Min sista (?) försvarsdebatt, en vänlig sådan!

Efter 8 år i försvarsutskott och försvarsberedning deltog jag för nog sista gången i en riksdagsdebatt i tisdags.

Det har varit intressanta och stimulerande år i de försvars- och säkerhetsfrågor som ju är så viktiga för vårt land, och där också mycket har hänt, både i Sverige och i omvärlden.

Centerpartiet har alltid lagt stor vikt vid värdet av en bred samsyn i dessa frågor, om det är möjligt. Jag delar helt den uppfattningen och har sökt bidra till att en sådan, och gläds naturligtvis åt att de 4 försvarsberedningsrapporter som jag medverkat till 2007, 2008, 2013 och 2014 alla faktiskt har präglats av detta. I försvarsutskottet har samstämmigheten inte alls varit lika stor..

Rysslands militanta agerande har nödvändiggjort ökade resurser till försvaret, efter en lång tids minskning, vilket är bra. Jag har ständigt framhållit att utöver vårt eget försvar så beror vårt lands säkerhet i växande grad på ett nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i Norden, i EU och med Nato. Tyvärr har denna fråga analyserats alltför lite i de omvärldsanalyser som försvarsberedningen har gjort, vilket är en allvarligt brist. Det är glädjande att försvarsberedningen både 2008 och 2013 i bred samsyn föreslog att Sveriges militära samarbeten med andra demokratier behöver analyseras, och det är bra att regeringen i vintras utsåg ambassadör Tomas Bertelman att göra detta.

Jag valde att göra mitt sista riksdagsinlägg om försvaret lite lättsammare, och lyckades faktiskt att provocera upp flera goda utskottskamrater och meddebattörer till alltför vänliga inlägg, men så kan det ju vara vid ett avsked. Jag kvitterade vänligheterna eftersom jag verkligen har trivts bra i försvarsutskottet och med de hårt arbetande kollegor som ibland varit mycket oense men ofta också riktigt överens. Så tack Peter Hultqvist, Torbjörn Björlund, Peter Rådberg och Johan Forsell för vänliga ord och instämmanden och twitterbudskap (Johan)  i debatten!

Här en länk till debatten, och här ett koncentrat av mina snusförnuftiga lättsamheter:

"Jag tycker att oppositionspartierna har formulerat sig väl, fast de har fel, i sina motioner och reservationer".
"Efter att ha lyssnat till de tidigare inläggen från mina kollegor i försvarsutskottet gör jag nu bedömningen att det jag hade tänkt säga redan är sagt, och därför tänker jag avstå från att säga det jag tänkt säga. Gjorde fler politiker detta skulle inte lika mycket behöva sägas som kanske redan är sagt. Å andra sidan är det demokratiskt viktigt att det som sägs blir sagt, även om det kanske redan har sagts, och i den bemärkelsen står jag bakom att allt som idag har sagts verkligen också borde ha sagts, ni kan vara förvissade om det!"

Var detta då min sista försvarsdebatt..? Ja, sannolikt. Visst har jag en chans att fortsätta i riksdagen om Centerpartiet i Östergötland får två mandat eller om t ex Lena Ek fortsätter som statsråd, eftersom jag är 2:a efter Lena på Centerpartiets valsedel i Östergötland. Jag hoppas att så blir fallet (!), men skulle så bli är det inte alls säkert att jag då efter 8 år med försvarsfrågorna skulle fortsätta med dem. Oavsett vilket tar jag med mig denna vänliga dialog från kammaren den 17 juni!



 

Staffan Danielsson kommenterar försvarsberedningens rapport

Staffan Danielsson kommenterar försvarsberedningens rapport den 15 maj:
http://www.regeringen.se/sb/d/18692/a/240414

 Osäkerheten i vår omvärld har ökat efter Rysslands exempellösa kränkning av Ukrainas suveränitet i strid med folkrätt och ingångna avtal. En enig Försvarsberedning talar klarspråk om detta, vilket är mycket bra.

Denna försvarsberedning har varit annorlunda genom att utöver många goda åtgärdsförslag även vara precis i fråga om budgetramar och finansiering. Centerpartiet ser ett stort värde i en bred samsyn om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, och det är glädjande att en sådan också har uppnåtts. Två partier skiljer dock ut sig i hög grad och det finns 5 specifika avvikande meningar därtill.

Jag beklagar att Socialdemokraterna skiljer ut sig genom att driva finansieringsförslag som vi anser skadliga för jobb och företagande.

Omvärldsläget gör att det är bra och nödvändigt att försvarets resurser successivt förstärks under de kommande åren på en rad områden, att övningsverksamheten prioriteras och att Gotland ges ett ökat fokus.

Det är också bra att försvarsberedningen så starkt lyfter fram vikten av att Sverige utvecklar sina militära samarbeten med andra demokratier, i EU, med Nato och med de nordiska länderna och länderna runt Östersjön. Beredningen lägger en rad konkreta förslag hur dessa samarbeten kan utvecklas, vilket är utmärkt. En stark tonvikt ligger på de nordiska länderna, särskilt Finland, men samarbetet med Nato inom ramen för det svenska partnerskapet nämns också som avgörande för försvarets utveckling. Sverige bör också sträva efter att det utvecklas ett differentierat partnerskap inom Nato. Den pågående utredningen om Sveriges militära samarbeten är naturligtvis högaktuell och jag hoppas att den kan ge en god grund till en konstruktiv dialog i partierna och med medborgarna.

På personalförsörjningsområdet läggs en rad konstruktiva förslag, vilket Centerpartiet välkomnar.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna utgör en stor del av arméstridskrafterna och är en mycket viktig resurs för försvaret av det svenska territoriet. Det är utmärkt att försvarsberedningen föreslår att hemvärnsförbanden bör utvecklas för att kunna lösa mer kvalificerade uppgifter, t ex med granatkastare och burna luftvärnsrobotar, liksom att hemvärnets numerär på sikt bör bli högre än dagens mål om 22.000 soldater.

De frivilliga försvarsorganisationerna har flera viktiga uppgifter i försvaret med stark koppling till rekrytering och folkförankring. Det är bra att beredningen anser det viktigt att långsiktigt säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas möjlighet att bidra till försvaret och samhällets krisberedskap.

Här och här och här och här några länkar till mina tidigare blogginlägg om försvarsfrågor.

ÖB glasklar om försvaret av Gotland

Jag skrev om Rysslands alarmerade agerande gentemot Ukraina för några dagar sedan.

I tisdags informerade UD och Must försvarutskottet om deras bedömning av läget. Mycket intressant. Det är helt nödvändigt att Sverige bedriver underrättelseinhämtning, även genom en noga kontrollerad signalspaning.

Idag var ÖB på utskottet. Jag ställde en fråga till honom, ungefär så här:

Flera partier kräver sedan länge  en rejäl utbyggnad av fast militära resurser på Gotland. Man har föreslagit en uppbyggnad av kvalificerat luftvärn med lång räckvidd, och med "kustmålsrobotar". Man vill se markförband med tung materiel grupperat på Gotland. Ett parti vill stationera en bataljon där, ett annat pratar om en halv brigad... Alla gotlänningar ska erbjudas hemvärnsutbildning osv.

Jag har nöjt mig med att instämma i att ett ökat fokus på Gotland kan behövas, men hållit öppet för på vilket sätt detta kan ske. Visst kan personal och materiel som idag finns på fastlandet flyttas över till Gotland, men kanske kan man komma långt inom nuvarande grundorganisation med ett flexibelt uppträdande och med t ex en förstärkt övningsverksamhet för marin och flyg.

Frågan om ökade luftvärnsresurser är aktuell och bör nu noga prövas, vad ska anskaffas och var ska det lokaliseras.

Jag noterar att försvarsmakten och ÖB i sina perspektivplaner och budgetunderlag inte alls föreslagit att fasta militära resurser bör flyttas till Gotland. Hur ser ÖB på detta?

ÖB svarade kristallklart att det stämmer, försvarsmakten vill inte omlokalisera fasta resurser till Gotland. Försvaret ska ju vara rörligt och insatsberett och kunna sättas in där det behövs när det hettar till.

Så här entydigt uttrycker sig Överbefälhavaren i en färsk TT-intervju:

"Något fast försvar på Gotland behövs inte, enligt ÖB.
– Man ska plocka dit resurser, även militära, med hänsyn till hur saker och ting utvecklar sig, det vill säga olika operativa beslut med hänsyn till händelseutvecklingen. Jag står fast vid att om man väljer att lägga sakerna i korgen, så är det att binda ena handen på ryggen.
Det ska inte vara fast alltså?
– Det ska inte vara fast, säger Sverker Göranson, som säger att försvaret har ”mycket god kontroll på skeendet och utvecklingen”.

Var kommer nu försvarsberedningen att landa? Ja, det får vi se, och min bedömning är som sagt att det kan behövas ett ökat fokus på Gotland. Jag har ju noterat de tydliga kraven från FP, KD, S och SD - och från flera försvarsbloggar och äldre militärer och ledarsidor - och har respekt för dem. Men jag har också en mycket stor respekt för vår försvarsmakt och för de bedömningar som den och ÖB gör.

Det är uppenbart att försvaret har knappt med budgetutrymme för sin personalförsörjning och för materielinköpen. Att ovanpå detta lägga ned befintliga fasta resurser på fastlandet och bygga upp dem på Gotland skulle föranleda betydande kostnader, vilka naturligtvis måste prövas mot behoven jag just pekade på.

