Mönster och iakttagelser i svensk politik 1900-2018!

Några mönster och iakttagelser i svensk politik sedan 1900.

Baserade på Per T Ohlssons utmärkta bok Svensk Politik.

En listning av viktiga skeenden i svensk politik 1800-2018har jag gjort i ett tidigare blogginlägg.

1.     

 1.    1.  Liberalismen växte fram som en vänsterrörelse. De två första decennierna på 1900-talet drev liberala vänsteregeringar med stöd av socialdemokraterna, och även vartefter av dåtidens moderater, igenom rösträtt för alla över 18 år.

2.       2. Socialdemokraterna började dominera svensk politik på 1920- och 1930-talen. Deras hegemoni varade i 44 år från 1932, och består delvis än. När de lägger band på sin planhushållning och socialism och är pragmatiska går det bäst för dem. Löntagarfonderna var ett sänke och drevs obegripligt långt och länge, infördes 1983, avskaffades 1993 och är helt inaktuella. Även i krigsslutet och några år drev man på för planhushållning.

3.       3. Socialdemokraterna har länge varit det regeringsbärande partiet och har genom åren agerat med stor skicklighet och har nått enorma uthålliga valframgångar. Man har också ibland haft tur (lotteririksdagen, invasionen i Tjeckoslovakien, Gustav 6 Adolfs död mm). Och man har haft stor fördel av att mittenpartierna oftast lutat och lutar åt vänster.

4.       4. Socialdemokraterna har alltså gärna tagit hjälp av ett eller flera mittenpartier (Bondeförbundet/C, FP/L och på MP som en tid var lite mittenriktat). S regerade med gott stöd av Bondeförbundet på 1930-talet och 1950-talet och delvis på 1960-talet (Gunnar Hedlund) samt 1994-98 och från 2018. FP samarbetade med S tidigt 1900-tal samt 1973-76 och 1978-79  och delvis 1989-90 och senare och från 2018. Hade C och L valt samarbete åt höger hade det varit borgerliga regeringar på 1930-talet, 1950-talet och från 2018.

5.       5. Det är slående i Per T Ohlssons historiebeskrivning hur starkt fokus hela tiden är på socialdemokraterna och deras ledande företrädare. Av naturliga skäl eftersom de regerat Sverige så mycket. Ett visst fokus är på liberalerna (främst för 100 år sedan) och en hel del fokus på BF/Centerpartiet. Allmänna Valmansförbundet/Högerpartiet/(Nya)Moderaterna tar dock märkvärdigt lite plats, eller inte, beroende på att de oftast varit lite offside i opposition. Det är Arvid Lindman, Gösta Bohman, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt som får en del utrymme.

6.       6. Reinfeldt är den mest framgångsrike av dessa, genom att möta socialdemokraterna med deras egen medicin, att anpassa sig till mitten och få med sig mittenpartierna. De borgerliga regeringsåren är dock tillfälliga undantag från huvudregeln, socialdemokraterna styr med stöd från kommunisterna senare delen av 1900-talet och därutöver återkommande med stöd från mittenpartierna.

7.       7. Mot denna bakgrund kan det inte ses som överraskande att Socialdemokraterna, och MP, regerat Sverige från 2014 och återigen från 2018, med hjälp av Decemberöverenskommelsen (DÖ) och främst mittenpartierna. Hur det blir 2022 återstår att se. Kanske ställs ett rödgrönt samarbete med 4 partier mot ett liberalkonservativt samarbete som kan få stöd av SD. Utgången blir mycket oviss. Det ser just nu inte bra ut om man vill se ett allianssamarbete efter valet 2022. Möjligen kan ett val av Nyamko Sabuni till L-ledare driva i den riktningen, men ny partiledare kan mycket väl bli Erik Ullenhag bli vilket minskar chanserna.

8.      8.  Intressant att notera är att Per Albin Hansson (S) redan under krigsåren trivdes så bra som statsminister i en samlingsregering att han funderade över en typ permanent s-regering och en (kanske liberal eller konservativ) opposition som bara opponerade i olika sakfrågor. Kanske lite profetiskt med tanke på åren från 2014. Intressant är också att högerledaren Jarl Hjalmarsson 1959 försiktigt sonderade en sammanslagning M och FP. Mer välkänt är naturligtvis att det fanns långt gångna planer på 1970-talet att slå samman de både mittenpartierna, vilket dock CUF och C satte stopp för, trots Fälldins starka engagemang.

9.      9.  Folkomröstningen om EU gav en knapp ja-seger den 13 nov 1994, med 52,3 % mot 46,8 %. Per T Ohlsson förbiser här den avgörande faktorn till att det blev ett ja, nämligen böndernas (LRFs) och Centerpartiets helt avgörande roll. Bland bönder och Centerpartister var lika många, eller mer, emot än för. Trots detta tog både LRF och C ställning för ett ja, och kampanjade för det. LRF hade inget annat val. I slutet av 1980-talet hade man kastat in handduken och gjort spårbyte, vilket gjorde att 6 av riksdagens 7 partier (MP undantaget) beslutade om en radikal avreglering av jordbruket i 1990 års jordbrukspolitiska beslut, Omställning 90. Efter en övergångsperiod på 5 år skulle tullskydd och regleringar avskaffas i ett ultraliberalt tänkande, vilket skulle kastat det svenska jordbruket ut i kaos och konkurser. LRF tvingades därför att stödja ett svenskt EU-medlemskap vilket ju skulle återföra Sverige in i en reglerad jordbrukspolitik med fortsatt tullskydd. Hos Centerpartiet vägde det över för ett ja sedan LRF tog ställning. Hade LRF och C kampanjat för ett nej hade folkomröstningen säkert med bred majoritet, som i Norge, resulterat i ett nej.

1     10. Det finns de som tror att Centerpartiet blev det dominerande borgerliga partiet på 1970-talet på grund av sitt kärnkraftsmotstånd. Detta är fullständigt fel, C hade redan 19,9 % i valet 1970 och fick 25,1 % 1973, då kärnkraften knappast fanns på den politiska kartan. I valet 1976 spelade kärnkraften en stor roll och kanske bidrog det till att C då höll ställningarna. Det fick dock Thorbjörn betala mycket dyrt för när han tvingades kompromissa sina kategoriska utfästelser om bl a kärnkraftverket i Barsebäck. Och sedan började för Centerpartiet en lång dags färd mot natt när man fick karaktären av ett känsloladdat enfrågeparti, man smalnade av och hur rätt man än kanske hade så rasade C på 22 år från 24,1 % till 5,1 % 1998.

