Till Cairo och Arvidsjaur

En händelserik och givande vecka.

Först till Cairo med försvarsberedningen, en mycket intressant dag med möten med bl a utrikesministern, en biträdande försvarsminister (general) och en tung säkerhetsrådgivare hos President Mursi.

I presidentpalatset var det full aktivitet, presidenten hade kallat partier och personligheter till nation försoningssamtal inför kommunalvalen. Liberala och socialdemokratiska partiet avser dock att bojkotta dem.

Min kollega (S) i försvarsberedningen Åsa Lindestam redogör för vårt besök här.

Det finns olika maktcentra i försvars- och säkerhetspolitiken i Egypten. Presidentmakten är stark, liksom även försvarsmakten. Utrikesdepartementet finns, liksom försvarsdepartementet samt även olika säkerhetstjänster.

De vi mötte framförde i hög grad samma budskap, t ex om Israel (fredsavtalet gäller), om Israel-Palestinakonflikten ( vi vill bidra till lösning, beredd medla, ockupationen roten), om kärnvapen (inga ska finnas i regionen), om Assadregimen( förlorat sin legitimitet), om Iran (sämre relationer sedan Syrienkonflikten).

Egypten har allvarliga ekonomiska bekymmer, landets likviditet/valutareserv är liten. Skulle pengarna inte räcka hotas snabbt livsmedelsförsörjningen eftersom landet importerar mycket vete. Jag missade att fråga om landets självförsörjningsgrad, men jag vet att Sveriges är bland de lägsta i Europa med en matimport som närmar sig 50 procent av konsumtionen..

Så en reseonsdag från Afrika till Arvidsjaur, dit jag och vår lilla delegation anlände onsdag kväll. Sedan mycket givande förbandsbesök på I19 (både jägarbataljonen i Arvidsjaur och moderregementet i Boden), A9 i Boden och F21 i Luleå.
Regementena bedriver sin verksamhet med hög kvalitet och bidrar högst väsentligt till våra insatser både inom landet och internationellt. De har också ett mycket gott samarbete med varandra och även med försvaret i Norge och Finland, t ex vad gäller stridsflyget (cross border training), artilleriet (Archer-samarbetet med Norge) samt även i den återkommande internationella storövningen Cold Responce. Övningarna koordineras naturligtvis från Högkvarteret.

Med vid besöket var också min kollega Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson för oss, och våra utmärkta sakkunniga medarbetare i utrikes- och försvarsfrågor på riksdagskansliet (Anna Kläppe) och Statsrådsberedningen (Karin Carlesten) samt våra lokala kommunföreträdare.

Utrikes- och försvarsfrågor har ju många nära beröringspunkter så jag uppskattar mycket det nära samarbete som vi har.

Arvidsjaur kommun skriver om vårt besök på sin hemsida.

Under veckan lämnade försvarsmakten sitt budgetunderlag till regeringen, vilket visade på nya stora "svarta hål", dvs stora besparingar om inte budgeten ökas rejält. SvDs Mikael Holmström kunde först informera om detta genom en - som det visade sig - pålitlig läcka. Försvarsmakten informerar på detta sätt. och TTs artikel publiceras bl a i DN. SvD redovisar kommentarer från försvarspolitiker.

Flera lokala media mötte upp vid vår pressträff fredag em, bl a Norrländska Socialdemokraten.

 

Med Folk och Försvar i Cairo och Jerusalem

Förra veckan deltog jag i en mycket intressant resa i regi av folk och försvar för att närmare studera läget i Mellersta Östern och den arabiska våren mm. Vi var en mindre grupp med olika erfarenheter och bakgrund som i ett gediget program fick träffa diplomater, ambassader, politiker, think tanks, journalister, aktivister osv.

Konflikten mellan araber och judar känns lite som alla konflikters moder och har enorma laddningar, trots att judarna är så få och araberna så många.

Jag ska här söka redovisa en del av de intryck jag fick.

Några basfakta först. Egypten är en uråldrig kultur, där Nilens enorma vattenmassor som svämmade över varje år gav upphov till allt större jordbrukarbefolkning som vartefter organiserades i byar och små stater som sedan krigade och slogs ihop. 95 procent av Egypten är öken, 5 procent är "bebott". Farao (på landets språk ung Peraho - han som bor i stora huset) dyrkades som Gud och Faraos grav blev snabbt allt större. Den väldiga Cheopspyramiden (en av 96 pryramider) vid kanten av Nildalen i Cairo byggdes för 4.500 år sedan...

(Hoppar här över ca 2.700 år...)

Befolkningen blev sedan kristna - kopter. Sedan invaderade araberna och idag är ca 90 procent av befolkningen (ca 80 miljoner) muslimer, religionen spelar stor roll. 10 procent är kopter. Egypten har också behärskats av t ex romare, greker och ottomaner ("turkar").

En grupp militärer under ledning av Nasser grep makten 1952, sedan under Anwar Sadat och nu senast Mubarak. Genom arabiska våren och protester vid befrielse-(tahrir)torget i Cairo valde militären att avsätta Mubarak och några till och alla talar nu om den genomförda revolutionen. Militären ska lämna över makten till en president, till en regering och en ny konstitution ska tas fram.

Hur detta kommer att ske får vi se. Militären är alltjämt en mycket stark kraft, som bla genom affärsverksamhet behärskar ca 25-40 procent av Egyptens BNP, en helt sanslös siffra. Hur mycket vet man ej, då militärens ekonomi inte klart framgår av statsbudgeten...

Muslimska brödraskapet genom sitt parti Frihet och Rättvisa vann valet stort och har tillsammans med de än mer renläriga Salafisterna majoritet i det nya parlamentet. Brödraskapets paroll är icke våld, till skillnad från systerorganisationen Hamas i Palestina. De liberala och andra krafterna från Tahrirtorget kom också in i parlamentet men med procentsiffor lägre än tre av allianspartierna i Sverige..

Kommer Egypten att utvecklas som Turkiet eller som ett Sunni-Iran? Som Egypten är svaret..

En hel del talar dock för Turkiethållet. Egypten har en rätt öppen ekonomi och turismen betyder mycket. Brödraskapet innehåller många företagare från näringslivet (likt t ex KD i Sverige) som vill ha fungerande marknader. Brödraskapets huvudprioriteringar är säkerhet, ekonomi, kamp mot korruption.

Egyptens självförsörjning på livsmedel har sjunkit i takt med befolkningstillväxten och är nu endast 60 procent. (Man har dock en bit kvar till Sveriges nivå på snart 50procent, en av de lägsta i Europa..). Brödraskapet vill öka självförsörjningsgraden.

(Under Assadregimen i Syrien har t ex försörjningsförmågan i landets ekonomi legat nära självförsörjning).
Cairo är Afrikas största stad med ca 18 miljoner invånare, med en fruktansvärd trafik på låga oktantal (80-90) och med mycket sopor och skräp på gatorna. Det byggs mycket nya enkla höghus i förorterna, och de som kan investerar gärna i bostäder.

Tahrirtorget har till stor del tagits i anspråk för ett nytt parkeringshus, och kvarstående demonstranter och tält gjorde ett rätt schabbigt intryck. Torgets symbolvärde är dock stort och hettan kan snabbt öka igen.

Egypten har ett fredsavtal i Sinai med Israel som reglerar antalet soldater, stridsvagnar osv som man får ha där. Spänningen har ökat starkt i området där beduiner radikaliseras och kriminaliteten ökar. Israel bygger mur i gränsen eftersom vapen kommer igenom.

Israel, så, detta sägenomspunna land, centrum för tre av världens stora religioner som alla tror på en Gud och där de gemensamma rötterna är mycket nära. Men där skillnaderna betonas allra mest, varje religion har ju helt rätt och de andra fel. Och inom Islam, t ex, är det ju en oerhörd rivalism mellan Sunni och Shia där man lyfter fram konflikter från 600-700-talet mellan Muhammeds arvtagare än idag.. Inom kristendomen också olika inriktningar - katolik, lutheran, ortodox osv.

Israel är ett litet fruktbart område i utkanten av Afrika och Asiens ökenområden, bara 50 mil långt och 1 till 7 mil brett...Landet hette Judéen när judarna bodde där för 2-3.000 år sedan, ibland fördrivna till Egypten och Babylonien (ung Irak) enligt Gamla testamentets utsagor. Andra tog successivt över landet och i början av 1900-talet var det glest befolkat av främst araber.

