Ett nytt lackmustest för Ryssland?

Utvecklingen i Ryssland under president Putin är naturligtvis djupt oroande i flera avseenden; vad gäller t ex korruption, mänskliga rättigheter, demokrati och inte minst stormaktsambitioner, upp/återrustning och kriget med Georgien och vapenskramlet nu i Krim och längs Ukrainas gränser.

Detta understryker vikten av att Sverige har ett rimligt starkt försvar och ett mycket nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i EU, i Norden och med Nato.

Äntligen, och mycket tack vare Centerpartiets insatser, ska en utredare nu analysera Sveriges militära samarbeten och deras utveckling och hur de ska utvecklas vidare eller ej. Detta ger underlag för en viktig dialog med medborgarna, och ger också medborgarna en god möjlighet till att tränga in på djupet i dessa viktiga frågor. Detta har länge varit komplicerat och svårt att göra.

Försvarsberedningen skrev 2008 att Rysslands agerande mot Georgien skulle vara ett lackmustest på hur de respekterar internaionellt erkända gränser och staters rätt till att utan inblandning forma sin framtid, ungefär. Lackmuspapperets utslag blev rött,  Ryssland kontrollerar idag en del av Georgien.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt.

Nu handlar det om Ukraina, ett land som är ca 7-8 gånger större än Georgien och som liksom Georgien innehåller betydande minoriteter. Ca 15 % av befolkningen är ryssar och bor i Östra Ukraina och på Krimhalvön där även Ryssland arrenderar en stor marinbas i Svarta Havet.

President Janukowitch, med störst stöd i östra Ukraina, har visat sin oförmåga att ena landet och därtill berikat sig och de sina i hög utsträckning, och har flytt till Ryssland efter att hans säkerhetsstyrkor i en desperat attack mördat många demonstranter i Kiev.

Putin har beordrat en stor militärövning längs Ukrainas gränser, likt den som föregick inmarschen i Georgien, och ryska helikoptrar och trupper förefaller ha en närvaro i Krim.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt. Carl Bildt anser situationen "alarmerande".

Försvarsberedningen filar nu på sin rapport om det svenska försvarets fortsatt inriktning, medan skuggorna hopas över Ukraina. Det finns hoppfulla tendenser men också djupt oroande sådana. Naturligtvis följer Sverige och vår försvarsmakt mycket noga utvecklingen.

Det fanns en tid för något decennium sedan med förhoppningar om avspänning och ett Ryssland i nära samarbete med EU och med Nato. Det är tragiskt att det nu istället känns som om det snarare är det kalla krigets stämningar som präglar mycket av Rysslands tänkande och agerande.

tillagt 2 mars: Utvecklingen förvärras, Ryssland är medlem i FN men tar uppenbarligen inga initiativ där, för att lyfta fram vad man nu vill. Istället agerar man i strid med folkrätten.
Det är en djupt oroande och allvarligt utveckling på Krim, Ryssland agerar alarmerande, detta måste få konsekvenser i Sverige, EU, Nato. Ukraina är liksom Sverige aktiva i Natos partnerskap, samt har varit aktiva i internationella fredsinsatser som Sverige. Viktigt att utvärdera i den svenska analys som pågår.
Jag är oerhört glad över att Centerpartiet lyckades driva fram att analysen var helt nödvändig att göra, trots de bromsande krafter som fanns. Den kan nu ge ett mycket viktigt bidrag till att klarlägga hur Sverige militärt samarbetar med andra demokratier idag, hur samarbeten har utvecklats och hur de bör utvecklas eller ej. Utifrån detta kan sedan en bred folklig dialog genomföras, och jag utgår ifrån att Centerpartiet för sin del är mycket aktivt i denna, både inom och utom vår rörelse.

Försvarsberedningens arbete är i sitt slutskede om det svenska försvarets inriktning till ca 2020. Det är klart att det som nu händer kan påverka beredningens slutsatser och förslag, även om Rysslands oberäknelighet och negativa utveckling på olika områden redan finns med i bilden.