Ett varumärke för Centerpartiet – Grundtrygghet!

Ett varumärke för Centerpartiet – Grundtrygghet!

Ett begrepp som alltid har varit viktigt för Centerpartiet är Grundtrygghet. Samtidigt som marknadsekonomi och ett mycket bra företagarklimat är grundbulten i att på bästa sätt förvalta och ta vara på Sveriges natur- och människoresurser så måste ett socialliberalt samhälle också säkerställa en trygghet för alla, främst de utsatta och svaga.

Det är möjligt tack vare den välfärd och de resurser som demokrati och marknadsekonomi och goda förutsättningar för små och stora företag ger upphov till.

I länder med statskontrollerade sektorer överallt, som kallar sig kommunistiska eller kanske socialistiska, förtvinar ofta företagandet som koncentreras till samhällsägda verksamheter som fungerar dåligt och ineffektivt. Exemplen på detta är regel, inte undantag. Oftast sätts också miljön på undantag genom omoderna och storskaliga industrier med ålderdomlig teknik.

Dessa samhällssystem talar i teorin så väl om ”folkstyre” och ”solidaritet” och ”grundtrygghet” till folket. Men det blir oftast bara ord. Ekonomin fungerar dåligt, demokratin ännu sämre och människor far illa.

Skräckexempel just nu är t ex Venezuela och NordKorea. Tidigare var sovjetkommunismen förfärlig som hårt drabbade bl a Ryssland och länderna i Östeuropa. Dessa senare reser sig nu ur askan genom att demokrati och marknadsekonomi börjar spira, och där medlemskapet i EU betyder mycket.

I Sverige har Centerpartiet sedan sin tillkomst framgångsrikt kämpat för ett öppet och demokratiskt samhälle, för marknadsekonomi, för en god miljö och för Grundtrygghet.

Kampen för garantipensioner och bostadstillägg till ”fattigpensionärerna”, som inte har några intjänade pensionspoäng, känner alla till och den har varit framgångsrik. Samtidigt innebär garantipensionen trots förstärkningar små marginaler så arbetet för bättre villkor fortsätter, nu senast genom förslag från den pensionsgrupp som 5-6 partier står bakom (MP varierar).

Uppmärksamhet måste också riktas mot de som arbetat hela livet i låglöneyrken och som nu bara har marginellt bättre villkor än garantipensionärerna. Det måste löna sig att arbeta, och även att tjäna in pensionspoäng.

Arbetsmarknadsförsäkringen ska ge en trygghet vid arbetslöshet men omfattar idag inte de som inte kvalificerat sig till den. De som står utanför hänvisas till försörjningsstöd , ett annat exempel på grundtrygghet när man inte har resurser. Socialdemokraterna vill nu något öppna arbetsmarknadsförsäkringen för fler, men alltjämt väger omsorgen om de ”egna” fackförbunden tyngre än omsorgen om alla som vill arbeta men fallit utanför ramarna.

Föräldraförsäkringen gagnar främst de som har arbete, men det är bra att grundnivån, som omfattar alla, har höjts betydligt de senare decennierna. Det finns mycket som talar för att även arbetsmarknadsförsäkringen borde omfatta alla som vill arbeta, och där de som inte kvalificerat sig ändå kan omfattas av den och erhålla ett grundskydd.

Det finns de som förespråkar en ”medborgarlön” (eller ”basinkomst”) som grundskydd istället för det inkomst- och förmögenhetsprövade försörjningstödet. Det skulle undanröja mycket byråkrati och integritetsintrång, men skulle kanske minska viljan att arbeta för en del och bli dyrare, även om nivån vore låg. Finland och några länder (Italien, Kanada) har gjort ansatser men inte fullföljt, och frågan diskuteras här och var. Försörjningsstödet kan ju ses som en inkomstprövad ersättning och borde gå att förenkla, men steget till medborgarlön känns mycket långt.

Begreppet Grundtrygghet används kanske inte lika ofta som förr, men förtjänar en fortsatt stor och viktig plats bland Centerpartiets viktiga värdeord!

Staffan Danielsson

Får invandrare samma garantipension som födda svenskar? Ja och Nej!

Ann Heberlein skrev ett facebooksinlägg kopplat till denna nyhetsartikel av Expressen, där hon kritiserade att garantipensionären kan få ett större netto än den genomsnittliga kvinnliga pensionären.

Min facebooksvän Helena Lind Trotzenfeldt kritiserade i sin tur Ann Heberlein, man får visst inte full garantipension efter bara 3 år i Sverige.

Det verkar stämma, garantipensionen reduceras ju färre år man har bott i Sverige. Tydligen undantaget om man flyttat hit från EU-länder (och några länder till) och om man får asyl.

Men! Istället kan man få äldreförsörjningsstöd istället, som är skattefritt och ger nästa samma netto som garantipensionen efter skatt, samt som ger rätt till ett högre bostadstillägg än den med garantipension har rätt till.

(Jag tror att max bostadstillägg idag är ca 5.500 för garantipensionären och ca 6.500 för den med äldreförsörjningsstöd. Varför det är högre om man har äldreförsörjningsstöd vet jag inte.)

Hur är verkligheten då, om man fyller 65 år och inte har några pensionspoäng genom arbete. Hur mycket får man i netto efter garantipension och bostadstillägg, skiljer det mellan de som bott hela livet i Sverige och de som flyttat hit rätt nära pensionsåldern eller några decennier innan?

Signaturen Gruelse gjorde ett en kommentar här på min blogg som kanske stämmer, och i så fall har en garantipensionär med full garantipension ca 5.750 kr efter skatt plus rätt till ca 5.500 kr i bostadstillägg.

Äldreförsörjningsstödet ger i så fall 300 kr lägre i månaden efter skatt samt rätt till samma bostadstillägg, dvs kanske 3-4 % i lägre netto. Slutsatsen är väl att villkoren efter pension för de med garantipension som levt sitt liv i Sverige är i nivå med de som blivit medborgare här och erhåller äldreförsörjningsstöd. Och vice versa.

Jag kandiderar ju till riksdagen trots nedflyttning till plats fyra på riksdagslistan för Östergötland. Jag driver på för bättre villkor för pensionärer och för fler äldre i riksdagen, bl a.
Fler länkar här och här och här.

Här skriver Pensionsmyndigheten.

Och här är min slutsummering av diskussionen:

Heberleins text var inte korrekt, reaktionen mot den var faktiskt inte heller korrekt..jag har lärt mig mycket om denna intressanta debatt. I sakfrågan är dagsläget, som jag uppfattar det, att garantipension eller äldreförsörjningsstöd tillsammans med bostadstillägg ger ungefär samma villkor för de över 65 oavsett om man varit svenska medborgare hela livet eller blivit det strax före pensionsåldern. 
Tyvärr finns det en trend i debatten att vara otydlig om detta faktum genom att t ex lyfta fram att garantipensionen visst reduceras mycket kraftigt med få år i Sverige. Heberlein hade fel i ord men egentligen rätt i sak, villkoren efter 65 är väldigt lika oavsett om man erhåller garantipension eller äldreförsörjningsstöd.

Spännande forskningsprojekt Open Care; Sanandaji/Laakoma!

Ekonomerna och forskarna Tino Sanandaji​ och Erik Laakoma deltar i ett spännande forskningsprojekt om självorganiserande eller kooperativ vård, frivilliga nätverk där t ex sjukvårdsexperter delar med sig av information, s.k Open Care.
De vill gärna ha in exempel på detta i och kring vården, som handlar om sammanslutningar och självorganisering.
Har du exempel på sådana case så skicka in dem till dem, länk finns i blogginlägget;

Fler "stupstockar" berövar fler sjukpengen idag

Aftonbladet kritiserar regeringen för att fler förlorar sjukpengen nu trots att 2- årsomprövningen ("stupstocken") tagits bort... Denna gräns lär finnas i övriga EU-länder.
Istället har S/MP skärpt prövningen vid tre andra "stupstockar" efter 90, 180 och 365 dagar. Jojo...

