Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 8.

Krister Inde, återigen, skriver om hur Sverige går sin egen väg och får stark kritik och oförståelse från erkända experter för våra stränga fyyrkantigt tillyxade regelverk. Krister slår huvudet på spiken i flera iakttagelser, t ex att Sverige ålagt ögonläkarna en långtgående anmälningsplikt och sedan drar körkortet omgående oavsett graden av  synfältsbrist, hur Sverige till skillnad från EU-direktiv och hur andra länder gör inte tillåter kompletterande körprov på väg, hur erkända trafikforskare från Australien och USA riktar stark kritik mot Sveriges regelverk osv;



Kaos i svensk trafikmedicin

Stor förvirring inom svensk trafikmedicin utan förankring i aktuell forskning

EU:s regler för att behålla eller få tillbaka körkortet med dispens efter synfältsbortfall är mycket strikta. Inget uppmätbart bortfall i korresponderande punkter får i princip finnas inom 20 grader uppmätt med perimetri eller datoriserat synfältsmätning enligt Esterman och Humphrey 24:2. Men i flera länder inom EU, USA och Australien har ett antal vetenskapliga studier visat att yngre personer med god närvaro, vilja och tankekraft, lång körvana och ibland efter träning klarat specialutvecklade förarprov i trafik - och de får dispens från synkraven.

Dispens ska - enligt EU-direktivet – ges ”efter en noggrann medicinsk utredning och ett kompletterade körprov på väg”.

I Sverige är körtester på väg både förbjudet och något den trafikmedicinska avdelningen vid Transportstyrelsen anser inte är aktuellt – det anges vara inte trafiksäkert. I Holland har man däremot i ett fullskaleprojekt utvecklat ett särskilt ”Golden Standard test” med 57 critical incidents och deras resultat visar nu efter fem års uppföljning att andelen olyckor för dem som getts dispens understiger normalpopulationens.

Liknande förarprov finns utvecklade i Alabama, USA och i Queensland, Australien. I Australien kör testpersonen en bana på cirka 20 km. Förarproven utförs av en specialistutbildad arbetsterapeut tillsammans med en erfaren förarprövare och de bokför och studerar 148 utvärderingspunkter i ett utvärderingsschema och bedömer körförmågan. Ungefär hälften av dem som anmält sig till att bli testade blir godkända och får dispens i de publicerade vetenskapliga studierna av de välrenommerade forskarna Joanne Wood och Cynthia Owsley. De anger att personens uppträdande är mer avgörande än synbortfallet. ”Performance is more essential than vision loss.”

I motsats till EU-direktivet och den ovan beskrivna forskningen gav Istället för att utveckla motsvarande förarprov Transportstyrelsen ett uppdrag till Väg- och Trafikforskningsinstitutet, VTI, i mars 2013 att utveckla ett simulatortest som skulle innehålla färre men mer standardiserade critical incidents som komplement till den medicinska utredningen. Man var medveten om EU-direktivets rekommendation och den beskrivna forskningen med förarprov samt starka krav från nätverk och intresseorganisationer som krävde rättvisa körkortskrav men ansåg inte att dessa hade tillräcklig relevans ur medicinsk synpunkt.

Simulatortesternas resultat rapporterades muntligt i december 2015 från VTI till Transportstyrelsen, för mer än ett år sedan, och när den skriftliga rapporten – utan vetenskapliga publicerade studier – infördes under våren 2016 fanns ett nytt instrument som till riksdagens trafikutskott beskrevs kunna införas även i mindre versioner runtom i landet.

Nu har VTI inlett tester och de första dispensansökningarna lämnades in i maj/juni 2016. Dock har inget beslut efter mer än 8 månader tagits av Transportstyrelsen och det finns ingen process beskriven, ingen standard presenterad för hur man ska bedöma resultaten och ställa sig i dispensfrågan efter simulatortesterna. Trafikverket har sedan som tredje myndighet anmält sitt intresse eller inbjudits som experter på förarprov, och vill se hur personer med synfältsbortfall kör i simulatorn i de inspelade videofilmerna. Den enskilde får fortsatt vänta på denna tredimensionella utvärdering eftersom man inte från Trafikverket planerade in möten förrän i december 2016. Snart kommer genomgångarna att starta och ärenden att avgöras, fyra år efter att projektet startade och då man under tiden dragit in tusentals körkort och gett ögonläkare anmälningsplikt.

Däremot fortsätter simulatortesterna i Linköping.

”Självkostnadspriset” för den enskilde för att genomföra ett simulatortest vid VTI i Linköping är 18 750 kronor (plus resor och andra omkostnader), och beloppet ska betalas i förskott trots att nästan var tredje person får simulatorsjuka och får svårt att genomföra det en timme långa testet. För närvarande står fler än 500 personer i kö och inga besked finns om hur man går vidare med de underlag man får fram i simulatorn. Simulatortesterna innehåller ingen feedback från dem som testar utan det görs av datatekniker som inte kan trafik och körkortskrav. Man får ingen direkt feedback om hur det gått i ett test som man betalat 18 750 kronor för.

Samtidigt har alltså ögonläkare skyldighet att vid minsta avvikelse inom 20 grader i det centrala synfältet anmäla sina egna patienter till Transportstyrelsen. Som med automatik återkallar körkortet utan att kontakta den enskilde personligen. I själva verket måste ett körkort vara återkallat för att man ska få begära dispens genom att genomföra ett simulatortest. Utan att kunna visa med förarprov i en riktig bil i riktig trafik att man är en god bilförare – eller inte. Som i Norge, Danmark, Tyskland, Holland med flera länder som följer EU-direktivet och där inte läkare bedömer beteende och personens kapacitet vid ratten utan samverkar med andra professioner.

Förutom den förvirring och brist på processer som gäller inom simulatortesterna kommer nu personer som fått nationella dispenser i andra EU-länder, som våra grannländer, Tyskland, Holland, England och Belgien att få köra i hela EU med EU-kodade nationella körkort (kod 102). Det gäller både personer med synfältsbortfall och inte minst personer med låg synskärpa som kompletteras med en kikare som fästs i ena glaset, så kallad Bioptic Telescopic System, BTS. Detta är också möjligt i 40 av 50 stater i USA.

Den första svenska föraren kan bli en person som bott och tagit körkort med BTS i Holland och som från den 1 januari 2017 med rätt koder kan använda sitt holländska körkort och köra bil i Sverige.

Orsaken till det dilemma som uppstått är att de trafikmedicinska läkare som finns vid Transportstyrelsen inte är ögonspecialister och enbart kan bedöma synfält utifrån de regler som EU anger utan kunskap om synperception, kompensation och körvanans betydelse. En punkt borta innebär att körkortet återkallas och en lång process startar för den enskilde, en process som vi idag inte ser slutet på. Inga personliga egenskaper bedöms, och om ett överklagande sker kallas en pensionerad ögonprofessor i Göteborg in som inte heller han möter eller tar in persondata från den enskilde. Att överklaga till Förvaltningsrätten låter sig göras men inte heller där finns expertis på ”vision and driving” och förarprov som gjorts på personligt initiativ gäller inte. Det är i själva verket olagligt enligt körkortslagen i Sverige.