1    11. Jag oroas lite över paralleller i dagens politiska situation när C åter känsloladdat är mycket anti något, hur rätt man än kanske har, vilket riskerar att dra fokus ifrån partiets samlade politik. Det har heller inte alltid betalat sig i opinionen när C har samarbetat med S, men kanske är idag tiderna annorlunda.

1     12. Jag tror att Sverige måste gå med i Nato inom få år och också gör det. Vi är nästan med och teknisk och annan utveckling gör att Sveriges trygghet kräver ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Det har varit mycket betydelsefullt att både M, C och KD på 2000-talet tagit tydlig ställning för ett svenskt Nato-medlemskap, och där har även jag spelat en liten roll som Centerpartiets försvarspolitiska talesperson under 8 år.

1     13. S, V och MP kritiserade starkt regeringens öppning för signalspaning i luften som genomfördes 2008 sedan C-ledamöterna Fredrik Federley och Annie Johansson (Lööf) fått igenom integritetsskärpningar. Efter 2014 har de rödagröna partierna gjort ytterligare öppningar för mera signalspaning, helt i strid med vad de sade 2007-2009, med Thomas Bodström (S) i spetsen. Detta har dock inte alls givit någon medial uppmärksamhet jämfört med den upphetsade debatten 2007-2008.

1     14. I mars 2004 lade Nya Moderaterna om sin skatte- och välfärdspolitik som ”det nya arbetarpartiet”. Bo Lundgrens skattesänkningar genomfördes ändå i stor utsträckning efter valet 2006.

1     15.  Striden om tjänstepensionen på 1950-talet, och folkomröstningen, var mycket jämn. Liksom vid folkomröstningen om kärnkraft lyckades politiska taktiker (främst S) att få till stånd 3 alternativ vilket gjorde att Socialdemokraternas linje vann i båda fallen. ATP (Allmän tilläggspension) infördes men var alltför generös och på 1990-talet stramades pensionssystemet åt så mycket att Sverige idag har pensioner på EUs nedre halva, vilket faktiskt är skamligt. Det ekonomiska nettot att leva på efter pension minus skatt plus bostadstillägg är typ lika stort för en garantipensionär som för den som arbetat i ett låglöneyrke hela livet, vilket inte är rimligt. Det måste löna sig att arbeta.

1     16. Socialdemokraterna valde runt 2017 att endast begränsat driva planhushållning och socialism.  Åren kring andra världskrigets slut drev man på igen men släppte det när folkopinionen oroades. (S och SKP införde 1946 en arvsskatt på 60 % som starkt kritiserades av oppositionen. Den togs bort 1959.) Under framförallt 1980-talet kom ett nytt återfall när löntagarfonder skulle införas vilket bidrog till sämre opinionssiffror. Sedan Bildtregeringen och riksdagen 1993 avskaffade de löntagarfonder som faktiskt infördes 1983 har frågan varit död.

1     17. Regeringsdugligheten hos borgerliga regeringar, de få gånger de har fått chansen, har inte alltid imponerat. Bramstorps semesterregering (6 månader) 1936 gjorde inte mycket. De 4 (!) borgerliga regeringarna åren 1976 till 1982 var starkt splittrade i t ex kärnkrafts- och skattefrågorna, vilket tog mycket energi. Att regeringarna två mandatperioder i rad sprack säger tyvärr mycket. Även Bild-regeringen 1991-94 hade utöver en svår finanskris betydande inre motsättningar. Det lysande undantaget är naturligtvis regeringen Reinfeldt 1 åren 2006-2010.

1     18. Innan valet 1968 ville S avskaffa hyresregleringen. Mittenpartierna gick delvis emot och propositionen drogs tillbaka. (tyvärr..).

Vilken liberal seger för Annie Lööf!

Sydsvenskan är en av Sveriges stora liberala tidningar, och Heidi Avellan är en stark liberal röst i den.

Heidi Avellange rescenserar nu Annie Lööfs "memoarbok" och politiska ställning i mycket positiva termer:

"I tuffa tider suktar somliga efter en auktoritär ledare. Men modernt ledarskap bygger på lyhördhet, tydlighet och förmåga att kommunicera. Här levererar Lööf.

I allianssamarbetet kan ett starkt C stärka det liberala i M – åt andra hållet kunde C ta fram det bästa hos S. Och Stureplansgliringar till trots bär C med sig det viktiga perspektivet att Sverige är så mycket mer än Stockholm, så mycket mer än storstaden. Extra viktigt nu när hopplösheten sprider sig i glesbygd och rostbälten – och banar väg för ett otäckt skifte: Mot liberalism, demokrati, mångfald och öppenhet står den aggressiva nationalistiska populismen, misstron mot eliten, motviljan mot det pluralistiska samhället.

”Det är upp till mig och till andra politiska ledare att berätta varför den väg vi väljer är bättre än populisternas”, säger Lööf i sin bok.

Ett kvitto på framgång där är att hon lyckas få SD att se rött."

Detta är en rätt exempellös framgång för en partiledare för centerpartiet, att så hyllas i en ledande svensk tidning (L).

Heidi Avellange ställer sig också bakom Centerpartiets bild av sin politik som att det goda står emot det onda, en storseger även det!

Jag Gratulerar en stark och karismatisk partiledare till detta! Sydsvenskans bild förstärks ytterligare av Annie Lööfs starka förtroendesiffror bland partiledarna samt av att Centerpartiet uthålligt håller sina höga opinionssiffror på över 9 %.

Spännande forskningsprojekt Open Care; Sanandaji/Laakoma!

Ekonomerna och forskarna Tino Sanandaji​ och Erik Laakoma deltar i ett spännande forskningsprojekt om självorganiserande eller kooperativ vård, frivilliga nätverk där t ex sjukvårdsexperter delar med sig av information, s.k Open Care.
De vill gärna ha in exempel på detta i och kring vården, som handlar om sammanslutningar och självorganisering.
Har du exempel på sådana case så skicka in dem till dem, länk finns i blogginlägget;

Uppmärksammad av Egor Putilov.