Här också några länkar med mina kommentarer kring Ryssland/Ukraina, försvarsbudget och Sveriges mycket viktiga militära samarbeten med demokratier i vår omvärld:

DN, Dagens eko, Expressen, SvT





 

Ett nytt lackmustest för Ryssland?

Utvecklingen i Ryssland under president Putin är naturligtvis djupt oroande i flera avseenden; vad gäller t ex korruption, mänskliga rättigheter, demokrati och inte minst stormaktsambitioner, upp/återrustning och kriget med Georgien och vapenskramlet nu i Krim och längs Ukrainas gränser.

Detta understryker vikten av att Sverige har ett rimligt starkt försvar och ett mycket nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i EU, i Norden och med Nato.

Äntligen, och mycket tack vare Centerpartiets insatser, ska en utredare nu analysera Sveriges militära samarbeten och deras utveckling och hur de ska utvecklas vidare eller ej. Detta ger underlag för en viktig dialog med medborgarna, och ger också medborgarna en god möjlighet till att tränga in på djupet i dessa viktiga frågor. Detta har länge varit komplicerat och svårt att göra.

Försvarsberedningen skrev 2008 att Rysslands agerande mot Georgien skulle vara ett lackmustest på hur de respekterar internaionellt erkända gränser och staters rätt till att utan inblandning forma sin framtid, ungefär. Lackmuspapperets utslag blev rött,  Ryssland kontrollerar idag en del av Georgien.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt.

Nu handlar det om Ukraina, ett land som är ca 7-8 gånger större än Georgien och som liksom Georgien innehåller betydande minoriteter. Ca 15 % av befolkningen är ryssar och bor i Östra Ukraina och på Krimhalvön där även Ryssland arrenderar en stor marinbas i Svarta Havet.

President Janukowitch, med störst stöd i östra Ukraina, har visat sin oförmåga att ena landet och därtill berikat sig och de sina i hög utsträckning, och har flytt till Ryssland efter att hans säkerhetsstyrkor i en desperat attack mördat många demonstranter i Kiev.

Putin har beordrat en stor militärövning längs Ukrainas gränser, likt den som föregick inmarschen i Georgien, och ryska helikoptrar och trupper förefaller ha en närvaro i Krim.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt. Carl Bildt anser situationen "alarmerande".

Försvarsberedningen filar nu på sin rapport om det svenska försvarets fortsatt inriktning, medan skuggorna hopas över Ukraina. Det finns hoppfulla tendenser men också djupt oroande sådana. Naturligtvis följer Sverige och vår försvarsmakt mycket noga utvecklingen.

Det fanns en tid för något decennium sedan med förhoppningar om avspänning och ett Ryssland i nära samarbete med EU och med Nato. Det är tragiskt att det nu istället känns som om det snarare är det kalla krigets stämningar som präglar mycket av Rysslands tänkande och agerande.

tillagt 2 mars: Utvecklingen förvärras, Ryssland är medlem i FN men tar uppenbarligen inga initiativ där, för att lyfta fram vad man nu vill. Istället agerar man i strid med folkrätten.
Det är en djupt oroande och allvarligt utveckling på Krim, Ryssland agerar alarmerande, detta måste få konsekvenser i Sverige, EU, Nato. Ukraina är liksom Sverige aktiva i Natos partnerskap, samt har varit aktiva i internationella fredsinsatser som Sverige. Viktigt att utvärdera i den svenska analys som pågår.
Jag är oerhört glad över att Centerpartiet lyckades driva fram att analysen var helt nödvändig att göra, trots de bromsande krafter som fanns. Den kan nu ge ett mycket viktigt bidrag till att klarlägga hur Sverige militärt samarbetar med andra demokratier idag, hur samarbeten har utvecklats och hur de bör utvecklas eller ej. Utifrån detta kan sedan en bred folklig dialog genomföras, och jag utgår ifrån att Centerpartiet för sin del är mycket aktivt i denna, både inom och utom vår rörelse.

Försvarsberedningens arbete är i sitt slutskede om det svenska försvarets inriktning till ca 2020. Det är klart att det som nu händer kan påverka beredningens slutsatser och förslag, även om Rysslands oberäknelighet och negativa utveckling på olika områden redan finns med i bilden.








 

Sverige utreder försvarssamarbetet i Norden, med EU och med NATO. Välkommen centerframgång!

Centerpartiet har vid flera stämmor tagit ställning för att Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato behöver analyseras. Hur har de utvecklats, vad betyder de, hur bör de utvecklas vidare.

Två försvarsberedningar, år 2008 och 2013, har i bred samsyn också ställt sig bakom detta.

Jag har skrivit en del om frågan på denna blogg och i flera olika debattartiklar, främst i SvD, samt även i ett gästinlägg på Carl Wisemans blogg. Försvarsmaktens färska långtidsplan (perspektivplan) lyfter med stort allvar fram det militära samarbetets betydelse för vår säkerhet. Tyvärr har det funnits en politisk beröringsskräck i frågan.

Det är roligt när ihärdigt politiskt arbete kröns med framgång! Regeringen har nu beslutat att en utredare ska analysera ett ökat försvarssamarbete, helt i linje med försvarsberedningens förslag från i somras!

"Utredningen ska se hur Sveriges försvarspolitiska samarbete ser ut i dag och hur det kan utvecklas framöver. Översynen görs eftersom den parlamentariska försvarsberedningen i en rapport i våras efterlyste en sådan granskning", säger försvarsminister Karin Enström.

- Det är mycket glädjande att regeringen nu följer försvarsberedningens förslag genom att låta en utredare analysera Sveriges militära samarbeten och hur de ska utvecklas, säger riksdagsledamot Staffan Danielsson (C) i en kommentar.

- Centerpartiet har kämpat länge för detta och det är en stor framgång att det nu sker. Sveriges militära samarbeten betyder mycket för vårt lands säkerhet och samlade försvarsförmåga. Oerhört mycket har skett i omvärlden de senaste decennierna och en mycket viktig del i omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut får nu äntligen en möjlighet att komma på plats.

Mobil: 0703-228199



 

Mycket allvarsamma budskap från Sveriges Försvarsmakt.

Försvarsmaktens färska perspektivplan (långtidsplan) kom för en tid sedan, och ska tas på mycket stort allvar. Generallöjtnant Jan Salestrand redovisade den på ett seminarium med Folk och Försvar nyligen.

 

Annika Nordgren Christensen med bakgrund i riksdagen (MP) och försvarsberedningen är en kunnig och med all rätt respekterad försvarsdebattör. Hon gjorde snabbt denna analys av perspektivplanen, som jag i mycket kan instämma i, under bloggrubriken "Ett rop på hjälp"!

 

Så här inleder N. Christensen: "För en försvarsintresserad person är den sprängfylld med politisk dynamit. Försvarsmakten gör helt enkelt kaos med halvkvävda försköningar eller tillrättalagda beskrivningar om problem (och utmaningar) och den övergripande slutsatsen är att hela dokumentet är ett rop på hjälp – eller i alla fall ett rop på vägval och definitioner som endast den politiska nivån kan och ska göra."

 

N. Christensens tolkning av försvarsmaktens beskrivning av försvarspolitikens vägval är att det inte främst handlar om kvantitet eller kvalitet (smalare med kvalitet gäller) utan "det stora vägvalet handlar istället om att antingen redovisa för medborgarna att vi har ett försvar som bygger på nästan omedelbar hjälp från andra, i hela skalan kränkning – krig och att tydligt ta ansvar för det genom att säga att det räcker och att det är rimligt, eller ta debatten och beslutet om att ingå ömsesidiga försvarsgarantier genom NATO-medlemskap."

 

Det är ord och inga visor.

 

N. Christensen lyfter vidare fram bl a följande i perspektivplanen:

 

* Försvarsmakten efterlyser en modern allomfattande nationell säkerhetsstrategi som tar ställning till nationella intressen och som inkluderar militära hot.

 

* Försvarsmakten anger att insatsorganisation 14 inte kan intas med nuvarande resurser, och att konsekvenserna av prolongerade anslagsramar är så omfattande för den operativa förmågan 2020 att det fordras en översyn av Försvarsmaktens uppgifter. Den gradvisa reduceringen av operativ förmåga får efter hand allt mer omfattande konsekvenser.

 

* Försvaret har endast förmåga att kortvarigt ta upp striden mot en kvalificerad motståndare samt begränsad uthållighet vid en utdragen kris. Förmågan att framgångsrikt möta ett begränsat väpnat angrepp saknas, utöver att kortvarigt kunna ta upp striden. Reduceringen av delar eller hela krigsförband innebär att uthålligheten att hantera systematiska kränkningar nedgår ytterligare och att det endast kan ske under begränsad tid med geografiska begränsningar eller genom delat ansvar med andra. Samtliga koncept fordrar ett internationellt militärt samarbete som tillåter operativa och praktiska förberedelser för taktiska förband. Vidare krävs militärt stöd vid väpnat angrepp eller vid en utdragen kris.

 

* För att klara ekonomin inom nuvarande försvarsramar måste förband läggas ned och förmågor väljas bort, samtidigt som nya förmågor behöver utvecklas (Cyber, rymd, obemannade system mm).