I november 2016 arrangerades ett stort forskningsmöte i Kongsberg inom Vision and Driving, men inga svenska trafikmedicinare eller beslutsfattare deltog. Det finns synbarligen ett motstånd mot att ta till sig ny kunskap och när man ber den erkända trafikforskaren dr Joanne Wood uttala sig om de svenska förhållandena blir utskriften av svaret:

Den allmänna uppfattningen inom forskningen kring bilkörning är att Sverige är mycket strikt med att införa någon av de evidensbaserade resultat som vetenskapen i sin forskning fått fram. De tror inte på de vetenskapliga studierna som med god evidens visar att personer med synfältsbortfall kan vara säkra bilförare. De som beslutar i Sverige visar istället exempel på äldre bilförare som både har synfältsdefekter och kognitiva problem och som krockar medan forskningen visar att högfungerande individer som är unga och enbart har synfältsbortfall och kan kompensera för sina synfältsdefekter kan köra säkert. För att kunna göra en sådan utvärdering måste man genomföra ett förarprov och se personen köra (som EU rekommenderar), inte basera ett beslut på enbart ett synfältstest.

Det här är alltså åsikter från dr Joanne Wood i Australien som forskar inom det här området sedan 15-16 år. Hon säger dock inte att man ska ge körkort till alla med synfältsdefekter. Men för flera personer som enbart har synfältsdefekter utan kognitiva problem är det möjligt i många fall. De kan visa att det fungerar om de får göra ett förarprov på väg som är noga utformat och bedömt av kvalificerade förarprövare i samarbete med arbetsterapeuter .

Inte heller den amerikanska forskaren Cynthia Owsley (med ”världsrykte enligt Transportstyrelsen) tas som garant för att körtester kan ge de upplysningar som EU-direktivet anger.

Det finns ibland en svårighet inom medicinen att samarbeta i team med andra professioner. I det här fallet är det särskilt bekymmersamt att team-tanken inte fungerar, eftersom trafiksäkerhet handlar om beteenden, uppmärksamhet, träning, perception och körvana med flera parametrar av vilka majoriteten inte är strikt medicinska.

Man kan också ha synpunkter på hur VTI kan debitera 18 750 kronor för ett test man utvecklat under flera år med sex miljoner kronor från Transportstyrelsen. Vad skulle ett privat alternativ med specialiserade körtester kosta för den enskilde, och då också undvika simulatorsjuka samt ge den enskilde möjlighet till en dialog där han eller hon förstår ett avslag eller vad man ska förbättra. Eller varför inte göra förarprov som kompletteras i tveksamma fall med simulatortester? Ett sådant projekt stoppade Transportstyrelsen som irrelevant i sina kommentarer till anslagsgivaren.

Dagens situation är ohållbar för de många hundra personer som drabbas varje år, och följer inte modern forskning. Många aktiva och kloka personer som skulle kunna vara säkra bilförare får sina körkort indragna och det får konsekvenser för livskvalitet, arbete och skapar isolering på landsbygden helt i onödan.

Man kan fråga sig vad som är så speciellt i Sverige som gör att den internationellt etablerade forskningen som finns inte tas på allvar samtidigt som EU-direktivet anammat de här resultaten i sina direktiv?

Krister Inde

Synpedagog, författare, hedersdoktor   

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 7.

Synpedagogen med mera Krister Inde, med egna erfarenheter av synproblem, har engagerat sig för att de med brister i sina synfält ska kunna träna upp sin syn och kunna får göra körprov som i Norge och många andra länder för att bevisa sin körduglighet även om man ligger i gränslandet av de unikt hårda reglerna som transportstyrelsen uppställt för att klara test i fixerade syntestmaskiner.

Krister Inde har lett ett intressant projekt i Kalmar, som tyvärr chefsläkare Lars Englund på transportstyrelsen har stoppat. Krister har också varit på internationella konferenser i dessa frågor och har intervjuat en mycket insatt norrman om hur Norge gör när någon har någon brist i synfältet, de tar t ex inte alls körkortet lika snabbt och brutalt som i Sverige och de har ingen simulator utan arbetar likt andra länder med uppkörningsprov med erfarna kontrollanter.

Transportstyrelsens sakkunniga hänvisar regelmässigt till att de med allvarliga synfältsfel kan orsaka olyckor, vilket ingen bestrider. Och de hänvisar till nollvisionen till att Sverige måste ha så fyrkantiga och stränga krav på att genast dra körkortet och göra det så svårt att kunna återfå det.

Detta är starkt överdrivet, t ex har Norge (utan simulator och med praktiska körprov) färre dödade i trafiken per miljon medborgare än vad Sverige har.


Här skriver Krister Inde om de glädjande körsimulatortest som äntligen kommit igång på VTI i Linköping, men som också bör diskuteras utifrån om kraven är väl höga och kostnaden för hög Hn nämner också den känslighet för kritik som transportstyrelsens sakkunniga ofta uppvisar, och den besserwisserattityd och prestigefullhet man ofta har till andra experters och länders erfarenheter och synpunkter;

"Efter en konferens i Göteborg i mars 2013 presenterade Transportstyrelsen och VTI sitt projekt att starta utvecklingen av ett simulatortest för att på ett mer rättvist sätt kunna bedöma personer med synfältsbortfall efter stroke, diabetes, glaukom med flera tillstånd. Den 17 februari i år gick Transportstyrelsen ut och anmälde att fem personer nu skulle få dispens efter godkända simulatortester. Ännu har ingen av dem fått tillbaka sitt körkort eftersom byråkratin är en ständig bromskloss i sammanhanget. Man ska sända in nya läkarintyg trots att det är de medicinska kraven som de visat sig kunna kompensera, och därefter ska de söka körkortstillstånd. Totalt kostar detta den enskilde nästan exakt 20 000 kronor. När simulatortesterna skulle införas fanns ingen klar process, och ytterligare dröjsmål uppstod när man dessutom blandade in Trafikverket som parallellt skulle göra bedömningar av de inspelade testerna. Det visade sig väldigt gångbart, eftersom samstämmigheten mellan VTI och Trafikverket var exakt desamma i 28 av de första 30 bedömningarna.

När ett projekt skulle drivas vidare i Kalmar stoppades detta av Transportstyrelsen med motiveringen av att detta bara praktiskt skulle visa samstämmigheten mellan simulatortester och specialutvecklade förarprov. Men trots denna inställning har simulatortesterna inte publicerats vetenskaplig utan tagits i bruk utan så kallad evidensbaserade, publicerade studier. Däremot finns sådana studier av hög kvalitet från forskare i flera andra länder, framför allt Australien, Alabama i USA och det stora Auto&Mobility-projektet i Holland. Dessutom har EU-direktivet i den här frågan klart uttalat att man förordar förarprov på väg. Detta motsätter sig den medicinska expertisen vid Transportstyrelsen utan att ha full tillgång till hur dessa utvecklats med specilister på förarprov. Till skillnad från andra länder inför Sverige nu dyra simulatortester utan vetenskapligt evidens utan att samtidigt fortsätta att diskutera eller utveckla förarprov med förebilder inom den internationella trafikmedicinska forskningen. Varför? För att man inte vill eller inte kan?

Simulatortesterna visar i sin rapport från VTI till Transportstyrelsen att 11 av 25 i testgruppen med synfältsbortfall klarat testerna och borde få dispens och ett nytt körkort. Det innebär att de får ett nytt nationellt körkort, och kan köra bil i hela EU från den 1 januari 2017 på samma sätt som andra i andra länder med andra testmetoder kan köra bil i Sverige.