Socialdemokraterna kallar bedömningen av sjukdom och arbetsförmåga efter 2 års sjukskrivning, som alliansen införde, och som LO då var för, och som typ alla industriländer tillämpar, för "stupstocken".
Tidningen ETC skriver här om att fler nog förlorar sin sjukpeng nu, trots att "stupstocken" är borta. Istället tillämpar de rödgröna 3 andra stupstockar mycket hårdare, efter 90 dagar, efter 180 dagar och efter ett år. 

Bra av ETC att uppmärksamma. Andra medier borde följa upp detta. Alliansen är säkert redan på gång!

Narkotikapolitiken vid vägs ände?

Intressant att liberalerna tar upp denna angelägna (narkotikapolitiken) och mycket svåra, som jag tycker, fråga. Bra att även Centerpartiet (Anders W Jonsson) vill diskutera den!

Många anser att nuläget är acceptabelt och att om möjligt ännu strängare straffa vore en väg. Jag menar att det alternativet är vid vägs ände, OBS detta citat i artikeln: "Enligt EU:s senaste narkotikarapport, så har Sverige den näst högsta dödligheten per invånare på grund av narkotikaanvändande".

Intressant att Svenska Dagbladet på ledarplats funderar om hur framgångsrik kampen mot knarket, typ, egentligen är...;

Beskatta lön och pension lika!

Frida Boisen skriver i Expressen om "ålderism". 25 % av väljarna är över 65 år medan andelen i riksdagen är 3 %.

Sverige har lyckats med att ha en hyggligt jämn fördelning mellan kvinnor och män i riksdagen, och faktiskt även rätt många mellan 20 och 30. Det är bra.

Men andelen över 65 är säkert minst i världen i övrigt, i Sverige ska man "pensionera sig" efter 65.

Jag hade väl aldrig trott att jag skulle vara riksdagsledamot, som 69-årig "ung äldre"..(fick jag bestämma är det så jag kallar mig)..

Men det är jag faktiskt, och jag tänker engagera mig mer i "äldrefrågor" även om jag redan gjort det en del.

Jag har lagt motioner om att det inte räcker med att fortsätta att höja garantipensionerna, nettot för garantipensionärer ( "fattigpensionärer") inklusive bostadstillägg på upp till 5.500 kr ger ett totalt netto på 10-11.000 kr per månad.

Inte minst Centerpartiet har kraftfullt drivit på och jag menar att vi i betydande grad har lyckats.

Regeringen har nu tillsatt en utredning för att ytterligare förbättra för garantipensionärerna. Gärna det, Men!

Skillnaden i netto för garantipensionärer och de som arbetet hela livet i ett låginkomstyrke är inte stort idag, det handlar om ett antal hundralappar.

Har man en sommarstuga, minskar genast bostadstillägget vilket gör att man kan komma lägre i inkomstnetto jämfört med de utan tillgångar över typ 150.000 kr.

Detta uppmuntrar självfallet inte till att arbeta eller spara, om det man sparat ihop, eller ärvt, måste ges bort och krympa ihop innan man får fullt bostadstillägg.

Jag anser därför att fribeloppet för bostadstillägg måste höjas kraftigt.

Många äldre vill på äldre dagar, när man blir bräckligare, kunna bo i trygghetsboenden av olika slag tillsammans med andra äldre. Alltfler får nej av kommunerna, även vid 85- 90 ård ålder eller mer, när man vill det, man hänvisas till att bo ensam i sin villa eller lägenhet med besök ibland endast av hemtjänsten.
Här måste kommunerna åläggas att erbjuda trygghetsboenden i mycket högre utsträckning.

Till sist, en kontroversiell fråga. Ska pensioner beskattas som löneinkomster eller ska dagens jobbskatteavdrag, med lägre skatt för de som arbetar, fortsätta att gälla.

Jag vet inget annat land som beskattar pensioner högre än lön, men många som gör tvärtom, dvs mindre skatt för pensionen.

All respekt för jobbskatteavdraget men min uppfattning är att lön och pension ska beskattas lika.

1. 
   

Chefsläkare sponsras av kristen tankesmedja mot dödshjälp

(Tillagt 26 mars: Här är de 3 inledningsinlägger vid den kristna taneksmedjan Claphaminstitutets och tidningen Dagens debatt: http://www.claphaminstitutet.se/)

(Länk till bildande av nätverk i riksdagen).

Den kristna värdekonservativa, skulle jag tro, tankesmedjan Claphaminstitutet som en rad frikyrkor och katolska kyrkan står bakom har låtit några högt kvalificerade läkare i palliativ vård mm kritiskt granska Oregonmodellen för rätt till dödshjälp, som är tillgänglig för ca 50 miljoner amerikaner, och snart även i Kanada.

Rapporten ska diskuteras onsdag kväll den 22 mars och de som sponsrat rapporten, Claphaminstitutet, skriver att "rapporten utgör en tydlig varningssignal och ger argument till varför Sverige aldrig bör öppna dörren för dödshjälp i någon form".

Aldrig, det är stora ord med evighetsperspektiv..., nog sagt. Och dödshjälp finns ju redan genom att stänga av respiratorer samt genom terminal sedering (drömlös sömn) vid svåra lidanden i livets slutskede. Abort, som är vanligt, innebär ju också att ofödda liv upphör.

En chefsläkare bakom rapporten, läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren och en enkel riksdagsledamot (jag) ska sedan diskutera rapporten.

Vem som blir offerlammet i den skaran är lätt att inse, där sponsorerna redan givit facit i sin inbjudan till diskussion (eller är det tänkt som dialog..?) där tidningen Dagen också är medarrangör med Claphaminstitutet, som alltså sponsrat de båda läkarnas opartiska och objektiva (?) arbete med rapporten.

Nåväl, jag går dit utifrån min övertygelse om att individens frihet och yttersta vilja måste kunna respekteras vid svåra lidanden i livets slutskede, att detta inom en del år är verklighet i Sverige och alltfler länder i världen, och att vägen dit för att utforma tydliga och stränga regler är att frågorna utreds av en kvalificerad av regeringen tillsatt utredning.

Den som motsätter sig en sådan utredning och istället låter en konservativ kristen tankesmedja sponsra sig själva i en rapport där svaren varit rätt givna på förhand tar på sig ett väldigt stort ansvar, anser jag.

Claphamsinstitutets inställning är entydig, aldrig dödshjälp. Läkarförbundets medlemmar är delade och det finns ett brett stöd i folkoipinionen, vilket flera folkomröstningar i USAs delstater entydigt visat.

Det är ändå, tycker jag, utomordentligt anmärkningsvärt, att ledande chefs- och palliativläkare som säkert motsätter sig en seriös statlig utredning kring dessa frågor och de gråzoner som idag existerar, väljer att söka förhindra att detta utreds genom att låta en kristen tankesmedja sponsra dem till att, säkert mycket kritiskt, granska den dödshjälp i USA och Kanada som växer och som fått starkt stöd i folkomröstningar.

Visst ska detta granskas men då i ett helhetsperspektiv och med oberoende expertis och med representanter för medborgarna, dvs riksdagsledamöter, också med.

Här en länk till en del av det som faktiskt sker i världen och i Sverige i den så viktiga, och svåra, frågan om rätten för en individ att få sin yttersta vilja respekterad vid svåra lidanden i livets slutskede.

Lokala förbud mot att tigga? Ja eller nej?

På 1960-talet togs tiggeriförbudet i Sverige bort. Det behövdes inte eftersom ingen skulle behöva tigga i Sverige, socialtjänsten skulle gripa in till alla utan resurser.

