståndsbudget går till migrationskostnader i Sverige och migrationsverket begår 66 miljarder kr ytterligare för den kommande 4-årsperioden.

Min övertygelse är att Sverige ska ha en generös asylpolitik och ligga i EUs tät, men att detta är fortsatt möjligt endast om vi anpassar en del asylregler i EU-riktning. De som kategoriskt vägrar att diskutera varje sådan anpassning, med MP, V och C i spetsen, tar på sig ett stort ansvar.

Trots att jag fått kritik av partiledare Annie Lööf i denna fråga, där hon säkert ser mig som uppstudsig och mycket besvärlig, så har vi haft ett gott samarbete i det allra mesta. Jag tog mycket tidigt ställning för att Annie skulle efterträda Maud Olofsson, och deltog aktivt i kampanjgruppen för Annie Lööf. Maud Olofsson visade ett stort ledarskap genom att avgå i precis rätt tid, vilket jag nog inte tror att hon gjort om hon hetat t ex Martin. Annie Lööfs stora kvaliteter hade jag noterat vid samarbetet i riksdagsgruppen och t ex under signalspaningsbataljen. Visst var hon på gränsen till ung men det växer bort och hade hon inte blivit partiledare 2011 så hade hon nog gått vidare till andra utmaningar. Annie fick ett par tunga startår men har ju gjort en fullständigt remarkabel återhämtning till en idag stark och respekterad ledande partiledare.

Och jag hoppas ju att hennes kommande ledarskap kommer att innefatta en modig och realistisk linje ifråga om Sveriges asylregelverk.

Misstroendeförklaring mot Johansson, Ygeman, Hultqvist. Räcker 2 av tre?

Det har varit två intensiva veckor. Plötsligt avslöjar SVT och strax DN att Transportstyrelsens GD beslutat att ge serbiska och tjeckiska tekniker m fl utan godkänd säkerhetsklassning tillgång till enorma mängder data varav  en hel del militärt mycket känsliga.

Trots att regeringen känt till detta sedan 2015, och ministrarna Ygeman och Hultqvist sedan mars 2016, så vet ansvarig minister Johansson och statsministern ingenting, enligt egna uppgifter, förrän januari 2017.

Transportstyrelsens GD åtalas och får sparken, utan att medborgare eller opposition vet någonting.

Statsministern medger att det som skett är ett "haveri".

Alliansens riksdagsledamöter kräver i brev till Talmannen att riksdagen inkallas för att uttala misstroende mot de 3 statsråden.

Statsministern ombildar regeringen, 2 av de 3 statsråden lämnar in begäran om avsked, försvarsminister Hultqvist är kvar.

Jag intervjuas i Corren om detta i en mycket kort intervju. Det är mer tillspetsad än jag minns att jag gav uttryck för.

Frågan var ungefär, nu har 2 av 3 statsråd avgått, står du verkligen fast vid att också Peter Hultqvist ska avgår?

Och mitt svar var ungefär; Det är bra att statsministern insett allvaret i vad som har hänt och att två statsråd har avgått. Det välkomnar jag. Däremot är ju min uppfattning oförändrad sedan i går, när jag skickade brevet till Talmannen, att det är 3 statsråd som har allvarligt brustit i en stor säkerhetsskandal vars följder är stora och svåra att överblicka.

Av de 3 statsråden är, som jag ser det, Anna Johansson, huvudansvarig. Anders Ygeman är också ansvarig, genom att ha fått information utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, han hade också SÄPO under sig. Peter Hultqvist kommer därnäst, har har fått information i mars 2016 utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, enligt egen uppgift liksom de tre andra. Och ingen information har heller lämnats till riksdagen eller till medborgarna, förrän läckor till media, antar jag, i juli 2017.

Alliansledarna ger efter att två ministrar avgått beskedet att de välkomnar detta och drar tillbaka sin begäran att riksdagen inkallas, de står kvar vid misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist som kommer att väckas när riksdagen öppnat i höst, "under förutsättning att ingenting nytt framkommit som ändrar bedömningen".

Nu diskuteras det mycket om inte alliansen borde låta nåd gå före rätt mot Peter Hultqvist, eftersom han på många sätt är en kvalificerad försvarsminister som åtnjuter respekt hos många, även hos mig.

Ja, vore det så lätt att bara avstå från att uttala misstroende i en mycket allvarlig fråga, om statsrådet i andra frågor skött sig väl. Men så fungerar ju inte misstroendeinstitutet, att det används efter en samlad bedömning av statsrådets misslyckanden och lyckanden. Det utgår ifrån om det finns anledning för riksdagen att uttala misstroende utifrån deras agerande i en preciserad sakfråga, eller ej.

Och där ligger ju frågan oförändrad, alliansen, och SD, anser att de tre statsråden brustit så allvarligt att misstroende måste uttalas.

Även förtroendet för statsminister Löfven är naturligtvis svårt skadat, han har ansvar för hela regeringen och det är anmärkningsvärt att han inte verkar anse att Ygeman eller Hultqvist har gjort något fel, trots att de hade kunskap som de inte förde vidare i regeringen trots regeringsmöten och säkerhetspolitiska rådsmöten en masse under tiden.

Jag träffade ett erfaret f.d statsråd från andra regeringar som var helt oförstående till denna "management by stuprör" som hade varit omöjlig i de regeringar han varit en del av, där talade man med varandra och tog gemensamt ansvar.

Det finns en del som argumenterar för att Peter Hultqvist bör sitta kvar en tid, p g av en större militärmanöver i Östersjön, och på grund av att han är respekterad i försvarsmakten.

Tyvärr, det är heller inte några bärande argument som förtar de misstag som gjorts.

Jag satt i försvarsutskottet i åtta år när socialdemokraterna ständigt krävde nedskärningar av försvarsbudgeten tillsammans med MP och V. Jag uppskattar att socialdemokraterna och Peter Hultqvist numera också vill öka Sveriges försvarsbudget, även om deras position ständigt är lägre än alliansens innan förhandlingarna. Det är också bra att Peter Hultqvist inser lägets allvar och Rysslands opålitlighet och gillar bilaterala försvarsavtal, även med USA som annars ju ses negativt i breda vänsterkretsar.

Däremot är det min entydiga uppfattning att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ gamblar med Sveriges säkerhet när man blankt avvisar att Sverige, som nästan är med i Nato, snarast skulle utreda att gå med fullt ut för att förbättra vår och Norra Europas säkerhet. Här har Peter Hultqvist som försvarsminister ett mycket stort ansvar för att hans parti är kvar på sin dogmatiska linje från förra seklet.

Till slut, jag tycker det är bra att alliansen avstår från att kräva att riksdagen sammankallas nu, liksom att man ger utrymme för KU och andra att granska om det finns omständigheter som kan visa att Hultqvist agerat bättre än vi nu vet, vilket kanske även regeringen möjligen kan ta fram...