Varför har inte Sverige följt forskningsläget och anpassat urvalet mellan goda och mindre goda bilförare med synfältsbortfall och istället infört dyar simulatortest? Varför är inte rutinerna klara för hur det ska gå till när man klarat ett simulatortest och kan ett simulatortest jämställas med att köra bil i riktig trafik i en riktig bil med manuell växellåda? I simulatorn är allt automatväxlat?

Vid en forskningskonferens i Kongsberg, Norge, förra året i november 2016 deltog ingen från Sverige inom myndigheterna som nämns här för att där kunna utbyta tankar och jämföra sina inställningar. Varför finns inte de svenska företrädarna med i det internationella forskningsfältet som personer och delegater utan är sig själva nog.

Det som då händer är att många medborgare reagerar negativt och skapar protestgrupper på Facebook, agerar i media och skapar en negativ bild av myndigheternas och deras företräfades ageranden. Den kommunikationen har förbättrats i kontakten med VTI men inte med Transportstyrelsens ansvariga som nu får stå till svars för att ett stort antal onödiga återkallelser har genomförts när simulatortesterna visar att nästan hälften av indragningarna av körkort var obefogade. Måste man inte då byta ut de som inte klarat kommunikationen och kunnat redovisa sina bevekelsegrunder och som nu, vad det verkar, gör allt för att även de som gör simulatortester och skulle få dispens får vänta onödigt länge för att få sitt körkort tillbaka?"

Krister Inde har också uppmärksammat riksdagens trafikutskott på hur de sakkunniga på transportstyrelsen agerar. Observera att S- och MP i trafikutskottet år 2015 ville tillkännage till regeringen att en utredning borde granska Sveriges regler i förhållande till andra länders!

Bästa riksdagsledamöter i Trafikutskottet!

För er information har jag samlat fakta i målet kring det som pågår inom det som kallas trafikmedicin. Förutom att personalen byts ut hela tiden vid den trafikmedicinska avdelningen inom Transportstyrelsen så pågår en mycket förvirrande process, där simulatortesterna hakat upp sig och inga beslut fattas. Många uppfattar det som konspirationer mot människor i nöd där de åsamkas mycket lidande för att man drar deras körkort på mycket svaga premisser och vägrar följa EU-direktivet samt aktuell forskning. Jag har vid ett forskarmöte den 28 november 2016 (som ende svenske deltagare tillsammans med dr Karthikeyan Baskaran vid Linnéuniversitetet) träffat dr Joanne Wood från Australien som tillsamman med dr Cynthia Owsley ofta citeras av Transportstyrelsen i de många tvister som Förvaltningsrätterna får döma i. Nästan alltid med resultatet att myndigheten vinner över den person som känner sig förfördelad. De här båda forskarna tillsammans med fullskaleprojektet i Holland hänvisar till  att de här bedömningarna borde göras med hjälp av systematiska förarprov. Läs gärna min intervju med dr Joanne Wood som inte är särskilt svår att begripa. Hennes inställning till det svenska förhållningssättet är tydlig. Ni i trafikutskottet är ju med och stöder de förhållanden vi har i Sverige, medan man i Norge genomför förarprov som komplement till medicinska undersökningar. Sedan får de köra i Sverige med sina norska körkort som nu personer med nationella körkort i EU får köra i Sverige.

 De som dömer i Förvaltningsrätterna har inte underlag att göra en rättvis bedömning och en mycket erfaren jurist kommer att tillskriva Justitiedepartementet om att tillåta sådana kompletterande förarprov i trafik inom de närmaste dagarna.

Läs gärna också den redovisning som jag försökt göra om hur allting nu stannat av utan att beslut fattas om dispenser. En Kafkaprocess kan synas där man nu anger att simulatortesterna ska lösa problemen, men att 11 av 25 i referensgruppen fick godkänt av VTI (som stämmer med övriga forskning) oroar säkert Transportstyrelsen som dragit in körkort i flera år för denna grupp som nu alltså skulle kunna få behålla sina körkort. Fem personer i veckan kan få testa sig i simulatorn och nästan 500 står i kör. Det blir två års väntas plus de som tillkommer. Är det riksdagens mening att medborgarna ska betala 18 700 kronor för en sådan ineffektivitet. Man hinner förtvivla och försvinna från sina trafikvanor och hamna i Förvaltningsrätten på den tiden.

En utredning borde göras av Trafikutskottet där jag gärna hjälper till för att få en rättvis bedömning i samarbete med kvalificerade förarprövare inom Trafikverket, där flertalet får underkänt men cirka 40% får godkänt, och de som får underkänt förstår varför. Transportstyrelsen stoppade vårt projekt i den riktningen av oförklarliga skäl. Ett var kanske att det inte var ”forskning”, men det finns ingen forskning kring simulatortesterna publicerad. Vi skulle samarbeta med alla, men det finns många obesvarade frågor i den här problematiken som borde utredas skyndsamt. Diabetiker, strokepatienter, glaukompatienter och andra med olika orsaker till synfältsbortfall drabbas utan att de förstår varför.

Bästa hälsningar

Krister Inde

Synpedagog, projektledare, hedersdoktor

Rimliga körkortskrav för de med mindre bristeri sitt synfält - 6.

En av Sveriges främsta ögonläkare, emeritus, är Bo Philipson här i wikipedia.

Här skriver Transportarbetaren pedagogiskt om hans kritik mot att Sverige själva bestämmer stenhårda regler för hur man "prickar" man ska klara i en syntestmaskin under väldig stress och med huvudet fixerat.

Bo Philipsson menar, liksom professor Kjell Ohlsson och internationella forskare och myndigheter i olika länder, att man kan kompensera en brist i synfältet genom att man aktivt rör huvudet, och att det inte är rimligt att så lägga allt fokus på syntestmaskinen.

Civilingenjören emeritus Carl Lagercrantz har många år verkat för rimligare körkortskrav för de med någon brist i sina synfält. Hans engagemang är stort och av nära "rättshaveristkaraktär", och han går till hårda angrepp på flera ledande personer med beskyllningar om inkompetens och t o m att agera för egen ekonomisk vinning.

Hans anklagelser har aldrig lett till varken uppmärksamhet i media eller annorstädes, så bortse frän dem.

Däremot redovisar han en hel del fakta från synfältsexpertis  och myndigheter i olika länder, och även en del rättsfall där han biträtt några som fråntagits sina körkort.

Carl L förkroppsligar nog de känslor och ilska som många som ser bra men men har brist i sitt synfält desperat känner när de fråntas sitt körkort och inte får några chanser att på ett rimligt sätt visa sin körduglighet i en utvidgad uppkörning, som i andra länder.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 5.

I min interpellation från dec 2012, länk här och text nedan, 

hänvisar jag till professor emeritus KjellOhlsson vid Linköpings universitet som är expert på hur människor och maskiner fungerar tillsammans, och är kritisk till de svenska regelverken.

Läs gärna hans kloka analys som  stämmer mycket väl med

 hur nog alla andra länder resonerar och agerar.

den 4 december

Interpellation

2012/13:167 Nyanserade synfältskrav för körkort

av Staffan Danielsson (C)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Jag har de senaste åren engagerat mig i frågan om hur pass bra man måste kunna se för att få inneha körkort. Många personer som ser bra fråntas varje år sitt körkort, trots att de ofta kört prickfritt i flera decennier. Orsaken är att de har vissa brister i sitt synfält, det vill säga att när de ser rakt fram uppfattar de inte riktigt lika många synintryck från sidan som de som har perfekt syn gör.