Under Hitlertysklands fasansfulla massutrotning av ca 7 miljoner judar flydde många judar till Palestina, varav många ville återupprätta "det förlovade landet". Det resulterade i staten Israel och till enorma konflikter med de bortträngda palestinierna och omgivande arabländer, och i bla krigen 1967 och 1973 då ursprungsstaten från 1948 utvidgades en del. Palestinierna har införlivats med befolkningen i Jordanien - i öst - medan den lilla Gazaremsan och områden i södra Libanon är mera stora flyktingläger. Basen i det Palestina man vill utropa är Västbanken mellan Jerusalem och jordanfloden öster om Israel, samt Gazaremsan vid medelhavet.

Judarnas lycka och olycka är att man så stabilt har kunnat hålla ihop sin folkgrupp även i "diasporan"/förskingringen i andra länder. Många integreras inte i länderna och man släpper heller inte in så många utifrån. Denna tydliga identitet har lett till misstro och attacker från andra befolkningsgrupper genom världshistorien.

I Israel regnade det när vi var där och det var runt 15 grader, och landet gjorde ett grönt intryck (det blir torrare och varmare i sommar/höst). Israelerna har gjort väldiga investeringar i bevattningsanläggningar i jordbruket.

Israel består av ca 7,3 miljoner invånare, varav ca 1,4 miljoner araber. Endast 2 procent är kristna. Värnplikten i Israel är 3 år för män och 2 år för kvinnor, man har ca 170.000 soldater ständigt inne och kan mobilisera ca 600.000. Man är den starkaste militärmakten i området, har stöd av USA och innehar troligen kärnvapen. Samtidigt som Israel är omgivet av fientliga arabländer med mångdubbla landytor och befolkningsmängder kan man i kraft av sin kontroll över området utvidga sin yta.

De ortoxa judarna är en betydande och växande del av befolkningen och de senaste decennierna har bosättare köpt och tvingat sig till mark på Västbanken. De är idag ca 330.000 stycken som bor och brukar områden som ligger utanför staten Israel. Huvuddelen bor rätt nära Israels gräns och inom den mur som byggts mellan Israel och Västbanken. Ca 65.000 bor i bosättningar längre in i Västbanken. Antalet palestinier kan uppskttas till 5 miljoner, varav 1, 5 miljon är flyktingar.

Hur ska denna enorma konflikt sedan flera tusen, och hundra, och framförallt 64 år sedan kunna lösas upp?? Det är i mycket "alla konflikters moder", även om krig och konflikter ju finns precis överallt där det finns människor.

Inriktningen nu är en tvåstatslösning, Israel och det Palestina som utropades av PLO 1988 och är erkänt av många, men inte alls alla, länder.

En erfaren israelisk bedömare var inne på att Israel skulle få de delar av Västbanken som inringas av muren, medan palestinierna i gengäld erhåller motsvarande arealer söder om Västbanken. Kompensation borde också utgå för de annekteringar som gjordes 1948.

Palestiniernas position är självfallet att inget mer ska ingå i Israel än gränserna från 1967.

Palestinierna har letts av PLO, en sekulär rörelse med Al Fatah som tongivande. Vid valet 2007 vann det muslimska Hamas med rötter i muslimska broderskapet och tog sedan makten över Gazaremsan med våld. Hamas har gjort många terrordåd mot Israel och skjutit granater in i landet. Man har just nu upphört med detta och istället är det Islamiska Jihad - med kopplingar till Iran - som gör detta. (I Libanon är det Hizbollah som har dessa Iran-kopplingar).

Tidigare var Egypten, Syrien och Irak ledande arabländer, nu har t ex Turkiet och Iran flyttat fram sina positioner. Sunni dominerar Islam (profeten Muhammed i centrum) och länderna står oftast nära varandra, med Saudi-Arabien i spetsen. Egypten, Turkiet och Irak är Sunni-dominerade liksom muslimska länder i Afrika medan Iran och Irak är Shiadominerade (där profetens brorson Ali är central). I många länder finns starka shia-minoriteter.

I Syrien är de flesta Sunni medan Assadregimen är Aleviter med koppling till Shia. Assad stöds av Iran medan Sunniländer stöder oppositionen. Kommer Assadregimen att falla? Det är alls inte säkert, tunga faktorer talar i andra riktningen, åtminstone i närtid.

Det lilla Qatar - med TV-stationen Al Jazeera - har tagit för sig i bl a Syrienkonflikten, utifrån majoritetsbefolkningens perspektiv.

Mellersta Östern, ett riktigt getingbo i alla avseenden, och där arabvåren gör det hela än mer komplicerat. I Libyen ingrep FN, medan veton från Ryssland och Kina gör att regimen i Syrien kan fortsätta att anfalla och bomba bostadsområden med många fler dödade, sårade och torterade i fruktansvärda massakrer. De som vill störta Assad kommer från Sunnimajoriteten med stöd även från extrema grupper som t ex Al Qaida.

I Jordanien har kungens ställning undergrävts och det finns ett betydande missnöje.

Det här blev långt och kanske rätt elementärt, men jag har fått en djupare kunskap om denna komplexa verklighet och har redovisat en del av detta. Jag återkommer när intrycken har fått smältas.

tillagt samma dag: Ok, några saker till. Israel är trots litenhet starkt militärt, och har USAs stöd. Däremot går det inte att skydda sig mot kärnvapenattack. Därför blodigt allvar i oron över Iran och kärnvapen, och ingenting ska uteslutas. Följderna av en ev förebyggande attack är naturligtvis helt oöverskådliga, liksom även om Iran plötsligt har kärnvapen och andra länder i området också börjar överväga det.

Israels expansion genom bosättningar upprör självfallet palestinierna oerhört. Det är lätt att se verkligheten från palestiniernas synvinkel. Plötsligt dimper allt fler judar ner i Palestina, efter millennier av bortavaro. De tränger ut palestinierna, de får FN med sig och de ökar successivt ut sina områden. Palestiniers mark tas ifrån dem eller köps upp, och deras tillvaro blir oerhört tillbakapressad genom gränskontroller och vägspärrar mm. Någon tanke på att assimileras i andra arabländer finns knappast.

Å andra sidan fanns och finns det det en grundläggande förståelse för judarnas utsatthet under och efter förintelsen, och att deras behov av ett eget land. De började flytta till Palestina, och de har nu ett Israel, låt vara litet och omgivet av mycket fientliga länder och med palestinaflyktingar runt om. Tillsammans med terrorangrepp, krig och granatbeskjutning från Gaza kan man förstå en del av deras reaktioner.

Inriktningen är en tvåstatslösning och med 1967 års gränser. Vi får se...

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, egypten, islam, judendom, kristendom, politik, centerpartiet

FNs ansvar för mänskorna i Syrien och Nordkorea!

Idag har riksdagens utrikespolitiska debatt varit, länk kommer. Det handlade mycket om Palestina, och Centerpartiet och Kerstin Lundgren hade en central roll.

Stefan Löfven debuterade i kammaren som bisittare åt Urban Ahlin på tjänstemännens stolar framme till höger.

Mitt inlägg i debattrunda 2 handlade om internationella fredsinsatser samt åt lidandet i Syrien och i Nordkorea, se nedan.


Jag vill kort beröra Sveriges internationella fredsinsatser, samt den fruktansvärda situationen för människor i delar av Syrien och i Nordkorea. Det finns många fler länder i världen med förtryck, uppslitande inbördeskrig och terror samt i hungersnöd, men tiden är kort.

Sverige har nu ett insatsberett försvar för att försvara Sverige samt vara en resurs för stabiliteten i vårt närområde men även vid internationella fredsinsatser under FNs mandat.

Läget i Afghanistan är fortsatt instabilt med motstånds- och terrorgrupper i betydande områden. ISAF-insatsen kommer de närmaste åren att minska och övergå till att stödja Afghanistans armé och polis med utbildningsinsatser. Låt oss hoppas att detta av inbördeskrig så länge plågade land ska kunna gå mot ökad stabilitet, även om vi alla vet att resan är svår, osäker och kan bli lång. Även om FNs – och därmed Sveriges – fredsinsats nu trappas ned och ändrar form är det oerhört viktigt att världssamfundet fortsätter att stödja Afghanistan med fortsatt säkerhetsstöd samt med stora civila biståndsinsatser.