Här några intressanta länkar;
Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap, förklarar skillnaden mellan KU-granskning och misstroendeförklaring i Sydsvenskan.

Torbjörn Nilsson skriver i Expressen, det här handlar om Löfven, inte om Hultqvist.

Löfven har ju ingen kritik mot Ygeman och Hultqvist, märkligt nog. Lite klädsamt att Hultqvist själv ändå medger en viss självkritik i ekot.

Mitt inlägg i asyldebatten på C-stämman

Media skriver om gårdagens debatter och beslut på centerstämman i Falun. Jag gläds storligen åt Natobeslutet med bred majoritet, verkligheten har förändrats och ett nödvändigt starkt nordiskt försvarssamarbete kan endast ske under ett gemensamt Natoparaply.

Man skriver också om asyldebatten, här i ekot, här i SvD och här igen, och i Expressen. Jag samtalade med Johanna Jönsson i SVT Forum.

Jag har fått frågor om jag inte längre ska diskutera asyl- och migrationsfrågor i samhällsdebatten. Jovisst ska jag det. Däremot ska jag inte längre på ett bra tag tjata om detta i centerrörelsen.

Här är mitt blogginlägg inför gårdagens debatt på centerstämman och här mitt enminutersinlägg i debatten;

"Centerpartiet har en väldigt bra politik och en lysande partiledare. Vi kan nå 15-20 %.

Ett parti som ska styra Sverige måste ha en realistisk politik på alla områden. Vi kan inte som Miljöpartiet driva förslag med mycket hjärta men utan ekonomisk realism. Sverige riskerar att gå in i väggen om vi som enda land i Europa öppnar våra ambassader för de många miljoner flyktingar som finns. Låt oss driva på för att EUs länder tillsammans gör det, men Sverige kan inte ensamma gå före.

Centerstämman tog 2013 ett radikalt beslut om att svenska ambassader skulle öppnas. Idag kommer detta att åter bekräftas en bedövande enig stämma, trots att jag gjort vad jag har kunnat för att ändra det.

Jag respekterar givetvis partiets ståndpunkt, jag hoppas att det inte kommer att bromsa vår uppgång och ska i Centerpartiet inte längre tjafsa om detta på ett bra tag. (Läs mer på min blogg!)

"Känd kritiker kapitulerar", Dagens Eko.



 

Nato, ålderskontroll, vildcamping-Roligt när man får gehör!

Det ska bli stimulerande att vara med i riksdagen igen. En viktig plattform. Oftast tar det tid att få igenom det man driver som enskild riksdagsledamot, och ibland aldrig. Men denna vecka noterar jag stora genombrott med 3 frågor som jag drivit envetet och uthålligt i många år! Det känns mycket bra!

Jag deltog i 3 interpellationsdebatter igår. Om vattendirektivet för lantbruket med miljöministern, om allemansrätt och vildcampare med justitieministern och om bättre ålderskontroll för ensamkommande i tveksamma fall med justitieministern.

Mitt fleråriga arbete för att allemansrättens skyldigheter måste upprätthållas mycket bättre än idag, och att markägare måste kunna vända sig till Polisen för att omgående få hjälp med avhysning av otillåtna bosättningar, är äntligen på rätt väg. Tyvärr hände ingenting under förra regeringen, och inte heller oppositionen stödde mina motioner, vill jag minnas.
Justitieminister Morgan Johansson agerar nu och tillsätter en utredare med direktiv i rätt riktning, Bra! Ett genombrott. Även moderaterna har nu lagt förslag i rätt riktning och jag vet att Centerpartiet också arbetar med frågan.  Vi får se vad det blir av detta, men bra att det rör på sig!
(Tillagt 16 september. jag diskuterade detta i P1 Morgon i augusti)

Centerpartiets styrelse föreslår nu stämman att Sverige ska inleda den process för att gå med i Nato! Utmärkt. Under mina 8 år som försvarspolitisk talesperson i riksdagen insåg jag successivt att verkligheten har förändrats så att nuvarande mycket nära samarbete mellan Sverige och Nato utan dramatik borde övergå i att Sverige blir fullvärdig medlem med beslutanderätt och får §5 skyddet, som är oerhört viktigt. Detta borde ju utredas, vilket jag och C drev på så att utredaren Bertelman tillsattes och kom till rätt entydiga slutsatser.
I den nya utredning som ska tillsättas har dock S fått in ett veto att Sveriges nuvarande alliansfrihet inte får analyseras.
Ryssland blir alltmer oberäkneligt och rustar upp kraftfullt, tiden går och därför är det rätt, anser jag att partistyrelsen nu lägger sitt modiga och insiktsfulla förslag till stämman!

Jag har också som ni vet drivit på för att Sverige bör anpassa några asylregler i EU-riktning, vilket varit oerhört laddat att säga eftersom migrationsfrågorna är så heta och utrymmet för att föreslå något sådant varit politiskt "fel". T ex bör ålderskontrollen när migrationsverket bedömer att en asylsökande som anser sig vara barn kan vara betydligt äldre förbättras. Idag har migrationsverket agerat och tillkännagivit att man kommer att skärpa sina rutiner. Bra!

(Tillagt 5 september:

Stämmohandlingarna har kommit. Jag har naturligtvis med extra intresse läst om partistyrelsens svar på östgötamotionen om att anpassa några asylregler i EU-riktning. (se sidan 193). Reglerna för anhöriginvandring kan ses över och ålderskontroll ska ske rättssäkert. Tillfälliga uppehållstillstånd, istället för permanenta, skulle ha "ringa inverkan på antalet asylansökningar i Sverige".
Jag trodde inte att man skulle stå fast vid förra stämmans oerhört radikala beslut att Sverige ensamma ska öppna sina ambassader för flyktingar som vill söka asyl i Sverige. Det skulle ju ge en oöverskådlig mängd asylansökningar, eftersom ju många miljoner flyktingar i de berörda länderna kan ta sig till våra ambassader. Men det gör man faktiskt, så tolkar jag denna text:

"Vid partistämman i Karlstad beslutade Centerpartiet att verka för att utländska medborgare ska kunna söka asyl vid svenska ambassader utomlands. Partistyrelsen medger att det i områden där det råder krigstillstånd skulle medföra betydande svårigheter att hantera asylärenden på ett säkert sätt. Om det ens är möjligt att hålla ambassaden öppen. Samtidigt finns goda skäl att öppna möjligheten att söka asyl på ambassader i länder där sådan verksamhet kan bedrivas på ett säkert och rimligt sätt. I arbetet 7565 med detta finns också anledning att överväga möjligheten att införa humanitära visum, gärna i samarbete med EU och andra länder.")

Modigt och rätt av Annie Lööf m fl om Nato!