För typ 5 år sedan gjorde EUs fria rörlighet, och armodet för romer i Rumänien och Bulgarien, att idag ca 4-5.000 romer regelbundet finns över hela Sverige för att tigga.

Naturligtvis är tiggeriet organiserat, i så motto att det sitter typ bara en som tigger utanför affärer och på andra platser. Ibland uppstår tvister, och ibland berättar de som tigger att de får betala för platsen. Men samtidigt är de som tigger romer från olika byar och klaner/ släkter i Rumänien och Bulgarien, där de lever i stort armod.

Jag har skrivit och funderat kring detta tidigare på denna blogg, och har inte kategoriskt avfärdat tanken på att möjliggöra lokala förbud eller restriktioner i kommunerna, om man så vill.

Detta har ofta bemötts som typ oansvarigt.

Igår öppnade plötsligt civilminister Ardalan Shekarabi för detta tidigare otänkbara, att även Sverige skulle föra det möjligt för kommuner att begränsa eller förbjuda tiggeri. Moderaterna är positiva. Folkopinionen för, folkföreträdarna emot, typ.

Många krafter har reagerat mycket starkt mot detta, inom regeringen (Miljöpartiet), inom S både lokalt och centralt, inom alliansen C och L osv.

Men det finns även, intressant nog, även andra röster som liksom jag inte kategoriskt avvisar tanken.
T ex Alice Teodorescu i GP, Widar Andersson i Folkbladet, Stig-Björn Ljunggren (S), och Andreas Henriksson (Dagens Samhälle).

Dagen Nyheter öppnar för en mellanlinje, inga tiggeriförbud men att tillämpa de lagar som finns om t ex max tre månader i Sverige, inte vildcampa eller sova på gator, inte bryta mot sanitära eller nedskräpningsregler osv.

Några kamrater jag känner åkte bil 700 mil genom Europa och genom många städer, de noterade att de nästan inte såg några som tiggde.

Bräckliga äldre måste kunna bo tryggt tillsammans!

Jag har länge upprörts över hur bräckliga äldre behandlas av många av Sveriges kommuner.

Det är ynkligt och skandal hur Sverige behandlar äldre bräckliga människor som söker trygghet och gemenskap. Jag håller med Göran Rosenberg i princip rakt av i hans upprörande berättelse. Här måste det snarast bli ändring, Sverige får inte vara så här hårt och kallt mot äldre människor i nöd. Jag ska motionera och interpellera mm ;

Pensionskrisen - Bra av Seniorerna!

Jag ska fokusera på pensionsfrågor, som jag drivit sedan länge.

Det finns mycket att fundera över kring pensionerna, basen är nog bra men det finns också allvarliga brister.

Seniorernas ordförande Christina Rogestam pekar tydligt på dessa i denna utmärkta artikel.

Pensionernas värde förefaller minska, och det är oacceptabelt att pensionen för de som arbetat ett helt liv kan ge obetydligt mindre i netto än för en fattigpensionär med fullt bostadstillägg.
Fokus har länge med all rätt varit på fattigpensionärerna och garantipension och bostadstillägg har höjts, men nu är det nog vid vägs ände.

Det måste rimligen löna sig att arbeta och de som gjort det måste erhålla en klart högre pension netto än de som inte har gjort det.

Belöningen för den som ärvt någon sommarstuga eller arbetat ihop till en sådan eller något annat är också att man bostadstillägget minskas tills att man belånat stugan så att värdet gått ner tillräckligt. Jag tror att värdet på det kapital man får ha innan bostadstillägget begränsas borde höjas rejält.

Som det är nu får den med garantipension fullt bostadstillägg hela tiden, medan den som sparat ihop en del pengar får lågt eller inget till sparkapitalet smultit ihop tillräckligt. Är detta verkligen rimligt? Systemen ska väl uppmuntra att man försöker spara?

De nyanlända som inte arbetat får grundpension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg och ett netto nära garantipensionärernas. Detta ligger nog rätt men innebär ju ett betydande åtagande för pensionssystemet under lång tid.

Det finns mer att rätta till. Eller borde inte det jag pekat på rättas till? Vad tycker du?

880 kr skillnad i pension mellan jobb och garanti

Jag gillar att redovisa och diskutera kring det jag driver i politiken, just nu i riksdagen. Och få synpunkter, goda råd och kritik. T ex här på denna blogg.

Men ännu mer på några livliga debattforum på Facebook som jag medmodererar och är aktiv på. Var gärna med och diskutera där, Politisk Centerdebatt, öppen för alla på socialliberal grund som vill bredda och bidra, samt Politisk Allmändebatt, för debatt över block- och partigränser. Tipsa gärna andra med intresse för samhällsutveckling och politik om dessa.

Min avsikt var att även andra riksdagsledamöter och andra förtroendevalda kunde använda forumet som jag, och det sker en del men kunde gärna vara fler. Men mig träffar ni där och kan fråga om det ni vill, eller tala om vad ni tycker.

Jag har de senaste åren funderat kring om det svenska pensions- och bostadstilläggssystemet jämnar ut nettot efter skatt och bostadstillägg mellan den som tjänade 20.000 kr när hen gick i pension, jämfört med den som inga pensionspoäng har och får garantipension.

Jag och Centerpartiet har ju alltid drivit på för att fattigpensionärerna ska få en rimlig garantipension. Vi har lyckats rätt bra med det!

En pensionär som inte yrkesarbetat får nu i netto per månad efter garantipension minus skatt plus bostadstillägg ut 9.510 kr.

En pensionär som yrkesarbetat hela livet med en låg slutlön på 20.000 kr får i netto per månad efter garantipension minus skatt plus ett litet bostadstillägg (1.300 kr)  ut 10.390 kr.

Skillnaden i netto per månad är alltså 880 kr.

Om slutlönen var 25.000 kr blir motsvarande netto (inget bostadstillägg utgår) 10.820 kr per månad. Dvs en skillnad gentemot garantipensionären på 1.310 kr.

Det ska ju löna sig att arbeta, vilket också ska göra att man får en hygglig pension. Är man låginkomsttagare blir pensionen låg, som framgår ovan. Och den är inte så mycket högre än vad garantipensionärerna får ut i netto.

Skulle låginkomsttagaren ha en förmögenhet,i form av sommarstuga eller villa (OBS egen villa räknas ej) eller bankkonto eller aktier erhålles inget bostadstillägg och då sjunker nettot till 9.090 kronor, 420 kr mindre än garantipensionärens netto. Först när kapitalet har minskat eller försvunnit erhåller man de 880 kronorna mer. Det kanske är så att man även med kapital inte kommer lägre i netto än 9.520, men det ska jag forska vidare i.

Det jag grunnar på är om garantipensionärernas netto ska upp ytterligare, så att skillnaden till de som yrkesarbetat bli mindre? Jag känner tveksamhet inför detta. Kanske istället skillnaden är för liten?

Eller borde nettot öka för både den som yrkesarbetat och för garantipensionären? Eller mera för den ena?

Jag är tacksam för synpunkter! Kanske jag lägger en motion nästa höst. Men då måste jag ju ha kommit fram till vad jag tycker...

Jag har tagit fram en rapport från riksdagens utredningstjänst (RUT) som redovisar de siffror jag nämnt, och mycket mer. Är du intresserad av att få den så skriv till min epost staffan.danielsson@riksdagen.se. Blir ni många som är intresserade lägger jag ut den som ett eget blogginlägg.

Jag utesluter inte lokala tiggeriförbud

Jag har skrivit några blogginlägg tidigare om tiggerifrågan, bl a efter en resa till Rumänien.

I en debattartikel skrev jag så här; "Jag är en varm alliansvän och en självständig politiker som vågar diskutera även känsliga frågor, som migration och tiggeri. Jag är tveksam till om tiggeri ska kunna ske till exempel i bostadsområden och på landsbygden eller på allmänna kommunikationer, och jag tycker i grunden att människor i behov av försörjningsstöd i Sverige ska kunna få det genom allmänna medel." Länk här.