 

* "Eftersom politikerna har bestämt sig för att Sverige inte ska vara NATO-medlem, men att vi ska försvaras av och med NATO, måste vi vara beredda på att man i ett krisläge kommer peka på Försvarsmakten och ge order om att det vi inte har fått i uppgift ändå ska fungera, varför det vore ganska bra om vi kan få det i uppgift redan innan, typ." (N. Christensens egen tolkning av ett viktigt stycke i perspektivplanen).

 

Försvarsforum där bl a Kungl. Krigsvetenskapsakademin ingår, ordnade ett intressant Natoseminarium för några veckor sedan, som Annika Nordgren Christensen modererade. I Norge deltog bl a Norges förre ÖB och i Sverige bl a förre ambassadören Sven Hirdman, som talade för den svenska alliansfriheten med alla argument som vi känner från förra seklet och som säkert har en relevans även idag, även om oerhört mycket har hänt i omvärlden sedan dess.

 

N. Christensen har också gjort ett intressant blogg inlägg om det försvarspolitiska läget inför försvarsberedningens kommande rapport nr 2, "det svenska samförståndet". Hon redovisar där sitt "värstascenario" inför nästa  försvarsbeslut: "Mitt värstafallscenario är att nästa försvarsbeslut blir ett sammelsurium av olika intressen och symboliska vinster, istället för ett konsekvent och sammanhållet system som är användbart, används aktivt internationellt och förmår att plugga in i andra försvarsmakter, hur magert eller fett det än må vara.".

 

Jag är, som ledamot i försvarsberedningen,  naturligtvis betydligt mer optimistisk! Dock är perspektivplanen ett dokument som jag tar på mycket stort allvar, och beredningens uppgift är inte lätt i avvägningen av resursnivå och inriktning. Min uppfattning är naturligtvis också att perspektivplanens budskap entydigt visar på vikten av att nu i bred politisk enighet t ex låta försvarsberedningen få ett nytt uppdrag att från maj 20014 och till november 2015 analysera Sveriges militära allianser, vilket två försvarsberedningar uttalat, vilket Centerpartiet drivit länge och vilket KD nu anslutit sig till.

 

Utöver det självklara argumentet att en heltäckande omvärldsanalys kräver genomgång och analys av ett så centralt område som Sveriges militära samarbeten med andra demokratier, så är det andra avgörande argumentet att denna fråga är så viktig att det svenska folket behöver kunna ta del av en gedigen analys som underlag för en bred folklig dialog inför framtiden. Idag närmar sig Sverige Nato alltmer genom medlemskapet i Natos partnerskap för fred, genom deltagandet i olika Natoledda fredsinsatser, genom att öva i Nato Responce Force (NRF) mm utan att frågan analyseras. Min uppfattningen är nog att frågan faktiskt inte är lika dramatisk som tidigare, men det vet vi ju först efter analys och diskussion!

 

Jag vill också markera att jag tror att verkligheten nu talar så starkt för den analys som Centerpartiet vill ha att jag inte alls utesluter att t ex alliansen tillsammans med S och MP kan enas om detta!

 

Det tas ju fram andra analyser, och det diskuteras allt mer om dessa frågor, vilket jag ser positivt på. Projektet försvarsforum där Allmänna Försvarsföreningen (AFF) ingår är ett gott exempel på detta liksom den rapport som Kungliga Krigsvetenskapsakademien arbetar på liksom allt det gedigna arbete som Folk och Försvar gör. 

 

Här också några inblickar i hur Finland (utrikesminister Erkki Tuomioja i Ekots lördagsintervju) och Lettland (försvarsminister Artis Pabriks) resonerar. Även Finlands president diskuterar kring detta, vilket redovisas i detta kritiska inlägg  i Fri Värld magasin av ambassadör Pauli Järvenpää vid det säkerhetspolitiska institutet ICDS i Tallinn. Fri värld har kopplingar till bl a moderaterna. Ambassadör och statssekreterare i Försvarsdepartementet emeritus Sven Hirdman utvecklar i detta Brännpunktsinlägg argumenten mot svenskt medlemskap i Nato. Och Socialdemokraternas talespersoner i utrikes- respektive försvarspolitik skriver i UNT om vikten av fortsatt svensk militär alliansfrihet.

 

 

 

 

 

 
 

Hotet från Ryssland...

Jag försöker att vara en öppen och transparent politiker, och uppskattar sociala medier. Jag för en löpande dialog med t ex olika anonyma och nonyma bloggar som diskuterar försvarsfrågor, och försöker ge min och Centerpartiets uppfattning i aktuella frågor.

Trots att jag tycker mig ha besvarat många frågor finns en förväntan om fler svar.

Därför detta blogginlägg.

Jag tycker att försvarsberedningen färska rapport var bra, med en realistisk bild av försvar och säkerhet i världen med särskilt fokus på Norden och Ryssland. Vi gjorde bl a konstaterandet att Rysslands försvar är på väg uppåt efter den stora nedgång som skedde efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Vi skrev också helt korrekt att övningsverksamheten är mindre, en bedömning som då torde varit den vanliga i länder utanför Ryssland.

Sedan dess har Ryssland och Putin sökt att visa musklerna genom att använda de försvarsresurser som vi ju vet finns till en plötsligt stor övning i Östra Ryssland med 160.000 soldater berörda. ( dvs kanske 15-20 % av totalen).

Försvarsbloggarna har snabbt uppmärksammat detta i olika inlägg, t ex Wiseman och Skipper.

Även en del tidningsledare har gjort det, t ex NWT.

Ett tema är naturligtvis oro för vart Ryssland är på väg med sin växande militära styrka. Ett annat är att man raljerar med försvarsberedningens rapport som hade "otroligt fel rörande Rysslands förmåga att genomföra större övningar" (Skipper) och "försvarsberedningens rapport, som kom så sent som i förra månaden, kan man därför lika gärna slänga i papperskorgen. Den är resultatet inte av skarpa analyser utan av politiskt önsketänkande och kompromissande.." (NWT).

Jag får nu frågor om vilka slutsatser som jag och Centerpartiet dragit av den ryska storövningen, liksom av den ryska flygövningen under påsken på internationellt vatten över Östersjön.

Först, jag står naturligtvis fullt ut bakom analyserna och bedömningarna i försvarsberedningens färska rapport.

För det andra, nu ska försvarsberedningen utifrån rapporten, och tillkommande relevanta omvärldsfakta, överväga försvarets framtida inriktning och storlek.

För det tredje, naturligtvis fortsätter regering och riksdag och försvarsmakt att följa omvärlden och vad som händer, t ex om det finns anledning att omvärdera Rysslands militära styrka och inriktning. Att övningarna länge varit mer begränsade är ju ett faktum och jag tycker att kritiken enligt ovan mot försvarsberedningen är överdriven och att rapporten är bra. Likaså är det väl känt vilken numerär Ryssland har i sitt försvar, och vilken upp- eller återrustning som nu är på gång.

Den genomförda storövningen, liksom även återgången till flygövningar enligt mönster från tidigare, behöver naturligtvis följas och utvärderas, vilket försvaret gör löpande. Jag är nyfiken på hur övningen genomfördes och vad den de facto innebär i ökad rörlighet och förmåga jämfört med tidigare.

Ryssland är ett väldigt land och en militär stormakt i kraft av detta och genom sitt försvar, där det faktum att man tillsammans med USA är de två stora kärnvapennationerna väger allra tyngst.

För Sveriges del är Ryssland ett land i vår närhet som vi tidigare för flera 100 år sedan ofta var i krig med, och som bl a bemäktigade sig Finland. Även under kommunismens diktatur och under andra världskriget och det kalla kriget var dåvarande Sovjetunionen ett reellt hot.

Idag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet, även om det som bekant finns stora brister i olika avseenden. Sverige måste naturligtvis fortsätta att uppmärksamt följa Rysslands både politiska och militära utveckling, vilket  t ex analyseras ingående i Försvarsberedningens rapport. Vi ska samtidigt göra allt vi kan för att stödja en rysk utveckling i rätt riktning och vinnlägga oss om ökad handel och samarbete i olika avseenden.

Jag har i ett färskt blogginlägg resonerat kring aktuella försvarsfrågor och även försvarsbudgetens storlek samt om Sveriges militära samarbeten med andra goda demokratier, vilket tillsammans med det egna försvaret också är en mycket viktig faktor för vårt lands säkerhet.





 

Vi måste sluta drömma om Sörgården...

satte DN Debatt som rubrik på min debattartikel om jordbruket idag, där jag försvarar landsbygdsminister Erlandssons 4-punktsprogram för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, och där jag kritiserar Astrid Lindgren-veterinären Kristina Forslund som vill ha strängare svenska djurskyddsregler och mindre jordbruk.

Jag förstår att det finns de som sätter i halsen och undrar. Jag ber er, läs min artikel noga. Jag står för varje ord och är övertygad om att det är verkligheten jag lyfter fram. Jag vill inget hellre än ett livskraftigt svenskt jordbruk med god konkurrenskraft som kan vända den negativa utvecklingen på mjölk-, nötkött- och grisköttsområdet till tillväxt och att kunna ta tillbaka marknadsandelar från importmaten.

Men utmaningen är stor och ska detta lyckas måste utöver de åtgärder som landsbygdsministern och Centerpartiet drivit fram i alliansregeringen också hans senaste 4-punktsprogram förverkligas, samt även, enligt min bestämda uppfattning, mina förslag om nya riksdagsmål, tillsättandet av en livsmedels(- och säkerhets)beredning samt en bred kraftsamling.