"Egor Putilov" är ett känt varumärke sedan uppståndelsen kring hans rysslandskontakter och hans anställning på SDs riksdagskansli. Fokus gör en summering, och Alexander Fridback (Egor Putilov) svarar.
(Tillagt 19 februari: Jag upptäckte just att journalisten mm Jens Ganman intervjuar Egor Putilov på bloggen Det goda samhället för något år sedan.)

Putilov fick sluta hos SD, idag är han journalist på nättidningen Samhällsnytt, efterföljare till den SD närstående Avpixlat. (Han blev inte åtalad för något).

Jag har lärt mig de senaste dagarna om både SD-tidningar och vänsterrörelser (twitter leder ibland till det), jag länkade till en artikel som jag trodde gick till SDs nättidning Samtiden men som var Samhällsnytt.

Anledningen till denna uppräkning är att Putilov skriver i Samhällsnytt om "Vem är Staffan Danielsson". Det visar sig att vi har haft kontakt.

Här är min minnesbild. Jag söker ju alltid vara en öppen och transparent politiker.

1. Han skriver att vi träffades en halvtimme i riksdagscaféet 2013, och att han tog kontakt, han var asylhandläggare på Migrationsverket i Flen.
Jag har en lite dunkel minnesbild av att jag träffade någon om detta, det var säkert Putilov, men jag mindes inte hans namn när det senare blev känt.  Hans minnesbild är att jag inte lyssnade så mycket, jag har ingen vidare minnesbild men hoppas att jag lyssnade som jag brukar göra.

2. Putilov skriver att jag inte hälsade på honom i "riksdagens korridorer". Jag hälsar på de som jag har träffat och känner. Men mellan 2013 och 2016 är det tre år, jag träffar många ständigt och jag har uppenbarligen inte känt igen Putilov. Han kunde ju hälsat själv så hade vi inte behövt diskutera den frågan idag.

3. Däremot minns jag när namnet Putilov dök upp för mig, det var som han skriver när han började skriva om sina erfarenheter som asylhandläggare. Jag tyckte att det var intressant och fick kontakt med honom på Facebook.
När sedan "Putilovaffären" briserade så valde jag att avsluta kontakten på Facebook, en rätt naturlig reaktion.

Mattias Svensson rescenserar Tino Sanandaji. I Aftonbladet.

Bibliotekarier har vägrat att beställa Tino Sanandajis bok Massutmaning. Bokhandlare tvekar att ta in den. Vänstermedia har nonchalerat den. Jag anser den välskriven och betydelsefull.

Men den säljer ändå som smör i solsken. 

Borgerlig press har skrivit många erkännsamma  rescensioner, den har diskuterats i radio och TV.

Nu rescenseras den på Aftonbladet kultur av nyliberalen Mattias Svensson, med förflutet i tidningen Neo mm.

Han summerar i en respektfylld rescension att boken är imponerande, och han har med anledning av fakta i boken ändrat uppfattning i flera frågor. Han förtjänar stor respekt för det, det kräver mod och integritet och det visar Mattias Svensson att han har. 

Mattias Svensson ger Sanandaji en guldstjärna för sin rent folkbildande gärning. Han kritiserar naturligtvis några delar men rescensionen är närmast översvallande. Den slutar så här:

"Trots invändningarna som kan riktas mot resonemang och slutsatser, har Tino Sanandaji tagit fram ett gediget diskussionsunderlag på ett viktigt samhällsområde. De bästa passagerna i hans bok samlar mycket av vad som borde ha stått att läsa i en bred och orädd offentlig utredning redan för länge sedan. Massutmaning är en imponerande prestation."

Mattias Svensson nämner två dramatiskt laddade frågor där han ändrat uppfattning:

"1. Sverige kan i mindre omfattning än jag trott och hoppats öka hur många som kan asyl -och anhöriginvandra ens med önskvärda reformer på arbets- och bostadsmarknaden. 

2. Rika välfärdsstater har svårt att ta emot ens en liten andel av alla människor på flykt från fattigare länder. Om inte tidigare så blev det 2015 tydligt att svensk asylmottagning har ett kapacitetstak som är långt mindre än antalet människor som vill och kan komma hit."

Några rescensioner och intervjuer: 

Gunnar Wetterberg rescenserar positivt i DN (tyvärr betalvägg).

Sakine Madon rescenserar i VLT.

Hanna Marie Björklund rescenserar i Norrtelje Tidning.

Karin Sörbring gör en stor intervju med Sanadaji i Expressen.

Göteborgs-Posten anser boken viktig.

Johan Anderberg på Expressen Kultur välkomnar en gedigen forskningsgenomgång men ger också kritik.

Radions Studio Ett intervjuar Tino Sanandaji.

Tillagt 29 april: Sandro Scocco massakrerar boken i Aftonbladet.
Eli Göndör i Dagen menar tvärtemot att boken är en milstolpe.

Spännande bok av Tino Sanandaji imorgon!

Imorgon onsdag 1 februari presenterar nationalekonomen Tino Sanandaji sin bok MassUtmaning, om integration av nyanlända mm.
Jag och min moderata riksdagskollega Jan Ericson har bjudit in författaren till ett möte i riksdagen imorgon kväll, se nedan.

Expressens Anna Dahlberg har redan uppmärksammat boken i en ledare.

F.d debattchef på Dagens Samhälle Andreas Henriksson har skrivit att "Jag sätter en flaska skumpa på att det här kommer bli 2017 års mest inflytelserika bok i svensk samhällsdebatt”.

Så här presenteras Tino Sanandaji på wikipedia.

Han har satt svenskt rekord i crowdfunding för sin bok, och han har 55.000 följare på Facebook där han skriver mycket om migrationsfrågor. Han är kunnig och mycket noggrann och granskar gärna de felaktigheter och försköningar som ofta förekommer, och han uttrycker sig gärna drastiskt vilket kan uppfattas provocerande.

Detta provocerar mycket riktigt också många i åsiktskorridorens mittfåra som gärna söker stämpla honom som typ på gränsen till främlingsfientlig. Det är ju fel, han strävar efter att beskriva verkligheten som den är vilket också jag menar måste vara grunden för att kunna förändra den i avsedd riktning.

Jag tycker det är viktigt att diskutera integration och migration och ta del av analyser och slutsatser från både de vars analyser jag delar men också från dem som kan ha delvis andra ingångar. Jag har t ex med intresse läst Johan Norbergs och Fredrick Segerfeldts pamflett (närmast) Migrationens kraft från ca 2012 även om jag inte håller med om en del.