Så här skrev jag i ett annat blogginlägg; "Som jag har förstått EUs fria rörlighet gäller den i tre månader för att söka jobb eller resa runt, givet att man kan försörja sig (ungefär). Jag tvekar om den är avsedd till att tigga under stora delar av året, samtidigt som man inte har resurser till ett rimligt boende och annat. Jag har inte föreslagit förbud, men diskuterat om inte lokal ordningsstadga kunde begränsa tiggeri i t ex bostadsområden och på landsbygden, och på allmänna kommunikationer.". Länk här.

Nu öppnar Göteborgsposten på ledarplats för lokala tiggeriförbud. 7 partier är säkert emot detta, men jag utesluter det inte.

Det gör dock Hallands Nyheter (C) kategoriskt i en ledare.

Synpunkter?

Stöd utsatta romer i Rumänien, slutinlägg från resa

Det här är mitt slutinlägg i en blogginläggstrilogi inför, under och efter en givande resa till Rumänien för att utröna hur situationen för utsatta romer där ska kunna förbättras genom hjälpinsatser från Sverige.

Några intryck och slutsatser:

* Rumäniens ekonomi växer och är en blandning av i- och u-land, med moderna städer men också fattig landsbygd och extremt fattiga romer. Romerna utgör 1,5-2 miljoner av Rumäniens ca 20 miljoner invånare.
* Romerna härstammar från Indien och har i många hundra år funnits i Rumänien och Bulgarien och hela Europa. De har en stark familje- och klansammanhållning och det finns olika skiktningar med mer välbeställda romer och romer på absoluta botten, och med dålig kontakt sinsemellan.  I varje klan finns en ledare, en bulibarsa.
* Romerna arbetade ju tidigare genom att resa runt och förtenna och göra andra arbeten, de handlar mm. På flera soptippar i Rumänien lever nu romer invid dem och arbetar genom att sortera fram metallföremål på tippen, under helt oacceptabla villkor på flera sätt. Även att tigga kan ju ses som ett svårt och påfrestande arbete som kräver uppoffringar och uthållighet. Det finns uppfattningar om romerna från många i Rumänien, t ex att de värnar sin frihet och sammanhållning i gruppen och kan ha svårare att inordna sig i vanliga arbeten. Mot detta talar att de reser runt och söker och kan få arbete på olika håll.
* Många romer har integrerats i samhället  men många lever kvar i byar och klaner under mycket stor fattigdom.
* Eftersom Rumänien har låga löner, en lärare tjänar t ex typ 150 kr per arbetsdag, är incitamenten för att resa långt för att tigga rätt starka om dagsinkomsten kan ligga på samma nivå eller t o m mer. Om svenska kommuner ökar sina insatser för boende och skolundervisning till medföljande barn ökar incitamenten för att både tigga här, och att ta med sig barnen.
*I sin fattigdom kan man förstå att en del prioriterar att resa och tigga medan äldre barn får avstå från skolgång för att se till yngre barn, vilket vi hörde exempel om.
* Min bedömning är att under överskådlig tid kommer alltfler att tigga i Sverige, den begränsande faktorn är hur många som ger hur mycket.
* I Rumänien är tiggeri typ förbjudet, vi såg en del med musikinstrument och bägare men egentligen inga som satt eller gick omkring och tiggde, annat är rätt diskret i några fall.
* Även romerna kan få del av mycket låga socialbidrag, barnbidrag och sjukförsäkring och det finns ibland skolmöjligheter som inte alltid utnyttjas. EUs medel används en del vilket torde öka, men försvinner i betydande del i byråkrati och i projekt med mycket låg effekt.
* Insatserna för att hjälpa i byarna bör inriktas på bättre hus, bättre hälso- och sjukvård och att bana väg för ökad småföretagsverksamhet på olika sätt. Men allra viktigast är tillgång till skola för barnen, hyggliga lokaler och lärare och att barnen kommer till skolan.

Jag menar att utsatta romers situation måste förbättras genom insatser i Rumänien och Bulgarien, i grunden genom länderna själva, och genom stöd och tryck från EU (och Sverige).

Genom att komma hit och tigga har romerna lyft fram sin utsatta situation, och många människor och ideella vill bidra till att förbättra för dem. Jag tror att den bästa vägen är att bidra genom bidrag till hjälporganisationer med verksamhet i Östeuropa inklusive Rumänien och Bulgarien, via 90-konto eller till Hjärta till Hjärta i Östergötland eller Erikshjälpen eller andra.

Christina Ståhl i Linköping tog initiativ till en stödknapp på tröja eller kavaj, kombinerad med inbetalningar till Hjärta till Hjärta. Den har redan inbringar 400.000 kr. Gå gärna in på länken och kom igång!

Mitt förslag är att ett antal föregångare drar igång en bidragskampanj där man åtar sig att varje månad under en t ex 3 årsperiod hjälpa med en summa man bestämmer själv, från typ 25 kr till 100 eller 500. Målet är att i Linköping få så många som möjligt att ställa upp, vilket kontrolleras genom att de som tar på sig ett frivilligt åtagande anmäler det till kampanjen (även om man avbryter sitt åtagande). Målet kunde vara 1.000 eller 5.000 eller 10.000 bidragsgivare vilket skulle ge mångmiljonbelopp till utsatta romer i Rumänien. Kampanjen borde kunna lyftas till riksplanet och då handla om 100.000-tals bidragsgivare och årsbelopp på flera 100 miljoner.

Kanske kan en kampanj inriktad på att man bör bidra till hjälporganisationer göra att färre ger till tiggarna, vilket jag alltså tror är en riktig prioritering. Det är bättre att stödja i Rumänien och Bulgarien istället för att alltfler där söker sig till bl a Sverige. Instämmer du inte, så kommentera gärna så kan vi diskutera.

Ändå tror jag att många kommer att fortsätta att lägga pengar i bägarna och min bedömning är att under överskådlig tid kan de som tigger i Sverige bli fler. Jag kan känna en oro för att över tid kan viljan att stödja i östeuropa minska, om allt fler samtidigt fortsätter att vädja om bidrag i sina bägare.

Därför kan jag, liksom en och annan opinionsbildare och politiker i Sverige mumlat lite om, tänka mig att diskutera lokala begränsningar för var och hur man får tigga, t ex att i Linköping är det tillåtet bara vid köpcentrum och i kanske innerstaden, typ. Denna fråga borde också kunna diskuteras på riksnivå, om något generellt regelverk skulle utformas. Vi vet alla hur laddad denna diskussion är, och jag är själv ett rov för stridiga känslor.

Det är ändå spänningar i denna fråga mellan politiker och partier som vill vara godhjärtade och inte begränsa någon eller något, och medborgarna där många är djupt besvärade över det växande tiggeriet och de problem det för med sig. Därför behöver vi diskutera vilket jag ärligt söker göra i detta blogginlägg.

En av deltagarna i resan till Rumänien, Christina Ståhl, ger här sina tänkvärda intryck på min syster Lottas (och Eias) blogg.

Stöd utsatta romer, begränsa tiggeriet!

Jag skrev för  ett halvt och ett år sedan några blogginlägg om det ökande tiggeriet på våra gator och torg. Jag uteslöt inte kommunala eller statliga regelverk som begränsar eller möjligen förbjuder tiggeri, men inte heller att det fortsätter att accepteras. Jag lanserade 6 punkter om hur samhället skulle kunna agera i dessa frågor.