Partiledare Annie Lööf samt våra utrikes- och försvarspolitiska talespersoner Kerstin Lundgren och Daniel Bäckström skriver på SvD Brännpunkt att Sverige bör gå med i Nato!

Jag har som försvarspolitisk talesperson under 8 år brottats med frågan om Sveriges säkerhet och jag skriver under på varje ord i deras artikel!

Starkt och modigt och rätt av Centerpartiets styrelse!

Det finns en del andra goda argument, t ex de alltmer komplexa och dyra vapensystemen, som gör att Sveriges säkerhet blir alltmer bräcklig om vi inte militärt samarbetar mycket nära med andra länder. EU-medlemskapet räcker inte, EUs försvarsorganisation är i praktiken Nato och Sveriges, Finlands, Nordens och de baltiska ländernas säkerhet förstärks kraftfullt om Sverige, och förhoppningsvis Finland, går med.

Först under ett gemensamt Natoparaply kan det Nordiska militära samarbetet kraftfullt utvecklas, vilket är nödvändigt!

Här, och här, och här, några länkar till några av de blogginlägg där jag öppnat för vikten av att Sverige analyserar och överväger Natomedlemskap.

Alliansfriheten då? Ingen skugga över den men nu är det 2015 och Ryssland är oberäkneligt, att då förlita sig på samma alliansfrihet som på 1900-talet är att gambla med Sverige, Nordens och de baltiska ländernas säkerhet.

Försvarsminister Peter Hultqvist och S är lamslagna i Natofrågan genom inbördes oenighet, därför försöker han igår i DN att öppna en alternativ linje där Sverige istället bilateralt samarbetar allt närmare USA. Det visar på kraften i att något måste hända.

Men att Sverige och USA som jämbördiga parter skulle öka sitt samarbete men utan att Sverige är med i Nato, det är plan B eller C.

Huvudspåret är precis det som det öppna och modiga och (social)liberala Centerpartiet nu banar vägen för genom ett förhoppningsvis beslut med bred majoritet på partistämman i september!
 

Väldigt mycket talar för Nato!

Som talesperson för Centerpartiet i försvarsfrågor under 8 år argumenterade jag, och partiet, starkt för att Sveriges militära samarbeten, inklusive Nato, måste analyseras på djupet.

Det var en framgång att förre moskvaambassadören Tomas Bertelman till slut fick i uppdrag att göra en rapport, som blev mycket bra.

Jag skriver nu mitt politiska testamente i den frågan på SvD Brännpunkt, väldigt mycket talar för Nato!

En invändning brukar vara att Natos §5 inte bara skyddar oss, den innebär skyldighet att ställa upp också. Jovisst, och det gör EUs dubbla solidaritetsparagrafer också! I båda fallen avgör Sverige hur och med vad man vill bidra, i Natofallet skulle vi därtill kunna inlägga veto mot en fredsinsats om vi motsätter oss den.



 

Ska Sverige inte bidra militärt utan bara få?

Jag vet att många hyllar alliansfriheten och att Sverige inte heller ska vara så frekventa i att skicka fredsbevarande trupp till oroshärdar. Det ska andra göra, kanske desamma som vi hoppas och räknar med ska komma till vår undsättning om det skulle behövas.
Jag tycker att Jasenko Selimovic, med erfarenheter från Bosnien, har något att säga. Till oss här i Sverige men också till USA, EU och Nato.
Just nu är det Ukraina som behöver vapen, och kurder som behöver det och fältsjukhus. Men EU, Nato och Sverige ska kanske inte lägga sig i. Ja, eller kanske då de andra men inte Sverige. Eller?
 

Ansvarslöst att inte utreda Nato!

Centerpartiet och jag drev fram att förre ambassadören Tomas Bertelman fick regeringens uppdrag att analysera Sveriges militära samarbeten, varav det särklassigt viktigaste är det med de västliga demokratiernas säkerhetsorganisation, "Atlantpakten" eller NATO.

Bertelman har nu levererat en vad jag förstår alldeles utmärkt rapport. Den har redan diskuterats på ett seminarium med Folk och Försvar.

Jag har tidigare uttryckt tydligt hur viktig Natofrågan är för Sverige.

Försvarsminister Peter Hultqvist, och S och MP och V och SD, reagerar negativt. S är inbördes oeniga och har sedan gammalt en beröringsskräck ibland för USA, samtidigt som man kan samarbeta hur nära som helst på samma gång. Det är uppenbart, tycker jag, att S-linjen kan ge samma resultat som i EU-frågan, inga analyser och blankt nej samtidigt som man anpassar sig väldigt mycket..och så byter man fot och ställer folket inför fait accomplie, ungefär.. För Centerpartiet och mig är detta orimligt, naturligtvis måste Natofrågan utredas och diskuteras med medborgarna och inom partierna. Än en gång, det är fullständigt ansvarslöst av de rödgröna och SD att förvägra folket denna analys och denna möjlighet att diskutera frågan.

Jag anser att Bertelmans förslag att Sverige, gärna tillsammans med Finland, utreder frågan om nuvarande mycket nära militära samarbete med Nato bör leda till ett medlemskap eller ej är helt självklart. Det är fullständigt ansvarslöst, enligt min mening, att sticka huvudet i busken, eller strutshuvudet i sanden, och hänvisa till att någon analys inte behövs eftersom det dels utreddes och avgjordes en gång för alla typ år 1948..., och dels har avvisats av S/MP-regeringen... Denna svaga regering tar på sig ett mycket stort ansvar när man helt avvisar att analysera Sveriges säkerhet och ett Natomedlemskap eller ej.

Bertelman säger som det är, att den myckna retoriken från alla Sveriges försvarspolitiker med försvarsministern i spetsen att istället för Nato-medlemskap etablera ett mycket nära militärt samarbete med länderna i Norden, främst Finland, bara har "marginella" effekter på vår försvarsförmåga.

Det är möjligt att Sveriges, och Finlands, säkerhet är tillräcklig genom att våra länder "ligger sked" med Nato genom ett samarbete om allting förutom medlemskap, dvs vi har liksom Ukraina inga gemensamma försvarsförpliktelser. Vi vet dock att Ukrainas nära samarbeta med Nato i dess partnerskap för fred inte betydde någon militär hjälp när Ryssland invaderat Krim och, faktiskt, områden i Östra Ukraina.

Jag ska återkomma i denna viktiga fråga, men nöjer mig nu med min tydliga reaktion ovan samt genom att länka till försvarsdebattören Annika Nordgren Christensens utmärkta blogginlägg.

(Länk också till en intressant kommentarer, ifrån Göteborgsposten).

Varudeklaration: Jag är numera riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson (C) emeritus, och diskuterar nu som medborgare och centerpartimedlem. Försvarspolitisk talesperson för Centerpartiet är idag riksdagsledamot Daniel Bäckström.



