Lysande av Wolfgang Hansson (AB), "Går migration att stoppa?". LÄS DEN!

Aftonbladets kolumnist Wolfgang Hansson, mångårig USA-korrespondent mm, skrev den 11 juni en lysande artikel som nyktert, sakligt och korrekt (tror jag) summerar "Om det går att stoppa migration" och "om den är lönsam eller ej" och om Pudelns kärna och om jämförelser mellan USA och EU och med en dyster framtidsprognos om att murar kommer att byggas i olika former eftersom t ex Afrikas befolkning kommer att växa med 1,5 miljard (1.500 miljoner) till år 2050 (kan det stämma?) och står Afrikas ekonomi och stampar så vill många ta sig till EU för ett bättre liv och västvärldens svar på det blir att försöka stoppa migrationen med alla till buds stående medel vilket också underlättas av att den stora majoriteten  i nästan alla länder snarare vill ta emot färre invandrare än fler...Pust.

Jag är tacksam för alla Era analyser som visar att Wolfgang Hansson har hamnat grundligt fel och fullständigt missbedömer läget. Det som kan förändra hans bedömningar tror jag vore att ekonomin i fattiga delar av världen, främst Afrika, tar sådan fart att välståndet ökar och ger människorna hopp så att de starkaste avstår från att till varje pris ta sig till t ex EU. Detta borde bli en starkare prioritet för alla goda krafter än att bygga murar. Men jag är inte säker.
En annan åtgärd som borde ha hög prioritet med effekter både på migration och murar och på klimatet är att jordens befolkning sedan länge skenar över alla gränser och leder mot ett ohållbart läge på flera sätt. Jordens befolkning måste börja minska, och debatten om hur detta skulle kunna förverkligas, och om det överhuvudtaget är möjligt, borde inledas snarast.

Demokrati är folkvälde, typ. Om en bred folkmajoritet vill snarare ta emot färre invandrare än fler och om den upplysta minoriteten inte förmår att övertyga majoriteten om motsatsen, så torde väl majoritetens vilja slå igenom vartefter? Eller inte? (Men hur demokratiskt är det).

"Går det att stoppa Migration?

Är invandringen lönsam eller en stor kostnad för samhället?

Det tråkiga svaret är både och. Allt beror på vilken invandring vi pratar om.

Men pengar är inte det enda problemet.

När jag hör forskaren Joakim Ruist lägga ut texten om sin nya rapport "Global migration" utgiven av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, slås jag av hur lite den överraskar samtidigt som ämnet på ett märkligt sätt är så kontroversiellt.

Invandring är väldigt lönsam när det handlar om högutbildad arbetskraft som migrerar till jobb där alla länder skriker efter deras kompetens.

Invandring är en klar kostnad när det handlar om lågutbildade flyktingar som går på bidrag i många år innan de får ett jobb.
Slutsatser som knappast kan förvåna någon.

Men sett i ett snitt av alla som kommer. Är invandringen lönsam då eller en kostnad?

Då blir det krångligare. Det beror på hur invandringen ser ut i respektive land. Sverige sticker ut genom att ha en ovanligt stor del flyktingar med låg utbildning.

Inga extrema summor

Men även om invandringen kostar så är det inga extrema summor hävdar nationalekonomen Ruist. Han hänvisar till att Sverige under åren med den stora flyktinginvandringen fortfarande kunde prestera budgetöverskott.

Problemet, menar Ruist, är inte invandringen i sig utan människors negativa inställning till den. Han visar ett diagram där det framgår att i nästan alla länder vill den stora majoriteten ta emot färre invandrare snarare än fler. Alldeles oavsett om det pågår en flyktingkris eller inte. Motståndet ökar när människor känner att invandringen sker utan kontroll, som hösten 2015.

Här hittar vi pudelns kärna.

Miljontals människor från fattiga länder vill flytta till den rika världen. Antingen i hopp om ett bättre liv eller för att de flyr från krig. Inte sällan är det en kombination.

Men de rika länderna vill inte ta emot mer än en bråkdel av dem. Allra minst de lågutbildade ekonomiska migranter utan verkliga flyktingskäl som försöker ta sig över Medelhavet i livsfarliga farkoster i hopp om att hitta ett jobb så de kan skicka hem pengar till sina familjer.