Jag märker vid en förnyad genomläsning att jag står fast vid dem även idag. Mitt åtgärdsprogram är att fattiga människor i Sverige ska ges ett grundskydd genom vår socialtjänstlag, att människor som illegalt uppehåller sig här ska ges mat och boende i avvaktan på avvisning, jag tolkar inte EUs fria rörlighet som avsedd för att vara långa tider i andra länder utan resurser för sin försörjning (och i syfte att tigga), regelverken för tiggeri bör skärpas, Sverige (och EU) ska sätta press på Rumänien och öka sitt stöd till romerna där samt kanske också öppna för riktad arbetskraftsinvandring därifrån, Linköping (och andra kommuner) bör stödja ideella organisationer, och insamlingar, som stödjer romer i Rumänien. Liksom vi alla!

Jag har nästa vecka förmånen att följa med till Rumänien för att diskutera insatser för romerna där t ex genom samverkan mellan Rotary (som initierat resan) i de båda länderna, samt även följa den viktiga stödverksamhet som organisationen med bas i Östergötland Hjärta till Hjärta bedriver.

Jag avstår tillsvidare från att söka få in en debattartikel i min regionaltidning Corren om mina förslag. Corren propagerar starkt för större kommunala insatser för de som tigger på ledar-, krönike- och nyhetsplats, stöder säkert alla insatser i Rumänien men skulle nog genast ta heder och ära av varje förslag som går i annan riktning, t ex mina begränsningstankar. Det är inte heller säkert att en artikel skulle tas in.

Jag har även lyft frågan i mitt parti men får inget stöd för förslag som innebär begränsningar i hur och var tiggeri ska få bedrivas, eller ej.

Min ingång är alltså att Sverige och vi alla bör göra allt som är möjligt för att förbättra romernas situation i Rumänien, samtidigt som vi markerar mot det växande tiggeriet i Sverige. Lagar och regler i Sverige måste gälla för alla, t ex kan inte vildcamping och kåkstäders framväxt accepteras.

Folkopinionen i Sverige är positiv till att begränsa eller förbjuda tiggeri, medan de 7 "politiskt korrekta" partierna inte alls kan tänka sig detta. Bara det är ett viktigt skäl till att öppna debatten om hur denna fråga ska hanteras och lösas upp. Vi har också en situation där flyktingar som flyr från krig och fasor alltmer söker sig till bl a Sverige vilket också ställer växande krav på både samhälleliga och ideella insatser.

Jag avser att i sociala medier (blogg, facebook, twitter) fundera vidare kring dessa frågor, och de erfarenheter jag får. Finner ni det påfrestande så hoppa över, och har ni synpunkter eller frågor så för gärna fram dem i kommentarer.

OK, jag kan redan nu föra fram en tanke jag har för era synpunkter. Säg att 1.000 eller 10.000 (eller fler) linköpingsbor (och svenskar) åtar sig att varje månad bidra med 20 till 100 kronor (eller mer) till förbättringar för romerna i Rumänien, gärna med fokus på de byar som de kommer ifrån som kommer till Linköping. Gärna också att ideella organisationer som Hjärta till Hjärta och Rotary och andra riktar ökade insatser dit, vilket ju redan glädjande nog sker och ökar.

Pengarna kan gå till t ex utbildning och sjukvård, att främja företagande och till rena biståndsinsatser och gärna i betydande grad till Hjärta till Hjärta. Linköpingsbon Kitte Ståhl har tagit ett angeläget initiativ till att man kan bidra till Hjärta till Hjärta genom inbetalningar kopplade till en stödknapp på skjortan. Ge gärna regelbundna bidrag till Hjärta till Hjärta! Mitt förslag kan ses som en uppföljning i precis samma riktning.

Samtidigt med en samlad kampanj i denna riktning kunde kommunen skärpa regelverken för tiggeri och markera att denna bör begränsas och gärna upphöra i nuvarande omfattning. Kommunens insatser för de som vill tigga bör inriktas på temporära humanitära åtgärder och bidrag till hemresa. Jag inser att detta är känsligt men vill ändå lyfta tanken. Oaktat detta bör all kraft inriktas på en stark och löpande insamlingskampanj.

Tillagt samma dag: Jag ska länka till några röster som liksom jag utsätter oss för risken till utskällning och fördömning genom att diskutera att reglerna för tiggeri skulle kunna begränsas. Men även till de helt dominerande rösterna som inte vill begränsa eller förbjuda tiggeri. Populär historia ger en bakgrund till tiggeri genom sekler. Lena Mellin i Aftonbladet, lösningen finns i Rumänien. Dagerns Industris PM Nilsson. Cecilia Magnusson, M, i DN. Beatrice Ask bemöter henne och partiernas uppfattning redovisas. Expressen bemöter henne. Smålandsposten argumenterar likt nästan alla tidningar och politiker emot begränsningar. Per Gudmundsson, SvD, om att lagar måste gälla för alla. Ola Nilsson skriver tänkvärt, tycker jag, i Västerbottenskuriren. Bo Rothstein skrev en omdiskuterad artikel på DN debatt. Den moderata riksdagsledamoten Jan Ericsson (M) har skrivit mycket om detta.  Opinionen för att begränsa eller förbjuda tiggeri växer.

Tankar om tiggeri

Riksdagsledamot Cecilia Magnusson (M) skriver idag på DN debatt om de allt fler, främst romer, som kommer till Sverige för att be om pengar genom att tigga. Hon diskuterar om kommuner ska ordna permanenta bostäder och försörjning, eller om Sverige ska införa någon asylgrund. Hon bedömer detta orealistiskt och menar att tiggeri borde förbjudas.
Magnusson får stark kritik från 7 riksdagspartier, inklusive sitt eget.

Jag har försökt att analysera denna svåra fråga i ett blogginlägg i februari. Och jag kommer i min personvalskampanj att markera att jag menar att det är viktigt att kunna ha en öppnare debatt, utifrån en generös grund,  om migration än vad som idag är möjligt.

Centerpartiet resonerar ungefär så här om det nya tiggeriet:

"Att förbjuda tiggeri är bara ett sätt att blunda för det grundläggande problemet. Det går nämligen inte att utrota fattigdom genom förbud. Utsatta människor behöver stöd och hjälp för att förbättra sin situation. Då kan inte samhället vända dem ryggen.
Den fria rörligheten inom EU gäller lika för alla EU-medborgare, också unionens fattigaste. Det är en fråga om alla människors lika rätt och värde. Att svara med förbud är att rycka undan mattan för människor som redan nu, i desperation, är beredda att sitta på midvinterkalla gator i norra Europa för att ge sina barn en chans till ett bättre liv.
Hemländerna har ett ansvar att ta för sina fattiga medborgare som kommer till andra EU-länder för att tigga. Man måste behandla människor lika och sluta diskriminera. De pengar som finns inom EU-systemet för att minska fattigdomen måste komma de fattiga till del. Detta måste lösas snarast.

Att garantera att alla barn har rätt till skolgång är avgörande för en långsiktig lösning på fattigdomen.
Gällande regler gör att det är möjligt att avhysa människor efter tre månader. Men avhysningar är knappast något som förbättrar de här människornas situation.
I de kommuner som berörs behöver man ta hänsyn till hur utsatta de här människorna är. Man bör sträva efter att se till så att det går att erbjuda dem någon form av tak över huvudet. Det är trots allt en fråga om medmänsklighet att se till så att deras situation inte blir ännu mer ohållbar.
Det faktum att andra länder har ett ansvar att ta för sina fattiga medborgare löser i sig inte den akuta situationen här och nu. Skickar vi iväg dem så kommer de tillbaka. Och det har de rätt att göra som medborgare i EU. Därför behöver vi också försöka se till så de kan få tak över huvudet. De måste erbjudas någon form av hjälp, inte avhysning med kravallpolis, som tyvärr förekommit på vissa håll.
Det finns naturligtvis också skäl att se över hur arbetsmarknaden kan bli mer öppen för att människor med lägre utbildning och bristande språkkunskaper ändå ska kunna ha en chans att ta sig in på arbetsmarknaden."

