Mona Sahlins strategi i riksdagens val av Talman imponerar verkligen inte. I ett läge när alliansen är nära 6 procent större än de rödgröna väljer hon inte att följa förre talmannen Björns von Sydows raka linje; "Jag vill inte bli vald med Sverigedemokraternas röster".
Istället gör hon en stor fråga av att S är någon procent större än M och därför med Sverigedemokraternas stöd bör Det Största Partiet besätta talmansposten...
Det rimliga ställningstagandet - inte minst mot bakgrund av Sahlins väldigt höga tonläge mot SD innan riksdagsvalet - hade ju varit att i von Sydows efterföljd acceptera att det största blocket får talmansposten, S får v. talmansposten och så vidare.
Jag har stor respekt för socialdemokraternas förre partisekreterare Lars Stjernkvist, numera kommunstyrelsens blivande ordförande i Norrköping. Han förstår i ett blogginlägg inte heller Mona Sahlins strategi. Det gör inte heller förre S-riksdagsmannen Bengt Silfverstrand, tillsammans med säkert många andra socialdemokrater.
Mona Sahlins rätt billiga strategi är dock lätt att genomskåda, när hon efter den självklara talmanskandidaten Von Sydows klara nej väljer att gå vidare med Kent Härstedt. Avsikten är att SD ska stödja alliansens kandidat för att sedan kunna hävda att denna är vald med Sverigedemokrateernas aktiva stöd.
Kanske SD är så kloka att de lägger ner sina röster, vi får se.
här länken till mitt förra blogginlägg i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om talman, politik, mona sahlin, centerpartiet, riksdagen, sverigedemokraterna
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller med dig helt om det du skriver här :)
Nu vet inte jag hur spelat sker i det dolda, men blocken borde ha kunnat enats om ett förslag i linje med det du säger
Skicka en kommentar