Det är en desperat situation att se bra men ändå förbjudas att köra bil. Många drabbade kämpar med överklaganden och visar att de klarar uppkörningsprov och test i bilsimulator och tester i en maskin som testar synfält. I andra länder i Europa eller i USA hade de sannolikt fått behålla sitt körkort, men inte längre i Sverige.

Orsaken är att i Sverige är det Transportstyrelsens ögonspecialister som fastställer exakt vilka testresultat som måste uppnås för det maskintest som föreskrivs. Ibland klarar man den ena maskinen men inte den andra. Och testresultaten varierar betydligt, bland annat eftersom de innebär en enorm stresssituation för dem som genomgår dem. I andra länder är maskintesten ett underlag bland andra men ofta kan körkort ändå behållas eller erhållas om man klara praktiska uppkörningsprov och/eller test i körsimulator.

Det vetenskapliga underlaget för att exakt låta testmaskiner bestämma när människor som ser bra men som har vissa brister i sitt sidseende har så pass allvarliga brister att körkortet måste dras in är omtvistat.

I Sverige har Transportstyrelsen ändå valt att låta synfältstesten nästan helt avgöra körkortsfrågan, man bestämmer själv exakt vilka testresultat som måste uppnås för varje typ av maskin, och klarar en testperson inte dem så dras körkortet. Detta motverkar godtycke och gör att alla testpersoner likabehandlas, är motivet. Å andra sidan förutsätter det att kraven är vetenskapligt korrekta och att korrelationen mellan testresultat och bilkörningsförmåga är stor, vilket starkt ifrågasätts av trafikexpertis med ett bredare perspektiv.

Hade de personer med vissa brister i synfältet som i Sverige fråntagits sina körkort bott i andra EU-länder, eller i USA eller Kanada, hade de i stor utsträckning fått behålla körkortet.

Transportstyrelsen vill låta påskina att Sverige har liknande regler som andra länder, men min uppfattning är att Sverige tillämpar sina regelverk extremt fyrkantigt och strängt.

Sverige ska liksom övriga EU-länder självfallet ha bilförare som kör säkert och som har tillräckligt goda förutsättningar för att köra säkert. Antalet trafikolyckor minskar också, och Sverige ligger i täten i världen vad gäller trafiksäkerhet.

Självfallet är det viktigt att ställa krav på till exempel omdöme och kunskaper och synförmåga på svenska körkortsinnehavare.

Samtidigt måste alltid en avvägning göras hur långt kraven ska sträckas. Sverige har valt en förnuftig linje när människor blir äldre och drabbas av försämras syn och även vanligen av synfältsbortfall. I stället för att kalla in alla äldre till regelbundna syn- och synfältskontroller gäller körkortet oavsett ålder, och det är upp till den enskilde och dennes omdöme att successivt begränsa och upphöra med sin bilkörning när synen och andra kroppsfunktioner förändras. Ett motiv för detta är att äldre som grupp har en liten olycksfrekvens i trafiken.

Även vad gäller de många hundratusentals människor med god syn men med brister i sina synfält accepterar Sverige att de finns och att de kör bil. Inte heller deras olycksfrekvens skiljer sig från normalbilistens. Skulle det vara trafikosäkert att köra bil med vissa brister i synfältet borde givetvis alla i riskzonen regelbundet kallas in till undersökningar och göra förnyade körprov. Så sker inte.

I stället har läkare anmälningsskyldighet när man bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig som bilförare (tidigare uppenbart olämplig). Det är läkarnas bedömning som avgör vilka som kommer att prövas av Transportstyrelsens körkortsenhet, som också har konsultläkare att rådfråga.

Genom att skärpa läkarnas anmälningsplikt kommer alltfler människor nu att åläggas att göra synfältstest. Med dagens förment exakta testkrav kommer sannolikt antalet människor som ser bra men som berövas sina körkort på grund av synfältsbrister att öka kraftigt.

Av alla de med brister i sina synfält i Sverige är det alltså ett fåtal som för det första söker läkare och för det andra av läkaren bedöms som olämplig att köra bil. De flesta torde ha drabbats av till exempel diabetes eller glaukom (starr) där synfältet ofta påverkas.

För att underlätta bedömningen och få ett likvärdigt kriterium har Transportstyrelsen och dess trafikmedicinska råd infört mycket detaljerade krav på vilka testresultat man måste uppnå i olika synfältstestsapparater (främst Humphrey, Goldman, Esterman). Man kräver ett statiskt synfält på 120 grader horisontellt och 40 grader vertikalt. Inom detta område måste de allra flesta mätpunkter visa att inga synfältsbrister finns.

Testet är mycket stressande och olika apparater och utförare kan ge betydande spridning i resultaten. För den som inte klarar testet mycket bra finns vanligen ingen återvändo, körkortet dras in. Det spelar nästan ingen roll om man haft synfältsbristen medfödd och kört bil prickfritt i hundratusentals mil.

Att förlora rätten att köra bil trots att man ser bra (men har brister i sitt synfält) är en oerhört långtgående frihetsinskränkning. Av de ca 150 som varje år fråntas sina körkort på grund av Transportstyrelsens testregler är det en del som protesterar och några få som lyckas få en omprövning. Oftast betyder tester och bedömningar från erfarna ögonläkare eller väl avlagda praktiska körkortsprov ingenting. Klarar man inte rätt synfältstestarmaskin står beslutet vanligen fast.

Det blir enklare för läkarna, likabehandling av dem som hamnar i maskinen men ändå i betydande grad ett lotteri.

Bertil Lindblom, vetenskaplig expert hos Transportstyrelsen, har själv skrivit att avgörandet huruvida synfältskravet är uppfyllt är i många fall en tolkningsfråga.

I samband med att EU har antagit minimidirektiv har Sverige snarast skärpt sin tillämpning genom att så i detalj specificera synfältskraven och låta testmaskiner stå för nästan hela avgörandet. Sverige torde ha bland de strängaste och mest detaljerade kraven på synfältstest i världen.

Som framgår ovan finns det sannolikt hundratusentals personer i landet som inte skulle klara detta test, men som behåller sina körkort och kör utan att detta bedöms öka trafikolycksfrekvensen i landet.

I andra länder varierar sätten att mäta synförmåga och kraven på fullgoda synfält. Det finns delstater i USA och många länder där synfälten knappast testas alls utan där huvudfokus läggs på synskärpa och på praktiska körprov.

Många är de som legat i gränslandet vid synfältstest och blivit fråntagna sina körkort. En del har orkat överklaga och några har till och med lyckats få tillbaka sina körkort efter omprövning.

Jag kan nämna några av de många som jag haft mycket kontakt med: Thomas Hammarström, Tony Svensson, Sune Franzén, Lisbeth Andersson, Kjell Sundin, Göran Pettersson och Mats Olofsson.

Deras kritik är att synfältskraven är så detaljerat uppsatta, och att just resultaten i synfältstestmaskiner ges en så helt utslagsgivande roll.