Så allvarligt är faktiskt läget för världens miljö- och djurskyddsmässigt bästa lantbruk idag på framförallt animalieområdet.

Mitt förslag om en livsmedelsberedning mm har jag utvecklat i detta blogginlägg, läs det gärna noga!

Ni som är övertygade om att framtiden för svenskt jordbruk ligger i en storskalig övergång till ekologisk odling är säkert besvikna på mig. Jag tror ändå ärligt att ekokonceptet är en viktig nisch där Sverige ligger främst i världen med 5 procent av produktionen som eko. Skulle politiken driva fram ändå långt större ambitioner är jag mycket orolig för att den utvecklingen som vi redan ser på mjökområdet, där efterfrågan inte längre ökar och där ett prispressande överskott finns, skulle kunna sprida sig och hårdast drabba dagens etablerade ekolantbrukare.

Jag har vänt mig till ekolantbrukare i detta blogginlägg och utvecklat min syn, läs det gärna noga!

I min desperation tillät jag mig den 1 april i år att med svart satir försöka visa hur bräckliga många vällovliga försök att ytterligare miljöinrikta det svenska lantbruket egentligen är, och hur negativa effekter detta sannolikt skulle få för kretslopp och matproduktion i Sverige, och för Östersjön.

Även inom regeringen har Centerpartiet krafter att brottas med som ibland bromsar t ex att en livsmedelsberedning tillsätts mm, vilket jag tydliggör i detta blogginlägg. Det handlar om M och ibland FP. Här ett annat inlägg om detta

Jag har på SvD Brännpunkt kritiserat att "olaglig skolmat slår ut svensk produktion", samt ytterligare en gång på Brännpunkt kritiserat kommunernas agerande och angivit recept..

Jag var i höstas invecklad i en hård debatt med Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson. Jag var säkert provocerande mot honom och han var oförskämd mot mig. Han och hans förening lanserar nu en kampanj för att Sveriges, och säkert världens jordbruk, helt ska avstå från t ex mineralgödsel och annan teknik enligt det radikala ekokonceptet. Detta skulle enligt min mening minska livsmedelsproduktionen, leda till en prisexplosion på mat och öka hungern i världen. Här en ytterligare precisering av min kritik.

Jag anser att V, SNF, MP och delvis S med sina orelistiska förslag spelar rysk roulette med livsmedelsförsörjningen i Sverige och i världen, vilket jag skrivit debattartiklar om i bl a Göteborgsposten.

Jag har också starkt kritiserat många kommuners stora livsmedelshyckleri, vilket jag bl a skrivit detta blogginlägg om.

Ursäkta rätt många ord och länkar men varav hjärtat är fullt..!

Jag är alltså glad över att ha fått in debattartikeln på DN debatt som koncentrerat summerar Centerpartiets, med ytterligare förslag från mig själv, åtgärder och förslag för svenskt jordbruk. Jag är övertygad om att dessa frågor, om världens och Sveriges livsmedelsförsörjning, är mycket stora och bara kommer att växa. Jag är glad över att DN ger utrymme för denna oerhört angelägna och viktiga debatt och jag hoppas på en allt livligare dialog om detta i svensk samhällsdebatt. Jag kommer att svara på alla frågor som ställs till mig om detta och jag kommer att fortsätta att diskutera och driva dessa frågor, tro mig!

Tillagt samma dags kväll: Jag kommer att använda detta summerande blogginlägg som en referens till de uppfattningar jag har i de växande viktiga jordbruks- och livsmedelsfrågorna. Därför några länkar till.

Jag och Magnus Demervall (då Andersson) skrev på SvD Brännpunkt om att även gentekniken, rätt använd och under sträng kontroll, skulle kunna bidra i framtidens jordbruk. Även i detta blogginlägg diskuterar jag denna fråga liksom delvis också i detta, där jag även kritiserar SNF.

Hösten 2011 diskuterade jag, och andra kollegor, dessa viktiga frågor i budgetdebatten på jordbruksområdet.

Tidigare 2011 skrev jag också en principiellt viktig debattartikel om jordbruket i tidningen Land Lantbruk tillsammans med Annie Lööf och Leif Walterum. Viktiga delar av vårt budskap är nu på väg att förverkligas.

2010 skrev jag debattartiklar i många tidningar, här i Land Lantbruk, om den svenska maten som en bilarnas Rolls Royce medan svenskarna tyvärr alltmer köper en importerad Skoda. Skulle det inte räcka med en Volvo?

Jag ställde i maj 2010 en interpellation till jordbruksministern om det stora livsmedelshyckleriet  och att utvecklingen måste vända, där jag hänvisade till en tidigare interpellation 2005 till dåvarande jordbrukminister Ann-Christin Nyqvist (S). Jag skrev också debattartiklar med udden riktad mot SNF, MP och S.
 

Kan ett alliansfritt land analysera sina militära samarbeten?

Almedalen är nästan över för denna gång, och betyder mycket för den politiska debatten på olika områden. Inte minst på försvarsområdet. Folk- och försvar i Sälen i januari har en särställning i svensk försvarsdebatt, men Almedalen närmar sig, med flera arenor och många seminarier och debatter.

Jag har medverkat vid några, och bl a blivit rejält sågad av en i publiken, den anonyme försvarsbloggaren "Skipper". Jag håller ju inte med honom, men får tåla att han tycker så.

Ja och Nej-frågor är svåra och frågan som Skipper syftar på var om Sverige ensidigt bland vapenexporterande länder ska införa ett demokratikriterium vid vapenexport. Detta utreds just nu, och Centerpartiet liksom andra vill pröva detta ordentligt i syfte att tydliggöra nuvarande regler och söka få en skärpning. Hur det ska utformas är dock komplicerat. Därtill kan ett ensidigt svenskt ställningstagande få betydande konsekvenser för vår försvarsindustri, och t ex försvåra svensk medverkan i internationella vapenprojekt. Och försvarsindustrin är alltjämt betydelsefull för vår säkerhet. Så var utredningen kommer att landa vet vi inte än.

Skipper diskuterar i ett färskt inlägg Centerpartiet och vår försvarspolitik. Jag håller inte med om allt men har respekt för Skippers ansats att söka redovisa vår politik allt ifrån den viktiga roll som faktiskt försvarsfrågan spelade vid alliansens tillblivelse till idag. Jag tycker att Skippers inlägg är ett bra exempel på dialog mellan försvarsbloggare och politiker och skriver därför detta blogginlägg för att kommentera försvarsfrågan vid alliansens bildande, Centerpartiets försvarspolitik, försvarsbudgeten och Sveriges militära samarbete med Norden, EU och med Nato.

Allansen och Försvaret

Försvaret är ett mycket viktigt politikområde, där Centerpartiet alltid strävat efter en bred politisk samsyn. Under huvuddelen av Göran Perssons regeringstid samarbetade Centerpartiet med socialdemokraterna om försvaret, med stöd även från andra partier. Moderaterna var då ett tydligt oppositionsparti som krävde mer pengar till försvaret (vill minnas att det handlade om 1-2 miljarder ungefär) och ibland lämnade försvarsberedningen i protest.

Inför 2004 års viktiga försvarsbeslut, där det bl a ingick nedläggning av många garnisoner och övergång skedde från invasions- till insatsförsvar, ville Centerpartiet få en bred uppslutning där både socialdemokraterna och moderaterna ingick. Samtidigt började förberedelserna för alliansens bildande, och de 4 allianspartierna kunde enas om en gemensam linje, där moderaterna prutade ner sina tidigare budgetkrav kraftigt. Socialdemokraterna samarbetade då med främst Miljöpartiet med stöd även av Vänsterpartiet och dessa enades om en nivå på 0,4 miljarder lägre än alliansen, på sikt var klyftan dock uppåt 2 miljarder.
Detta gjorde att enighet inte kunde nås, alliansen fann varandra i försvarspolitiken och likaså fann de rödgröna varandra. Detta var närapå en förutsättning för alliansens bildande.

I frågan om vilka nedläggningar som skulle ske var faktiskt hela riksdagen inklusive moderaterna mycket enad. Vänsterpartiet krävde dock att jägarverksamheten i Arvidsjaur skulle vara kvar och fick igenom det i dramatiska förhandlingar inför öppen ridå i riksdagen.

Moderaterna kritiserar ibland försvarspolitiken före 2006 med udden riktad mot socialdemokraterna. Den träffar då också Centerpartiet, och i betydande grad även dem själva, vilket man kanske inte tänker på..

Centerpartiets försvarspolitik

Centerpartiet vill ha ett tillräckligt starkt försvar som kan försvara hela vårt land, givetvis. Skipper citerar en del från vår hemsida, vi lägger vid våra stämmor fram våra positioner och vi står bakom alliansregeringens försvarspolitik som resulterat i bla 7 budgetpropositioner och i 2009 års inriktningsbeslut för försvaret med bl a övergången till en personalförsörjning på frivillighetens grund i fredstid. Centerpartiet anser det viktigt att vårt svenska försvar även kan bidra i internationella fredsinsatser, och vi lägger stor vikt vid den viktiga roll som hemvärnet spelar i olika avseenden.

Jag har som försvarspolitisk talesperson skrivit mycket om detta, bl a på denna blogg under etiketterna försvar och försvarsdebatt m fl.