Att migrationsfrågorna alltjämt är mycket laddade är tydligt. Av anmälningarna att döma blir vi en hel del som tar tillfället i akt att lyssna till Tino Sanandaji, men intresset varierar väldigt mellan olika partier. Men så kan det ju vara ibland i olika frågor.

Kanske inbjudan till mötet ändå har väckt intresse för boken, som jag tror är intressant och läsvärd.

(Följ gärna Följ Staffan Danielsson på Facebook)



"Möte med Tino Sanandaji

Nationalekonomen och fil.dr. Tino Sanandaji är en kunnig och slagkraftig deltagare i migrationsdebatten som kan provocera. Han är aktuell med sin purfärska bok ”Massutmaning – Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”.

Han skriver: ”När bokprojektet påbörjades var den stora frågan flyktingkrisen. Den är huvudsakligen överspelad sedan Sverige kapitulerade inför verkligheten och började stänga gränserna. Jag har därför ändrat bokens fokus mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot.

Bokens slutsats är att samhällskostnaderna för sociala problem, exkludering, kriminalitet och antisocialt beteende är jämförbara med invandringens direkta kostnader. Det är därför avgörande att ta fram konkreta åtgärder som ger de invandrare Sverige tagit emot arbete och en plats i det svenska samhället.”

Vi har bjudit in Tino Sanandaji att berätta om sina slutsatser och svara på frågor onsdagen den 1 februari i Mittpoolen kl 18.00-19.30.

Föranmälan obligatorisk till staffan.danielsson@riksdagen.se senast tisdag 31 januari, helst med vändande epost.

Välkomna!

Staffan Danielsson och Jan Ericson 

Intervjuad av Patrik Engellau i DGS-TV, med Finn Bengtsson

Patrik Engellau är nyfiken och engagerad och inte helt ung, liksom jag. Han har ett brinnande intresse för samhälle och politik och har startat och drivit tankesmedjor, ofta nära näringslivet.

Han driver nu Det Goda Samhället som enligt dem själva är en opinionsbildande sajt som består av olika röster som undersöker, avslöjar och borrar i de brännande samhällsfrågorna. Här skapas samtidens självförståelse, säger man. Man är en del av de röster som kritiserar Sveriges tidigare migrationspolitik.

Sajten testar nu 10 3/4-timmes intervjuprogram i DGS-TV för att kolla intresset för ev fortsättning. Jag har tittat på flera och tycker att det varit mycket intressant, t ex om islam med Mohamed Omar och Nima Dervish, med Johan Westerholm och Thomas Gur med mera.

Har ni tid under helgerna så kolla gärna.

Även jag blev tillfrågad om att vara med och intervjuas här med min bänkgranne i riksdagen Finn Bengtsson.

Det är inte var dag man får tala lite längre om sin syn på migration och hur Sverige kan styras efter valet med mera. Jag fick sagt det jag ville, har ni frågor så ställ dem gärna i kommentarer eller på FB-forumet Politisk Centerdebatt.

















Redaktionen, se nedan, består av personer Redaktionen består av Annika Borg och Patrik Engellau Skribenter: Thomas Gür, Widar Andersson, Kristina Jonäng, Nils Lundgren, Johanna Andersson, Lorentz Lyttkens, Bert Stålhammar, Mohamed Omar, Ulf Öfverberg, Hanna Gadban, Naomi Abramowicz m.fl 

Två vänsterekonomer på DN Debatt ertappade med byxorna nere!

De 2 vänsterekonomerna på DN Debatt slutreplikerar genom att inte svara på frågor och försöka prata bort kritiken. Jag anser att de har ertappats med byxorna nere, mina 2 frågor kvarstår helt obesvarade eftersom de speglar verkligheten, se min blogg.

Vänsterekonomerna Lööf och Martinsson verkar ha ertappats med byxorna nere, så allmän och undanglidande är deras slutreplik på DN Debatt om flyktingars arbete i Sverige och Storbritannien. De övergår plötsligt till att mest tala om USA..

Istället för att ens försöka svara på mina 2 konkreta frågor så upprepar man som en sanning sitt märkliga påstående att Sverige ger fler flyktingar arbete efter 9 år och mer än andra länder i Europa och att statistiken mellan Sverige och Storbritannien nog visst är jämförbar…

Läs gärna mina obesvarade frågor och snömoset i deras slutreplik som tar upp helt andra frågor än deras ursprungsinlägg istället för att svara och reda ut.

1. Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, det vill säga när man kan försörja sig på ett arbete, 34 procent eller är den långt över 70 procent (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 procent)?

2. Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 procent, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 procent efter 15 år i landet?

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

Tappar Ramberg, Hagen, Mattson fattningen? Eller jag?

(Alice Teodorescu i GP, som oftast helt klockren:)

Jag är chockad, faktiskt, och söker i detta blogginlägg redovisa varför, och vill gärna ha synpunkter. Håller jag på att tappa all sans och vett, eller är det svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Expressens Cecilia Hagen och Expressens chefredaktör Thomas Mattson som håller på att göra det?

Denna nyhetsartikel i Nyheter Idag (OBS, typ SD-nära tidning) ger en god bild av hur det började (få tidningar har skrivit) med ett som jag tycker oerhört anmärkningsvärt blogginlägg av Anne Ramberg. Som tydligt pekar ut min riksdagskollega Hanif Bali (M) med rötter i Iran som "brun råtta" eller som "talesperson för bruna råttor".

Hanif Bali för en tuff kamp på twitter med massor av "vänstertwittrare" och kan vara provocerande för dem och kanske andra ibland. Detta väcker agg och hat, ja hur ska man kalla det som Anne Ramberg ger uttryck för? Men jag känner Hanif Bali som en riksdagsledamot med stort engagemang och som i många år varit migrationspolitisk talesperson för moderaterna.

Att en ledande advokat, tillika generalsekreterare i Svenska advokatsamfundet uttrycker sig så här utan att det blir en riksnyhet och kritiken blir förödande från "tyckarSverige" begriper jag inte.

Igår inspirerades Expressens krönikör Cecilia Hagen till att gå ännu längre än Anne Ramberg i denna krönika betitlad "Hur ska vi bli av med de mänskliga brunråttorna".

Hon skriver där ordagrant: "Jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sinasenaste bloggar. Läs!"