Förändra asylrätten?

De är inte de fattigaste som kommer utan de som kunnat spara ihop pengar för att göra den dyra och farliga resan.

EU och USA försöker alltmer desperat att stoppa den här flyktingströmmen. Joakim Ruist är inte den förste som konstaterar att höga murar sällan är särskilt effektiva verktyg.

Hans förslag är att i stället ta bort incitamentet för människor att resa till Europa och USA.

I Europa är det rättigheten att söka asyl som är migranternas lockbete. Om asylrätten i sin nuvarande form förändrades så att det bara var möjligt att komma som kvotflykting direkt från utsatta länder så skulle incitamentet försvinna, menar Ruist.

Jag tvivlar på den slutsatsen.

Så länge inte Europa tar emot väldigt många kvotflyktingar kommer människor att försöka ta sig hit ändå och jobba illegalt. Vi ser redan hur skuggsamhällen växer fram runtom i Europa med moderna former av slavarbete.

Lukrativ affärsverksamhet

Migration är dessutom numera en lukrativ affärsverksamhet där människosmugglare både uppmuntrar till migration och tjänar mångmiljonbelopp på den.

I fallet USA menar Ruist att migranterna kommer därför att de enkelt kan hitta illegalt arbete som de kan leva på. Om USA hade samma kontroll på sin arbetsmarknad som Europa skulle flödet av migranter upphöra.

Jag undrar om han ens själv tror att det är så enkelt.

Murar är inte särskilt effektiva men de kommer att fortsätta byggas i olika former. Inte minst eftersom Afrikas befolkning kommer att öka med 1,5 miljarder fram till 2050. Så länge dessa länders ekonomier inte kan skapa jobb åt alla unga arbetslösa så kommer de att försöka söka sig ett bättre liv någon annanstans. I grannländerna eller i Västvärlden.

Felställd fråga?

Västvärldens svar blir att försöka förhindra migrationen med alla till buds stående medel. Redan pågår förhandlingar med länderna i Nordafrika om att upprätta asylcenter där. EU undersöker möjligheterna att skriva avtal liknande det man har med Turkiet där unionen i praktiken betalar för att leasa ut problemet. Trump har precis tvingat Mexiko att agera asylcenter åt USA.

Utmaningen i allt detta blir för västvärlden att fortsätta vara en fristad för genuina flyktingar från krig och katastrofer.

Kanske är inte frågan vi bör ställa oss om invandringen är lönsam utan hur mycket vi är villiga att betala för att göra vår del i att fortsätta hjälpa människor i nöd.

Wolfgang Hansson (11 juni 2019 i Aftonbladet)

En migrationspolitik utan bred förankring i folkopinionen, risker.

Sedan länge vill ju folkopinionen i Sverige ha en mer EU-anpassad (mindre generös) migrationspolitik. EU för ju redan en mycket restriktiv migrationspolitik som alla svenska partier stöder förutom V. Nu har Sifo på TV4s uppdrag frågat svenskar om EUs migrationspolitik ska bli än mer restriktiv.  Det vill i denna undersökning 50 % medan bara 19 % vill att EU ska blir mer generöst/mindre restriktivt. 

Kanske många inte vet hur restriktivt EU söker hejda migration vid sina yttre gränser.

Resultatet är ändå anmärkningsvärt.

Detta kan tala för att migrationsfrågor kommer att vara fortsatt stora i samhällsdebatten. 

Bryter man ner för olika partier är skillnaderna enorma, i artikeln anges att 3 % av MPs sympatisörer vill ha en mer restriktiv EU-politik, 36 % av S och 70 % av M. C torde ligga närmare MP och V, L kanske som S (?)  och KD närmare M? 

Orsaken till att SD flerdubblats i opinionen det senaste decenniet är i hög grad att övriga riksdagspartier fört en migrationspolitik utan förankring i folkopinionen. Nuvarande 4-partisamarbete innebär en återgång i riktning mot en mer generös asylpolitik. 

Jag tror att politiska partier som driver en politik i en viktig sakfråga och inte lyckas övertyga folkopinionen att vara med på den tar betydande politiska risker. 