Professor Kjell Ohlsson vid Linköpings universitet är expert på hur människor och maskiner fungerar tillsammans och kritisk till det svenska regelverket vad gäller synfältskrav. Enligt honom är det vetenskapliga stödet för samband mellan synfältsbortfall och körprestation mycket svagt. Testen är artificiella och har inte mycket att göra med de krav som ställs på bilföraren i en konkret trafiksituation.

Maskintesterna har enligt Kjell Ohlsson ett antal fundamentala brister. De är alltför statiska. De är inte tillräckligt tillförlitliga. De mäter inte det funktionella synfältet i dynamiska köruppgifter. I praktiken krymper synfältet vid körning. De detaljerade svenska kriterierna är alltför diffusa, dåligt vetenskapligt underbyggda och faktiskt rätt godtyckliga.

En person som har brister i synfältet kompenserar vanligen detta i betydande grad genom att röra huvudet mer och flytta blicken oftare, vilket empiriska studier också visar. Människor med mycket begränsade synfält klarar mer visuellt krävande uppgifter än att köra bil, till exempel att spela bordtennis på elitnivå eller inneha flygcertifikat. Detta förklarar att bilförare kan köra prickfritt i hundratusentals mil utan incidenter trots att de lider av betydande synfältsbortfall.

Synfältet försämras progressivt från 50 års ålder, liksom även mörkerseendet, vilket inte föranleder allmänna synfältstester eller körkortsindragningar.

I stället för att slaviskt följa testmaskiner ger test i bilkörningssimulatorer ett bättre underlag för att bedöma syn- och synfältsfel.

Professor Kjell Ohlsson arbetar vid Linköpings universitet med bland annat en av världens mest avancerade simulatorer som finns vid VTI (simulator 3) och med den vid Linköpings universitets Virtual & Simulation Lab. Argussimulatorn vid Karolinska sjukhuset är oöverträffad vad gäller antalet komplexa trafikscenarier.

Enligt Kjell Ohlsson säger ett simulatortest betydligt mer om en persons förmåga att framföra en bil än de syntest som genomförs vid körkortsprövningar. Han menar att det vore önskvärt att man i stället för ohemula krav på visuellt synfält (vilket har slopats i många länder) föreskrev väl godkända prov på körförmåga i vetenskapligt utprövade scenarier i verifierade simulatorer. Körförmågan kan också, om det anses nödvändigt, verifieras i ett normalt praktiskt körkortsprov.

Kjell Ohlsson kritik är att i dag även personer med mindre allvarliga synfältsbortfall i perifera delar drabbas av körkortsåterkallelse. Han anser att de som forskar inom området trafiksäkerhet och perception borde vara bättre skickade att avgöra om en person ska anses utgöra en potentiell fara för sin omgivning vid bilkörning än läkare utan specialisering inom områdena visuell perception, synergonomi och reliabilitet. Rigida testmetoder med bristande validitet och reliabilitet bör inte ligga till grund för körkortsåterkallelser.

Att bli fråntagen sitt körkort är en oerhörd frihetsinskränkning i livet, särskilt om man ser bra och har kört prickfritt sedan länge. Självfallet ska de som har körkort ha kunskaper och förmåga att köra på ett trafiksäkert sätt. De som klarat körkortsteori och praktik behåller i dag sina körkort in på ålderns höst, trots att synfält och mörkerseende och annat försämras. Mot den bakgrunden känns det fel att ställa så hårda krav på att klara synfältstest som Sverige i dag gör, för de fåtal som kommer under Transportstyrelsens prövning varje år.

Jag har lagt flera motioner i denna fråga, som utskottet avslagit med hänvisning till Transportstyrelsens argumentation som bygger på dess trafikmedicinska råds uppfattning.

Svenska Diabetes- och Glaukomförbunden har också engagerat sig i dessa frågor, eftersom dessa sjukdomar kan påverka synfälten.

Jag anser att frågan om att på vilka grunder körkort ska dras in när man har god men inte perfekt syn inte enbart är en ögonspecialist- eller myndighetsfråga. Det är också ett politiskt ansvar att avgöra hur högt ribban för perfekt syn ska sättas relativt hur man klarar uppkörningar och test i körsimulator. Därför är mitt förslag till statsrådet att tillsätta en utredare som analyserar de svenska regelverken i ett internationellt perspektiv och som tar in både ögon- och trafikexpertis i arbetet.

Vad gäller betydelsen av testning i erkända bilkörningssimulatorer föreligger samstämmighet mellan Transportstyrelsen och till exempel Kjell Ohlsson. Det finns utmärkta simulatorer i Sverige men det återstår något års utvecklingsarbete för att anpassa dem till detta.

Jag vill fråga statsrådet om hon är beredd att agera med anledning av vad jag här framfört, framför allt med avseende på den erkände trafikforskaren Kjell Ohlssons analys.

Är statsrådet beredd att förstärka forsknings- och utvecklingsmedlen för detta angelägna ändamål?

Rimligare körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 4.

I mitt blogginlägg från mars 2014 när S och MP i trafikutskottet ställde sig bakom min motion så hänvisade jag till Thomas Hammarström som startat Facebooksgruppen Rättvisa Körkortskrav, med flera tusen medlemmar. Där finns dokumenterat all den kritik och all de frustation som hundra- och säkert tusentals människor med någon brist i sina synfält upplevt och upplever när de vill och velat få sin sak prövad genom rimligt uppställda krav på synmaskintestresultat och genom utvidgade körprov med en erfaren bedömare.

Jag hänvisade också till Daniel Lindgren som haft omfattande kommunikation med transportstyrelsens ansvariga, med ögonläkare och andra och som i detalj argumenterat varför Transportstyrelsen unikt stränga och fyrkantiga krav på att låta endast syntestmaskiner avgöra kördugligheten är orimliga. Han har ytterligare utvecklat kritiken i inlagor till trafikutskottet och transportstyrelsen och ansvarig minister, skulle jag tro. Men enklast är att gå med i Rättvisa Körkortskrav, där finns allt samlat.

Jag hänvisade också till den mycket seriösa och konstruktive synpedagogen Krister Inde som genomfört framgångsrika försök i Kalmar men som tyvärr inte fallit chefsläkare Lars Englund i hågen och därför stoppats.  Jag kommer att återkomma till Krister Indes samtal med norska myndigheter/uppkörare och med forskare fram bl a Australien. (vill ni kunna klicka länkarna så gå in på min första länk ovan).



Det är många desperata människor som ser bra med har vissa brister i sitt synfält som har kämpat en och en mot övermakten i testmaskinerna. Några har lyckats att få behålla sitt körkort, men de flesta förlorar sina körkort trots att de ser bra. Thomas Hammarström har starta en facebookgrupp där fakta samlas, Rättvisa körkortskrav. Gå gärna in och ta del av mångas upplevelser av orätt och kineseri, och hur argumenten samlas för en rimligare bedömning.

Daniel Lindgren har bara ett öga och har sakligt lyft fram sin kritik mot hur syntesten genomförs och de brister som finns, och har fått en dialog med de ansvariga på Transportstyrelsen där jag anser att han står mycket stark. Han är bitter på de prövningar han fått genomgå och kanske kommer att få genomgå. Hans JO-anmälan finns på Facebookssajten Rättvisa Körkortskrav, och jag citerar något av det han skrivit i ett e-brev till Trafikutskottet, Transportstyrelsen, regeringen och JO m fl här:

" Ju sämre man antas se, desto svårare tester verkar man trakasseras med.  jag är övertygad om att tusentals körkort har återkallats på felaktiga grunder. De senaste två åren har dessutom återkallelserna eskalerat. Ändå hävdar transportstyrelsens läkare att de nya kraven är mildare. Transportstyrelsens läkare har alltså inte talat sanning inför trafikutskottets alliansgrupp. Själv har jag sett ungefär så här i 13 år och jag ser inte dåligt. Det enda som har ändrats är synfältstesterna och trakasserierna mot mig.