Och: "Hur ska man bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?"

Hon hänvisar alltså direkt till sin goda vän, de umgås i samma kretsar på Östermalm vad jag förstår, Cecilia Hagen och vill alltså utplåna typ rasister och väl inklusive Hanif Bali.

Man tar sig för pannan. Ofattbart. Hade någon i tidningar närstående SD skrivit på liknande sätt om sina meningsmotståndare hade det varit krigsrubriker i media. Men nu är det rätt tyst.

Och Expressen väljer alltså att publicera Cecilia Hagens ord som tyvärr kan tolkas som, eller inspirera andra till, våldshandlingar. Jag ser mycket allvarligt på dem och på att de publicerats.

Det gör dock inte, märkligt nog, Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Artikeln, som jag tycker borde vara nästan åtalbar, typ, låter han stå kvar och på twitter nonchalerar han den t o m.

"

Thomas MattssonVerifierat konto‏@ThomasMattsson

@JakobRutqvist Så är det naturligtvis inte. Bisarr tolkning - tyvärr spridd av du-vet-vilka. Ej ens värt att bemöta, egentligen

Cecilia Hagen vill alltså kanske utplåna Hanif Bali. Är det "en bisarr tolkning", så kan hennes text omöjligen tolkas? Men precis så står det ju.

Men OK, hon menar kanske inte Hanif Bali, då. Hon menar de främlingsfientliga krafter eller rasister som Anne Ramberg pekar ut, lite oklart vilka. Ingår t ex de som röstar på SD, 800.000 medborgare? Jag tycker, både vad gäller Ramberg och Hagen, att det är livsfarligt att anamma ett språkbruk och ett människoförakt som nazister och rasister har och använder sig av. Var kommer detta att sluta när de goda krafterna tar till samma fördömanden, utpekanden och hot som de onda?

Det är tyst på twitter från vänstern och från många goda liberaler. Och Thomas Mattson menar att kritiken mot Ramberg och Hagen är inte ens värd att bemöta. Det vill säga, de har inte skrivit något som helst anmärkningsvärt...

Håller jag på att tappa koncepterna, eller är det Ramberg, Hagen och Mattson?

Cecilia Hagens krönika:
"Värst lär det vara på Karlaplan i Stockholm, om natten. Det rasslar i buskagen, fuktiga små nosar kikar fram, pepparkornsögon spejar, och så, vips, pilar en bamseråtta i väg mot en översvämmad papperskorg eller en tappad korvbit, de korta små benen går som avbrutna trumpinnar och varenda Östermalmsdam eller -herre eller -knähund i närområdet dånar.

Det där sista var alldeles för fördomsfullt, jag tar tillbaka, jag är snudd på Östermalmsdam själv och jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sinasenaste bloggar. Läs!

Det är många som lider av råttfobi. Råttskräck. Min något äldre kusin förlorade sin hjältestatus i mina ögon för några decennier sen när hon likt dåtidens serietidningars sekreterarvåp hoppade upp på mitt köksbord i det ögonblick en söt och pigg liten mus kom kilande över golvet.

Jag har haft större råttdjur på besök också och jag pratar inte om mänskliga rådisar just precis nu. Mina lokala råttor är intelligenta och faktiskt sympatiska till skillnad från de Rambergska brunråttorna. En gång släpade en stor råtta en halv limpa över mitt köksgolv medan jag satt och åt frukost. Den tittade sig först omkring för att försäkra sig om att jag inte såg den, vilket jag visst gjorde, och sen började den målmedvetet putta brödet framför sig i riktning mot gjutjärnselementet. Ett elementrör gick rätt igenom golvet och runt det röret hade ett hål uppstått, ett hål som mynnade i underjorden. Och där, inbillar jag mig, stod en råttkusin på två ben med uppsträckta tassar beredd att ta emot bytet. Jag låtsades som om jag inte märkte någonting. Jag gillade råttan. Den råttan.

Minns ni förresten Art Spiegelmans seriealbum "Maus"? Där framställdes de inte som råttor, nazisterna, utan som ondskefulla katter. Och judarna var tecknade små möss som de jagade. Spiegelman fick Pulitzerpriset för serien 1992, det var första gången en tecknad serie belönades med det prestigefulla priset.

Apropå serieteckningar, häromdagen hittade jag i mitt Facebookflöde Nanna Johanssons "Medias beskrivningar av SD i nio enkla steg" från tidningen Arena i december 2012. Där skildrar hon normaliseringsprocessen på kornet. Jag tror att vi hunnit till steg 5 nu. Må vi inte komma längre än så.

Bland råttor jag gillat finns min dotters hamster Basil om man nu får räkna hamstrar till råttdjuren. Basil var en mycket tråkig och passiv ulltott som gjorde om det lilla hjul hen skulle motionera i till sovplats. Jag känner igen mig i inställningen.

Så sent som i går stötte jag på en riktig gaturåtta, i Malmö, på Gustav Adolfs torg. Den var på väg att fixa käk åt sig och de sina, antar jag. De har väl slut på råttgiftet här liksom i Stockholm.

Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?

Jag önskar att jag hade ett svar. Själv har jag inlett en Aktuellt-strejk. Det lär de inte märka, jag tittar ändå så sällan. Men jag tänkte att jag skulle ge "Breaking news" en chans i stället. Där har de morskat upp sig rejält. Ty mycket tål Filip och Fredrik skrattas åt, men mera hedras ändå."

Min refuserade replik till Corren ang deras förnedring av Carl Bildt

Corren avböjer replik, vilket händer mig rätt ofta. Med anledning av detta. Och för några år sedan detta. Jag offentliggör därför hur den hade sett ut, och vår korrespondens. Utöver vad jag skrivit kan tilläggas det anmärkningsvärda i att Dahlgren tar upp vänsterkritiken mot Bildt för 10 år sedan att han varit styrelseledamot i börsbolaget Lundin Petroleum;

Till Christian Dahlgren, Corren:

Jag kritiserar invektiven och tonen. Den är också värd att diskutera enligt min mening.

Ska fundera över annons.

Som du förstår är jag alltjämt djupt förorättad av dina beskyllningar mot mig som typ främlingsfientlig. Men det får vi väl redan ut någon annan gång, eller aldrig.

Mvh

Staffan

Hej Staffan. Eftersom som du i sakfrågan om Carl Bildt inte anför några motargument, är det svårt att se vad ditt inlägg tillför debatten.

