Bara ekomat och ingen GMO - blir världen bättre då?

Jag har bloggat en hel del om det stora svenska livsmedelshyckleriet, att en tredjedel av världen mest miljövänliga matproduktion - den svenska - har lagts ner och ersatts av import, samtidigt som den svenska debatten endast handlar om hur den mycket begränsade ekoproduktionen - 5 procent av totalen - ska öka.

Inte nog med det. Trots att Sveriges och världens mångdubblade matproduktion i hög grad bygger på växtnäringstillförsel och modern teknik verkar starka krafter att Sveriges bistånd till Afrika inte ska inriktas på detta utan på "ekologisk" produktion. Om detta krav finns mycket att säga, jag återkommer i frågan. (Afrikas matproduktion har nu trots väldiga biståndsinsatser stått och stampat rätt oförändrat i 50 år).

Nu förs en kampanj mot växtförädling med hjälp av genteknik i Sverige och i EU. Är detta stora miljöfaran och miljöfrågan, att 75 procent av den soja som odlas i världen är framtagen med hjälp av genteknisk växtföädling? Jag tror inte det, och jag tycker att det ligger mycket i den bild som 12 stycken tunga forskare redovisar på SvD-Brännpunkt.

Jag har stor respekt för engagemanget bakom den miljöinriktade men lite fundmentalistiska ekoodlingen (som bannlyser viss växtnäringstillförsel och bekämpningsmedelsanvändning med mera) och ser det som naturligt att de i sin affärsidé även bygger in ett GMO-förbud. Men att göra det generellt för all svensk produktion, samtidigt som den importerade maten kraftigt expanderar, det vore falskspel som endast fortsätter att driva svensk produktion ur landet vilket vore det allra sämsta för oss som kämpar för god miljö och djuromsorg.

Jag noterar att även (LRF och) Lantmännen hukar för den högröstade svenska opinionen i dessa frågor, och t ex självmant avstår från att använda den lite billigare sojan i sina foderblandningar. Det blir dyrare för t ex grisbönderna, lönsamheten sjunker och den svenska grisköttsproduktionen sjunker ytterligare och ersätts av GMO-uppfödd importmat. Hyckleriet i sin prydno.

Jag ska även återkomma till hela jordbruksnäringens och Sveriges affärsidé - att ha världens strängaste miljö- och djurskyddsregler. Har den lyckats och varit framgångsrik? Eller har den närmast blivit ett fiasko som bidragit till en ständigt sjunkande svensk matproduktion...?

GMO-frågan diskuteras mycket i EU, och den var uppe på EU-nämnden den 27 september. Jag länkar till de på riksdagens hemsida utlagda stenografiska anteckningarna från mötet.

Och för de som inte hinner scrolla ner till diskussionen klistrar jag in ett av mina två inlägg i frågan.

Anf. 42 STAFFAN DANIELSSON (c):
Det här är en viktig debatt, och det gäller att tänka i nästa steg. Jag vill göra ett medskick inför våra framtida diskussioner – om EU-kommissionsförslaget skulle bli verklighet. Då kommer vi att sitta i Sveriges riksdag och fundera på hur Sverige ska agera i detta läge. Ska det vara förbud av etiska skäl i hela eller delar av Sverige eller ska vi tillåta odlingen?

Jag har sagt det någon gång tidigare eftersom jag tycker att det är så viktigt: Sverige har mycket höga miljö- och djuromsorgskrav. Vi ligger främst i världen i vår jordbruksproduktion och uppfödning av djur. Vi har höga kostnader för jordbruket; skattekostnader och byråkratikostnader. Vi har en hög kostnadsnivå. Det har gjort att en tredjedel av den svenska livsmedelsproduktionen har lagts ned de senaste två decennierna. Läget är inte att produktionen ökar av djuromsorgsvänligt producerade produkter i Sverige. Läget är att vi köper mer och mer produkter producerade utomlands med sämre djuromsorg, GMO och så vidare.

Den ekologiska produktionen i Sverige, som ni alla gillar, står för 5 procent av den totala livsmedelsproduktionen. Det är en nisch – all respekt – men volymen står den vanliga miljövänliga produktionen för.

Den svenska grisproduktionen står och stampar och minskar och har mycket stora lönsamhetsproblem. Om man ska fortsätta att köpa importsoja som inte är förädlad med genteknik blir sojan allt dyrare. Vad händer då med den svenska produktionen? Den minskar. Vi köper fläsk utifrån som är producerat med hjälp av sådan soja. Är det bra för miljön?

Det är den här bilden som jag känner att vi måste ha med. Det hela hänger ihop. Om kommissionens förslag blir verklighet, vilket ministern har sagt att han av principiella skäl känner tvekan inför – även Börje Vestlund hade ett bra inlägg på det temat – får vi en grannlaga diskussion att fundera på hur vi ska förhålla oss i Sverige. Det är inte så lätt som att bara säga blankt nej. Det kan göra att vi köper samma grejer genom import och svenska jordbruket minskar. Det tror jag ingen här vill.

Jag vill skicka med denna helhetsbild. Jag vet att jordbruksministern har klart för sig i de allmänna övervägandena vart den kan leda till i nästa led. Den bör vara med när vi diskuterar det första ledet utifrån EU-kommissionens förslag – som kan verka enkelt och upplösande. Men vart tar det vägen? Där är jag orolig.

Läs även andra bloggares åsikter om gmo, genteknik, växtförädling, cit gross, eu-nämnden, jordbrukspolitik, ekomat, slu, lrf, politik, centerpartiet