Jag tycker att man åtminstone borde få göra ett simulatortest innan man fråntas något körkort.
Det verkar fortsättningsvis vara så att först fråntas man körkortet om man misslyckas med det orimliga humphreytestet, sedan får man vänta minst 4 månader, sedan får man testa simulatorn och betala ca 18000kr. Även om man klarar simulatortestet är det sedan transportstyrelsens läkare som ska avgöra om man ska få tillbaka körkortet eller inte. Detta är inte rimligt.

Jag bifogar de senaste två skrivelserna från mig =Bertil Lindblioms svar på 14 frågor med kommentarer från mig och Bertil Lindblom och Lars Englunds svar på min jo-anmälan med kommentarer från mig.
Bifogar även de två varierande humphreytesterna, där transportstyrelsen först ville återkalla körkortet och sedan ändrade sig, när resultatet blev bättre tack vare en lins. Transportstyrelsens läkare hävdade inför trafikutskottets alliansgrupp att linser inte har någon betydelse, eftersom det är synfältet som ska mätas och inte skärpan...

Hälsningar från Daniel Lindgren."

Jag länkar här också till den skarpa replik på Brännpunkt som synpedagogen Krister Inde m fl (däribland jag) idag skriver på SvD Brännpunkt om rättslösheten för de som ser bra men har brister i sitt synfält och som utsätts för transportstyrelsens syntestmaskinkrav, endast.Grundartikeln är rätt märklig, skríven av transportstyrelsens GD Staffan Widlert och Chefsläkaren Lars Englund. De vill öka antalet indragna körkort per år från 30-40.000 till närmre 100.000, men beklagar att det kanske inte är fullt möjligt. De har en oerhört märklig formulering som jag vill uppmärksamma: "Vi ska inte hindra äldre generellt att köra bil eftersom de som medborgare har rätt att använda transportsystemet men vi måste samtidigt värna trafiksäkerheten genom att se till att de som kör bil är lämpade att göra det."
Man får som äldre tacka att de ännu inte generellt vill hindre äldre från att köra bil, ändå!

Chefsläkaren Lars Englund mm är den som i decennier har personifierat transportstyrelsen unika stränghet mot de som ser bra men som har mindre brister i sitt synfält. Här en färsk intervju som visar hans krav på närmast 100-procentig säkerhet i just denna fråga, samtidigt som de tiotusentals med brister i synfälten som inte rapporteras till transportstyrelsen kör vidare utan att transportstyrelsen där gör någonting...

Rimligare körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 3.

I mars 2014 hände något utomordentligt glädjande. Min motion om att en utredare måste tillsättas för att se över de svenska hårda regelverken i ett internationellt perspektiv så att de svenska regelverken kan mildras fick fullt och starkt stöd från S och MP i trafikutskottet, som krävde detta i ett tillkännagivande till dåvarande alliansregeringen.

För detta förtjänar de som hade modet att ta denna klara ställning stor heder och beröm!

Här är deras starka och entydiga reservationstext, en bit ner:

Staffan Danielsson har länge, tillsammans med många drabbade, och i dialog med trafikforskare och Diabetes- och Glaucomförbunden, kämpat för att personer som ser bra men har vissa brister i sitt synfält ska kunna behålla och ta körkort. Idag har Sverige världens strängaste regelverk samtidigt som Transportstyrelsen skärper kraven på läkare att anmäla personer för synkontroll. Transportstyrelsen hoppas att antalet körkortsindragningar ska öka från dagens ca 40.000 per år till uppåt 95.000 stycken (Obs, synfältsproblemen endast en liten del därav).

Staffan Danielsson och flera drabbade JO-anmälde transportstyrelsens chefsläkare Lars Englund för några månader sedan, utan resultat. (se nedan).  Nu återstår den politiska vägen. Idag ska riksdagen besluta om min motion i frågan, med krav på bl a att en utredare ska analysera de nästan rigida svenska regelverken i ett internationellt perspektiv.

Det är mycket glädjande att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bifaller min motion i en stark reservationstext. Jag ser det som ett genombrott och hoppas att en kommande regering – oavsett sammansättning – kommer att låta utreda denna viktiga fråga, säger Staffan Danielsson, som kommer att delta i riksdagsdebatten.

Här länk till debatten, scrolla långt ner:

 Här är S och MPs reservations text:

16. Äldre och personer med synnedsättning, punkt 18 (S, MP)

av Monica Green (S), Lars Mejern Larsson (S), Suzanne Svensson

(S), Leif Pettersson (S), Lars Johansson (S), Stina Bergström (MP)

och Roza Güclü Hedin (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:T299 av Staffan Danielsson (C) och

avslår motionerna

2013/14:T225 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S) och

2013/14:T374 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M).

Ställningstagande

Det är inte acceptabelt att många personer trots att de ser bra och ofta har kört prickfritt i flera decennier blir fråntagna sitt körkort. Orsaken är att de har vissa brister i sitt synfält som innebär att när de ser rakt fram uppfattar de inte riktigt lika många synintryck från sidan som de som har perfekt syn gör. Många drabbade kämpar med överklaganden och visar att de klarar synfältstester, uppkörningsprov och test i bilsimulator, och sannolikt hade dessa personer fått behålla sitt körkort i andra länder i Europa eller i USA, men inte längre i Sverige. I Sverige har Transportstyrelsen valt att låta synfältstesten nästan helt avgöra körkortsfrågan. Samtidigt som det är viktigt att ställa krav på t.ex. omdöme, kunskaper och synförmåga på svenska körkortsinnehavare måste man alltid avväga hur långt kraven ska sträckas. Att förlora rätten att köra bil trots att man ser bra men har brister i sitt synfält är en oerhört långtgående frihetsinskränkning. Det finns också empiriska studier som tydligt visar att en person som har brister i synfältet vanligen kompenserar detta i betydande grad genom att röra huvudet mer och flytta blicken oftare. Vi vill framhålla att frågan om på vilka grunder ett körkort ska dras in när man har god men inte perfekt syn inte är enbart en ögonspecialist- eller myndighetsfråga. Vi anser att det också är ett politiskt ansvar att avgöra hur högt ribban för perfekt syn ska sättas relativt hur man klarar uppkörningar och test i körsimulator. Utöver att vi anser att det behövs fortsatta forskningsmedel m.m. för att stödja utvecklingen av bra testmöjligheter i avancerad körsimulator i Sverige är det angeläget att en utredare ges i uppdrag att tillsammans med ögon- och trafikexpertis analysera de svenska regelverken i ett internationellt perspektiv. Detta i syfte att lämna förslag om en mer rimlig praxis så att människor som ser bra men har begränsade synfältsproblem i betydligt högre grad än i dag kan behålla sina körkort.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Läs reservationen noga. jag är glad och tacksam att dessa båda partier har tagit till sig mitt resonemang, och hoppas att detta dels ska få Transportstyrelsen att tänka efter, samt dels få denna eller nästa regering (vilken den nu blir) att tillsätta en oberoende utredning i frågan!