Vi avböjer därför publicering.

Mvh

Christian Dahlgren

Från: Staffan Danielsson [mailto:staffan.danielsson@riksdagen.se]

Skickat: den 5 augusti 2016 09:14

Till: CO Debatt

Kopia: Christer Kustvik ; Christian Dahlgren

Ämne: debattinlägg med anledning av Dahlgrens ledare om Bildt

Hej debattredaktör Daniel Erlandsson, Corren debatt.

För kännedom även till Correns chefredaktör, ansvarig utgivare och därigenom ansvarig för det som publiceras i tidningen.

Dagens huvudledare i Corren är utomordentligt anmärkningsvärd, en smädestext som förnedrar Sveriges förre statsminister Carl Bildt.

Jag anhåller om utrymme för denna korta skarpa replik, dock ingenting i jämförelse med ledartexten.

Skulle jag, mot förmodan, inte medges detta, kan jag överväga en annons.

Och ja, jag kommer alltjämt gärna till Corren för att samtala, om intresse finns.

Med vänlig hälsning

Staffan Danielsson

Replik:

Först, jag och Correns mycket liberale ledarskribent Christian Dahlgren, tidigare socialdemokrat, är okontanta. Jag vill samtala om det, han inte. Han har sågat mig som främlingsfientlig när jag sagt att Sverige bör anpassa sina asylregler i EU-riktning. Han har blockat mig på twitter vilket säger mycket om respekten för oliktänkande och för länets riksdagsledamöter. Nu accepterar han och Corren långt strängare migrationsregler, utan att ta tillbaka sina fördömanden av mig.

I en mycket anmärkningsvärd huvudledare tar nu Corren och Dahlgren all heder och ära av Sveriges förre statsminister Carl Bildt i en svartmålnings- och smädestext utan like. Bildt är tyranniets vän, en intellektuell och moralisk ruin och motbjudande.

Donald Trump kunde inte gjort det ”bättre”.

Hur kan denna libertarian, just nu, skriva på Correns ledarsida med alster som förnedringen av Carl Bildt?

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Om Nils Petter Danielsson, NPD, stor skogsentreprenör för 100 år sedan i Östergötland, Småland, Sörmland

Sven Eriksson, Nävekvarn nära Tunaberg och Nyköping, skriver kunnigt och intressant om Nils Petter Danielsson i Tunabergsbygden, Tunabergs hembygdsförenings årsskrift 2010 årgång 60.
En fortsättning verkar finnas i nästföljande nummer av Tunabergsbygden.

Nils Petter var min farfars far och den kraftfulle företagare och entreprenör som förde släkten från byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby till Norrköpings Exporthyvleri i Norrköping och godset Ålhult i Vimmerby och Tunabergs trävaruverksamhet. (Och till gården Erikstad som jag idag förvaltar).

Hans förmögenhet var 1918 nästan en miljard kronor i dagens penningvärde, han sysselsatte 1.000 personer och ägde 15.000 hektar skog och många sågverk. 

Han dog bruten 1926, sedan lågkonjunkturen efter första världskriget knäckte hans verksamhet.

Jag vill hedra hans minne genom att lägga ut detta på min blogg, för klickbarhet och kanske av intresse för några. 

Här en länk från Blankaholm som också kort beskriver hans verksamhet.

Några uppgifter ur artikeln:
"År 1916 köpte Nils Petter Danielsson nästan hela Tunabergs socken med alla gårdar och torp. Han blev därmed en av de stora markägarna i Sverige med 15.000 hektar mark. Det kan jämföras med Eriksbergsgodset som är Sörmlands största markägare med 16.000 hektar mark närmare 100 år senare".
(Min kommentar. Var det tyvärr också så att denna väldiga affär också bidrog till att östgötabanken typ 5-6 år sedare tog över NPDs imperium eftersom efterfrågan på tvävaror dog och guldmyntfoten infördes?).

Nils Petter födddes den 28 dec 1854 på Danielsgården, Fjälsters lillgård i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Hans far Daniel Persson (som kanske givit namn till Danielsgården) var född 1976 i Sjökrok i Kristdala. Han gifte sig med Sara Hansdotter som hade köpt gården runt 1817.
1845 avlider Sara och Daniel gifter om sig med Anna Lisa Svensdotter, född 1822. De får 7 barn med Nils Petter som nr 4.
1871 fick den då 17-årige 187 cm långe och oerhört starke Nils Petter överta skötseln av gården från den då 75-årige Daniel.

Nils Petter var begåvad, med en mycket stark "verksamhetslust och och arbetsvilja" och fann snart arbetet på gården otillräckligt. Han fick tidigt börja arbete i skogen att köra timmer och handla med virke. Han köpte skog på rot som han avverkade och sålde. Han kölrde bl a för Falsterbo bruk där han träffade brukets ägare Johan Tillberg som berättade att han själv börjat som körkarl...

Nils Petter insåg att han behövde mer lärdom och och när en folkhögskola startade i Frödinge några mil bort gick han varje veckoskifte dit trots att Daniel ställde sig avvisande.

24 år gammal gifte han sig med Cristina Mathilda Svensdotter född från Ingatorp, född 1857 i Frödinge. Paret fick 11 barn, men 3 avled i späd ålder.

1884 flyttade de till Erikstad gård i Bankekind sydost Linköping som de började arrendera av Baroniet Adelswärd. år 1900 startade Nils Petter sågverket i firman Norrköpings Exporthyvleri. Kinda kanal öppnades för trafik 1871 vilket möjliggjorde etablering av sågverksindustri, t ex byggde NPD Bestorps ångsåg 1904 och Björkfors såg 1906. Bolaget fick flera dotterbolag som innehade sågverk och stora skogsegendomar i Småland, Östergötland och Sörmland,

1905 köpte NPD Ålhults säteri norr om Vimmerby i Södra Vi, med 400 hektar åker och 3.500 hektar skog, och flyttade dit. Genast anlade han ett ångsågverk i det som idag är Gullringen vid järnvägen (Stångådalsbanan).

Skogsuttaget kring sågverken underlättades genom att skogsjärnvägar anlades.

Bankerna ställde villigt upp med kapital för Exporthyvleriets expansion eftersom NP Danielsson hade obegränsat förtroende.