Detta ökar möjligheterna för Sverige att kunna göra fredsinsatser i andra oroshärdar i världen. Jag vill rikta blickarna mot Afrika som plågas av inbördeskrig och konflikter i olika länder. Jag kan t ex nämna Kongo, Sudan och Somalia, där lidandet för stora delar av civilbefolkningen är en verklighet sedan länge i förfärliga former.

Här finns FN-insatser, men ofta helt otillräckliga. Här borde Sverige och andra EU-länder kunna ta ett större ansvar, och även pröva att i ökad utsträckning deltaga under FNs direkta ledning. Fredsinsatserna måste vara under FNs mandat och efterfrågade, och det måste vara hög kvalitet på genomförandet.

Den internationella folkrätten förhindrar andra länder att ingripa mot förtryck och militära attacker och andra övergrepp mot civilbefolkningen, om inte FNs säkerhetsråd givit mandat för detta. FN har åtagit sig en skyldighet att skydda – responsibility to protect – vilken ledde till ingripandet i Libyen. Trots att situationen i Syrien är lika fruktansvärd, och trots arabförbundets vilja, blockerar Ryssland och Kina nu världssamfundet från att ingripa genom sina veton. Ansvaret för vad som nu utspelar sig i delar av Syrien, med reguljära militära anfall och bombningar av stadsdelar med stor civilbefolkning och med fruktansvärda skildringar av följderna för civilbefolkningen, bärs nu utöver av den syriska regimen även av Ryssland och Kina.

Sverige måste, enligt min uppfattning, intensifiera sina ansträngningar för att öka pressen på Ryssland och Kina att godta att FN agerar. Ett led i detta är att uttala stark kritik mot deras agerande som låter attackerna fortsätta.

Ett annat land där förtrycket är oerhört och ofattbart stort, med en repression utan dess like, är Nordkorea. De mänskliga rättigheterna respekteras överhuvudtaget inte, det finns ingen yttrandefrihet eller åsiktsfrihet och även tankefriheten bekämpas, den statliga övervakningen och kontrollen av medborgarna är total och 100.000-tals människor försmäktar i fångläger under fasansfulla förhållanden. Den ineffektiva planekonomin och frånvaron av välståndsskapande marknadsekonomi leder till återkommande enorma hungerkatastrofer med enormt lidande. Ansvaret för detta vilar blytungt på den nuvarande regimen och dess företrädare.


Låt vara att folkrätten kan tolkas som så att regimen får härja vidare med sitt förtryck. Världsamfundets paroll om skyldighet att skydda borde egentligen gälla även för Nordkoreas lidande och förtryckta befolkning, men så enkel är ju inte verkligheten. Jag ville ändå i dagens utrikesdebatt lyfta fram människornas situation i Nordkorea, ett land som gränsar till Ryssland som nästan gränsar till Sverige. Måtte deras förskräckande verklighet radikalt förändras så snart det bara är möjligt, och måtte världssamfundet öka sina ansträngningar i denna riktning!

länk DN,Svd, Svd igen, Expressen, Aftonbladet (mellan Löfven och Ahlin Anna Kläppe, utmärkt sakkunnig i utrikesfrågor hos Centerpartiet!).

Läs även andra bloggares åsikter om syrien, nordkorea, utrikespolitik, utrikesdebatt, fn, politik, centerpartiet, riksdagen

Putin - blockera inte FN - Stoppa dödandet i Syrien!

Fortsatt fasansfulla rapporter från Syrien, idag ett sjukhus invaderat och över 200 människor avrättade.

Regimen försöker svära sig fri, utan att alls övertyga.

Ryssland har goda relationer med Assadregimen, är en stor vapenleverantör, och bromsar nu tillsammans med Kina FN från att agera.

Detta är en orimlig linje, och Sverige och övriga länder måste nu öka pressen på Putin och Kina. Arabförbundet vill att FN ska agera.

Syrien och attackerna mot civilbefolkningen där är nu vad jag kan förstå värre än Gadaffis i Libyen, och händelserna där står i centrum för världens blickar.

Vad kan Sverige göra, och vad kan vi i riksdagen och från Centerpartiet göra? Ett sätt är att lyfta frågan till debatt i riksdagen, vilket jag överväger, så att utrikesminister Bildt kan ge regeringens syn på läget och hur man agerar för att stoppa dödandet. Genom att riksdagen diskuterar situationen ökar rimligen också pressen på Ryssland i och från vårt land.


Läs även andra bloggares åsikter om syrien, massaker, politiik, riksdagen, centerpartiet,

Öppna Stasiarkiven!

Svenska Dagbladet skriver idag om att S och andra oppositionspartier nu öppnar för att i betydande del häva sekretessen på Östtysklands säkerhetstjänst (Stasis) listor över "informationsinhämtare".

Uppgifterna till Stasi lämnades regelmässigt vidare till sovjetiska KGB...

Jag har skrivit en motion om detta, med krav på att sekrettessen hävs.

Nyckelstyckena är dessa:

"Regeringsrätten har valt att inte tillåta offentliggörande av namn över huvud taget. Man väljer att skydda alla för att inte riskera den enskilde. I Tyskland, där diskussionen pågått längre, har man gjort en mer pragmatisk bedömning. Där får namn publiceras om informatören ifråga har agerat i sin tjänst dvs. i kraft av sitt ämbete eller spelat en särskild roll i samtidshistorien.

Det är märkligt att Sverige genom regeringsrätten så väljer att skydda de som under det kalla kriget samarbetade med DDR och lämnade ut information. Regeringen bör därför vidta åtgärder så att offentlighetsprincipen ska gälla för dem som I Sverige arbetade för Östtyska Stasis räkning, och i ev liknande framtida fall. Väljer man att aktivt samarbeta med säkerhetstjänsten hos en kommunistdiktatur i närheten av Sverige måste man kunna tåla att detta offentliggörs när arkiv öppnas."

Läs även andra bloggares åsikter om stasi, kgb, sekretess, östtyskland, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna

Försvarsutskottet i Helsingfors

En grupp ur försvarsutskottet har i två dagar gjort ett intressant besök i Helsingfors.

Ambassaden med ambassadör Johan Molander och försvarsattaché Ingemar Adolfsson i spetsen hade gjort ett givande program med många intressanta möten.

Finlands parlamentariska situation och tradition är ju klart olik den svenska, med ständigt breda majoritetsregeringar. Efter senaste valet och sannfinländarnas (f.d Landsbygdspartiet)osannolika framgång från 5 till 39 riksdagsmandat (!) bildades så småningom en regering med 6 partier ("sixpack"), S, M, De Gröna, Svenska Folkpartiet (oavbrutet i regering sedan 1979, tror jag..), Kristdemokraterna och ett till (Vänsterförbundet).

Oppositionen utgörs av två partier, det försvagade Centerpartiet och det uppblossade Sannfinländska.

Ordförande i Försvarsutskottet kom från Sannfinländarna, Jussi Niinistö. De är EU-negativa och vill inte samarbeta mycket med andra heller militärt.

På grund av Sannfinländarna håller Finland på att överge sin traditionella politik att agera konstruktivt i EU och optimera finska intressen. Nu är de bråkstakar genom att de inte vill att EU ska stödka Grekland ut ur krisen, och genom att Finland vill ha säkerhet i Grekland för att medverka.

Försvarsminister är Stefan Wallin från Svenska Folkpartiet, som gjorde ett mycket gott intryck. Hans situation är dock mycket besvärlig då den nya regeringen vill spara ca 3,5 miljarder kronor på försvarsbudgeten till 2015, som omfattar ca 25 miljarder.

Samtidigt råder enighet om att behålla värnplikten, ha kvar ett invasionsförsvar över hela landet samtidigt som man ska förnya allt dyrare försvarsmateriel. T ex behöver nog nya stridsflygplan upphandlas framot år 2025 när de nuvarande F 18 tjänat ut.

Man måste nog trolla med knäna för att få detta att gå ihop. Försvaret omfattade 750.000 man på 1980-talet, nu ca 350.000 och man ska minska till 250.000 eller mindre.

80 procent av killarna gör värnplikten på minst 6 månader.