Det andra genombrottet är att prov med körsimulator ska kunna göras från sommaren 2014. Det är bra, men jag är som sagt lite betänksam inför att Transportstyrelsen kanske ställer upp alltför stränga krav, vi får se.

Rimligare körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 2.

I januari 2014 JO-anmälde jag samt Thomas Hammarström och Daniel Lindgren, som båda drabbats av Transportstyrelsens mycket stränga och fyrkantiga regelverk, chefsläkare Lars Englund och professor Bertil Lindblom, båda kopplade till Transportstyrelsens trafikmedicinska råd och mycket inflytelserika.

JO brukar ofta ha stort förtroende för sina myndighetskollegor, så även denna gång, anmälan ledde inte till något.

Jag klistrar in den nedan, klicka på länken ovan om ni vill ha tillgång till länkarna i inlägget;

Pressinformation 31 januari 2014!

Många som ser bra fråntas sina körkort efter stresstest i syntestmaskin. Riksdagsledamot och två drabbade JO-anmäler de ansvariga bakom reglerna.

Sverige torde ha strängast regler i världen där en del med vissa brister i sina synfält inte tillåts uppkörning och helhetsbedömning utan fråntas sina körkort helt beroende på testresultat i ofullkomliga syntestmaskiner. Särskilt drabbade är ofta människor med diabetes eller glaucom.

Thomas Hammarström har länge engagerat sig i frågan utifrån egna erfarenheter, och har nu tillsammans med Daniel Lindgren JO-anmält chefsläkare Lars Englund och professor Bertil Lindblom, båda kopplade till Transportstyrelsens trafikmedicinska råd,  vilket även Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C), har gjort.

Thomas driver en facebooksgrupp för Rättvisa körkortskrav; där våra JO-anmälningar finns inlagda: https://www.facebook.com/#!/events/535605799789956/?fref=ts

Daniel har senaste året genomgått tester i olika syntestmaskiner och har både misslyckats och lyckats med att klara de mycket detaljerade krav som transportstyrelsens trafikmedicinska råd har ställt upp. Han anser att maskinerna och deras handhavande är behäftade med brister och fel, vilket han belyser utifrån sina egna erfarenheter.

Staffan Danielsson har följt dessa frågor i ett antal år, och har i riksdagen lagt motioner och även interpellerat infrastrukturministern för ett år sedan, här länkar till detta:

http://myndighetsverket.se/c/staffan-danielsson/2013/9/30/motioner/begransade-synfaltsbrister-ska-inte-foranleda-korkortsindragning/488406/

http://staffandanielsson.blogspot.se/2012/12/ip-debatt-om-synfalt-och-korkort-med.html

Våra JO-anmälningar syftar till att transportstyrelsen och dess trafikmedicinska råd ska minska den helt avgörande roll som syntestmaskinernas resultat idag innehar och likt andra länder låta en helhetsbedömning av personens körförmåga gälla där praktiska körprov eller prov i körsimulator också vägs in.

Vi vill också att regeringen ska låta utreda Sveriges regelverk utifrån den kritik som trafikforskaren professor Kjell Ohlsson vid Linköpings Universitet för fram med stöd i mångas erfarenheter, och göra jämförande studier med regelverken i andra länder. Vår uppfattning är att Sveriges regler är alltför hårda både i förhållande till andra länder och till hur människor med synfältsfel på grund av t ex ålder behandlas, där det egna omdömet i hög grad får avgöra.

(För att erhålla Kjell Ohlssons avhandling så eposta till Staffan Danielsson).

Kontakt Staffan Danielsson; mobil 0703-228199, Staffan.Danielsson@riksdagen.se

Kontakt Thomas Hammarström, mobil 0707-955135, thomas.hammarstrom74@gmail.com

Kontakt Daniel Lindgren, Mobil 0705-683218, daniel7203@hotmail.com

Rimligare körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 1.

Jag ställde i december 2012 denna interpellation till dåvarande infrastrukturminister Svärd. Jag klistrar in den nedan, klickar ni på länken får ni tillgång länkarna i bloggtexten från 2012.

Jag hade då arbetat med denna fråga i sex år, om hur hårt och fyrkantigt som Sverige tillämpar världens strängaste regler för dem som ser bra men som har någon/några brister i sitt sidoseende/synfält.

Jag ska nu åter interpellera och summerar därför i några blogginlägg läget idag, och med mer information som belägger vilken förundran och kritik som Sveriges agerande väcker hos andra länders myndigheter och hos erkänd expertis.

Sverige har nu just börjat ge möjlighet för de som förlorat körkortet och har råd att testa sig i en körsimulator på VTI i Linköping för ca 20.000 kr, man ges denna chans en enda gång. Detta är ett steg i rätt riktning men det räcker inte alls, Sverige måste liksom övriga länder i EU och USA och Australien mm också ge möjlighet till ett utvidgat körprov.

Se t ex intervjun (i ett senare blogginlägg) med hur Norge, med färre trafikdödade per invånare än Sverige, som inte har tillgång till simulator men som tillåter utvidgad uppkörning.

TISDAG, DECEMBER 04, 2012

För stränga synfältskrav för de som ser bra! Interpellation

Jag har sedan min första tid i riksdagen för 6-7 år sedan engagerat mig i deras situation, som ser bra men har vissa brister i sidoseendet (i sina synfält) och som ibland fråntas eller inte erhåller körkort p g av för stelbenta regelkrav på testresultat i olika "maskiner".

Jag har skrivit flera motioner och jag har diskuterat detta med Transportstyrelsens ansvariga och med Diabetes- och Glaucomförbunden, eftersom de som drabbas av dessa sjukdomar ibland kan berövas sina körkort på grund av synfältsbrister, ibland korrekt men ibland också, enligt min uppfattning, på grund av alltför stränga och fyrkantiga regelverk.

Jag har också haft kontakt med många människor som fråntagits sina körkort trots mångårig prickfri körning och ibland trots att man klarat testerna i vissa maskiner men inte andra, eller vissa gånger men inte alla.Och med ett antal som kämpar och har kämpat för sina körkort, men som sällan lyckas om man har kommit in i Transportstyrelsens "rullor".

Här några länkar till mediareportage om denna viktiga fråga, här från ett värdefullt dialogmöte arrangerat av svenska Diabetes- och Glaucomförbunden, här en pressrelease från Glaucomförbundet i Östergötland, här en DN-artikel kring dessa frågor, här i Aftonbladet om Thomas Hammarströms kamp, här i Expressen om Tony Svensson, här utvecklar chefsläkare Lars Englund på Transportstyrelsen Sveriges fastställda regelverk och ytterligare sin syn här, , här en artikel i Smålandsposten med bl a trafikforskaren professor Kjell Ohlsson, här en intervju med Kjell Ohlsson i Ögontrycket.

Jag har arbetat med denna fråga sedan 2006 och inser att vad som gäller är transportstyrelsens medicinska råds och ögonläkares bedömning och alltmer exakta regelkrav vid olika synfältstester i olika "maskiner" där man bara får se framåt med huvudet fixerat. Har man då vissa brister i detta oerhört stressande test så ryker körkortet. Nästan ingen möjlighet finns att genom uppkörning och genom en samlad bedömning kunna erhålla eller återfå körkortet, trots att man ser bra och kört prickfritt mycket länge.