 

Förhindra terrorträning och lagför folkrättsbrott.

Inspirerad av Edward Nordén (C)  i Svalöf skrev jag en motion september 2013 om det växande antalet svenska medborgare som rekryteras till terrororganisationer utomlands, t ex islamiska staten (IS) som med fasansfulla brott mot mäskliga rättigheter mördar, våldtar, torterar och förslavar med mycket mera. Medeltiden i sina sämsta stunder har kommit tillbaka.

Motionen avslogs av ett enigt justitieutskott i februari 2014, med mycket tunna motiveringar, tycker jag (se punkt 19).

Efter IS pågående övergepp och fasor, och efter det att det blir allt tydligare vilken betydande roll som rekryterade fanatiker från länder i Europa spelar, och där ett betydande antal är svenska medborgare, är det motionen diskuterar och förslår nu högaktuellt.
Ledarsidor och nyhetsartiklar lyfter nu motionens förslag.

Edward Nordén och jag skrev denna debattartikel på SvD Brännpunkt. Må bollen nu rulla och regelverken snarast skärpas.

Putin förser sannolikt rebeller med avancerade vapensystem!

Det är att likna vid massmord, när ett civilt passagerflygplan med nära 300 passagerare besinningslöst skjuts ner med avancerade ryska vapensystem, med stor sannolikt kopplade till upprorsmakare i östra Ukraina som med stor sannolikhet erhållit både vapensystem och utbildning/"frivilliga" från det fredsälskande Rysslands högsta politiska ledning.

Hur kan man annars förklara det faktum att upprorsmakarna har mycket högmoderna avancerade vapensystem som kommer från Ryssland? Hur har de kommit i besittning av dessa, och hur har de kommit över kunskapen att avfyra dem?

Gunnar Hökmark (M) talar klarspråk i detta blogginlägg, som jag i allt väsentligt kan ställa mig bakom.

Min sista (?) försvarsdebatt, en vänlig sådan!

Efter 8 år i försvarsutskott och försvarsberedning deltog jag för nog sista gången i en riksdagsdebatt i tisdags.

Det har varit intressanta och stimulerande år i de försvars- och säkerhetsfrågor som ju är så viktiga för vårt land, och där också mycket har hänt, både i Sverige och i omvärlden.

Centerpartiet har alltid lagt stor vikt vid värdet av en bred samsyn i dessa frågor, om det är möjligt. Jag delar helt den uppfattningen och har sökt bidra till att en sådan, och gläds naturligtvis åt att de 4 försvarsberedningsrapporter som jag medverkat till 2007, 2008, 2013 och 2014 alla faktiskt har präglats av detta. I försvarsutskottet har samstämmigheten inte alls varit lika stor..

Rysslands militanta agerande har nödvändiggjort ökade resurser till försvaret, efter en lång tids minskning, vilket är bra. Jag har ständigt framhållit att utöver vårt eget försvar så beror vårt lands säkerhet i växande grad på ett nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i Norden, i EU och med Nato. Tyvärr har denna fråga analyserats alltför lite i de omvärldsanalyser som försvarsberedningen har gjort, vilket är en allvarligt brist. Det är glädjande att försvarsberedningen både 2008 och 2013 i bred samsyn föreslog att Sveriges militära samarbeten med andra demokratier behöver analyseras, och det är bra att regeringen i vintras utsåg ambassadör Tomas Bertelman att göra detta.

Jag valde att göra mitt sista riksdagsinlägg om försvaret lite lättsammare, och lyckades faktiskt att provocera upp flera goda utskottskamrater och meddebattörer till alltför vänliga inlägg, men så kan det ju vara vid ett avsked. Jag kvitterade vänligheterna eftersom jag verkligen har trivts bra i försvarsutskottet och med de hårt arbetande kollegor som ibland varit mycket oense men ofta också riktigt överens. Så tack Peter Hultqvist, Torbjörn Björlund, Peter Rådberg och Johan Forsell för vänliga ord och instämmanden och twitterbudskap (Johan)  i debatten!

Här en länk till debatten, och här ett koncentrat av mina snusförnuftiga lättsamheter:

"Jag tycker att oppositionspartierna har formulerat sig väl, fast de har fel, i sina motioner och reservationer".
"Efter att ha lyssnat till de tidigare inläggen från mina kollegor i försvarsutskottet gör jag nu bedömningen att det jag hade tänkt säga redan är sagt, och därför tänker jag avstå från att säga det jag tänkt säga. Gjorde fler politiker detta skulle inte lika mycket behöva sägas som kanske redan är sagt. Å andra sidan är det demokratiskt viktigt att det som sägs blir sagt, även om det kanske redan har sagts, och i den bemärkelsen står jag bakom att allt som idag har sagts verkligen också borde ha sagts, ni kan vara förvissade om det!"

Var detta då min sista försvarsdebatt..? Ja, sannolikt. Visst har jag en chans att fortsätta i riksdagen om Centerpartiet i Östergötland får två mandat eller om t ex Lena Ek fortsätter som statsråd, eftersom jag är 2:a efter Lena på Centerpartiets valsedel i Östergötland. Jag hoppas att så blir fallet (!), men skulle så bli är det inte alls säkert att jag då efter 8 år med försvarsfrågorna skulle fortsätta med dem. Oavsett vilket tar jag med mig denna vänliga dialog från kammaren den 17 juni!



 

Staffan Danielsson kommenterar försvarsberedningens rapport

Staffan Danielsson kommenterar försvarsberedningens rapport den 15 maj:
http://www.regeringen.se/sb/d/18692/a/240414

 Osäkerheten i vår omvärld har ökat efter Rysslands exempellösa kränkning av Ukrainas suveränitet i strid med folkrätt och ingångna avtal. En enig Försvarsberedning talar klarspråk om detta, vilket är mycket bra.

Denna försvarsberedning har varit annorlunda genom att utöver många goda åtgärdsförslag även vara precis i fråga om budgetramar och finansiering. Centerpartiet ser ett stort värde i en bred samsyn om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, och det är glädjande att en sådan också har uppnåtts. Två partier skiljer dock ut sig i hög grad och det finns 5 specifika avvikande meningar därtill.

Jag beklagar att Socialdemokraterna skiljer ut sig genom att driva finansieringsförslag som vi anser skadliga för jobb och företagande.

Omvärldsläget gör att det är bra och nödvändigt att försvarets resurser successivt förstärks under de kommande åren på en rad områden, att övningsverksamheten prioriteras och att Gotland ges ett ökat fokus.