Sveriges försvarsbudget

De 4 allianspartierna står alltså gemensamt bakom de 7 senaste budgetpropositionerna, inklusive avsnittet om försvaret, med en försvarsbudget på ca 42 miljarder kronor. Folkpartiet har regelbundet i samband med Folk och försvar gjort utspel om ökad försvarsbudget på några miljarder, men enligt hörsägen inifrån regeringen har detta  inte förmärkts eller drivits i budgetförhandlingarna.

Jag skrev på SvD Brännpunkt i januari 2013 om bla detta, där jag som vanligt jämförde med utvecklingen i de nordiska länderna och att Sverige relativt sett har halkat efter. Annie Lööf har också i SvT Agenda givit uttryck för att Sveriges försvarsbudget kan behöva öka, men markerat att Centerpartiet tar ställning till detta först sedan försvarsberedningen gjort sin omvärldsanalys.

Fredrick Reinfeldt har under våren uttalat sig ungefär som Annie Lööf, och öppnat för en ökning för försvaret i budgeten för 2014.

Håkan Juholts korta partiledartid satte faktiskt ett stort avtryck i socialdemokraternas försvarsbudget som i ett slag höjdes med ca 2 miljarder upp till alliansens nivå! V och MP ligger kvar några miljarder lägre.

Sverigedemokraterna har ingen statsbudget som håller, men använder sina påstådda teoretiska migrationsberäkningskostnadsreduceringar till att vilja öka försvarsbudgeten med 5-10 miljarder på sikt.

Inför och i årets Almedal har KD plötsligt börjat profilera sig och ställt mycket stora höjningar av försvarsbudgeten i sikte genom att fördubbla arme och marin, placera en bataljon på Gotland och behålla 100 JAS Gripen mm.mm. Officersbloggaren Wiseman har i en analys bedömt att detta skulle kräva en höjning av försvarsbudgeten med 20-30 miljarder kronor, dvs med 50-70 %.

I ett slag har man därmed placerat sig hästlängder före SD och FP. SD har snabbt insett faran och pratar nu också om en försvarsbudget på 70 miljarder. Det gör överraskande nog också Liberala ungdomsförbundets ordförande som på sikt vill se att Sverige satsar 2 procent av BNP på försvaret, dvs över 70 miljarder kronor.

Socialdemokraten Peter Hultqvist, ordförande i försvarsutskottet, lyfter ständigt fram Rysslands upprustning, vilket borde indikera att även socialdemokraterna kan komma att vilja öka försvarsbudgeten utöver de 2 miljarder man redan lade till 2011.

Mot denna nya verklighet står MP och V som vill minska försvarsbudgeten med uppåt 2 miljarder. V har dock börjat svaja lite i något färskt uttalande från Torbjörn Björlund.

Var kommer detta att sluta? Jag står fast vid min bedömning från tidigare, bl a i SvD-artikeln ovan. Det blir höjning av försvarsbudgeten. Jag ser dock inga förutsättningar för att den ska bli på de närmast populistiska nivåer som KD, som nu har ledartröjan, öppnar för.

Sverige och Nato

Sveriges säkerhet beror naturligtvis i hög grad av vårt försvar, men också av att vi bygger säkerhet tillsammans med andra goda demokratier i Norden, i EU och med Nato.

Centerpartiet står fullt ut bakom Sveriges militära alliansfrihet, som gällt sedan mycket länge. Vi menar dock att det skett oerhört stora omvärldsförändringar de senaste decennierna som motiverar en förutsättningslös analys av Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato. Centerpartiet har drivit detta i flera år, försvarsberedningen 2008 ställde sig bakom detta (frånsett V) och gjorde det glädjande nog återigen i rapporten för en månad sedan, nu enhälligt!

Däremot inlägger S ofta (dock inte i senaste rapporten) veto mot att någon analys görs, och även M är märkvärdigt passiva i frågan. Jag kritiserade detta vid folk och försvar i januari, och har understrukit vikten av analys vid publiceringen av försvarsberedningens rapport nyligen.

Skipper verkar mena att det är oförenligt att stå fast vid nuvarande militära alliansfrihet och samtidigt driva på för att en förutsättningslös analys, som Finland gjort flera gånger, genomförs. Jag håller inte alls med.

Socialdemokraterna kan nog tänka sig att analysera Sveriges militära allianser, bara man är säker på att slutsatsen blir fortsatt militär alliansfrihet, och moderaterna har säkert samma öppenhet om man vet att resultatet blir en rekommendation om svenskt Natomedlemskap.

Centerpartiets ingång är att en omvärldsanalys värd namnet, som t ex försvarsberedningen just har presenterat, ska beskriva verkligheten som den är, förutsättningslöst. Gör man inte det begränsas värdet mycket kraftigt.

Den analys av Sveriges militära samarbeten, inklusive det med Nato, som Centerpartiet vill se, utgår naturligtvis från gällande verklighet, Sverige är militärt alliansfritt. Sedan bör Sveriges olika militära samarbeten, som betyder så oerhört mycket för vår säkerhet, noga gås igenom. Hur har de utvecklats, hur fungerar de idag och i vilken riktning bör de utvecklas framöver. Har t ex samarbetet med Nato blivit för närgånget och bör minska, eller är vi redan så nära Nato att ett medlemskap bör övervägas.

Jag har inte hela bilden av var en sådan här analys kommer att landa, men jag anser det oerhört viktigt att den faktiskt görs!

När analysen gjorts har vi förhoppningsvis ett gediget underlag i denna fråga som då kan föras ut till en bred folklig debatt. Jag vet naturligtvis inte heller var denna debatt kommer att landa, men jag tycker det är mycket viktigt att den förs, och att den kan föras utifrån en gedigen verklighetsanalys!

Idag tar Sverige ständigt allt närmare steg i ökat samarbete med Nato, utan någon större debatt. Både de som förespråkar fortsatt ständig alliansfrihet, eller de som vill se ett svenskt Natomedlemskap, borde bejaka att det verkligen är dags att Sveriges militära samarbeten analyseras.

Därför, Skipper, anser jag det vara logiskt och riktigt att som Centerpartiet stå bakom Sveriges militära alliansfrihet samtidigt som vi menar att frågan om Sveriges militära samarbeten nu bör analyseras och diskuteras.

 

 

Folk och Försvar-debatt om försvarsberedningens rapport, se video:

Folk och försvar ordnade idag en välbesökt debatt om försvarsberedningens rapport, som föredrogs av ordförande Cecilia Widegren (M). Tre försvarsdebattörer - Johan Victorin, (Krigsvetenskapsakademin), Annika Nordgren Christensen (fri grön debattör) och Josefine Karlsson (IKFF) - kommenterade och beredningens partirepresentanter lyfte fram det viktigaste.

Jag koncentrerade mig på att Sveriges militära samarbeten åter föreslås bli analyserade, att Rysslands utveckling inger oro samtidigt som vi har ett stabilt omvärldsläge i vårt närområde, samt att beredningen föreslår att Sveriges samhällskritiska infrastruktur och försörjningstrygghet - t ex med livsmedel - bör utredas.

tillagt 5 juni: KDs försvarspolitiska talespersoner - och Alf Svensson - vill nu att Sverige går med i Nato. Detta understryker ytterligare det som Centerpartiet har drivit i flera år, att Sverige militära samarbeten grundligt behöver analyseras så att underlaget finns till en bred folklig debatt i frågan om Sveriges militära samarbeten.

Här mitt inlägg i sin helhet:

Jag och Centerpartiet anser att det är bra för Sveriges säkerhet att det finns en bred politisk samsyn i omvärldsanalysen och om försvarets inriktning. Vi har drivit på för att försvarsberedningen skulle tillsättas och jag har i beredningen sökt medverka till den brett förankrade rapport som vi har lagt fram.

 Vårt arbete har varit konstruktivt där framförallt de 6 partier som nästan utan avvikande meningar står bakom rapporten har bidragit. Två partier sticker ut och möts i uppfattningar som jag är övertygad om skulle öka osäkerheten i Europa om de skulle vinna gehör, dvs ökad nationalism, upplösning av EU och mindre internationellt samarbete i fredsinsatser och övningar. Spåren förskräcker.

 Sveriges säkerhet beror naturligtvis på god svensk diplomati och av att vi har ett rimligt starkt försvar, men också i hög grad av att vi bygger säkerhet tillsammans med andra goda demokratier i vår omvärld. Försvarsberedningen understryker detta mycket tydligt, och det är bra.

 Alla partier, V delvis undantaget, understryker vikten av ett ökat nordiskt samarbete på försvarsområdet. Det är också uppenbart att ju närmare man vågar eller vill samarbeta med andra, ju effektivare kan försvarsbudgetens pengar utnyttjas.

 Försvarsberedningen slår helt korrekt fast att det som ytterst sätter gränser för det nordiska försvars- och säkerhetssamarbetet är att Sverige inte kan åta sig några försvarsförpliktelser. Centerpartiet menar att det är uppenbart att Sverige, vilket Finland återkommande har gjort, bör analysera sina militära samarbeten med andra länder, eftersom dessa är mycket betydelsefulla för vår säkerhet och eftersom det skett så oerhört stora förändringar i vår omvärld de senaste decennierna. Denna uppfattning har vi tydligt drivit inom och utom försvarsberedningen.

 Är våra militära samarbeten framväxta till full optimalitet idag eller ej, hur har de utvecklats och hur bör de utvecklas framåt, eller ej,  detta bör analyseras på ett kvalificerat sätt.