Den nya regeringen har lite dubbla budskap i Natofrågan. Inga initiativ ska tas under mandatperioden, men frågan ska följas noga, ungefär. Man är alltså kraftigt splittrad.

De finsk-ryska relationerna har "never been so good". Vi träffade flera analytiker. En synpunkt var att Ryssland idag inte utgör något militärt hot, eller har någon agenda mot Finland. De har fullt upp med inte minst Kina. Rysslands modernisering av försvaret sågs inte som någon stor sak. Rysslands närvaro i Östersjön sågs som helt oberoende av Nordstreams tillkomst.

Se också Johan Forsell (M)
Läs även andra bloggares åsikter om finland, ryssland, försvar, politik, centerpartiet

Nazisternas fasansfulla förintelse

Sverige - på Göran Perssons initiativ - startade 2003 - tror jag - Forum för levande historia, en liten myndighet som ska lyfta fram folkmorden under Hitlertyskland och av ett antal kommunistiska regimer. Och fokusera på vikten av att respektera demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett mycket bra initiativ, alldeles för många i Sverige och världen vet alldeles för lite om de fasor och förtryck och ondska och oförrätter och namnlösa lidanden som drabbat många tiotals miljoner människor under andra världskriget och 1900-talet. Vi kan aldrig inse den hemska mardrömslika vägen till ständigt större oförrätter, sömnlösa nätter, fängslanden, lidanden, svälta, frysa, epidemier, skiljas från varandra osv

Under nazismens diktatur och under kommunismens diktaturer i t ex Sovjet, Cambodja, Kina, Nordkorea osv.

Det mest fasansfulla är det planerade massmördandet av judar och andra grupper i Ghetton och koncentrationsläger och gaskammare i Tyskland, i Polen och i många andra länder där Hitlertysklands nazidiktatur drog fram.

Men Stalins kommunistiska diktatur med deportationer och massavrättningar och utsvältningar av miljoner på landsbygden och GULAG-läger osv orsakade många miljoners död under namnlösa fasor. Skräck och lidanden.

Vi är nu 16 riksdagsledamöter från 5 partier som under Forumets ledning besöker Polen, en resa i förintelsens spår. Idag har vi under mycket sakkunig ledning gått igenom de 178 hektaren ghetto i Warshawa, där 350.000 judar bodde och föstes ihop. Mycket lite återstår av kvarteren, där nazisterna hösten 1940 stängde in dem med en mur och där män, kvinnor och barn under outsägliga lidanden svalt ihjäl, och där sommaren 1941 5.000 per dag skickades iväg till dödslägret Treblinka, där nära en miljon människor gasades ihjäl, från Warshawa och från andra håll i Polen.

Det fanns 40 miljoner polacker då. Av dessa mördadades och dog 3 miljoner judar och 2 miljoner polacker. De 300.0000 som återstod efter kriget attackerades under kommunistdiktaturen, en del mördades och de flesta tvingasdes fly till andra länder. Idag finns det kanske uppåt 10.000 judar i Polen....

Vi är 5 centerpartister som deltar, med en eventuell 1:e partiordförande i spetsen.

Min kollega Ola Johansson från Kungsbacka i Halland skriver om detta på sin blogg, som jag gärna hänvisar till!

Läs även andra bloggares åsikter om förintelsen, polen, politik, riksdagen, centerpartiet, nazism, kommunism

Anmärkningsvärt om Libyen, Juholt!

Jag måste kommentera Dagens P1 - lördagsintervju med Håkan Juholt.

Jag anser att han argumenterar fyrkantigt och långt ifrån den kompromissanda som han menar sig ha.

* 120 dagar insats. Juholt har rätt i att riksdagens beslut var att skicka stridsflyg för spaning i 3 månader. Däremot har han fel när han påstår att därmed är beslutet fattat och ingen verklig händelseutveckling kan motivera en förlängning. Tvärtom, det är snarare regel än undantag att fredsinsatser förlängs. Avgörande är självfallet händelseutvecklingen.
Därför är det nu viktigt vad Nato - som leder Libyen insatsen - gör för bedömning och sedan - vilket nu pågår - att regeringen söker en bred förankring i riksdagen.

* Natos bedömning är entydig och Anders Fogh Rasmussen lyfter i sitt brev till statsministern fram vikten av fortsatta svenska flyginsatser. Då hävdar Håkan Juholt - i lördagsintervjun - att Nato inte alls prioriterar fortsatt svensk flygspaning trots att det är just vad Fogh Rasmussen lyfter fram. Och Juholt hänvisar till att S (Juholt, Ahlin m fl) talat med alla länder i FNs säkerhetsråd vilka till skillnad från Natos generalsekretarare mera lutar åt stridsfartyg och andra insatser än just flyg..?

Jag menar att Juholt spelar högt och närmast bluffar. Det är uppenbart att flyginsatserna är fortsatt mycket behövda och har hög prioritet. Blanda inte bort korten, Juholt.

* Juholts världsbild är att FNs Libyenbeslut endast omfattade en flygförbudszon. Den är nu genomförd, flyget kan dras bort... Nu gäller det att upprätthålla vapenembargot, menar S, så att varken Gadaffi eller rebellerna kan få nya vapen. och där ska Sverige bidra i någon sjöblockad.
Har Juholt helt missat att Gadaffis styrkor fortsätter att attackera civilbefolkningen och har stora mängder vapen kvar, ett stort vapenövertag? Med Juholts strategi skulle Gadaffi i lugn och ro tillåtas utnyttja sitt vapenövertag och fortsätta attackera bostadsområden. Socialdemokraterna tar på sig ett mycket stort ansvar när man försöker att ställa veto. Det är beklagligt.

* En grupp från riksdagens försvarsutskott besökte i veckan den svenska fredsframtvingande insatsen på Sicilien. Den svenska flygspaningen levererar med hög kvalitet sina rapporter och får mycket goda vitsord. Tyvärr begränsas spaningen till främst objekt kopplade till flyg och luftvärn, medan spaning mot t ex stridsvagnar, stalinorglar och artilleri som skjuter in i bostadsområden är nedprioriterat. Det vore rimligt att den svenska spaningsinsatsen även omfattade skydd av civilbefolkningen mot attacker från andra stridsmedel än Gadaffis flygvapen. Detta ligger självfallet inom FN-mandatets ram.

* Partiledare Juholt och utrikestalesperson Ahlin försöker också ta patent på att endast de vill bredda FN-insatsen till mer civila insatser vartefter dessa kan genomföras. Självklart är det allas vår ambition så snart utvecklingen det medger, och sådana myndighetsbeslut har redan fattats.

Överläggningar om den fortsatta svenska insatsen i Libyen pågår. Jag hoppas verkligen på en fortsatt bred majoritet i riksdagen för att svara upp till det som Nato efterfrågar, dvs fortsatt flygspaning men även öppenhet om vi kan bidra med något mer och självfallet för ökade civila insatser. Det är mycket anmärkningsvärt att MP och V håller öppet för fortsatt svensk flygspaning medan S och Juholt fortfarande försöker smälla igen dörren.

Expressens artikel avslöjar tydligt bristerna i den Juholtska "logiken".


Läs även andra bloggares åsikter om libyen, juholt, socialdemokraterna, försvar, politik, centerpartiet, alliansen, moderaterna, folkpartiet

S vindflöjel om Libyen

Det är trist att se hur Juholt och S bara trasslar in sig mer och mer om hur FN och Sverige ska skydda Libyens civilbefolkning. Först kräver man ett snabbt agerande, och är med på att Sverige deltar med stridsflyg (låt vara bara till hälften).

Sedan ska freden tydligen komma på beställning, inom tre månader. Längre ska Sverige omöjligen bli kvar militärt. Och absolut inte med stridsflyg.

Nu har trycket ökat och S öppnar nu för förlängs militär insats från Sverige. Vi ska lyssna på FN, säger Urban Ahlin. Fast inte om de vill ha fortsatt flyginsats, då säger vi nej. Men vill de ha stridsfartyg och ubåtar, då ställer vi upp. (Få tror att detta är aktuellt).

Vi är konsekventa, säger S. Det är alla andra som är inkonsekventa; FN, Nato, regeringen och säkert också Miljöpartiet.