I andra länder tillämpas vanligen en mer samlad bedömning där inte synfältsmaskinen lyfts upp till den nästan enda avgörande faktorn.

I aktuell synkravsdebatt i Sverige försvarar transportstyrelsen att människor med successivt sämre syn och åldersbetingade förändringar i t ex synfältet ändå kan anförtros avgöra om man kan fortsätta att köra eller ej. Jag stöder den uppfattningen. Detta motiverar också en lite större flexibilitet i behandlingen av en människa som ser bra men har vissa brister i sitt synfält, anser jag.

Genom att kraven har skärpts på läkares anmälningsplikt kommer allt fler människor att nu få genomgå tester i olika synfältsmaskiner och fråntas sina körkort så snart man inte klarar de exakt uppställda villkoren.

Mot denna bakgrund lyfte jag denna viktiga fråga till debatt i Sveriges riksdag genom denna interpellation i december 2012 till Trafikminister Catharina Elmsäter-Svärd.

Jag hoppas få till stånd en utredning kring detta, samt att mer forskningsmedel satsas på att utveckla körsimulatorer.

Min senaste motion i frågan från september 2016 redovisar nuläget och ger en samlad bild över varför visserligen den nya körsimulatormöjligheten vid VTI i Linköping är ett steg i rätt riktning, men att samtidigt det är fortsatt helfel att genast frånta personer körkortet när även en liten synfältsbrist konstaterats i testmaskinen och lika helfel att vara det enda landet i vår omvärld som trots att EU uppmanar till det inte tillåter att de med mindre brister i sitt synfält kan göra ett utvidgat körprov för att få sin körduglighet prövad.

Läs gärna motionen som just nu behandlas i trafikutskottet.

Visst är PUT, och fri invandring, bäst!

(OBS; Detta skrevs ca november 2015, men publiceras på min blogg först nu, när jag just upptäckte att det inte publicerats då)


Flyktingströmmen till EU ökar, och därmed också till Sverige eftersom Sverige ger asyl åt ca 20 % av alla som får asyl i hela EU, och till ca 40 % av de ensamkommande under 18 år. Det är extremt höga andelar med tanke på att Sveriges befolkning utgör bara 2 % av hela EUs.

Kostnaderna för att ordna bostäder och mottagande åt de asylsökande ökar kraftigt och närmar sig försvarsbudgeten och vårt u-landsbistånd i storlek, över 30 miljarder per år på väg mot 40. Enbart mottagandet av de beräknade 8.000 ensamkommande pojkarna (av 20.000 till hela EU) beräknas kosta 8 miljarder.

Klara Sverige att uthålligt ge asyl åt en så stor andel av de som flyr till EU utan att riskera att "gå in i väggen", dvs klara mottagning, boende, integration och få i arbete allt sämre? Jag tror inte det, med dagens växande flyktingströmmar. Skulle detta hända riskerar opinionen att svänga och Sveriges regler att ändras i mycket restriktiv riktning.

Varför väljer så oproportionerligt många att söka asyl i just Sverige? Naturligtvis spelar det roll att vi är ett av världens rikaste länder med goda trygghetssystem och att vår generösa migrationspolitik gör att många har släkt och vänner här. Men det beror också i betydande grad på att Sverige har de mest generösa regelverken när man söker asyl, bl a genom migrationsverkets beslut att alla som flyr från Syrien och Eritrea ska erhålla Permanenta Uppehållstillstånd (PUT).

Eftersom det i realiteten är Miljöpartiets extremt liberala (relativt övriga EU-länder) politik som både alliansen och nu Socialdemokraterna anslutit sig till står en förkrossande majoritet i Sveriges riksdag bakom PUT. Dock har 3 av alliansens partier med dödsförakt nu öppnat för att återgå till den princip som övriga EU-länder tillämpar genom att först ge asylsökande Tillfälliga Uppehållstillstånd ( TUT) vilka sedan kan leda till PUT och medborgarskap.

"Vi gör detta för att integration och få arbete ska fungera bättre, inte för att minska flyktingströmmen till Sverige", bedyrar de 3 partierna. Det stämmer tyvärr inte, det handlar säkert om både och där signalpolitiken gentemot omvärlden är en viktig del. Debattklimatet i Sverige är dock fortfarande sådant att självbevarelsedriften tvingar fram orddraperier.

Mot de 3 partiernas försöksballonger har Miljöpartiet starkt reagerat liksom regeringskollegan Socialdemokraterna med fullt stöd också av Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det finns också en intern opposition inom främst Fp och M mot de nya tongångarna.

Jag föreslog redan för 3 år sedan på DN debatt att Sverige borde tillämpa samma principer för att bestämma ålder på ensamkommande under 18 år som övriga EU-länder, eftersom Sveriges mycket mer generösa bedömningar är väl kända i omvärlden och delvis förklarar att så extremt många söker sig till just Sverige. Så har dock inte skett, istället reagerar läkare och andra mot att inte tro de asylsökande på deras ord, typ, och menar att åldersbedömningar är osäkra och måste ha mycket stora säkerhetsmarginaler. Och alltfler ensamkommande, varav en del säkert betydligt över 18 år, väljer att ta sig till avlägsna Sverige.

Jag argumenterar också för att förutsättningen för att uthålligt kunna trygga en fortsatt generös svensk asylpolitik i EU-tät är att närma Sveriges asylregler till övriga EU-länders så att de mycket höga andelar av asylsökande till EU som söker sig till Sverige minskar. Alternativet, att Sverige riskerar att gå in i väggen, kan enligt min mening ge en betydligt mer restriktiv politik på sikt. Ansvaret för det åvilar i så fall de partier som bara vill gasa, aldrig bromsa, och som ser sig själva som öppenhetens och godhetens garanter.

Jag har därför motionerat till Centerpartiets stämmor i den riktningen, att Sveriges asylregelverk behöver anpassas i EU-riktning vad gäller bl a PUT och åldersbestämning. Distriktsstämman i Östergötland i april biföll med stark majoritet mina förslag.

Debatten om PUT har likheter med debatten om fri invandring, som var aktuell för några år sedan. Är inte öppna gränser och fri invandring, och PUT för de som söker asyl, bäst för de på flykt och som är extremt fattiga? Jovisst!

Men med dagens väldiga flyktingströmmar, och med de enorma klyftorna i dagens värld, kan inte ett enskilt land ensamt öppna sina gränser, eftersom miljoner människor genast skulle köa för att få komma in, med oöverblickbara följder för arbetsmarknad och trygghetssystem.

Kan Sverige då som enda land ha betydligt mer generösa asylregler vad avser PUT, anhöriginvandring och åldersbestämning? Jo, uppenbarligen, så är ju läget idag. Dock ökar påfrestningarna och utmaningarna när så stor andel av de asylsökande till EU väljer att ta sig till Sverige. Jag är ärligt starkt oroad för att Sverige riskerar att "gå in i väggen". Det skulle inte gagna vare sig land eller asylsökande.

Därför bör Sverige, för att slå vakt om en fortsatt generös asylpolitik i EU-tät, paradoxalt nog anpassa några asylregler, där Sverige ligger långt före, i EU-riktning.

Staffan Danielsson
F.d riksdagsledamot, samhällsdebattör (C)