Ett djurförbud ska bara kunna komma i fråga då det är mycket allvarliga brister och det är utsiktslöst att de kan rättas till. Länsstyrelserna har en rad andra åtgärder de kan ta till innan ett djurförbud kan vara aktuellt, så som förelägganden och viten. De skulle kunna arbeta systematiskt med djurhållaren så att brister inklusive underliggande problem. Så görs inte idag, istället är praxis att man tar till djurförbud väldigt snabbt vilket är fel och bryter mot propertionalitetsprincipen.
Lagstiftaren har gett en öppning för att djurförbud ej ska utfärdas "om det är uppenbart att det inträffade ej kommer att upprepas". Det borde betyda att om djurhållaren arbetat systematiskt för att åtgärda ett tidigare problem så ska detta gälla, istället är praxis att det nästan aldrig beaktas.
Det finns åtskilliga exempel på hur det ministern anför ej stämmer överens med verkligheten och praxis. Jag uppmanar ministern att ta reda på fakta i ämnet. Jag kan t.ex. i vårt fall visa hur länsstyrelsen ej uppfyllt sin utredningsplikt och att de slutsatser man drar motsägs av deras egna observationer i kontrollrapporterna.
*
Nu finns ytterligare en dom där djurägaren frias från alla misstankar om djurskyddsbrott & djurplågeri. Trots det fick hon djurförbud o hela sin kennel omhändertagen. Vem ersätter allt detta till henne?
* Juristen Anette Cedergren är engagerad i att tillvarata djuren och djurägarnas rättigheter vid tillämpningen i djurskyddslagen. Här presenterar hon själv det hon jobbar med i ett engagerat anförande på någon mässa.
Jag
är en snart 74-årig pensionär och lekman inom statlig förvaltning och
myndighetsutövning.
Jag
har på ålderns höst blivit grymt besviken på den svenska statens sätt att
behandla oss medborgare.
Jag
trodde att vi hade lagar som skyddade oss mot godtycke i statens
myndighetsutövning..
Jag
råkade läsa årets regleringsbrev för länsstyrelserna härförleden. Detta
föranledde att jag mailade nedanstående text till landsbygdsdirektör Ulrika
Geber, Lst Sthlm.
Det
skall bli intressant att se vad införandet av god förvaltningskultur även inom
djurskyddsverksamheten kommer att innebära. Enl årets regleringsbrev skall
detta ske i år.
Såvitt
jag har kunnat utröna ligger SJV´s skrift våren 2009 om handläggning av djurskyddsärenden
till grund för dagens praxis. Denna skrift är enligt min enkla mening full av
dumheter. Analogin med fortkörning är en av de värsta, som jag ser det.
I
juridikens underbara värld finns det hierarkier där grundlag är kung och
skrifter publicerade av en arbetsgrupp inom en myndighet befinner sig längst
ner. EKMR ligger i nivå med grundlag. Detta innebär att varje tolkning av
"vanlig lag" som strider mot grundlag / EKMR är olaglig / otillåten.
Den
tolkning av djurskyddslagen med bihang som introducerades i skriften från SJV
våren 2009 innehåller ett flagrant brott mot EKMR. Där introducerades konceptet
att Lst har rätt att förklara djurhållare skyldiga till överträdelser av
djurskyddslagen med bihang genom 26 §.
I
och med beslut enl 26 § är djurägaren hänvisad till att överklaga i
förvaltningsdomstolarna. Dessa prövar endast det förvaltningsmässiga
hantverket, såsom tidsgränser, angivna paragrafer, giltig delegationsordning
etc. Vad som aldrig prövas är Lst´s underlag av påstådda överträdelser av
djurskyddslagen med bihang.
Det
brutala resultatet är också att Lst vinner i förvaltningsdomstolarna i nära
100% av fallen. Den enfaldige statstjänstemannen kan då fälla kommentaren: vi
fattar inga felaktiga beslut.
Den uppenbara
slutsatsen är dock att staten har våldfört sig på rättsstatens grundbultar när
den tillåter en grundlagsstridig praxis där djurskyddet har fullständig frihet
att uttolka DL med bihang efter eget tycke och skön. Detta inkluderar att gå
bortom det nedskrivna regelverket.
Chefsjuristen
på Lst Sthlm hävdar att EKMR Art 6 är uppfylld trots ovanstående tingens
ordning.
En
viktig detalj i detta sammanhang är att EKMR Art 6 också stipulerar att den
åklagade, notera ännu inte skyldige medborgaren, skall förses med
ett försvar.
Din
enhet för djurskydd inte bara tummar på de mänskliga fri- och rättig- heterna,
den trampar på dem med stövlarna på!
Om
den goda förvaltningskulturen är en Potemkinkuliss eller ej, är frågan!
Huruvida
Ulrika Geber kommer att svara mig är en öppen fråga.
Jag
trodde att staten måste bevisa vilken överträdelse jag har begått inför
tvångsåtgärder mot mig och min egendom. Legalitetsprincipen!
Ett
akut omhändertagande, tex lidande djur måste gå att dokumentera på sådant sätt
att en domstol godkänner det hela i efterhand. Om inte var det nog inte så akut
som djurskyddsinspektören tyckte.
Dvs
domstolsprövning är ett måste för att hålla djurskyddet inom lagens råmärken.
Om
du fråga mig om någonting så står jag självfallet till förfogande.
Slå
en signal eller maila!
Det
vilar hur som helst ett tungt ansvar på dig och dina kolleger att hålla staten
inom även grundlagens råmärken.
Hälsn Michael
Kierkegaard ( 0763 25 02 21 )