Har vi beslutat om en tremånadersinsats så står vi för det. Punkt, säger Peter Hultkvist, ordf i Försvarsutskottet sedan en månad. (Trots att Sveriges FN-insatser ständigt brukar förlängas i tremånaders eller ettårsintervall (Afghanistan) så länge som skyddet för civilbefolkningen kräver detta). Kartan gäller, menar S. Inte verkligheten. Obegripligt!

Det är sorgligt att se ett f.d "statsbärande parti" vingla fram på detta sättet, samtidigt som Miljöpartiets Peter Erikssson likt en äldre statsman öppnar för att lyssna på FN och är öppen för även fortsatt flyginsats.

Det är inte roligt att behöva kommentera en sådan här soppa, men förhoppningsvis kan S baxas åt rätt håll just genom fortsatt granskning av deras vinglande.

Jag har skrivit en debattartikl på SvD Brännpunkt idag.

Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, socialdemokraterna, centerpartiet, alliansen,

Analysera Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och Nato

Centerpartiet har idag arrangerat ett viktigt seminarium tillsammans med Folk och Försvar, med rubriken "Dags att se över Sveriges militära samarbeten". Här länk till Centerpartiets hemsida och till Folk och Försvar där en videoinspelning kan ses.

Min och Centerpartiets utgångspunkt för diskussionen är följande deklaration från 6 av sju partier i försvarsberedningens senaste rapport "Försvar i användning" från juni 2008:

"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra rapport. Det är viktigt att ständigt utvärdera hur Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget, vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU, träder i kraft".

Centerpartiets stämma 2009 ställde sig bakom att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten, givet att det finns en bred samsyn om detta i riksdagen.

Jag har drivit på detta i både försvarsberedning och Centerparti. När försvarsberedningen nu snart ska åter göra en omvärldsanalys inför nästa inriktningsbeslut för försvaret 2014 menar jag att det är naturligt att man analyserar alla omvärldsfaktorer, även Sveriges militära samarbeten, hur de har utvecklats och hur de kan förbättras och utvecklas framåt. Det vore faktiskt rätt märkligt om direktiven fortsatt skulle utformas så att en viktig tårtbit i omvärldsanalysen - Sveriges militära samarbeten - inte skulle diskuteras.

Så otroligt mycket har förändrats de senaste decennierna , berlinmurens och sovjetunionens fall , de allra flesta länder öster om oss nu med i EU och Nato, Sverige med i EU och omfattas av dess två solidaritetsklausuler, Sveriges ensidiga solidaritetsförklaring med Norge och Island, Natos utveckling till att leda allt fler fredsinsatser och inriktning även mot andra kriser, utvecklingen mot ett alltmer tekniskt avancerat insatsförsvar, behovet av att använda begränsade försvarsanslag så effektivt som möjligt genom samverkan i Norden, inom EU och med Nato, osv.

Finland har utan dramatik analyserat dessa frågor utifrån finsk synvinkel flera gånger. Det är dags att Sverige också börjar göra det. Skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet i Partnerskap För Fred eller att överväga ett medlemskap är inte längre så dramatisk som det en gång var. Det är sannolikt så att Sveriges medlemskap i EU och nära samarbete med Nato i PFF kombinerad med fortsatt militär alliansfrihet är den fortsatt bästa framtidsavvägningen. Men låt omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut analysera Sveriges olika militära samarbeten och hur de bör utvecklas; inom Norden, med EU och med Nato.

Läs även andra bloggares åsikter om folk och försvar, politik, eu, nato, norden, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet, kristdemokraterna

S sviker Libyens folk med skamligt svaga argument

Jag begriper inte Socialdemokraternas vinglande i försvars- och säkerhetspolitiken. Debattartikel på Newsmill.

Peter Hultkvist (S) menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.

Centerpartiet och Socialdemokraterna har samarbetat när det gäller försvarsfrågor. Våra båda partier har gemensamt tagit ett stort ansvar när det gäller reformeringen av försvaret och vi står för samma inriktning när det gäller alliansfriheten. Partitaktik har lagts åt sidan till förmån för breda blocköverskridande uppgörelser om avgörande frågor, till gagn för Sverige.

Förra mandatperioden ägnade S till stor del åt att nostalgiskt tala för försvarsindustrin och för någon form av värnplikt parallellt med kraftiga flermiljardsnedskärningar av försvaret. Under våren har jag med stigande förvåning bevittnat märkliga turer från S. Att man plötsligt byter åsikt och stödjer en motion från Miljöpartiet med sin välkänt negativa hållning till svensk försvarsindustri och svenskt flygvapen är anmärkningsvärt. En luftförsvarsutredning just nu skapar oro för Gripens framtid och riskerar att försena en nödvändig uppgradering.

Än mer anmärkningsvärd är socialdemokraternas omsvängning i fråga om att skydda civilbefolkningen i Libyen mot Gaddaffis fruktansvärda terror med tunga vapen och krypskyttar. Först driver man intensivt på regeringen för att FN ska ingripa i Libyen, och sedan ställer man sig bakom den svenska stridsflyginsats som den Nato-ledda operationen förfrågar Sverige om.

Det visar sig att utvecklingen i Libyen inte går lika snabbt mot en stabilisering som vi hade hoppats. Istället utnyttjar Gadaffi sitt stora övertag i tunga vapen och fortsätter att attackera på olika håll i Libyen, där situationen för människorna just nu är förfärlig med fortsatt dödande och stort lidande genom terror mot civilbefolkningen, usel eller ingen sjukvård och brist på mat och vatten.

Det bryr sig dock inte Peter Hultkvist, ny talesperson i försvarsfrågor för socialdemokraterna, om. Lagt kort ligger, säger Peter Hultkvist. S-kartan gäller, alldeles oavsett hur verkligheten förändras. Har riksdagen beslutat om en tremånaders insats med svenska JAS Gripen då är detta sedan ristat i sten, alldeles oavsett hur situationen i Libyen utvecklas.

Peter Hultkvist menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.

Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.

Jag tycker att detta är alldeles självklart. Utöver att ha beredskap för att förlänga den svenska flyginsatsen om förfrågan kommer, borde därtill mandatet för insatsen utökas till att omfatta även markmål som har koppling till attacker mot civilbefolkningen.

Socialdemokraterna påstods en gång vara ett statsbärande parti. Tiden i opposition verkar ha frätt bort vad som kunde varit kvar av detta. Det finns ingen ursäkt för att med hänvisning till statsfinanser, och till att riksdagsbeslut omöjligen kan förlängas när verkligheten förändras, svika det ansvar för Libyens folk som FN tagit och där Sverige just nu bidrar med svenska stridsflygplan.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)


Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, fn, politik, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet

Juholt och S sviker Libyens civilbefolkning

TT-Telegram den 29 april 2011, 13.35

Centerpartiets försvarsexpert Staffan Danielsson anser att som läget utvecklats i Libyen är det självklart att Sverige ska diskutera en förlängning av det svenska mandatet. Han vill också utvidga det till att gälla mål på marken. Han påminner om att Socialdemokraterna tidigare kritiserade regeringen och låg på för att Sverige skulle driva fram en FN-resolution och ställa upp med stridsflyg.

- Läget i Libyen har inte klarnat och operationen är på intet vis avklarad, säger Danielsson.

- Därför är det självklart att Sverige borde förlänga insatsen och bredda den till att omfatta markmål, som stridsvagnar och stalinorglar, för att kunna skydda civilbefolkningen, säger han.

Danielsson hänvisar till en redovisning vid Folk och Försvar i torsdags av Anders Silwer, generalmajor och flygvapeninspektör, om att svenska plan hade upptäckt och fotograferat stalinorglar i Misrata, som attackerade bostadsområden. Planen fick då tillkalla brittiska plan som kunde attackerade målet.

Han är förvånad att Juholt vill avsluta insatsen.

- Det ger fel signal. Situationen är precis lika allvarlig. Kommer det en ny begäran från FN vore det märkligt att dra sig ur, säger han.

Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, juholt, socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, politik

Wiseman om svenska "Lagomlinjen" i Libyen

Ni minns säkert Urban Ahlins starka uttalanden om att regeringen skulle driva på för FN-ingripande i Libyen, och bidra med svenska stridsflygplan. Snabbt och effektivt, för att förhindra Gadaffis terror mot sitt eget folk.

Nu är Jas Gripen insatt över Libyen. Det är bra.