 Den förra försvarsberedningen föreslog också 2008 detta i bred enighet, endast V var emot. 2013 års försvarsberedning slår nu  fast betydelsen av ett utvecklat och fördjupat nordiskt samarbete, och framhåller också att det nordiska samarbetet inte kan ses isolerat från andra samarbeten inom t ex. EU och Nato.

 Sedan fortsätter beredningen: ”Som ett led i att klargöra vilka prioriteringar Sverige bör göra gällande i det nordiska samarbetet är det viktigt att utvärdera hur Sveriges försvarspolitiska samarbete i Norden, inom EU, med Nato och andra berörda fora, kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.”

 Det är ett viktigt konstaterande och jag hoppas att analysen äntligen kan genomföras, kanske redan i försvarsberedningens kommande nya uppdrag. Sverige fördjupar alltmer sina militära samarbeten och det behövs bra underlag som kan bidra till en fördjupad försvarsdebatt i Sverige.

 En mycket viktig del av rapporten är analysen av Ryssland där beredningen tydligt beskriver den oroande utvecklingen, och att läget idag är mer komplext och svårförutsägbart.  Samtidigt konstaterar beredningen att situationen i vår nära omvärld ändå präglas av stabilitet, dialog och samarbete.

 Går dessa två konstateranden ihop? Ja, det menar jag, och jag har aktivt arbetat för att beredningen både skulle beskriva den auktoritära och repressiva utveckling som sker i Ryssland, men också t ex den växande handeln mellan Ryssland och EUs länder där energitransporterna i hög grad sker i Östersjön. Naturligtvis måste denna helhet fortlöpande följas, men sätter vi situationen i Norden och Östersjöregionen i förhållande till världen i sin helhet tycker jag att vår beskrivning är relevant.

 ag vill också lyfta fram att beredningen också diskuterar sårbarheten i samhället i stort och vår civila krisberedskap, som behöver utvecklas med bättre samutnyttjande av civila och militära resurser. Vi har ingående diskuterat Sveriges ökade sårbarhet och lägger förslaget att en rimlig ambition avseende säkerhet för samhällsviktig infrastruktur och försörjningssäkerhet vid extraordinära händelser. Låt oss inte glömma att Sverige idag är ett av Europas mest importberoende länder vad gäller mat.

Bred samsyn i försvarsberedningen viktigt för Sverige!

Idag presenterar Försvarsberedningen sin omvärldsanalys. Centerpartiet anser att försvars- och säkerhetsfrågorna är mycket viktiga för Sverige och vi tror på värdet av att om möjligt ha en bred samsyn om dem.

 Uppgiften denna gång har varit svårare och mer komplicerad jämfört med de förra rapporterna, anser jag, eftersom omvärldsanalysen varit känsligare och de olika partiernas positioner lite mer oförutsägbara.

 Mot den bakgrunden är det bra att 6 partier kunnat finna en samsyn i omvärldsanalysen, låt vara att Folkpartiet som vanligt skrivit en avvikande mening om Nato och lite annat. Arbetet i beredningen har varit konstruktivt och Centerpartiet har fått gehör i viktiga frågor enligt nedan.

Att V och SD skiljer ut sig med rätt likartade synpunkter är tyvärr ingen överraskning, man vill ha ett mer nationellt präglat försvar, återgång till värnplikt och till mindre svenska fredsinsatser och mindre samarbete med andra goda demokratier. Detta skulle försämra Sveriges säkerhet, anser jag.

 Viktiga delar i rapporten:

 

• Utvecklingen i Ryssland är oroande i olika avseenden och osäkerheten har ökat jämfört med 2007. Utvecklingen går i en auktoritär och repressiv riktning och försvarsbudgeten ökar starkt efter 1990-talets kraftiga minskning.
• Samtidigt präglas Norden och Östersjöregionen sammantaget av stabilitet, dialog och samarbete. Ur ryskt perspektiv är Östersjön en vital transportled för handel med främst energi. Störningar i detta transportflöde är inte önskvärt ur vare sig rysk eller EU-synvinkel.
• De förväntade miljö- och klimatförändringarna är en avgörande utmaning för vår jord. Omvärldsförändringarna går idag snabbare och utvecklingen är än mer komplex och svårförutsägbar.
• Sveriges säkerhet beror av att vi har ett rimligt starkt försvar, samt att vi solidariskt bygger säkerhet tillsammans med andra goda demokratier i vår omvärld. Det är viktigt att EU stärks som en säkerhetspolitisk aktör, och att samarbetet med Nato fortsätter att utvecklas inom ramen för det svenska partnerskapet. Den solidariska säkerhetspolitiken ska vara grunden för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
• Det nordiska samarbetet är av stor vikt för Sverige och bör fördjupas – både civilt och militärt. Ett fördjupat nordiskt samarbete stärker både det nationella försvaret som förmågan att genomföra insatser i och utanför närområdet.
• Det är viktigt att utvärdera hur Sveriges försvarspolitiska samarbete i Norden, inom EU och med Nato kan utvecklas. Detta bör ske i särskild ordning. Det är en framgång för Centerpartiet att försvarsberedningen nu åter uttalar detta.
• Det svenska deltagandet i FN-ledda fredsinsatser bör öka, också det en profilfråga för Centerpartiet.
• Möjligheterna bör undersökas till ett fördjupat försvarssamarbete med Estland, Lettland och Litauen.
• Sveriges samlade förmåga att motstå och hantera allvarliga olyckor, kriser och hot som föranleder höjd beredskap bör öka. Förmågan att samutnyttja militära och civila resurser bör öka.
•  En viktig del av samhällets samlade beredskap är möjligheten att vid en allvarlig kris kunna säkra samhällsviktig infrastruktur och säkerställa tillräcklig försörjning med strategiska förnödenheter, som t ex livsmedel. En rimlig ambition avseende detta bör utredas.
• Hanteringen av hoten och riskerna inom informations- och cybersäkerhetsområdet bör ses över.

Kontakt Staffan Danielsson: tel 0703-22 81 99

Försvarsberedaren: Viktigt med bred samsyn i försvars- och säkerhetspolitiken!

Här är ett uppsnappat blogginlägg från den rätt nystartade rätt anonyma försvarsbloggen Försvarsberedaren!

Det kommer snart att publiceras i sin helhet av pseudonymen Staffan Danielsson.

Åren går fort, i politiken och generellt.

Kontinuiteten från de två föregående försvarsberedningsrapporterna 2007 och 2008 består av Allan Widman och Staffan Danielsson, samt av nuvarande huvudsekreteraren Tommy Åkesson och av sakkunnige Ola Hedin från försvarsdepartementet.

Försvarsberedningen har idag denna sammansättning.

Försvars- och säkerhetspolitiken är viktig för Sverige. Det är också ett område där det är av stort värde med en bred samsyn i riksdagen och Centerpartiet har alltid arbetat för detta, så även denna gång.

Därför är det bra att riksdagens partier genom försvarsberedningen bereds tillfälle att gemensamt i regeringens försvarsberedning analysera omvärlden och senare försvarets inriktning.

Alternativet, att med några rösters övervikt byta omvärldsanalys och inriktning för försvaret när riksdagen skiftar majoritet, förskräcker.

Arbetet denna gång har varit mer komplicerat och svårförutsägbart än förra gången. Men diskussionerna har varit konstruktiva, och kombinationen av politiker och sakkunniga/experter är befruktande. Vad resultat har blivit torde inom kort presenteras på en presskonferens i Rosenbad.




 

Ökad försvarsbudget och Natoanalys..?!

Folk och försvar i Sälen börjar på söndag.
Jag skriver på SvD Brännpunkt några möjligen brandfacklor i frågor som jag tänker lyfta i Sälen och jag hoppas blir debatterade.
Jag kritiserar de båda stora partiernas passivitet i en fråga så här, vilken..?:
"De båda stora svenska partierna passar i frågan och deras gemensamma passivitet verkar leda till att ingen sådan analys kommer att genomföras. De bär därmed ett stort ansvar för att omvärldsanalysen och därmed försvarsdebatten och det kommande försvarsbeslutet kan komma att vila på en osäker grund. "

Tillagt 10 jan: Ewa Stenberg skriver i DN om ÖB, försvarsministern m fl ( bl a mig) angående hur länge Sverige kan försvaras. KDs Mikael Oscarsson ger sitt stöd till mitt krav om en förutsättningslös utredning av avd ett NATOmedlemskap skulle innebära för Sverige.

Behövs försvarsberedningen?

Min f.d kollega i försvarsutskottet Rolf K. Nilsson (M) har aldrig gillat försvarsberedningen, och ondgör sig ånyo över dess existens i ett blogginlägg. Han vill istället se en stående expertgrupp och behandling via regering och riksdag i vanlig ordning.

Johan Victorin på krigsakademins blogg Försvar och Säkerhet resonerar kring försvarsberedningen utifrån en positiv ingång. Även Wilhelm Agrell och Annika Nordgren Christensen skriver om beredningen i Officerstidningen.

Både Rolf K. Nilsson och jag är väl "jäviga" i frågan, han som dåvarande ledamot i försvarsutskottet men inte i beredningen och jag som ledamot i båda.

Med Rolfs resonemang torde väl de flesta statliga utredningar kunna underkännas av samma skäl, de omfattar inte hela riksdagsutskott utan består ofta av personer från varje politiskt riksdagsparti.