Året efter första världskriget stod NP Danielsson på toppen av sin verksamhet. Han ägde 15.000 hektar skog, sågverk med 16 sågramar, 6 exporthyvlerier, 2 lådfabriker, flera cirkelsågverk och dessutim en mindre rederiverksamhet (båten Mathilda som bl a gick på England).

1912 inköptes Bankaholms, söder om Västervik, nedlagda såg och ersattes med en helt ny anläggning som 1915 drevs med 4 sågramar och dubbla kantverk.

30 oktober1916 köpte så Exporthyvleriet stora delar av Nävekvarns bruks ägor i Tunaberg, med 3.500 hektar skogsmark och 1.350 hektar åker samt 92 gårdar och torp.

NPDs förmögenhet uppskattades 1918 till 17 miljoner kr, i dagens penningvärde mellan 800 mkr och 1 miljard kr. Hans verksamheter sysselsatte ca 1.000 personer. 100.000 m3 sågat virke omsattes per år.

Här slutar Sven Erikssons artikel, jag hoppas återkomma till den senare.

Dock vet vi epilogen, efter första världskrigets slut vek konjunkturen och efterfrågan dog samt guldmyntfot infördes vilket typ gjorde att tillgångarna sjönk i värde medan skulderna låg kvar.
Nils Petter hann inte anpassa verksamheten till detta, vilket torde varit omöjligt, utan Östgötabanken tog över förvaltningen och Nils Petter dog 1926 som en bruten man, tror jag.

Han och Mathilda ligger vid en ståtlig gravsten på Södra Vi Kyrkogård.

Hans ättlingar, nästan alla engagerade i verksamheten, lyckades ändå rädda kvar några sågverk och även gårdar, t ex Erikstad som Nils Petter 1910 hjälpte min farfar Henning att vid 27 års ålder köpa från Baroniet.

Tillagt okt 2019: Han var en tid störste kund hos både sågverksramtillverkaren Bolinder i Eskilstuna, och hos SJ, han reste oerhört mycket med tåg

Kan lärare med fel åsikter avskedas/tvingas bort?

Sverige är en av världens bästa demokratier, tror jag. Vi är ett rikt land med god välfärd och bland de mest jämna inkomstfördelningarna i världen, även om det naturligtvis finns inkomstskillnader och klyftor.

Vi värnar de demokratiska friheterna och rättigheterna, som yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Vi har en reglerad arbetsmarknad med ett starkt anställningsskydd genom LAS.

Jag lärde känna personen Annelie Sjöberg genom sociala medier för några år sedan. Hon var och är samhällsintresserad och uppskattar liksom jag att diskutera samhällsutveckling och politik på t ex debattforumet på Facebook Politisk Centerdebatt, öppet för alla på socialliberal grund.

Jag förstod att hon var lärare, att hon varit socialdemokrat men blivit centerpartist.

Hon blev en av mina medmoderatorer på Politisk Centerdebatt, öppen för alla på socialliberal grund, vilket hon skötte mycket bra. Nu har hon tvingats lämna sin lärartjänst mot ekonomisk engångsersättning. Jag tycker det är rimligt att redovisa vad som skett.

Nu verkar detta, att hon diskuterar på sociala medier, vara en av orsakerna till att Nyströmska skolan i Söderköping genom hård press tvingat henne att lämna sin fasta lärartjänst. Jag har först nu fått kännedom om de närmare omständigheterna genom en tidningsartikel där Annelie berättar vad som hände. Den är publicerad i nättidningen Nya Tider som enligt Wikipedia  ”är en högerextrem svensk nyhetstidning^[3][4][5] som ges ut en gång i veckan av AlternaMedia. Ansvarig utgivare är Vávra Suk. Tidningen beskriver sig bland annat som ”en nyhetstidning som granskar makteliten, besöker rättegångar och rapporterar de viktigaste nyheterna från Sverige och världen med unik information och från folkets perspektiv”.^[6]Tidningen beskrivs av utomstående som högerextrem,^[3][4][5] vilket redaktionen har tagit avstånd från.^[5] Tidningen har också beskrivits som främlingsfientlig.^[5]Nya Tider grundades i november 2012^[3][7] efter att flera skribenter lämnat den högerextrema tidningen Nationell Idag för att skapa en ny tidskrift.^[8] Tidningen är inte knuten till någon organisation.

Jag har bara läst en del av artikeln och lägger in texten nedan. Jag läser inte Nya Tider men anser att man undantagsvis ska kunna länka till sakliga artiklar i både extrem vänster- och högerpress och även till SD närstående tidningar.

Min bild är att Annelie är en engagerad, duktig och uppskattad lärare som jobbat på Nyströmska skolan i 19 år.

Plötsligt kallas hon till ett möte med skolans rektorer och 2 representanter för lärarfacket. Hon får veta att hon är arbetsbefriad tillsvidare. Några dagar senare pressas hon till att skriva på en överenskommelse att hon slutar ”frivilligt” mot 16 månadslöner som morot. Skulle hon ta något annat arbete i Söderköpings kommun skulle uppgörelsen sluta gälla.

Om hon inte accepterade hade hon en ”konflikt att vänta, som riskerade att bli både smutsig och hård och där arbetsgivaren skulle göra mer eller mindre allt för att smutskasta henne”, enligt de två fackliga representanterna från Lärarnas Riksförbund som satt med.

Annelie chockades säkert svårt. Vad skulle hon göra. Arbetsgivaren ville plötsligt avskeda henne och hennes eget fack rådde henne att skriva på.

Hon tvingades under hård press att skriva på.

Idag tror jag att hon ångrar det. Hon vill ju vara lärare, vilket hon älskar, och hon vill jobba där hon bor, i Söderköping.

Men är det möjligt? Hon har ju skrivit på.

Jag undrar vad som skulle hända om hon ville annullera den under tvång och hot framdrivna ”överenskommelsen” och återfå sin anställning? Om Nyströmska skolan vägrar, vilket vore naturligt, hur skulle arbetsdomstolen döma som ska tolka Lagen om Anställningsskydd (LAS)?

Vad lades henne då till last, efter 19 års engagerad lärargärning?

Det förs fram några uppenbara bagateller, t ex att hon skickat privata epost på sin tjänstemailadress. Trist att sådana noll-argument överhuvudtaget förs fram.