Tyvärr har Sverige villkorat sina stridsflygplans insatser med att de endast får upprätthålla flygförbudet, inte på något vis spana eller ingripa mot markmål som t ex attackerar civilbefolkningen i Misrata eller tidigare Benghasi.

Det behöver göras, men av norska eller danska eller franska eller brittiska eller tidigare amerikanska stridsflygplan. Inte av svenska.

Flygofficeren Wiseman ondgör sig över detta i ett blogginlägg. Jag tycker att han har betydande poänger.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gadaffi, gripen, wiseman, politik, försvar, fn, socialdemokraterna, moderaterna, centerpartiet

Intryck från resan till Islamabad och New Delhi

2-10 april besökta jag alltså Pakistan och Indien tillsamman med riksdagskollegorna Olle Thorell (S), Desirée Pethrus (KD) och Ulrik Nilsson (M) samt med Aleksander Gabelic (ordf), Linda Nordin Thorslund (generalsekreterare) och Berith Granath från Svenska FN-förbundet.

Det blev en mycket bra och givande resa och jag ska helt enkelt lista några intryck:

• Kartan! Från Sveriges horisont upplever man lätt Afghanistan och Kabul som i hjärtat av Asiens bergsmassiv. Islamabad ligger i norra delen av floden Indus mäktiga flodområde från Indiska Oceanen och innan Himalayas mäktiga berg. Från Islamabad börjar höjder synas, och åker man 15-20 mil nordväst förbi Pesawar – som vi gjorde – återstår bara ungefär lika mycket till Kabul. Islamabad anlades nära Rawalpindhi på 1960-talet och är en förvånansvärt liten administrativ huvudstad.
• Talibanernas terror gör att vårt hotell och regeringsbyggnaderna omgavs av tunga betonghinder och beväpnade militärpoliser. Likaså när vi åkte till nära Pesawar och flyktinglägret Jalozai fanns beväpnade poster på motorvägen samt före och under besöket där.
• Lastbilar och traktorer med vagnar var alla vacker målade i olika mönster i klara röda och gula och andra färger. Jag trodde vi först mötte cirkusbilar, men det kan ju inte finnas bara cirkusbilar i ett land…
• Vi mötte den modiga svenska ambassadören Ulrika Sundberg som med stab gjort ett mycket innehållsrikt program.
• Vi mötte bl a modiga kvinnor som arbetade för mänskliga rättigheter och för kvinnors rätt. Trycker från konservativa religiösa strömningar i landet är så starkt att flera bedömde det närmast contraproduktivt att nu kräva att landets blasfemi/hädelselagar ska tas bort. De har en stark förankring i landet och tid behövs för debatt och mognad, enligt dessa.
• Pakistan är ”krisernas land” som har drabbats mycket hårt de senaste åren med flera svåra jordbävningar, flera enorma flodöversvämningar (vid en var nära en tredjedel av landet översvämmat…), talibanernas terror, energikris, ekonomisk kris, Kashmirkris med kärnvapen i båda länder…Landet beräknas ha 3-6 miljoner flyktingar från Afganistan och ca 3 miljoner internflyktingar.
• Landet som skildes från Indien för ca 50 år sedan efter starka motsättningar mellan hinduer och muslimer har fortfarande en allvarlig gränskonflikt i nordöstra delen av landet, i Kashmir. Vi träffade militärer från FNs observatörer där svenska ingår, med en general från Uruguay i spetsen. (Idag är det fler muslimer i Indien än i Pakistan så uppenbarligen fungerar samexistensen. Pakistan har 180 miljoner, Indien 1.220 miljoner människor..).
• Mellersta Österns häxkittel kan karakteriseras som ”alla konflikters moder”. Men snart kan kanske Pakistan med omnejd ”ta över”; angränsande länder är Indien, Kina, Afghanistan och Iran med Saudiarabien och Jemen m fl nedanför. Pengar väller in till religiösa fundamentalister…
• Pakistan är ett fattigt land men har sedan landet bildades 1947 haft en stark armé som tidvis har styrt landet. Militärutgifternas andel av statsbudgeten lär uppgå till 40-50 procent..medan anslagen till utbildning och hälsovård ligger på några procent var. Därtill bedriver militären omfattande företagsamhet samt erhåller stöd från USA.
• Terror och motsättningar och konflikter finns i hög grad. I bergstrakterna västerut mot Afghanistan söker extrema religiösa grupperingar – talibaner – att ta kontrollen över byar och områden och införa Sharialagar med mera. Armén försöker nu återta kontrollen vilket leder till strider. Lokalbefolkningen beordras lämna sina bostäder och fly medan striderna pågår…Vi besökte ett flyktingtältläger med ca 100.000 människor nära Pesawar. På brunpackad jord låg väldiga tältläger, där det på sommaren blir 40-50 grader hett. FN – som gör betydande insatser i Pakistan - driver lägret och det präglades vad vi kunde se av god ordning med både sjukvård och undervisning mm. Kvinnorna i lägret och i städerna omkring bar i hög sträckning burka och nikab.
• Vi mötte parlamentsledamöter. De sade sig vara ”commitade” i kampen mot terrorismen. Talibanernas fruktanvärda bombdåd, mord på ledande politiker, förstörande av skolor, tillåter inte vaccinering lyftes bla fram….Fruktansvärda händelser som att 8 unga kvinnor begravts levande lyftes fram vid annat tillfälle, samt kritik mot att ledande politiker försvarat detta…
• Så Indien, efter flyg till New Delhi via Dubai. Varmare men behagligt, 30-35 grader. Brittiska samväldet styde länge. 1857 ett fruktansvärt blodigt frigörelsekrig som slogs ner med masshängningar och motterror. Efter nästan ett sekel frigjordes Indien, Pakistan och sedermera Bangladesh från Storbritannien 1947. Mahatma Gandhi spelade en avgörande roll med sin kamp, och sina fasteaktioner. Vi bodde alldeles intill hans stora vita bostad och jag såg platsen längst bort i trädgården där han vid 90 års ålder blev mördad under bön. Några kvarter bort låg Indira Gandhis vita villa, där hon som landets ledare mördades av sina livvakter i sin trädgård 1984. !980 mördades en av hennes söner och 1989 hennes efterträdare som statschef Rajiv Gandhi…Indiens Kennedys..
• Vi besökte ett projekt i Delhis slum – med FN-stöd – där kvinnor och barn under enkla förhållanden fick skolgång och lära textilarbete och – försäljning. Välordnat och imponerande styrka hos lärare och barn och kvinnor.
• Indien är världens största demokrati. Många politiker sägs tyvärr ha kriminell bakgrund. Indien är världens fjärde största ekonomi och växer. Man vill in i FNs säkerhetsråd, vilket vore rimligt. Indien och Pakistan är båda kärnvapenmakter.
• Massor mer finns att säga om denna södra del av Asien som kommer att återta en växande roll i världen. Fattigdomen är väldig med många 100 miljoner utan några marginaler alls. Samtidigt sker tillväxt och Indien är på gång att genomföra samma utveckling som Kina, fastän några decennier efter. Värdens framtid bestäms i hög grad hur motsättningarna i Asien kommer att lösas (eller inte) och hur ekonomierna utvecklas.

Läs även andra bloggares åsikter om indien, pakistan, islamabad, new delhi, fn, fn-förbundet, politik, centerpartiet

Från Islamabad till New Delhi

Jag är denna vecka på en mycket intressant studieresa i Svenska FN-förbundets regi.

Vi har i tre dagar besökt Islamabad och Peshawar i Pakistan. Vi var nära Peshawar i flyktinglägret Jalozai där ca 100.000 människor (knappt 20.000 familjer) lever som flytt/beordrats fly från närbelägna provinser där strider mellan armén och talibangrupperingar pågår.

Lägret administrerades av FN, man bodde i tält på åkerjord. Läget verkade fungera väl och vi såg både sjukvårdstälten och skoltälten på ett område. Människorna är oftast analfabeter och kvinnorna bär burka. På sommaren kan det bli 45-50 grader varmt och självklart innebär lägertillvaron svåra påfrestningar.