Tyvärr kan inte "alla" vara med i statliga kommittéer och beredningar. Ändå har nu försvarsberedningen växt, från 7 ledamöter 2007 och 2008 till 12 ledamöter 2012. Ökningen beror på att de två stora partierna på senare tid fått med 2 extra ledamöter vardera i utredningar och beredning utöver den ledamot som varje parti har. Det kanske är bra men det kanske inte underlättar effektiviteten och dialogen om man blir alltför många (det finns ju också sekreteriat (3 st) och representanter för departement och myndigheter (7 st). Och vad är bäst, en för varje parti oavsett storlek eller också viss proportionell tillsättning?

Däremot är det klart positivt att de två stora partierna tillfört tung utrikespolitisk kompetens i beredningen genom ordf. och v.ordf i utrikesutskottet.

Jag gillar alltså att riksdagens partier tillsammans med regeringen gör en gemensam omvärldsanalys och sedan också söker landa denna i konsekvenser för försvarets utformning. Frågan om vårt försvar och säkerhet är så central att det har ett stort värde att ha gemensamma referensramar och att försöka hitta en så bred samsyn som möjligt, både i analys och i försvarets utformning och storlek.

Därför tillsattes efter andra världskriget regelbundet försvarskommittéer inför de femåriga försvarsbesluten, bestående av en från varje parti skulle jag tro. Från 1990-talet förändrades detta så att försvarsberedningen tillsattes istället.

Rolf K. Nilssons modell med expertgrupper som gör bedömningar och lägger förslag som sedan direkt går till riksdagen tycker jag är sämre än att de folkvalda själva deltar i utredningar och beredningar i särskilt viktiga frågor. Däremot ska ju alltid myndigheters och experters analyser och förslag tillföras beredningsarbetet inför riksdagsbeslut, från t ex Försvaret, MUST och FOI.

Att tillsättandet av kommittéer och beredningar innebär att t ex försvarsutskottet i sin helhet inte är med är ett faktum, och jag kan förstå kritiken. Men, som sagt, försvarsutskottet är 17 ledamöter och många suppleanter, och när frågor behöver analyseras och processas behöver det ibland ske i mindre grupper. Självfallet är det viktigt att arbetet bedrivs så transparent som möjligt och att resultatet presenteras så att alla har samma referensramar inför den fortsatta behandlingen.


 

Ska JAS Gripens uppgradering utredas på nytt?

Det pågår en livlig debatt om det svenska försvaret på de anonyma försvarsbloggarna och i Svenska Dagbladet, framförallt, men även i andra riksmedia.

Det är bra att försvarsfrågor diskuteras!

Ett inlägg från en FOI-analytiker på SvD Brännpunkt är ett bra exempel på varför det är så viktigt att försvarsberedningen analyserar Sveriges militära samarbeten utifrån olika aspekter, inte minst vad gäller hur långt det samarbete i Norden som "alla" förespråkar kan drivas givet nuläget och var gränserna går, men även hur olika framtida handlingsalternativ kan påverka resursavvägningen mellan olika försvarsgrenar. Självfallet ska analysen ske utifrån olika framtida handlingsalternativ och vad de innebär för försvarets inriktning.

En del av debatten sker mellan besvikna försvarsbloggare och SvDs ledarsida om att alliansens försvarsbudget är alltför knapp relativt hur stor den borde vara. Detta kan givetvis alltid diskuteras, och även jag har ju tydligt redovisat att i det finns en hel del som talar för att budgetnivån borde höjas i kommande inriktningsbeslut, vi får se var försvarsberedningens analyser landar.

Jag borde kanske inte blanda mig i debatten om moderaternas "svek", som SvDs P J Anders Linder framställer det. Men ändå, någon synpunkt.

P J Anders Linder skriver om 2004 års "olyckliga" försvarsbeslut, och det är riktigt att riksdagsdebatten då fördes i ett högt tonläge från framförallt M som kanske inte helt korresponderade med den faktiska skillnaden mellan de rödgröna och den allians som höll på att formas.

Jag vill minnas att skillnaden handlade om 400 mkr det första budgetåret, samt att Arvidsjaurs verksamhet inte skulle läggas ned. Den omfattande nedläggningen i övrigt av många garnisoner hade ett brett stöd i riksdagen, och jag vet inte om Linder menar att ett antal av dessa borde funnits kvar?

Efter regeringsskiftet 2006 visade det sig att de rödgröna med S i spetsen ändå hade "bjudit till" 2004, eftersom de rödgröna budgetarna i opposition visade sig ligga runt 2 miljarder kr lägre än alliansens försvarsbudget. Först under Håkan Juholts korta ordförandetid ökade S plötsligt på sin budget med 2 miljarder upp till alliansens nivå, medan V och MP fortfarande vill skära ner med denna summa. Denna "Juholteffekt" har knappast noterats men är förvisso anmärkningsvärd.

Ser man den positivt är det bra att S så plötsligt kunde lägga till 2 miljarder! Ser man den negativt är det anmärkningsvärt att S la sig så platt för V och MP i de rödgröna budgetarna 2006 till 2010.

Socialdemokraternas kraftiga höjning av sin försvarsbudget innevarande budgetår kan möjligen indikera att det kan finnas utsikter för att även försvarsberedningens analyser kan röra sig i samma riktning, vi får som sagt se.

Försvarsbloggaren Wiseman - kanske med särskilda kunskaper om stridsflyget - kritiserar i ett inlägg på SvDs ledarblogg regeringens förslag att anskaffa 40-60 JAS Gripen EF utan att enligt honom anslå tillräcklig finansiering. (Han är dock i grunden positiv till att JAS Gripen ska uppgraderas).

Han menar att regeringen inte lyssnar på ÖB och att man agerar innan försvarsberedningens omvärldsanalyser är klara.

Visst är regeringens förslag vad gäller antalet JAS Gripen lägre än vad ÖB har föreslagit (40-60, där jag förespråkar 60, istället för ÖBs 60-80). Men Försvarsmakten och ÖB har efter genomgripande analyser kommit fram till att det är JAS Gripen-systemet som ska uppgraderas och utgöra vårt stridsflyg åtminstone fram till ca 2040, och här delar regeringen helt ÖBs uppfattning. (ÖBs och regeringens intervall möts också, som framgår, i siffran 60. Vi får se var försvarsutskottet kommer att landa.)

Här har också regeringen stöd av en bred riksdagsmajoritet, som vid flera tillfällen uttalat att man förväntar sig att regeringen i närtid återkommer med förslag till riksdagen om JAS Gripens uppgradering. Vid riksdagens beslut om att på oppositionens förslag tillsätta en luftförsvarsutredning för tiden efter år 2040 markerades det också tydligt att en grundförutsättning i det arbetet skulle vara den uppgradering av JAS Gripen som riksdagen ska besluta om.

Skulle, som Wiseman möjligen menar, frågan om JAS Gripens uppgradering börja analyseras på nytt av försvarsberedning och/eller luftförsvarsutredning, skulle beslut i frågan skjutas flera år framåt samtidigt som den industri som tillverkar planen skulle leva i osäkerhet och Schweiz likaså.

Jag anser att detta vore olyckligt ur flera aspekter och står helt bakom den tidsplan som regeringen och en bred riksdagsmajoritet har lagt fast. Det innebär också att jag har fullt förtroende för de noggranna analyser som försvarsmakten och ÖB har gjort och som utgör grunden för kommande beslut om JAS Gripens uppgradering.













 

Kan vi försvara oss?

Kungliga Krigsvetenskapsakademien har flerhundraåriga rötter och består av ca 400 ledamöter som analyserar och diskuterar försvars- och säkerhetspolitik.

Jag har efter att tidigare ha ögnat nu ordentligt läst igenom akademiens rapport "Kan vi försvara oss?" av Björn Anderson m fl, inom ramen för projektet Svensk säkerhet efter 2014.

Rapporten är på 115 sidor och mycket läsvärd. Den torde kunna beställas på info@kkrva.se.

Sammanfattningen finns här.

Jag tycker att den är en alldeles utmärkt genomgång av försvarets radikala omvandling mellan ca 1988 och idag, samt av de utmaningar som Sverige och försvaret står inför.

Rapporten analyserar sakligt mycket viktiga vägval, och tar tydlig ställning i många frågor samt pekar även på vad som behöver analyseras.

Centerpartiet driver som bekant på för att Sveriges militära allianser ska analyseras, och Natofrågan specifikt. Vikten av detta underbyggs med all önskvärd tydlighet av rapporten.

Rapporten borde vara ett viktigt underlag i försvarsberedningens kommande arbete!

Om försvar, försvarsberedning och militära samarbeten!

Så har då äntligen den försvarsberedning tillsatts, som Centerpartiet länge efterlyst.

Direktiven är kortfattade, men ger utrymme för att beredningen - om intresse finns - kan analysera också Sveriges militära samarbeten. Centerpartiet anser ju att det vore mycket naturligt att göra så eftersom omvärlden har förändrats i så hög grad de senaste decennierna, och vi kommer självfallet att driva den frågan i beredningen. Visst kan M och S (m. ev fl.) gå emot detta, men ärligt talat ser jag inte argumenten för det. Hur Sveriges militära samarbeten har utvecklats, hur de fungerar och hur de bör utvecklas eller ej och hur det påverkar vår försvarsförmåga och försvarsbudgetens effektiva utnyttjande är mycket relevant att få analyserat och belyst och sedan diskuterat så brett som möjligt. Alternativet, att sticka huvudet i sanden och avstå från alla sådana analyser, känns mycket passivt.