En är att mer extrema partier kan växa. En annan är att förtroendet för partierna, och för deras ledare, kan sjunka. 

Jag lyssnar gärna på synpunkter kring detta, är det klokt, eller rätt, av politiska partier att uthålligt föra en politik i en viktig politisk sakfråga i strid med folkopinionen? Eller är det klokare, och mer rätt, att föra en politik som är bättre än vad folkopinionen inser och hoppas att på sikt ska folket också inse detta?

Mitt parti tar stora risker. Och de 4 samarbetspartierna.

Det är trist att fastna i facket "jag har haft rätt och borde lyssnas till". Tyvärr är så fallet och här en än gång en oro för Sveriges migrationspolitik, denna gång i de 4 samarbetspartiernas tappning.

Det är möjligt att Centerpartiet skickligt fortsätter att öka sitt opinionsstöd, och att mina varningar är obefogade, som de bevisligen varit hittills. Vi får se. Jag skriver i Folkbladet.
Är det hållbart att driva en migrationspolitik i strid med en bred folkopinion?

Mitt parti tar stora risker

Staffan Danielsson f.d. riksdagsledamot

10:00 | 2019-07-10

DEBATT FOLKBLADET:

Viktiga orsaker varför så många asylsökande och ekonomiska migranter (relativt Nordens och EU: s övriga länder) söker sig till Sverige handlar om Sveriges välstånd och generösa bidragssystem men också om mer generösa regler för migration och för arbetskraftsinvandring till enklare jobb.

Arbetskraftsinvandring är naturligtvis i grunden bra, till yrken där Sverige har brist på kompetens och arbetskraft.

Däremot är arbetskraftsinvandring tveksam om den kan användas av arbetsgivare och lågkvalificerad arbetskraft för att runda Sverige migrationslagstiftning och användas för att ”köpa sig” ett medborgarskap. Jag anser det uppenbart att reglerna bör ses över.

Skulle integrationen fungera och de flesta snabbt komma i arbete vore det en sak, men trots yviga ord och politikerlöften i 20 år och mer är ju så tyvärr inte fallet. Regeringens påståenden om detta handlar främst om kreativ statistik och 100-procentigt statssubventionerade extrajobb av olika slag.

Trots denna verklighet, och trots den belastning som finns både t ex i sjukvården och på bostadsmarknaden och med utanförskapsområden och långtidsarbetslöshet, så kämpar V, MP, C och delvis L och KD samt motvilligt S i strid med medborgarnas flertal för att behålla och återgå till Sveriges tidigare mer generösa regelverk relativt EU: s övriga länder på migrationsområdet. De 4 samarbetspartierna förverkligar nu delar av detta.

Mitt eget utanförskap i mitt parti (Centerpartiet) började med en vitt spridd artikel på DN Debatt om åldersfusket, och myndigheternas typ nollkontroll av det, i april 2012. Samt av mitt påpekande inför partistämman 2013 att partistyrelsens förslag att Sverige ensamt borde öppna sina ambassader för de av världens asylsökande som vill söka asyl i Sverige var naivt och orealistiskt.

Till min förvåning ledde detta inte till att förslaget ändrades, t ex till att C kunde driva på för att EU: s länder tillsammans kunde göra detta (orealistiskt, jag vet men ändå en rimligt signalskapande politik). Istället frystes jag ut på stämman och förslaget skärptes ytterligare.

Mina motioner på några senare stämmor gav heller inte resultat, detta är fortfarande Centerpartiets politik, som inte oväntat inte utsatts för någon närmare granskning av media eller ens av politiker. Medias granskning sker ju i princip främst när migranter som varit här länge, ofta ”illegalt”, ska utvisas. Jag kan förstå detta utifrån varje ömmande fall, men politik måste ha ett helhetsperspektiv.

Över 60 procent av medborgarna säger sedan många år i entydiga opinionsundersökningar att de i likhet med mig vill se att Sverige mera anpassar sin migrationspolitik (säkert inklusive arbetskraftinvandring) till EU: s övriga länder. Nu agerar de 4 samverkanspartierna tvärt emot. Huruvida detta är ett bra recept för att pressa tillbaka SD och få fortsatt förtroende efter 2022 är klart tvivelaktigt.