Talibanerna som trängt fram och tagit över byar och infört sharialagar, förvägrar i vanlig ordning flickor utbildning och förbjuder t o m vaccinering. I provinsen Baluchistan i sydvästra Pakistan är det mycket oroligt och man mördar systematiskt politiker, journalister och jurister med mera. Guvernören för Punjab, största provinsen, sköts nyligen ihjäl och en minister som ville minska sharialagar mördades av en massmordsterrorist (självmordsbombare) i Islamabad. Någon ledande politiker i parlamentet från de sydvästra delarna lär ha försvarat att 8 flickor mördades genom att begravas levande.

Vi åtföljdes av starkt beväpnade poliser, de och militärer finns utposterade längs vägar och i huvudstaden Islamabad där myndigheter och biståndsorgan finns. Byggnaderna var rena forten.

Pakistan består av ca 180 miljoner invånare, bildades efter andra världskriget efter våldsamma strider mellan hinduer och muslimer. Landet domineras av den väldiga floden Indus som för vatten från bergsmassiven ner till Karachi vid arabiska havet.

Landet är fattigt men ekonomin har tillväxt, och sedan tre år har en folkvald regering tagit över efter militärstyret. Armén har fortfarande en mycket stark ställning och halva statsbudgeten går till den. I Kashmir står Pakistans och indiens krigsmakter mot varandra vid en omtvistad gränslinje, båda länderna har kärnvapen..

Pakistan har drabbats av väldiga katastrofer de seaste åren, flera stora jordbävningar, flera väldiga översvämningar, terror, ekonomiska kriser, energikris med mera. Tack vare FNs bistånd och egna ansträngningar lyckades man förhindra - en tredjedel av landet och 21 procent av åkermarken drabbades av översvämningarna - både omfattande svält och epidemier.

Pakistan gränsar förutom till Indien till Iran, Afghanistan och Kina och självklart är området en krutdurk. Talibanernas extremism och situationen i Afghanistan förstärker detta.

Vi fick mycket att fundera på när vi träffade reprentanter för FNs olika organ, som gör mycket betydande insatser, för tankesmedjor och människorätts- och kvinnoorganisationer, för regering och parlament. Samt med Sveriges ambassad med den modiga och drivande ambassadör Ulrika Sundberg i spetsen.

Nu fortsätter resan i New Delhi med också ett mycket intressant program. Självfallet är sådana här nedslag på plats i verkligheter långt bort från Sverige mycket värdefulla för mig i mitt arbete i försvars- och utrikesutskotten.

Läs även andra bloggares åsikter om pakistan, indien, politik, ud, centerpartiet

Fel att braenna, fruktansvaert att moerda oskyldiga

Det är illa att bränna en helig bok. Det är fruktansvärt att mörda oskyldiga som hämnd. Må världens stora religioner alla inrikta sig på fred, förlåtelse och kärlek!

Jag aer pa resa i bygder daer religioest fundamentalistiska krafter aer starka. Det aer fasansfullt att moerda maenniskor foer att de foeresprakar demokrati och lika maenskliga raettigheter.

Vi maste tillsammans sta upp foer demokrati, frihet och maenskliga raettigheter. All respekt foer att lagar fran 600-talet kan ha varit jaettelika framsteg jaemfoert med tidigare, men att nu aterga till dem aer oaterkalleligen ett sidospar.

Jag inleder nu en kampanj foer att maenskligheten maste se framat och inte bakat, genom att aterkommande laegga ut de tre meningarna hoegst upp, och laengst ner:

Det är illa att bränna en helig bok. Det är fruktansvärt att mörda oskyldiga som hämnd. Må världens stora religioner alla inrikta sig på fred, förlåtelse och kärlek!

Riksdagens Libyendebatt - JAS Gripen dit

Veckan har varit intensiv, med fokus på det fruktansvärda inbördeskriget i Libyen. Mot demonstranter och frivilliga "soldater" med mycket bristfällig beväpning står tränade regeringsstyrkor med förkrossande övermakt av tunga vapen.

Trots det nu NATO-upprätthållna flygförbudet så attackerar och återtar nu Gadaffis styrkor städer igen.

Sverige skickar i ett historiskt riksdagsbeslut 8 stridsflygplan. 7 partier står bakom detta, endast SD emot. Efter krav från oppositionen får planen endast upprätthålla flygförbud, inte bekämpa t ex stridsvagnar under attack mot städer och civilbefolkning.

Jag beklagade detta i dagens riksdagsdebatt, se nedan. Här en länk till riksdagsprotokollet, imorgon finns debatten där.

Igår var NATOs ("atlantpakten") generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i Stockholm och träffade statsminister, Kung och även ledamöter från utrikes- och försvarsutskotten. Det var en mycket givande timme där Rasmussen presenterade "New NATO" på ett mycket sympatiskt sätt, och där vi ingående kunde diskutera både Afghanistan, Libyen och NATOs framtida väg. Världen och verkligheten utvecklas, mycket har hänt senaste veckorna och alltmer talar för det som försvarsberedningen (inklusive Håkan Juholt) enhälligt föreslog för några år sedan och som Centerpartiet beslutade på sin stämma 2009; att det är dags att Sverige likt Finland gör en rejäl analys över hur Sveriges militära bi- och multilaterala samarbeten fungerar och bör utvecklas.

Kommande vecka torde blogginläggen kunna bli få eftersom jag ska på en mycket intressant resa med Svenska FN-förbundet till bl a New Delhi. Jag återkommer!

Mitt inlägg i riksdagsdebatten om Libyen:

"Utgångspunkten för den mycket allvarliga fråga som vi behandlar här idag är den fruktansvärda situationen i Libyen. Efter växande demonstrationer valde Muammar Gaddafi att med tunga vapen urskiljningslöst attackera demonstranter och annan civilbefolkning. Hur många som har dödats eller skadats, som har torterats eller som lider svårt med pågående strider och brist på mat, vatten och medicin – t ex i Misrata just nu – det vet vi inte. Det handlar om många tusentals eller tiotusentals människor. Ännu många fler har flytt eller vill fly från striderna.

Sverige har drivit på för att FN skulle ingripa och stoppa dödandet och det är ett genombrott att världssamfundet kunde samla sig till en sådan resolution.

Det är också naturligt att Sverige nu skickar 8 stridsflygplan som under Natos ledning ska fullfölja FNs beslut, och det är bra att en bred majoritet i riksdagen står bakom detta. Med tanke på Sveriges goda tradition att delta i FNs fredsinsatser, och med tanke på hur starkt vi drivit på för ett FN-mandat är detta ett logiskt beslut. Detta underlättas ytterligare av det faktum att Sverige nu svarar för en av EUs stridsgrupper där stridsflygplanen också ingår.

Centerpartiet står som Kerstin Lundgren framhöll helt bakom dagens riksdagsbeslut. Det är dock ingen hemlighet att vi gärna hade sett att stridsflygplanens mandat inte hade inskränkts på det sätt som nu har gjorts.

Jag skulle vilja problematisera kring detta, med tanke på hur situationen kan utvecklas.

För det första, Sveriges bidrag sker inom ramen för FNs beslut och under Natos ledning. Nato välkomnar Sveriges bidrag.

Vid fredsinsatser villkorar länder ibland sina insatser. Detta kan vara nödvändigt, men det är naturligtvis så att det inte underlättar för insatsledningen ju fler begränsningar av olika slag som deltagande länder sätter upp.

Den svenska begränsningen är nu att våra flygplan endast får användas för att skydda civilbefolkningen genom att flygförbudet upprätthålls. Om Gripenplan t ex upptäcker Gadaffis stridsvagnar alldeles utanför t ex Benghasi i färd med att påbörja beskjutning och attack mot staden och civilbefolkningen, då får inte Gripen ingripa för att avvärja detta.
Istället rapporterar Gripen hotet mot civilbefolkningen och andra länders stridsflygplan får snabbt tillkallas för att förhindra attacken.

Detta känns ändå lite konstigt. Sverige accepterar FNs resolution, vi deltar med stridsflyg i Natos insats och vi accepterar att stridsvagnar under attack mot städer bekämpas för att skydda civilbefolkningen. Men andra stridsflygplan än de svenska ska utföra just det uppdraget.

Det främsta motiv som framförts i debatten för denna begränsning är att ”drogade barnsoldater” skulle kunna skadas. Det argumentet känns tunt eftersom det dels måste ifrågasättas om stridsvagnarna bemannas av sådana, om de nu finns, samt dels eftersom vi ju ändå accepterar att civilbefolkningen ska skyddas genom att stridsvagnarna stoppas.
Logiken i att begränsa våra stridsflygplans uppdrag på det sätt som skett men samtidigt acceptera att andra plan istället utför uppdragen känns tveksam.

