söndag, mars 02, 2014

Dialog med Anders Borg om svenskt jordbruk

Finansminister Anders Borg, som jag har respekt för, har i några intervjuer i Land Lantbruk givit sin syn på det svenska jordbruket. Jag har kritiserat delar av vad  han sagt både den 21 februari och den 28 februari samt citerats i tidningen Land Lantbruk, och i Expressen.

Min reaktion på facebook efter finansministerns 28 feb-uttalande var det här: "Först beslutar riksdagen om världens strängaste djurskyddslag, vilket ger dyrare mat. Sedan säger finansministern idag i Land Lantbruk att importmaten behövs och behöver öka eftersom maten annars blir för dyr...Jag saknar ord!"

LRFs ordförande har också kritiserat Anders Borgs första uttalanden i Dagens Industri och där han Anders Borg nu svarat, "jag stöttar visst bönderna"...

Utan att strö onödigt mycket salt i finansministerns sår vill jag ändå i några korta punkter visa på varför hans påstående tyvärr är rätt ihåligt. Detta behöver faktiskt redas ut innan vi tillsammans kan återgå till att utforma en offensiv allians- och riksdagspolitik för att göra det svenska jordbruket mer konkurrenskraftigt.

1. "En storskalig grundproduktion utgör basen för näringen, för många kan det också bidra till kostnadstäckning, men för ett mer livskraftigt lantbruk krävs att den växande efterfrågan på kvalitet fångas."

Kommentar: Rätt märkliga formuleringar. Jag skulle använt uttrycket "en effektiv livsmedelsproduktion". Anders Borg tycks fortfarande endast se den svenska livsmedelsproduktionen som något som för "många kan bidra till kostnadstäckning"...(inget tal om vinst här, inte)..Han tycker heller inte att en miljö- och djuromsorgsvänlig produktion i världsklass enligt den svenska modellen räcker till utan det behövs ändå mer..han exemplifierar sedan med "närodlat" (!), gårdsbutiker och "kött som man vet varifrån det kommer" som något som varje bonde med självaktning borde satsa på..

2. Sedan skriver Anders Borg så här: "Precis som andra företag är jordbrukets konkurrenskraft också avhängigt skattevillkoren. Alliansen har genomfört flera förbättringar för företag, bland annat sänkt bolagsskatt, lägre egenavgifter, sänkt arbetsgivaravgift och reducerade administrativa bördor."

Kommentar: Om vad Borg här lyfter fram finns mycket att säga. Det är ju verkligen riktigt att konkurrenskraft på en internationell marknad kräver konkurrenskraftiga regelverk och skatter. Borg lyfter fram sänkta arbetsgivaravgifter och det är väl bra. Han nämner inte att han och M drivit fram en kraftigt höjning av jordbrukets dieselskatt med 600 miljoner kronor (långt över vad bönder i EUs övriga länder betalar) eller att hans departement motsatt sig att konkurrenskraftsutredningen ska få analysera just hur det svenska jordbrukets skattebelastning ser ut i ett EU-perspektiv eller föreslå skattesänkningar..

3. Till sist hänvisar Borg till arbete med att stärka intresset för svenska livsmedel, nationellt och internationellt och återkommer än en gång till vikten av "kvalitet och högt konsumentvärde"..

Kommentar: Det är helt uppenbart att Anders Borg, och även andra svenska politiker på vänsterkanten, inte tycker att "den svenska modellen" med världens strängaste miljö- och djurskyddslagar är tillräcklig, det behövs att maten är ändå dyrare genom att vara ekologiskt producerad eller förädlad i gårdsslakterier eller - mejerier, typ. Det är nischer som gäller. Jag och Centerpartiet stöttar verkligen dessa och att de är en viktig del av det svenska jordbruket.

MEN! Det är ändå skandal att svenska politiker först beslutar om strängast miljö- och djurskyddsregler i världen och sedan uttrycker att det räcker ju inte för att konkurrera på marknaden, (det behövs ännu dyrare koncept) och de kommer nog bara att räcka till en begränsad produktionsvolym, "jordbruksindustrin har ingen framtid"..  Jag menar ju att även MP-V-S-linjen att allt jordbruk på sikt ska satsa på 30-40 % lägre avkastning och 30-60 % högre pris genom att inte använda mineralgödsel eller något kemiskt bekämpningsmedel i praktiken innebär ett dråpslag mot produktionsvolym och mot livsmedelsindustrin, eftersom detta rimligen öppnar för en mycket kraftigt ökad import och för en mycket mindre svensk livsmedelsproduktion.

Även signalerna från LRF om den svenska modellens förträfflighet och förmåga på marknaden har tyvärr mattats, och ju mer kritiker mot den (t ex Naturskyddsföreningen, Krav, MP-V-S, delar av handeln osv) skymfar den med ord som "giftjordbruket" och liknande, ju svårare blir det att öka produktionen och tränga tillbaka importmaten. Naturskyddsföreningens invektiv bidrar istället i hög grad till, tror jag, att många varken köper ekologiskt (för dyrt) eller svenskt utan istället importerad mat i tanken att den knappast kan vara sämre än det ursprungsmärkt svenska. Detta är ju en total felsyn, svenska livsmedel kommer från djur som haft det bättre och från jordar som läcker mindre samtidigt som det möjliggör kretslopp, biologisk mångfald och öppna landskap och betesmarker i Sverige och jordbruks- och livsmedelsindustrijobb över hela landet.