Jag avser att skriva en motion kring detta till nästa centerstämma, det är uppenbart, tycker jag, att en konstruktiv dialog behövs.
Som jag har förstått EUs fria rörlighet gäller den i tre månader för att söka jobb eller resa runt, givet att man kan försörja sig (ungefär). Jag tvekar om den är avsedd till att tigga under stora delar av året, samtidigt som man inte har resurser till ett rimligt boende och annat. Jag har inte föreslagit förbud, men diskuterat om inte lokal ordningsstadga kunde begränsa tiggeri i t ex bostadsområden och på landsbygden, och på allmänna kommunikationer.

Skulle Sverige ordna boende eller ge någon form av asyl/tillträde till försörjningsstöd torde sannolikheten vara betydande att antalet tiggare ökar kraftigt, eftersom antalet mycket fattiga EU-medborgare handlar om rätt många miljoner, på samma vis som Sveriges höga andel av asylsökande till EU har samband med våra mer generösa regler för att få uppehållstillstånd/medborgarskap och att utan försörjningskrav kunna få anhöriga att ansluta. Det kan mycket väl vara så att en stabil folk- och riksdagsmajoritet vill ha det så, jag är dock angelägen om en mer öppen debatt än idag kring dessa viktiga men svåra frågor, och jag accepterar självfallet vad denna demokratiska process har resulterat i och kommer att resultera i.

Jag är helt enig med Centerpartiet om att hemländerna, idag främst Rumänien, måste ta ett mycket bättre ansvar för sina fattigaste medborgare, sluta diskriminera och använda EU-medel fullt ut.

Åtgärder för minskat tiggande och hjälpinsatser på plats!

Tiggandet i Linköping, och i Sverige, blir alltmer synligt, och mer påträngande.  Jag, liksom många medborgare och politiker, är villrådig. Detta är ju så svåra och på flera sätt laddade frågor.

Förr i tiden fanns luffare och mycket fattiga människor i Sverige. Idag kan samhället ge ett grundskydd så att ingen ska behöva svälta eller frysa eller vara utan någonstans att bo. Sverige ska göra allt vi kan för att minska de väldiga klyftorna som fortfarande finns i dagens värld. Däremot tror jag inte på öppna gränser i närtid, så att de mest fattiga i världen kan ta sig till rika länder som t ex Sverige, utan det behövs under överblickbar tid regelverk på migrationsområdet. Riktningen är dock given, i EU och i världen, mot successivt allt lägre trösklar. EU har kommit långt mot fri rörlighet, som nu gäller alla som kan försörja sig, ungefär. Kan man inte det finns begränsningar.

Linköpings kommunalråd (C), Muharrem Demirok, twittrade nyss:

"Jag tror att frågan om #tiggare i #Linköping kommer brisera. Det är så oerhört starka åsikter kopplade till den. Alla har tvärsäkra svar är en svår och på flera sätt laddad problematik."

Vi behöver resonera. Jag gör ett trevande försök i detta blogginlägg. Ge gärna synpunkter, både centerpartister över landet och andra.

Det finns väldigt många fattiga i världen och även inom EU. Naturligtvis ska Sverige göra allt vi kan för att minska världens fattigdom och svält, och lidandet i inbördeskrig , och ta vårt ansvar för människor på flykt. Det gör vi också i betydande grad, menar jag. Relativt sett ger Sverige mest utvecklingsbistånd i världen och är en stormakt i att stödja FNs humanitära arbete på olika sätt, vi tar relativt sett emot i särklass flest flyktingar som kommer till EU osv.

Det finns liberaler som menar att Sverige borde välkomna många fler till Sverige, som då skulle leva utanför våra trygghetssystem och etablera sig på en arbetsmarknad - "b-laget" - med löner på kanske 5.000 kr i månaden eller så.

 Jag är mycket tveksam till detta, och tror att en bred majoritet av medborgarna inte vill se en sådan utveckling.

Sammalunda tror jag i grunden inte att det är någon framgångsväg att de mest fattiga i EU etablerar sig i rikare EU-länder, som tillåter tiggeri, genom att tigga. Det måste finnas bättre sätt att förbättra deras situation. Jag tror att vi som ansvariga politiker har att stort ansvar för att  anvisa åtgärder ur den utveckling som pågår och finna vägar för att lindra deras nöd där de bor.

Många, inklusive jag själv, har svårt att hantera den ökade tillströmningen av mycket fattiga romer från Rumänien till Sverige. Det är mycket utsatta människor som har det fruktansvärt svårt därifrån de kommer. De tigger på allt fler platser och över större områden, ibland rätt påträngande vilket oroar en del. I Linköping finns tiggare nu inte bara i centralorten utan även i kommundelarna. Det börjar förekomma att de som tigger knackar dörr i bostäder och på äldreboenden. Även barn måste ibland tigga och man lever under mycket svåra förhållanden.

Corren skriver om människors reaktioner på alltmer "uppfordrande" människor som tigger. En polis säger så här: "–Att någon följer efter en bit och upprepade gånger ber om pengar kan knappast bedömas som ofredande. Men om personen tar tag i kläderna, eller ställer sig och blockerar vägen, så är det på gränsen för vad som är tillåtet, säger Håkan Stenbäck". Jag tycker att det är över gränsen och rimligen borde framgå av lokal ordningsstadga. Jag har också fått reaktioner med människor med funktionshinder som upplever oro och otrygghet när de rör sig på stan, vilket också talar för detta.

Att desperata människor utan resurser kommer hit för att tigga torde tyvärr kunna ha koppling till att några få i sin desperation begår mindre brott, jag vet att detta sker i viss utsträckning kring bärplockarlägren norrut. Eftersom media sällan skriver att sådant sker så torde detta som väl är inte vara fallet, vilket naturligtvis hedrar. Ett undantag är t ex denna artikel i Skövde Nyheter som pekar på en del bekymmer, som i så fall naturligtvis också måste beivras.

Här är de åtgärdspunkter för att finna vägar framåt som jag vill lyfta fram till diskussion:

1. Sverige är ett välfärdsland, där människor inte ska behöva överleva genom att tigga på gator och torg. De mest utsatta i samhället ska ha ett grundskydd genom vår socialtjänstlag.
2. Om människor genom EUs fria rörlighet, eller som tex är illegalt i landet ("papperslösa"), finns i landet utan resurser eller möjlighet att försörja sig, bör i första hand stat och kommun säkerställa en minimistandard för dem (härbärge, mat, osv). Sedan bör de som genom EUs fria rörlighet eller vår migrationslagstiftning har rätt att stanna i landet göra det, medan övriga ska återvända.

 3. Jag tolkar EUs fria rörlighet under 3 månader som en rörlighet avsedd för att resa och bo i andra EU-länder och söka arbete mm, givet att man har resurser att försörja sig under tiden. Jag har svårt att tro att den var tänkt att utnyttjas för att resa till andra länder för att tigga. En nyckelfråga, jag är medveten om det, och jag tar gärna motargument, men detta är min tanke just nu.

Efter 3 månader är det uppenbart att EUs fria rörlighet innebär att man kan stanna i annat EU-land om man kan försörja sig själv genom arbete eller pension mm. Kan man inte det ska man återvända.

 4. I en del länder är tiggeri förbjudet, t ex Rumänien och Danmark m fl , tror jag. I andra länder är den tillåten. Det är svårt att förbjuda tiggeri, tycker jag, som en yttersta åtgärd. Däremot tror jag att det är viktigt att Sverige som land, och t ex kommunerna, tydligt markerar att här tar vi alla - det offentliga - ansvar för att ingen i Sverige ska behöva tigga. Det kan t ex ske genom att man i t ex den lokala ordningsstadgan för Linköping föreskriver tydliga regler för var tiggeri är tillåtet och hur det får gå till. T ex kan man då begränsa möjligheten att tigga till ett begränsat antal platser där mycket folk rör sig, föreskriva att det inte får ske på något påträngande sätt samt markera att målet är att undanröja orsakerna till att människor i Sverige - och på sikt i Europa och världen - anser sig tvingade att tigga.