Nej, anledningen som indirekt fördes fram var att ”kollegor kände sig illa till mods av hennes åsikter”. Uppsägningen är alltså politisk, som jag tolkar det, vilket inte är skäl för uppsägning enligt LAS, vad jag vet. Yttrandefrihet gäller alla i Sverige, även för lärare, enligt min uppfattning.

Alla som vill kan kolla hur Annelie resonerar på sin facebooksida eller i diskussionsforumet. Där finns absolut ingen grund för att tvingas bort från sitt jobb.

Nej, det som ligger bakom mötet med skolans rektorer är uppenbarligen att Annelie valde att tala på ”Folkets demonstration”, startad av några personer som är aktiva i SD. De vill att regeringen avgår och utlyser extraval och vill ha en regering som värnar om Sverige och dess medborgare. Annelie markerade att det hon sa var som privatperson och hon sa säkert inget förgripligt.

Jag skulle ju bestämt ha avrått Annelie från att delta i demonstrationen men hon har valt att deltaga vid några tillfällen.

Så till den springande punkten. Om man använder sin yttrandefrihet som Annelie har gjort, ska man då riskera att tvingas sluta t ex sin lärartjänst? Ska människor som är lärare och som t ex sympatiserar med Kommunistiska Partiet KPMLr eller med Sverigedemokraterna sägas upp och inte anställas?

Givet att man sköter sitt arbete klanderfritt och följer skolans läroplan är min grundsyn att det ska vara helt OK om man använder sina medborgerliga rättigheter till att vara politiskt eller religiöst aktiv eller till att tala på någon demonstration.

Jag trodde att LAS var tydlig i att anställningstryggheten inte riskeras genom detta.

Jag tycker att vad som skett är anmärkningsvärt, och en överenskommelse tillkommen under hot och press borde rimligen kunna ifrågasättas, t ex av arbetsdomstolen.

(Jag känner endast till vad som hänt utifrån Annelies bild i artikeln. Arbetsgivaren kan ju se det annorlunda och visst ska man kunna sägas upp om gjort sig skyldig till allvarliga fel som enligt lagen motiverar en uppsägning. Är parterna inte överens kan frågan föras till tingsrätt för att prövas och överklagan kan sedan ske till arbetsdomstol.)

Tillagt samma dag; I en kommentar från Dolf Ericsson nedan ges ytterligare väsentlig information, Annelie deltog för några år sedan i en feministiskt debatt varefter arga feminister riktade ett drev mot skolan för att avskeda henne, typ. Hon skriver här på en genusblogg om debatten och om sin syn på jämställdhet.

Dolf Ericsson:...."En del av drevet då var att feminister som aldrig tidigare haft något med Annelie att göra ansåg att hon inte var lämplig som lärare, och bland annat skrev brev till hennes skola och krävde att hon skulle sägas upp. Vi på GenusDebatten fick på begäran ut dessa brev (i anonymiserat skick) och undersökte kort möjligheterna att gå vidare med detta genom en juridisk förening som drivs ideellt. Tyvärr rann det hela ut i sanden. "

Annelie förlorade jobbet efter att ha kritiserat regeringen

Annelie Sjöberg, centerpartist från Söderköping, var en av talarna på Folkets demonstration som hölls på Norrmalmstorg i Stockholm den 30 januari i år, där man kritiserade Decemberöverenskommelsen och krävde riktig demokrati. När hon efteråt kom tillbaka till sitt jobb som lärare på Nyströmska gymnasiet i Söderköping kände hon att något var på gång. Mycket riktigt, veckan därpå blev hon kallad till möte med skolans rektorer och en fackombudsman. Hon fick veta att hon var arbetsbefriad tills vidare. Några dagar senare övertalades hon att säga upp sig ”frivilligt”.

2k

DELNINGAR

FacebookTwitter

Publicerad: 27 april, 2016, 15:36

• 

Annelie Sjöberg erbjöds 16 månadslöner. Om hon inte accepterade hade hon en ”konflikt att vänta, som riskerade att bli både smutsig och hård och där arbetsgivaren skulle göra mer eller mindre allt för att smutskasta henne”, enligt de två fackliga representanterna från Lärarnas Riksförbund som satt med.

Annelie är alltså centerpartist och har tidigare haft förtroendeuppdrag i Söderköping. Men hon är också en frispråkig röst både på sociala medier och i verkliga livet. En röst som stundtals går på tvärs med den egna partilinjen och som dessutom skavt hos en ängslig skolledning på hennes arbetsplats. Inför sitt andra framträdande vid Folkets demonstration valde hon efter att ha rådgjort med sin lokala Centeravdelning att kliva av sitt uppdrag i kommunens servicenämnd, men det är hur skolan behandlat henne som hon blir upprörd över.

Skolan förnekar politisk koppling

Formellt menar hennes chefer att Annelies åsikter inte alls har med uppsägningen att göra.
– Jag fick veta att det de hade att klaga på var att jag ibland går ut mellan lektionerna och röker, att jag vid några tillfällen har kommit för sent till lektioner, att jag använt jobbmailen för privat bruk och att jag en gång inte lämnade in skriftliga omdömen i tid, berättar hon.

Att det ändå fanns en politisk dimension lyste dock igenom.
– De pratade inte direkt om samarbetsproblem, utan sade bara svepande att det fanns kollegor som kände sig illa till mods av mina åsikter, säger Annelie.

Hon godtog motvilligt uppgörelsen och skrev på ett dokument där det framgick att hon helt avsade sig all form av anspråk på vidare ersättning och att hon inte fick ta något annat arbete i kommunen, för då skulle uppgörelsen sluta gälla.
– Detta efter 31 år som anställd i min födelsekommun, säger Annelie sorgset. Någon guldklocka blev det inte.

Annelie gick till skolan en sen eftermiddag när hon visste att inga elever var kvar, skrev in betyg och pratade och skrattade med personalen i administrationen precis som hon alltid brukade.
– Rektorn, som har rummet mitt emot mitt, bad mig komma in till honom. Och där brast det fullständigt. Jag storgrät i säkert en kvart. Jag frågade om detta verkligen var vad han ville. Han såg uppriktigt ärlig och rent av plågad ut när han sade att det var det inte, berättar Annelie.

På sportlovet tömde Annelie sitt arbetsrum på pärmar, böcker, material och minnen av allehanda slag.
– Just nu känner jag mig bara tom. Det är tungt att sätta ord på något som gör så fruktansvärt ont innerst inne...