Det är också bra att försvarsberedningen så starkt lyfter fram vikten av att Sverige utvecklar sina militära samarbeten med andra demokratier, i EU, med Nato och med de nordiska länderna och länderna runt Östersjön. Beredningen lägger en rad konkreta förslag hur dessa samarbeten kan utvecklas, vilket är utmärkt. En stark tonvikt ligger på de nordiska länderna, särskilt Finland, men samarbetet med Nato inom ramen för det svenska partnerskapet nämns också som avgörande för försvarets utveckling. Sverige bör också sträva efter att det utvecklas ett differentierat partnerskap inom Nato. Den pågående utredningen om Sveriges militära samarbeten är naturligtvis högaktuell och jag hoppas att den kan ge en god grund till en konstruktiv dialog i partierna och med medborgarna.

På personalförsörjningsområdet läggs en rad konstruktiva förslag, vilket Centerpartiet välkomnar.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna utgör en stor del av arméstridskrafterna och är en mycket viktig resurs för försvaret av det svenska territoriet. Det är utmärkt att försvarsberedningen föreslår att hemvärnsförbanden bör utvecklas för att kunna lösa mer kvalificerade uppgifter, t ex med granatkastare och burna luftvärnsrobotar, liksom att hemvärnets numerär på sikt bör bli högre än dagens mål om 22.000 soldater.

De frivilliga försvarsorganisationerna har flera viktiga uppgifter i försvaret med stark koppling till rekrytering och folkförankring. Det är bra att beredningen anser det viktigt att långsiktigt säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas möjlighet att bidra till försvaret och samhällets krisberedskap.

Här och här och här och här några länkar till mina tidigare blogginlägg om försvarsfrågor.

ÖB glasklar om försvaret av Gotland

Jag skrev om Rysslands alarmerade agerande gentemot Ukraina för några dagar sedan.

I tisdags informerade UD och Must försvarutskottet om deras bedömning av läget. Mycket intressant. Det är helt nödvändigt att Sverige bedriver underrättelseinhämtning, även genom en noga kontrollerad signalspaning.

Idag var ÖB på utskottet. Jag ställde en fråga till honom, ungefär så här:

Flera partier kräver sedan länge  en rejäl utbyggnad av fast militära resurser på Gotland. Man har föreslagit en uppbyggnad av kvalificerat luftvärn med lång räckvidd, och med "kustmålsrobotar". Man vill se markförband med tung materiel grupperat på Gotland. Ett parti vill stationera en bataljon där, ett annat pratar om en halv brigad... Alla gotlänningar ska erbjudas hemvärnsutbildning osv.

Jag har nöjt mig med att instämma i att ett ökat fokus på Gotland kan behövas, men hållit öppet för på vilket sätt detta kan ske. Visst kan personal och materiel som idag finns på fastlandet flyttas över till Gotland, men kanske kan man komma långt inom nuvarande grundorganisation med ett flexibelt uppträdande och med t ex en förstärkt övningsverksamhet för marin och flyg.

Frågan om ökade luftvärnsresurser är aktuell och bör nu noga prövas, vad ska anskaffas och var ska det lokaliseras.

Jag noterar att försvarsmakten och ÖB i sina perspektivplaner och budgetunderlag inte alls föreslagit att fasta militära resurser bör flyttas till Gotland. Hur ser ÖB på detta?

ÖB svarade kristallklart att det stämmer, försvarsmakten vill inte omlokalisera fasta resurser till Gotland. Försvaret ska ju vara rörligt och insatsberett och kunna sättas in där det behövs när det hettar till.

Så här entydigt uttrycker sig Överbefälhavaren i en färsk TT-intervju:

"Något fast försvar på Gotland behövs inte, enligt ÖB.
– Man ska plocka dit resurser, även militära, med hänsyn till hur saker och ting utvecklar sig, det vill säga olika operativa beslut med hänsyn till händelseutvecklingen. Jag står fast vid att om man väljer att lägga sakerna i korgen, så är det att binda ena handen på ryggen.
Det ska inte vara fast alltså?
– Det ska inte vara fast, säger Sverker Göranson, som säger att försvaret har ”mycket god kontroll på skeendet och utvecklingen”.

Var kommer nu försvarsberedningen att landa? Ja, det får vi se, och min bedömning är som sagt att det kan behövas ett ökat fokus på Gotland. Jag har ju noterat de tydliga kraven från FP, KD, S och SD - och från flera försvarsbloggar och äldre militärer och ledarsidor - och har respekt för dem. Men jag har också en mycket stor respekt för vår försvarsmakt och för de bedömningar som den och ÖB gör.

Det är uppenbart att försvaret har knappt med budgetutrymme för sin personalförsörjning och för materielinköpen. Att ovanpå detta lägga ned befintliga fasta resurser på fastlandet och bygga upp dem på Gotland skulle föranleda betydande kostnader, vilka naturligtvis måste prövas mot behoven jag just pekade på.

Här också några länkar med mina kommentarer kring Ryssland/Ukraina, försvarsbudget och Sveriges mycket viktiga militära samarbeten med demokratier i vår omvärld:

DN, Dagens eko, Expressen, SvT





 

MP är ett extremt parti!

Jag skrev denna debattartikel på SvD Brännpunkt hösten 2012. Den är högaktuell idag vad gäller försvaret, men i lika hög grad vad gäller Sveriges industri och jordbruk!

Peter Rådberg (MP) diskuterar försvars- och säkerhetspolitik på Brännpunkt 23/10 och skriver bland annat följande: "Därför bör Sverige verka för en radikal svensk och global nedrustning, och för att resurser som idag förslösas på militär rustning omfördelas till insatser som kan förebygga krig och konflikter."
I Miljöpartiets program finns detta statement: "Det militära försvaret ska på sikt ställas om till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot ickemilitära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas."
Miljöpartiet gör anspråk på att vara regeringsfähiga, trots en energi- och utsläppspolitik som skulle driva svenska industrier utomlands, trots en extrem jordbrukspolitik som skulle driva jordbruk och livsmedelsindustri ur landet och trots en försvars- och säkerhetspolitik som skulle skapa ett vakuum av osäkerhet i Norden.Miljöpartiets extrema positioner bör granskas noga, eftersom de skulle utsätta Sverige, miljön och försvaret för svåra påfestningar.
Centerpartiet är det moderna miljöpartiet som driver på utvecklingen för en bättre miljö i Sverige utan att ersätta svensk miljövänligare produktion med import från industrier och jordbruk i andra länder som är mer miljöstörande, och som står upp för att svenskt försvar behöver stärkas istället för att försvagas.
STAFFAN DANIELSSON (C)
riksdagsledamot

 

 

Ett nytt lackmustest för Ryssland?

Utvecklingen i Ryssland under president Putin är naturligtvis djupt oroande i flera avseenden; vad gäller t ex korruption, mänskliga rättigheter, demokrati och inte minst stormaktsambitioner, upp/återrustning och kriget med Georgien och vapenskramlet nu i Krim och längs Ukrainas gränser.

Detta understryker vikten av att Sverige har ett rimligt starkt försvar och ett mycket nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i EU, i Norden och med Nato.