Centerpartiet står bakom dagens riksdagsbeslut och välkomnar det. Det innebär att vi accepterar den begränsning som jag problematiserat här, eftersom det enligt vår uppfattning krävs en bred majoritet i riksdagen för att ta sådana här svåra och viktiga beslut.

Vi får nu se hur situationen utecklas i Libyen, och skulle verkligheten kräva anpassningar av dagens riksdagsbeslut är vi beredda att vara med i en dialog om detta."

Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, centerpartiet, alliansen

Juholt och Gadaffi - vad förenar?

Det är intensiva dagar i riksdagen nu.

Idag har östgötabänken haft besök från Östergötlands bildningsförbund (studieförbund och folkhögskolor). Givande samtal om folkbildning och samhällets stöd på riksnivån (som ökat) och regionala nivåer (som minskat).

Lunchsamtal med kunnig omvärldsanalytiker mm.

Olika möten med tunga regeringsföreträdare (försvarsminister respektive utrikesminister), missade ett rysslandsseminarium som kd höll.

Votering.

Dagen har givit analysen att Håkan Juholt och Muammar Gadaffi faktiskt har uttalat sig med samma språkbruk - fast i olika riktning - på en intressant punkt.

Gadaffi beskyllde i början av Libyendemonstrationerna oppositionen för att bestå av "drogade ungdomar" i striderna.

Och Håkan Juholt talar plötsligt om "drogade barnsoldater". . Han verkar till skillnad från Gadaffi syfta på de Libyska förbanden, dvs Gadaffis egna styrkor.

Juholts argument för att Sveriges stridsflygplan inte ska få angripa stridsvagnar på väg mot t ex Benghasi är alltså detta, de "drogade barnsoldaterna" i Gadaffis styrkor skulle kunna drabbas.

Jag ifrågasätter mycket starkt Gadaffis propagandistiska uttalanden. Och vilka belägg har Håkan Juholt och socialdemokraterna för det de hävdar? Som argument för att begränsa Gripens Libyenmandat känns det onekligen rätt tillskruvat.

Urban Ahlin, socialdemokraternas talesperson i utrikesfrågor, har haft en mycket hög svansföring med krav på regeringen och utrikesministern att agera starkare och snabbare för att skydda Libyens folk.

Nu backar socialdemokraterna, Ok att upprätthålla flygförbudet genom JAS Gripen men fel att med flyg stoppa stridsvagnar att åter attackera Benghasi (t ex). Jag förstår inte logiken.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, libyen, håkan juholt, gripen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet

Flygförbud i Libyen; Nato, EU eller Sverige - mkt intressant riksdagsdebatt

I torsdags em skedde på initiativ av V en mycket aktuell riksdagsdebatt om Gadaffis fruktansvärda förbrytelser i Libyen och om flygförbud med mera. Debatten utvecklades på ett mycket intressant sätt, där Bildt, Federley, Malm och Pethrus gjorde Linde och Ahlin svarslösa.

Länk till debatten här, scrolla ner en bra bit.

Urban Ahlin (S) och Hans Linde (V) förföll till rätt lumpna personangrepp på utrikesminister Bildt, vilket Centerpartiets Fredrick Federley bemötte på ett utmärkt sätt:

"Herr talman! Jag vill börja med att tacka Hans Linde för att han har väckt en oerhört intressant, aktuell och angelägen debatt. Samtidigt blir jag förvånad när Hans Linde får igenom den här debatten och slänger ut den och spolar ned den genom att göra det till en debatt om utrikesministern. Det är rent skamligt. Jag hade i och för sig kunnat räkna ut att Vänsterpartiet skulle göra det, men jag hade inte trott att det största partiet i Sveriges riksdag, som har suttit vid regeringsmakten i över 70 år, skulle kasta bort det här tillfället att diskutera en otroligt angelägen och viktig fråga genom att göra det till en fråga om utrikesministerns tidigare eller privata förehavanden. Sådant kan man göra i konstitutionsutskottet, i interpellationsdebatter eller i debattartiklar, men denna debatt borde handla om det libyska folkets frihetssträvanden och inte om någon enskild politikers privatekonomi."

När framförallt Linde i högstämda ordalag krävde snabbt flygförbud genom FN-beslut redovisade Bildt, Malm och Federley hur dåligt detta rimmade med Vänsterpartiets tidgare stöd för Gadaffi och hur verkställandet av flygförbudet beror av att NATO ställer upp.

Fredrick Federley, som alltså gjorde en utmärkt insats i debatten, sade följande mycket tänkvärda ord, apropå V:s nu starka krav på FN-ingripande samtidigt som varken EU eller NATO borde finnas eller syssla med militära insatser..:

"Den svåra svenska debatten blir ganska tydlig här. Vi kräver att det ska ageras, vi kräver att befolkningen ska skyddas, men när det väl kommer till kritan, till vilka som ska agera, finns det bara en kraft på denna planet som har kunskapen, ledarskapsförmågan, kapaciteten och ekonomin, nämligen Nato. Återigen springer samtliga partier och ber Nato agera med sina skattepengar, sin kompetens, sina soldater, genom att sätta sina medborgares liv på spel.
Jag hoppas att vi någon gång kan få en mer sansad debatt. Det är inte så att mitt parti vurmar för ett Natomedlemskap, men vi behöver inse att vi antingen måste bygga upp en egen kapacitet inom Europeiska unionen eller bita i det sura äpplet och söka fullvärdigt medlemskap i Nato. Vi kan inte, så fort vi vill att det ska ageras, springa till Nato och kräva det av dem.
Det är intressant att i debatten höra att Socialdemokraterna kräver ett tydligt agerande, att Miljöpartiet kräver detsamma, liksom Hans Linde och Vänsterpartiet. Men de vill inte att EU ska agera. Socialdemokraterna vill ofta agera på EU-nivå, men vill inte ha ett Natomedlemskap. Vänsterpartiet vill inte ha ett Natomedlemskap och vill inte att EU ska ha kapacitet att agera. Det vill oftast inte Miljöpartiet heller. Om vi ska kunna tala med en tydlig, tung, gemensam röst krävs att EU kan samordna sig. Det krävs stöd från denna kammare, också från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, för en sådan politisk inriktning."

Läs även andra bloggares åsikter om libyen, flygörbudszon, gadaffi, politik, socialdemokraterna, vänsterparteit, centerpartiet, alliansen

De rödgröna och SD hand i hand. Lägg ned ambassader, Bildt.

Som suppleant i utrikesutskottet har jag idag lyssnat på Utrikesministern som inte gillar att lägga ned ambassader på de rödgrönas och Sverigedemokraternas beställning...Inte jag heller, trist när inrikespolitik och oheliga koalitioner får utrikespolitiska följder.

Bakgrunden är ju dels - om vi går ett knappt halvår tillbaka - Mona Sahlins bevingade ord om att "aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång göra sig beroende av stöd från Sverigedemokraterna" (ungefär).

Detta lät ju kategoriskt och bra, men innebörden var tyvärr inte som det så entydigt lät. Nu är det annat ljud i skällan. "Vi lägger våra förslag och vill sedan SD stödja dem så är det bara bra", låter det nu.

Kunde inte Mona Sahlin sagt det även före valet?

Bakgrunden är också att oppositionen (de tidigare rödgröna) valde att reservera sig för mindre anslag till regeringskansliet och UD än vad regeringen föreslog. Tidigare har praxis varit att man inte ger sittande regering lägre anslag än den själv föreslår.

Nu ville S spara tio procent på regeringskansliet, 670 mkr. Av någon outgrundlig anledning föreslog Sverigedemokraterna precis samma besparing, hur det nu gick till..

Sedan prutade de rödgröna och sverigedemokraterna ner detta till 300 mkr, och hänvisade till att detta inte skulle få några konsekvenser..

Carl Bildt hänvisar till att UDs bemanning nu inte är större än 2002, och att betydande besparingar gjorts sedan 2006.

Än en gång, trist när de rödgröna och Sverigedemokraterna går hand i hand, och mycket trist när detta får utrikespolitiska följder.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, sverigedemokraterna, utrikespolitik, carl bildt, ambassader, politik, centerpartiet