 5. Sverige ska driva på av all kraft så att EU ökar sina påtryckningar, och sitt stöd, till Rumänien för att inlemma romerna i samhället och ge de fattigaste mat och kläder och bostad mm, samt öka insatserna för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Kanske skulle Sverige kunna avsätta någon del av biståndsbudgeten riktad till Rumänien, den är väl avsedd för människor som är så här utsatta. Är detta inte möjligt, eller rimligt, bör extra satsningar ändå göras. När Sverige, och andra EU-länder, behöver arbetskraftsinvandring kan särskild uppmärksamhet ges åt människor från EUs fattigaste länder.

6. Linköping bör också kunna ta ett ökat ansvar för att hjälpa romerna på plats i Rumänien, t ex genom insamlingar och kanske kommunala insatser genom vänortssamarbete och samarbete med rumänska och romska organisationer där.

Mitt åtgärdsförslag är alltså en tydlig markering att Linköping vill begränsa tiggeriet, utan att förbjuda det, samtidigt som Sverige och Linköping intensifierar arbetet för att hjälpa de som tvingas tigga genom stöd och insatser på plats i de länder varifrån de kommer.

Jag hoppas naturligtvis att Centerpartiet i Linköping - och i Sverige - gärna tar sin utgångspunkt i mina punkter, efter behövliga ev justeringar, som svar på människors frågor om vårt recept i dessa frågor, som alltfler människor kommer i beröring med och har synpunkter på och känslor inför.

Tillagt kvällen 6 feb: Corren skriver ett sympatiskt reportage om 14 personer från samma by i Rumänien som nyligen kommit till Linköping (dit pengarna räckte) för att tigga. Eller arbeta med vad som helst, trots ingen utbildning eller språkkunskap. I dagens studio ett i P1 är det också ett bra inslag om kåklägret i Högdalen, som ska rivas. ( Det verkar där inte som om staden behöver gå via kronofogden, vilket ju markägare måste göra för att få polishandräckning där bärplockarläger upprättats).
Tillagt 8 feb: Rumäniens ambassadör i Sverige skriver i DN.

Aktuell migrationsdebatt - fri rörlighet, tiggeri mm

Jag har några år intresserat mig för de viktiga migrationsfrågorna, vilket framgår av några blogginlägg, länkar här och här och här.

Samhällsdebatten fortsätter och sker bl a utifrån det växande antalet asylsökande som söker sig till Sverige samt utifrån den ökning av främst rumänska tiggare som nu sker i alltfler städer.

Låt mig först länka till en del debatt- och nyhetsinlägg, och sedan göra några kommentarer.

I denna färska DN-artikel speglas debatten i Storbrittannien, som är väsensskild från Sverige. I SvD uttalar sig partiledarna om att skänka pengar. Lena Andersson talar i DN för rätten att migrera över gränserna. Stefan Hanna (C) argumenterar emot. Piratpartiets Henrik Alexandersson skriver på sin blogg om att fri invandring hotar välfärdsstaten (som han inte tror på eftersom människors frihet går före). Den medkännande centerpolitikern i Stockholm Stina Bengtsson skriver i SvD. Liberalen Hans Li Engnell argumenterar på sin blogg emot.  3 folkpartister i EU-parlamentet skrev i våras på DN debatt i Stinas riktning. Humanisten Hans Ivan Bratt resonerar här om vad lagen säger om bistånd mm. Journalisten Aaron Israelsson skriver på ideforumet Migro att istället för att tigga borde romer och andra EU-medborgare kunna söka jobb på arbetsförmedlingen. Corren belyser i en rad artiklar kring de som tigger deras bakgrund och vilka regler för bistånd som gäller i Sverige. Anna Dahlberg i Expressen behandlar frågan om resursernas knapphet. Andreas Johansson Heinö skriver i Barometern på samma tema.

Frågan om tiggeri och hemlöshet har diskuterats i Borås, bla av den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson. Professor Bo Rothstein skriver i DN om att förbud borde införas mot att tigga. Paulina Neuding argumenterar i SvD mot att öppna för ett B-lag i Sverige. S-bloggaren Johan Westerholm argumenterar mot Rothstein men ifrågasätter också EUs fria rörlighet.

De två ordförandena i Hela Sverige ska leva välkomnar i Aftonbladet i Per Ankersjös efterföljd alla till landsbygden som behöver ett hem.

Mina frågor är 2, dels makroperspektivet för hur många som Sverige klarar av att välkomna och integrera och skapa sysselsättning åt, dels hur invandrare ska klara att skapa de jobb vilket de som tvingats flytta trots stora ansträngningar inte lyckats med?

Naturligtvis innebär den stora migrationen till Sverige att befintliga bostäder och skolor osv kommer till användning samtidigt som många i småorterna får jobb för att serva alla de som kommer hit. Detta är naturligtvis positivt och fungerar så länge tillströmningen är stor. Samtidigt flyttar sedan många vidare till förorter till större städer av olika skäl. 

EUs fria rörlighet och det växande tiggeriet, då? Som jag har förstått rörligheten gäller den under 3 månader och förutsatt att man kan svara för sin egen försörjning, ungefär. Därefter kan man stanna längre om man försörjer sig själv på sparat kapital, typ, eller har fått arbete, jag utgår ifrån att det handlar om reguljära jobb på ordnade villkor.

Är rätten att tigga en mänsklig rättighet? Ja, kanske det. Dock har jag förstått att det är förbjudet att tigga i t ex Rumänien och Danmark.

 I Sverige ska ju socialtjänstlagen säkerställa att människor inte står utan mat och bostad mm. Enklast vore ju att alla mycket fattiga människor som lyckas ta sig till Sverige får samma stöd som vi själva. Problemet är att dessa är så väldigt många i EU och i världen att våra resurser inte räcker till. Min grundsyn är ju att Sverige ska ta ett stort ansvar för världens och Europas utsatta genom att dels EUs mest generösa migrationspolitik, dels genom att avsätta mycket till utvecklingsbistånd, vilket vi  relativt sett gör mest i världen. Eventuellt kunde vi använda en del därav även för att stödja Rumänien och utsatta där, vilket jag tycker är ett bättre sätt än att de väljer att resa till Sverige och tigga under svåra förutsättningar. Kommer nu många från Rumänien till Sverige borde kanske Rumänien och Sverige, och andra EU-länder, inleda ett samarbete för att förbättra verkligheten i Rumänien i första hand?

Vad är syftet med detta blogginlägg? Jo, helt enkelt att utifrån en generös grundsyn resonera och uppmuntra till dialog i dessa frågor som är så viktiga och berör människor. För att kunna landa i en bra och genomtänkt uppfattning i hur Sverige, och Centerpartiet, bör agera. Som framgår sliter jag själv med frågorna.

Tillagt 29 dec. Samhällsdebattören Tino Sanandaji skriver intressant på sin blogg om innebörden av liberalism och med kritik mot Lena Anderssons DN-artikel om friare invandring.

Tillagt den 2 januari. Fredrick Segerfeldt replikerar på Paulina Neuding, jag ligger närmare Neduding. (tillagt 15 januari, Paulina Neuding replikerar i Neo. Och Segerfeldt svarar igen, med bla a dessa meningar: "Om tio somalier vill komma till Sverige, dela på en tvåa och jobba för 5000 i månaden (återigen, siffran är höftad, som exempel för att visa på valet, dilemmat), ska de få det då eller inte? Det är det konflikten gäller, inte exakt hur PPP-systemet fungerar.").

Tillagt den 2 januari 2013. Tino Sanandaji citerar både Paulina Neuding och Fredrick Segerfeldt, jag tycker att Segerfeldts naiva radikalitet avsöjas naket. (tillagt den 15 januari: Och Tino svarar Segerfeldt igen).