Äntligen, och mycket tack vare Centerpartiets insatser, ska en utredare nu analysera Sveriges militära samarbeten och deras utveckling och hur de ska utvecklas vidare eller ej. Detta ger underlag för en viktig dialog med medborgarna, och ger också medborgarna en god möjlighet till att tränga in på djupet i dessa viktiga frågor. Detta har länge varit komplicerat och svårt att göra.

Försvarsberedningen skrev 2008 att Rysslands agerande mot Georgien skulle vara ett lackmustest på hur de respekterar internaionellt erkända gränser och staters rätt till att utan inblandning forma sin framtid, ungefär. Lackmuspapperets utslag blev rött,  Ryssland kontrollerar idag en del av Georgien.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt.

Nu handlar det om Ukraina, ett land som är ca 7-8 gånger större än Georgien och som liksom Georgien innehåller betydande minoriteter. Ca 15 % av befolkningen är ryssar och bor i Östra Ukraina och på Krimhalvön där även Ryssland arrenderar en stor marinbas i Svarta Havet.

President Janukowitch, med störst stöd i östra Ukraina, har visat sin oförmåga att ena landet och därtill berikat sig och de sina i hög utsträckning, och har flytt till Ryssland efter att hans säkerhetsstyrkor i en desperat attack mördat många demonstranter i Kiev.

Putin har beordrat en stor militärövning längs Ukrainas gränser, likt den som föregick inmarschen i Georgien, och ryska helikoptrar och trupper förefaller ha en närvaro i Krim.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt. Carl Bildt anser situationen "alarmerande".

Försvarsberedningen filar nu på sin rapport om det svenska försvarets fortsatt inriktning, medan skuggorna hopas över Ukraina. Det finns hoppfulla tendenser men också djupt oroande sådana. Naturligtvis följer Sverige och vår försvarsmakt mycket noga utvecklingen.

Det fanns en tid för något decennium sedan med förhoppningar om avspänning och ett Ryssland i nära samarbete med EU och med Nato. Det är tragiskt att det nu istället känns som om det snarare är det kalla krigets stämningar som präglar mycket av Rysslands tänkande och agerande.

tillagt 2 mars: Utvecklingen förvärras, Ryssland är medlem i FN men tar uppenbarligen inga initiativ där, för att lyfta fram vad man nu vill. Istället agerar man i strid med folkrätten.
Det är en djupt oroande och allvarligt utveckling på Krim, Ryssland agerar alarmerande, detta måste få konsekvenser i Sverige, EU, Nato. Ukraina är liksom Sverige aktiva i Natos partnerskap, samt har varit aktiva i internationella fredsinsatser som Sverige. Viktigt att utvärdera i den svenska analys som pågår.
Jag är oerhört glad över att Centerpartiet lyckades driva fram att analysen var helt nödvändig att göra, trots de bromsande krafter som fanns. Den kan nu ge ett mycket viktigt bidrag till att klarlägga hur Sverige militärt samarbetar med andra demokratier idag, hur samarbeten har utvecklats och hur de bör utvecklas eller ej. Utifrån detta kan sedan en bred folklig dialog genomföras, och jag utgår ifrån att Centerpartiet för sin del är mycket aktivt i denna, både inom och utom vår rörelse.

Försvarsberedningens arbete är i sitt slutskede om det svenska försvarets inriktning till ca 2020. Det är klart att det som nu händer kan påverka beredningens slutsatser och förslag, även om Rysslands oberäknelighet och negativa utveckling på olika områden redan finns med i bilden.








 

Folk och försvar i Sälen 2014, uppvärmning!

Min åttonde Sälenkonferens, tiden går..

Och intressant och givande ska det bli, försvarsdebatten är rätt intensiv och programmet är bra.

Både försvarsutskottets och försvarsberedningens ordförande uttalar sig nu för att försvaret av Sverige börjar i Sverige. Och vem håller inte med. Bakgrunden är en diskussion från ca 2006 kring "inifrån och ut" respektive "utifrån och in" där det fanns röster som menade att Sveriges säkerhet stärks genom att vi deltar mycket  i internationella fredsinsatser. Naturligtvis handlar det om både och, Sveriges försvar och försvarsplanering har basen i Sverige men vår säkerhet beror också av att vi deltar i arbetet för fred och säkerhet i världen genom att ta vårt ansvar i internationella fredsinsatser, vilket också vässar vårt försvar en del.

Och läser man artikeln så är ju Cecilia Widegren tydlig med att Sverige ska ta ansvar för internationell fred och säkerhet, där den är hotad, genom fortsatt deltagande i fredinsatser. Däremot ifrågasätter hon målbilden 2.000 soldater insatta i fredsinsatser som var levande för en del år sedan. Det har jag också gjort en tid.

Socialdemokraterna har förespråkat en halvering, vi får se var försvarsberedningen landar. Även om det just nu nu blir allt färre soldater insatta utomlands är behoven stora, det pågår som bekant fasansfulla inbördeskrig i tex Afrika och mellersta Östern. För Centerpartiet är det viktigt att Sverige tar ett fortsatt betydande ansvar i internationella fredsinsatser.

Carl Wiseman skrev inför Sälenkonferensen i fjol 3 intressanta prologer i Frivärld Magasin, och har kompletterat med en fjärde i år, läsvärt.  Annika Nordgren Christensen analyserar tänkvärt på sin blogg, och Brix Ski (enligt Wiseman Marcus Brixskiöld) gör en rätt gedigen, och balanserad, historisk exposé över försvarets och försvarsbeslutens utveckling sedan andra världskriget och till nu.

Wiseman deltar i år i Sälenkonferensen och jag länkar också till ett färskt blogginlägg från honom. En annan försvarsbloggare - den fortsatt anonyme Skipper - tar ut svängarna rejält och bedömer att nu blåser nygamla vindar med nästan ensidigt svenskt invasionsförebyggande fokus (om också jag spetsar till lite), och endast lite fredsinsatser. OK att trenderna i försvaret skiftar, som på alla politikområden, och att det nu sker en viss omfokusering men min bedömning är ändå att kontinuiteten överväger.

En stor diskussionsfråga, med all rätt, blir kring Sveriges militära samarbeten, som ju betyder så mycket för vår säkerhet. Jag gladde mig ju nyligen över att detta äntligen ska utredas, vilket är en nödvändighet i omvärldsanalysen inför ett nytt försvarsbeslut, som jag ser det. (Att seriösa partier har motsatt sig detta är helt enkelt gåtfullt och förtjänar stark kritik).

Krigsvetenskapsakademien har just presenterat en bok kring Natofrågan, ett bra initiativ. Nordiska högerungdomar (moderater i Sverige) talar för Natomedlemskap. Aftonbladet talar emot, liksom S-professorn Ulf Bjereld.  PM Nilsson i Dagens Industri är för.