Det förs också redan en intensiv debatt om försvarsbudgetens storlek efter år 2015, med anledning av ÖBs larmsignalser. Först omvärldsanalys och analys av konsekvenserna om nuvarande försvarsbudget bibehålls, har jag sagt. Men jag har heller inte uteslutit att försvarsbudgeten kan behöva höjas, behoven är stora och Sverige har halkat efter de nordiska länderna.

Alla partier uttalar sig positivt om ett ökat samarbete med de nordiska länderna på försvarsområdet. Det är bra. Och det är alldeles uppenbart att vår försvarsbudget kan utnyttjas allra effektivast ju närmare vi vill och vågar att samarbeta med andra västliga demokratier, och särskilt med våra grannländer. Och visst torde det bli kostsammare och kräva mer ju mer allena vi står.

Faktum är också att det som begränsar möjligheterna till att utveckla det nordiska samarbetet är just att länderna skiljer sig åt vad gäller sina militära samarbeten.

Sverige är ett stort land i Norden, men rätt litet i många andra jämförelser. Att vara militärt alliansfri innebär krav på att ha alla relevanta militära förmågor och och ett försvar som är "tillräckligt stort". Mycket talar för att detta torde kräva en större försvarsbudget än idag.

Men skulle inte ett ev Natomedlemskap också kräva en större försvarsbudget, det räcker väl inte med att budgetpengarna kan utnyttjas effektivare? Tja. det här vore intressant att få analyserat. Visserligen har Nato ett riktvärde på 2,0 procent av BNP till försvaret jämfört med Sveriges ca 1,2 %. Men många Natoländer ligger beständigt lägre, t ex Tyskland på 1,3 %.

Jag har också sagt att skillnaden för Sverige mellan att vara det mest aktiva landet i Natos partnerskap för fred eller att bli medlem inte längre är så dramatisk. Vi omfattas redan av EUs två solidaritetsparagrafer som rätt mycket påminner om Natos § 5, och vi har ensidigt utsträckt vårt åtagande även till Norge och till Island.

Vi får se hur modig och verklighetsinriktad den kommande försvarsberedningen kommer att bli, med analyser enligt ovan som självklart ska relateras till värdet av vår militära alliansfrihet i olika avseenden.

Uppenbart är att den kommer att bli väsentligt större än de hittillsvarande, som bestått av 7 politiker, en från varje riksdagsparti. Ibland har partiet med ordförandeposten haft en extra, dvs 8. Därtill en del sakkunniga från olika myndigheter och departement.

Nu blir det nästan ett tre fjärdedels försvarsutskott som ska tillsättas, eftersom de två stora partierna vardera ska ha 2 extra ledamöter, vilket ger totalt 12 stycken. Tydligen har denna princip - som inte gällde under 1900-talet vad jag vet - etablerats på senare tid, i t ex den stora socialförsäkringsutredningen.

Jag hoppas att den nya beredningen ska arbeta väl och med stor öppenhet, och förhoppningsvis komma fram till en bred samsyn i omvärlds- och andra analyser.

Jag gratulerar försvarsutskottets vice ordförande Cecilia Widegren till  utmaningen och förtroendet att leda beredningen, vilket känns bra då hon har goda förutsättningar för detta! Det åvilar dock ett betydande ansvar hos varje ledamot i beredningen!

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/f%F6rsvar" rel="tag">försvar, http://bloggar.se/om/nato" rel="tag">nato, http://bloggar.se/om/f%F6rsvarsberedning" rel="tag">försvarsberedning

Rysk general driver Finland till Nato, eller tvärtom?

Generalstabschefen i Rysslands försvarsmakt, Nikolaj Makarov, besöker Finland och Sverige.

I Finland uttryckte han sig mycket rakt på sak i en lite Kalla Kriget liknande retorik. Några länkar här och här och här och här.

Ryssland ska alltså kunna förlägga stora militärförband nära Finlands och de baltiska staternas gränser och hålla omfattande militära övningar. Men inte Finland, "vem förbereder sig Finland att strida mot", frågar sig general Makarov.

Motfrågan är given, "vem förbereder sig Ryssland för att strida mot"?

Jag tycker att Makarovs och därmed ryska försvarsmaktens uttalanden är anmärkningsvärda. Vi får se vad han säger när han besöker Sverige.

Kommer hans uttalanden att få åsyftad effekt, att Finland avlägsnar sig från samarbete med Nato och istället närmar sig samarbete med Ryssland...

Eller blir hans uttalanden contraproduktiva...

Nog behöver Sverige analysera sina militära allianser, vilket Centerpartiet vill. Få se var regeringen - och S - landar.

Tillagt: Även SvD kommenterar.

SvD Brännpunkt: Sverige och Nato

Jag summerade i ett blogginlägg igår vad jag tidigare sagt och skrivit om Sveriges militära allianser.

Idag skriver jag tillsammans med Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren på SvD Brännpunkt inför Natos toppmöte i Chicago.

"Centerpartiet vill därför snarast se att försvarsminister Karin Enström tillsätter den utlovade försvarsberedningen och ger den i uppgift att påbörja en förutsättningslös analys av vår omvärld och av Sveriges framtida försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Frågan om ett svenskt Nato-medlemskap bör vara en del av denna analys."

"Vårt nära samarbete med Nato har i mångt och mycket tillkommit utan någon bredare diskussion kring frågan vare sig inom politiken eller i den övriga samhällsdebatten. Nu anser Centerpartiet att dessa tysta närmanden har kommit till vägs ände."

"Vi utgår från att ytterligare närmanden till Nato inte sker förrän analyser gjorts, en bred debatt har förts och förhoppningsvis en bred samsyn har uppnåtts i frågan."

Analysera Sveriges militära samarbeten!

Folk och Försvar arrangerade förra veckan en debatt inför Natos toppmöte i Chicago, och vad Sverige borde framföra där. Försvarsminister Karin Enström deltog, och jag ingick sedan i en panel med Peter Hultqvist (S), Cecilia Widegren (M) och Bodil Ceballos (MP.

Mitt inlägg var rakt och tydligt, tyckte jag nog, se nedan. Jag har tidigare ofta förespråkat nödvändigheten av att Sverige analyserar sina militära samarbeten, även med Nato, eftersom så stora omvärldsförändringar har skett de senaste decennierna och sedan andra världskriget..

I september 2011 skrev jag denna debattartikel på SvD Brännpunkt. I maj förra året arrangerade Centerpartiet och Folk och Försvar ett seminarium på samma tema. Och tidigt 2010 förde jag samma resonemang.

Inlägg den 10 maj inför Natos toppmöte i Chicago:

"Sverige, och Finland, är militärt alliansfria länder. Samtidigt har båda länderna genom EU-medlemskapet åtagit sig att skydda andra länder om de attackeras, och vi åtnjuter själva samma skydd, genom EUs dubbla solidaritetsklausuler. Sverige har därtill ensidigt uttalat solidaritet även med Norge och Island om de skulle drabbas av en katastrof eller ett angrepp.

Sverige samarbetar nära med de västliga demokratiernas samarbetsorganisation Nato i dess Partnerskap för fred, men det är inte aktuellt att Sverige skulle utsträcka sin solidaritet även till USA och Canada genom ett medlemskap i Nato.

Finlands president Sauli Niinistö var nyligen i Sverige och beskrev då Sveriges och Finlands relation till Nato som ”så nära det är möjligt utan ett fullt medlemskap”. För att citera mig själv så har jag sagt att skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet i i PFF eller att överväga ett medlemskap inte längre är så dramatisk.

Centerpartiet har rätt länge hävdat att det är dags för Sverige att genomföra en omvärldsanalys inför nästa försvarsbeslut. Det uppdraget arbetar försvarsministern nu med, vilket är bra.

Centerpartiet anser vidare att omvärldsanalysen också ska innefatta en analys av Sveriges militära samarbeten, även det med Nato. Här tvekar gåtfullt nog de båda största partierna, jag hoppas att de tänker om.

Finland har utan någon dramatik gjort flera sådana analyser. Enorma omvärldsförändringar har skett de senaste decennierna; Sovjetunion har upplösts och det kalla kriget är slut, De baltiska och centraleuropeiska länderna har anslutit sig till både EU och Nato och Sverige är medlem i EU.

Den tekniska utvecklingen gör Sverige alltmer beroende av nära internationellt samarbete. Försvarsmateriel blir alltmer kostsammare och mer tekniskt avancerade samtidigt som många länder nu minskar sina försvarsanslag. Det blir svårare för ett litet land att upprätthålla hela bredden av förmågor.

Det svenska försvarsanslaget skulle kunna användas effektivare om vi skulle samarbeta betydligt närmare med de nordiska länderna om försvarsmateriel, utbildning och övningar m.m. Den militära alliansfriheten sätter här upp gränser som innebär kostnader. Även detta, och var gränserna går, är viktigt att analysera.

Sverige samarbetar allt närmare med Nato utan att någon analys kring detta egentligen har gjorts. Om ytterligare steg tas närmar vi oss ett medlemskap, vilket skulle vara en stor förändring av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. En sådan eventuell förändring måste föregås av en noggrann analys och av en bred och folklig samhällsdebatt.

Centerpartiet ser det därför som mycket angeläget att Sveriges militära allianser nu förutsättningslöst analyseras, gärna som del av den omvärldsanalys som ska göras. Motsätter man sig detta tar man på sig ett betydande ansvar för att en viktig debatt kan utebli."