Tillagt den 3 januari. PM Nilsson in Dagens Industri ser pragmatiskt på debatten och landar i ett Sverige inte är ett folk utan snarare ett system..., rätt anmärkningsvärt.

Tillagt 10 januari. En Svd-kolumn. Andreas Johansson Heinö skriver intressant i Barometern.

Tillagt 11 januari. Jag delar i stort Anna Dahlbergs analys i Expressen.

Tillagt 15 januari. Karin Pettersson i Aftonbladet argumenterar emot.











 

Kritik efter min migrationsdebatt

Jag redovisade för två dagar sedan mitt 7-punktsprogram för migrationspolitiken, med inriktning fortsatt generös i Europatät men där några punkter bör kunna anpassas i riktning mot praxis i övriga EU-länder.

Jag försöker bana väg för en lite högre takhöjd i migrationsdebatten, idag är den mycket låg. Jag är övertygad om att en debatt kan och bör föras inom ramen för en generös grundsyn men där enskilda delar kan diskuteras både i riktning än mer generös eller i att anpassning bör ske mot våra grannskapsländer.

Jag vet hur grundreaktionen från en del mediaröster och andra politiker ofta är, ett starkt fördömande av den som vill öppna debatten på detta sätt.

Jag har tidigare bl a anklagats för att inte stå upp för alla människors lika rätt och värde och för att "tassa på bruna jaktmarker" (Sörmlands Nyheter (C)). Bl a tack vare att några modiga ledarsidor försvarat mig  (nu rätt länk, OBS!) har debatten lagt sig, men vi får se vad som händer denna gång.

Reportern på Östgöta Correspondenten, Hector Barajas, är först ut. Han har twittrat så här:

"Héctor Barajas‏@antilagom22h

Tänker @Centerpartiet vinna över SD-väljare med taktik av 1930-talets Bondeförbundet? @staffand den nya Otto Wallén? "

 

Jag har googlat på Otto Wallén som på 1930-talet var aktiv i bl a bondeförbundet och som i ett riksdagsanförande 1939 talade om folkstammar och uttryckte sig antisemitiskt.

 

Tyvärr var samhällsdebatten i många partiet på 1930-talet påverkade av unkna tankeströmningar, det talades om folkstammar och riksdagen inrättade ett rasbiologiskt institut. Centerpartiet har på olika sätt granskat vad som skedde och naturligtvis tagit totalt avstånd från det.

 

Nu kopplar en journalist på Corren mitt 7-punktsprogram där jag vill att Sverige ska fortsätta med Europas mest generösa migrationspolitik till en antisemit på 1930-talet, förmodligen för att jag ifrågasätter att Sverige ska öppna sina gränser för fri invandring och för att jag på några punkter menar att Sverige bör överväga att anpassa regelverk i riktning mot praxis i övriga EU.

 

Detta är något alldeles oerhört och jag utgår ifrån att Hector besinnar sig och tar tillbaka och gärna ber om ursäkt.

 

Hectors andra tweet är denna:

 

"Héctor Barajas‏@antilagom22h

Vad tycker Östergötlands övriga 14 riksdagsledamöter om @staffand utspel om flyktingfrågan? Tiger de? #svpol LÄS MER: http://bit.ly/13qK49r"

 

Jag antar att Hector och Corren kommer att spegla reaktioner från mina riksdagskollegor i denna viktiga fråga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allemansrätten måste respekteras, även av bärplockare!

Förra året var det en livlig debatt om allemansrättens gränser, när bärplockare från andra EU-länder, främst Bulgarien, lockades till de svenska skogarna för att plocka bär.

Betydande problem uppstod tyvärr när många slog provisoriska läger längs skogsvägar i stora antal och under lång tid.

Jag skrev en debattartikel i Expressen och flera blogginlägg om detta, samt diskuterade frågan i bl a Sveriges Radio P1 Godmorgon. Jag la också en motion till riksdagen i frågan i höstas tillsammans med min riksdagskollega Solveig Zander.

Ett förslag i den var detta:

"Länsstyrelse och polis kan utfärda föreskrifter och avhysa ”vildcampare” i större grupper men i praktiken låter detta sig svårligen göras. Det är märkligt att avhysning endast kan ske efter ansökan till kronofogden enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning, vilket kräver identifiering och tar tid. Här bör regelverken skärpas så att polisen vid behov snabbt kan agera och avhysa campare som inte följer allemansrättens hänsynsregler."

Regelverken för när människor missbrukar allemansrätten och upprättar provisoriska läget i betydande antal på någons tomt eller mark är idag uppenbarligen alldeles för svaga och tillkrånglade, vilket framgår i bl a detta Sv Radioinslag och denna artikel

Centerpartiets vice partiledare Anders W Jonsson har tillsammans med Catarina Deremar skrivit en bra debattartikel i Arbetarebladet med bla följande goda förslag:

"Lagstiftningen kring avhysning måste också förändras så att det vid oönskad ockupation av mark kan ske skyndsamt.

Vidare bör man se om inte allemansrättens rätt till en övernattning bör lagfästas så att tältning på samma plats i mer än en natt utan markägarens tillstånd blir olagligt."

Jag stöder dessa förslag helt och fullt. Naturligtvis måste polisen omedelbart kunna beivra olagligt utnyttjande av allemansrätten, om människor eller grupper av människor slår läger på någons tomt eller mark och vägrar att följa markägarens krav på att lämna platsen. Det är egentligen gåtfullt hur avhysning idag måste ske med hjälp av identifiering och med assistans av kronofogden till betydande kostnader för markägaren och med oftast lång tidsutdräkt.

Det enda rimliga borde vara att missbruk av allemansrätten på t ex detta sätt ska kunna beivras omedelbart av polisen genom avhysning vid begäran från markägaren. Det är uppenbart att dessa frågor skyndsamt behöver utredas och regelverken förändras så jag stöder fortfarande förslagen i motionen från i fjol, och kommer naturligtvis att motionera igen i höst. Hoppas att tiden nu har mognat så att riksdagen kan ställa sig bakom detta!


 

Sverige en stormakt i flyktingmottagande

FNs flyktingorgan UNHCR redovisar antalet asylsökande i de industrialiserade länderna under 2012. 44 länder tog emot 479.300 asylsökande, den högsta siffran sedan 2003.

USA tog emot 83.400, vilket visar hur svårt det är att kunna ta sig till USA med gällande visumkrav.

I Europa tog 38 länder emot 355.500.

I de nordiska länderna sökte 62.900 människor asyl. 70 procent av dessa, 43.900, sökte sig till Sverige. Till Norge kom 9.800 och till Danmark 6.200.

Av länderna i Europa hade endast Tyskland (64.5009 och Frankrike (54.900) fler asylsökande än Sverige.

Av flyktingar från Syrien sökte 24.800 asyl i de industrialiserade länderna. Ca en tredjedel av dessa, 7.800, valde att söka sig till Sverige, Sverige tog emot flest, Tyskland näst flest och övriga länder långt mindre.

Orsaken till att så många av världens flyktingar söker sig till Sverige torde bero på att vi har förmånligare regelverk än många andra länder, t ex vad gäller regler för uppehållstillstånd och anhöriginvandring, samt naturligtvis på att vi är ett av världens rikaste länder.

Allt detta ska vi vara stolta över och det finns en bred samsyn i Sverige om att vi ska ha en fortsatt öppen och generös politik i dessa frågor. Som jag tidigare skrivit om på denna blogg anser jag dock att det måste vara möjligt att diskutera enskilda regelverk och om de bör bli än mer generösa eller kanske i några avseenden mer närma sig regelverken i våra grannländer.

Det är, tycker jag, svårt att förstå de i den svenska debatten som söker hävda att Sverige har en jämfört med andra länder hård och restriktiv politik på dessa områden. Verkligheten är ju den motsatta!