Alla svenska partier vill se ett ökat nordiskt försvarssamarbete. Tyvärr finns det begränsningar, vilket visats genom avbrutna materielsamarbeten (Archer) och norskt nej till gemensam flygövervakning.

Sverige samarbetar redan mycket nära med Nato på olika sätt, och har nyligen inträtt i Natos responce forces (NRFs) övningsverksamhet. En viktig poäng med den tillsatta utredningen är också att den ger underlag till en bredare folklig debatt om Sverige och Nato.

Personalförsörjningen kommer naturligtvis också att diskuteras, det är en stor och krävande reform som kräver stora insatser från försvaret och stöd från samhället i övrigt. Försvaret lär sig och utvecklar sitt arbete alltmer, och det är glädjande att  ÖB inför Folk och Försvar i Sälen bedömer att rekryteringen de närmaste åren kommer att täcka försvarets behov.

Försvarsmakten redovisar i sin långtidssplan (perspektivplan) allvarsamma bedömningar vilket noga behöver analyseras, t ex i försvarsberedningen. Även riksrevisionens granskningar ger anledning till eftertanke. Här kommenterar generallöjtnant Jan Salestrand och försvarsministern.

Folk och Försvar ger här en bakgrund till årets diskussioner med en rad bra länkar.














 

Sverige utreder försvarssamarbetet i Norden, med EU och med NATO. Välkommen centerframgång!

Centerpartiet har vid flera stämmor tagit ställning för att Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato behöver analyseras. Hur har de utvecklats, vad betyder de, hur bör de utvecklas vidare.

Två försvarsberedningar, år 2008 och 2013, har i bred samsyn också ställt sig bakom detta.

Jag har skrivit en del om frågan på denna blogg och i flera olika debattartiklar, främst i SvD, samt även i ett gästinlägg på Carl Wisemans blogg. Försvarsmaktens färska långtidsplan (perspektivplan) lyfter med stort allvar fram det militära samarbetets betydelse för vår säkerhet. Tyvärr har det funnits en politisk beröringsskräck i frågan.

Det är roligt när ihärdigt politiskt arbete kröns med framgång! Regeringen har nu beslutat att en utredare ska analysera ett ökat försvarssamarbete, helt i linje med försvarsberedningens förslag från i somras!

"Utredningen ska se hur Sveriges försvarspolitiska samarbete ser ut i dag och hur det kan utvecklas framöver. Översynen görs eftersom den parlamentariska försvarsberedningen i en rapport i våras efterlyste en sådan granskning", säger försvarsminister Karin Enström.

- Det är mycket glädjande att regeringen nu följer försvarsberedningens förslag genom att låta en utredare analysera Sveriges militära samarbeten och hur de ska utvecklas, säger riksdagsledamot Staffan Danielsson (C) i en kommentar.

- Centerpartiet har kämpat länge för detta och det är en stor framgång att det nu sker. Sveriges militära samarbeten betyder mycket för vårt lands säkerhet och samlade försvarsförmåga. Oerhört mycket har skett i omvärlden de senaste decennierna och en mycket viktig del i omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut får nu äntligen en möjlighet att komma på plats.

Mobil: 0703-228199



 

Välkommen ut, Wiseman!

Ett anti-militariskt nätverk har offentligtgjort vem försvarsbloggaren Wiseman är.

Expressen avslöjar vilka som skriver hatiskt under signatur, nätverk och hackare och kriminella utforskar, militära underrättelsetjänster likaså. Det är inte så lätt att vara anonym på nätet.

Jag har några gånger välkomnat ledande försvarsbloggar att "komma ut". Bättre att göra det på eget bevåg än att bli konfronterad som major Carl Bergqvist vid F21 i Luleå nu blev. Och särskilt svårt att avslöja någon som skriver under sitt smeknamn i flygvapnet kan det knappast vara, utan många av bloggens läsare torde ju haft en aning, t e x jag.

Samtidigt förstår jag Wisemans argument för sin anonymitet, det här är svåra avvägningar. Anonymiteten, och hans omdömesgilla penna,har ju lyft en från början säkert rätt oansenlig blogg till en opinionskraft i försvarsdebatten. Eller, om jag får rätta mig, utan det som Carl Bergqvist dokumenterat i alla år, gott omdöme och god kvalitet och förmåga att hålla subjektiviteten på armlängds lucka, hade naturligtvis ingen anonymitet i världen hjälpt för att öka besöksantalet på bloggen.

Wiseman skriver själv i Dagens Industri.

Välkommen ut, Carl Bergqvist, även om det var lite motvilligt! Vi får se hur det påverkar bloggen Wiseman. Jag hoppas att den fortsätter som tidigare och med kanske t o m ökad tyngd, vi får se!

Du har naturligtvis ett starkt samhällsintresse och politiskt intresse, kanske kan du hitta nya kanaler för det vartefter? Många skulle säkert köa då.

Har du vägarna förbi Stockholm så välkommen på fika, eller så!

Tillagt: Bjarne Grankvist (jag litar på att han heter så..) skriver om bloggar och anonymitet). Och intervju i SvD. Lars Wilderäng, som också kommit ut, kommenterar Gripenaffären på ett initierat och intresant sätt.

 

Tappen ur tunnan för JAS Gripen!

Tappen ur tunnan för JAS Gripen! Det här kan bli riktigt stort! Grattis Sverige och Saab!...Ja, och Linköping och Östergötland!
Fantastiskt roligt att Brasilien köper Gripen, bra och prisvärt! Starkt jobbat, Saab! Nu bör Schweiz landa rätt!

Norges politiker mumlade om "dyrt och dåligt". Och att F35 var "billigare"...Nog sagt om det.

Schweiz anslog istället tonen, bra och prisvärt!
Och Brasilien fortsätter, bra teknik till bra pris!

Trist att V och MP, även i Linköping, närmast vill lägga ned tillverkning och export av ett av världens främsta moderna stridsflygplan.

Bra med bred enighet i riksdagen mellan Alliansen och S om att Sverige köper minst 60 Gripen, och att godkänna avtalet med Schweiz om 22 plan.

Tillagt 19 dec. Lars Wilderäng kommenterar initierat och intressant.
Tillagt 20 dec. Debatt i Radio Östergötland

 

Mycket allvarsamma budskap från Sveriges Försvarsmakt.

Försvarsmaktens färska perspektivplan (långtidsplan) kom för en tid sedan, och ska tas på mycket stort allvar. Generallöjtnant Jan Salestrand redovisade den på ett seminarium med Folk och Försvar nyligen.

 

Annika Nordgren Christensen med bakgrund i riksdagen (MP) och försvarsberedningen är en kunnig och med all rätt respekterad försvarsdebattör. Hon gjorde snabbt denna analys av perspektivplanen, som jag i mycket kan instämma i, under bloggrubriken "Ett rop på hjälp"!