Anders Borgs uttalanden driver fram en helt nödvändig diskussion kring detta. Om svenskt jordbruks framtid ligger i alltmer exklusiv produktion med mycket mindre volym, varför då hålla fast vid att svenska djurskyddslagar ska fortsätta att i alla delar ligga långt före de länder varifrån importen kommer? Det kan inte vara bättre för miljö och djurskydd att importmaten slår ut världens bästa mjölk-, nötkötts och grisköttsproduktion. Har dessa lagar i dagsläget bidragit till att de djur som fötts upp för svensk livsmedelskonsumtion har haft det bättre? Svaret måste rimligen vara nej eftersom en växande del av den mat vi äter (över hälften) nu kommer från djur som fötts upp med i Sverige olagliga metoder.

Min uppfattning är glasklar. Matlandet Sverige och andra satsningar för att öka andelen högförädlad mat i småskaliga- och andra former är bra, och det är också bra att marknadsefterfrågan på ekomat och olika högförädlade kvalitetskoncept kan mättas och gärna öka.

MEN! Om man som Centerpartiet och jag har uppfattningen att Sveriges goda åker- och betesmarker, i ett nederbördsrikt klimat mycket väl lämpat för livsmedelsproduktion och i en värld där behovet av ökad matproduktion är akut, i kraftigt ökad utsträckning bör användas för uthållig produktion av främst livsmedel men även energi, då behövs kraftfulla insatser för att öka konkurrenskraften. Givetvis ska dessa ske inom de ramar som WTO och EU uppställer. Våra ministrar har i regeringen drivit fram en lång rad av sådana åtgärder, även om finansministern ibland bromsar.

Men det behövs ytterligare åtgärder. Utgångspunkten måste vara att huvudkraften läggs på att stärka konkurrenskraften hos det miljö- och djurvänliga jordbruk som står för 95 % av livsmedelsproduktionen i Sverige, och som tappar mot importmaten. Istället för att som Anders Borg kasta in handduken för den svenska modellen gäller det att verkligen stå upp för den och ge den bättre förutsättningar. Jag har sedan några år arbetat för ett åtgärdspaket presenterat i detta blogginlägg och i många debattartiklar. (Jag hoppas att konkurrenskraftsutredningen läser och tar till sig detta!). 

Utmaningen för den svenska livsmedelsproduktion är så stor att jag är övertygad om att det borde tillsättas en livsmedelsberedning, typ försvars- och miljömålsberedningarna. Beredningar med de politiska partierna representerade arbetar i frågor som är av stor nationell vikt och där det finns en samsyn och där man vill uppnå så bred enighet som möjligt för inriktning, mål och åtgärder.

Jag anser, till skillnad från finansministern, att frågan om det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsproduktionen är en sådan oerhört viktig fråga med koppling till vår dagliga föda, till försörjningen av jordens befolkning, till miljö- och djuromsorg och biologisk mångfald och kretslopp, till vår livsmedelssäkerhet i kristider samt till en levande landsbygd och en stark jordbruksnäring och livsmedelsindustri. Dessutom en fråga där utvecklingen går åt fel håll och måste vändas.

Den pågående konkurrenskraftsutredningen kommer att lämna en hel del förslag som regeringen omgående kan bereda och genomföra. Däremot kommer en del avgörande frågor att kvarstå och behöva lyftas till riksdagens partier genom att en livsmedelsberedning tillsätts. Den ska ta fram nya riksdagsmål för svenskt jordbruks- och livsmedelsnäring (de befintliga är gamla och otillräckliga), ta fram en offensiv livsmedelsstrategi och enas om en bred kraftsamling för att inom WTOs och EUs ramar öka konkurrenskraften hos jordbruk och livsmedelsproduktion. Tyvärr motsätter sig moderaterna alla dessa fyra avgörande åtgärder, och har hittills lyckats förhindra dem. Det är  t ex oerhört utmanande att trots att sju av riksdagens partier vill ta fram en offensiv livsmedelsstrategi så är moderaterna emot det och vill istället att den ska tas fram gemensamt i EU tillsammans med t ex Grekland, Spanien och Rumänien...(vilken kraft ger det det svenska jordbruket?)

Jag vill slutligen ge några exempel på vad den breda kraftsamlingen bör innebära och innehålla, utöver nya riksdagsmål och en samlad strategi. Regering och riksdag bör - inom EUs och WTOs ramar - se över regelverk (som ska förenklas ytterligare) och analysera jordbrukets beskattning i förhållande till EUs länder och minska den, samt reformera Sveriges EU-ersättningar på ett ansvarsfullt sätt, kommuner och all offentlig verksamhet ska åta sig att i första hand vid matinköp uppställa krav på god miljöhänsyn och djuromsorg och så långt möjligt närodlat och färskt, handeln ska i sina inköp helst åta sig att prioritera och exponera mat producerad med samma inriktning, miljöorganisationerna bör av miljö-, djuromsorgs och resursskäl stödja närodlad mat producerad enligt den svenska modellen parallellt med sin kampanj för ekologiskt producerat från hela världen, konsumentorganisationer bör agera sammalunda osv osv.

Men klarar inte det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin att vända utvecklingen på egen hand. Behöver verkligen de åtgärder som jag föreslår? Min uppfattning är entydig, utmaningen för jordbruk och livsmedelsindustri att vända utvecklingen är så stor, och så svår , att utan den kraftsamling jag föreslår riskerar finansministerns framtidsbedömning att slå in. Jag anser att detta inte får ske, och min uppfattning är också att det finns en bred uppslutning i Sverige för att i så bred samverkan som möjligt göra allt som är möjligt för att stärka konkurrenskraften och ge jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin bättre förutsättningar för att vända den negativa utveckling inom främst mjölk- och köttproduktionen som pågått sedan länge.
 


 
Skicka en kommentar