 

Så här inleder N. Christensen: "För en försvarsintresserad person är den sprängfylld med politisk dynamit. Försvarsmakten gör helt enkelt kaos med halvkvävda försköningar eller tillrättalagda beskrivningar om problem (och utmaningar) och den övergripande slutsatsen är att hela dokumentet är ett rop på hjälp – eller i alla fall ett rop på vägval och definitioner som endast den politiska nivån kan och ska göra."

 

N. Christensens tolkning av försvarsmaktens beskrivning av försvarspolitikens vägval är att det inte främst handlar om kvantitet eller kvalitet (smalare med kvalitet gäller) utan "det stora vägvalet handlar istället om att antingen redovisa för medborgarna att vi har ett försvar som bygger på nästan omedelbar hjälp från andra, i hela skalan kränkning – krig och att tydligt ta ansvar för det genom att säga att det räcker och att det är rimligt, eller ta debatten och beslutet om att ingå ömsesidiga försvarsgarantier genom NATO-medlemskap."

 

Det är ord och inga visor.

 

N. Christensen lyfter vidare fram bl a följande i perspektivplanen:

 

* Försvarsmakten efterlyser en modern allomfattande nationell säkerhetsstrategi som tar ställning till nationella intressen och som inkluderar militära hot.

 

* Försvarsmakten anger att insatsorganisation 14 inte kan intas med nuvarande resurser, och att konsekvenserna av prolongerade anslagsramar är så omfattande för den operativa förmågan 2020 att det fordras en översyn av Försvarsmaktens uppgifter. Den gradvisa reduceringen av operativ förmåga får efter hand allt mer omfattande konsekvenser.

 

* Försvaret har endast förmåga att kortvarigt ta upp striden mot en kvalificerad motståndare samt begränsad uthållighet vid en utdragen kris. Förmågan att framgångsrikt möta ett begränsat väpnat angrepp saknas, utöver att kortvarigt kunna ta upp striden. Reduceringen av delar eller hela krigsförband innebär att uthålligheten att hantera systematiska kränkningar nedgår ytterligare och att det endast kan ske under begränsad tid med geografiska begränsningar eller genom delat ansvar med andra. Samtliga koncept fordrar ett internationellt militärt samarbete som tillåter operativa och praktiska förberedelser för taktiska förband. Vidare krävs militärt stöd vid väpnat angrepp eller vid en utdragen kris.

 

* För att klara ekonomin inom nuvarande försvarsramar måste förband läggas ned och förmågor väljas bort, samtidigt som nya förmågor behöver utvecklas (Cyber, rymd, obemannade system mm).

 

* "Eftersom politikerna har bestämt sig för att Sverige inte ska vara NATO-medlem, men att vi ska försvaras av och med NATO, måste vi vara beredda på att man i ett krisläge kommer peka på Försvarsmakten och ge order om att det vi inte har fått i uppgift ändå ska fungera, varför det vore ganska bra om vi kan få det i uppgift redan innan, typ." (N. Christensens egen tolkning av ett viktigt stycke i perspektivplanen).

 

Försvarsforum där bl a Kungl. Krigsvetenskapsakademin ingår, ordnade ett intressant Natoseminarium för några veckor sedan, som Annika Nordgren Christensen modererade. I Norge deltog bl a Norges förre ÖB och i Sverige bl a förre ambassadören Sven Hirdman, som talade för den svenska alliansfriheten med alla argument som vi känner från förra seklet och som säkert har en relevans även idag, även om oerhört mycket har hänt i omvärlden sedan dess.

 

N. Christensen har också gjort ett intressant blogg inlägg om det försvarspolitiska läget inför försvarsberedningens kommande rapport nr 2, "det svenska samförståndet". Hon redovisar där sitt "värstascenario" inför nästa  försvarsbeslut: "Mitt värstafallscenario är att nästa försvarsbeslut blir ett sammelsurium av olika intressen och symboliska vinster, istället för ett konsekvent och sammanhållet system som är användbart, används aktivt internationellt och förmår att plugga in i andra försvarsmakter, hur magert eller fett det än må vara.".

 

Jag är, som ledamot i försvarsberedningen,  naturligtvis betydligt mer optimistisk! Dock är perspektivplanen ett dokument som jag tar på mycket stort allvar, och beredningens uppgift är inte lätt i avvägningen av resursnivå och inriktning. Min uppfattning är naturligtvis också att perspektivplanens budskap entydigt visar på vikten av att nu i bred politisk enighet t ex låta försvarsberedningen få ett nytt uppdrag att från maj 20014 och till november 2015 analysera Sveriges militära allianser, vilket två försvarsberedningar uttalat, vilket Centerpartiet drivit länge och vilket KD nu anslutit sig till.

 

Utöver det självklara argumentet att en heltäckande omvärldsanalys kräver genomgång och analys av ett så centralt område som Sveriges militära samarbeten med andra demokratier, så är det andra avgörande argumentet att denna fråga är så viktig att det svenska folket behöver kunna ta del av en gedigen analys som underlag för en bred folklig dialog inför framtiden. Idag närmar sig Sverige Nato alltmer genom medlemskapet i Natos partnerskap för fred, genom deltagandet i olika Natoledda fredsinsatser, genom att öva i Nato Responce Force (NRF) mm utan att frågan analyseras. Min uppfattningen är nog att frågan faktiskt inte är lika dramatisk som tidigare, men det vet vi ju först efter analys och diskussion!

 

Jag vill också markera att jag tror att verkligheten nu talar så starkt för den analys som Centerpartiet vill ha att jag inte alls utesluter att t ex alliansen tillsammans med S och MP kan enas om detta!

 

Det tas ju fram andra analyser, och det diskuteras allt mer om dessa frågor, vilket jag ser positivt på. Projektet försvarsforum där Allmänna Försvarsföreningen (AFF) ingår är ett gott exempel på detta liksom den rapport som Kungliga Krigsvetenskapsakademien arbetar på liksom allt det gedigna arbete som Folk och Försvar gör. 

 

Här också några inblickar i hur Finland (utrikesminister Erkki Tuomioja i Ekots lördagsintervju) och Lettland (försvarsminister Artis Pabriks) resonerar. Även Finlands president diskuterar kring detta, vilket redovisas i detta kritiska inlägg  i Fri Värld magasin av ambassadör Pauli Järvenpää vid det säkerhetspolitiska institutet ICDS i Tallinn. Fri värld har kopplingar till bl a moderaterna. Ambassadör och statssekreterare i Försvarsdepartementet emeritus Sven Hirdman utvecklar i detta Brännpunktsinlägg argumenten mot svenskt medlemskap i Nato. Och Socialdemokraternas talespersoner i utrikes- respektive försvarspolitik skriver i UNT om vikten av fortsatt svensk militär alliansfrihet.