Trafikverket vill tvinga väg 801 i Söderköping att bli enskild, trots hårt motstånd.

Anders Åkesson, som är talesperson för Centerpartiet i infrastruktur- och trafikfrågor, slår tillsammans med Helena Lindahl, talesperson i näringspolitiska frågor, larm i ATL om att det kan finnas planer hos Trafikverket på att "privatisera" 2.000 mil allmänna vägar genom att de som bor längs vägen ska ta ansvar för den och betala en stor del av dess kostnader.

När Anders interpellerade infrastrukturminister Tomas Eneroth om detta den 20 mars gick jag oxå upp i debatten och redovisade ett aktuellt exempel från Östergötland och Söderköping på att detta redan är på gång.

Tidningen Land refererar debatten.

Det handlar om väg 801 över Göta Kanal och förbi Mariehof, en asfaltväg med mycket genomfartstrafik som går från länsväg 210 och till E22 där väg sedan leder vidare in på Vikbolandet.

Trafikverket driver frågan hårt, i samband med att E22 äntligen ska få en ny sträckning förbi Söderköping. (Sträckningen kan diskuteras, den skiljer Söderköping åt).

Trafikverket lär ha fått med kommunen på att denna väg inte längre ska vara ett allmänt ansvar utan att istället ansvar och skötsel och kostnader ska överföras till de 60 fastigheterna längs vägen. (se nedan, kommunen vill i skrivelser från april 2017 att vägen ska vara fortsatt statlig).

De boende längs vägen, med eldsjälarna Ingegerd och Hans Edman i spetsen, motsätter sig av all kraft, och med all rätt, detta men ännu har processen inte avbrutits.

De boende skulle alltså vid denna "privatisering" bli ansvariga för vägens kostnader och säkerhet, skulle själva få betala en betydande del, utse styrelse med stort ansvar osv.

Detta är rimligt vid vanliga enskilda vägar med liten trafik, men det kan inte vara rimligt när det handlar om en allmän väg som bekostats med allmänna medel sedan lång tid tillbaka, och där genomfartstrafiken är betydande.

Det är nu viktigt att kommunen stöder sina kommuninnevånare längs vägen, liksom Region Östergötland, länsstyrelse och förtroendevalda på olika nivåer.

Centerpartiet i Söderköping driver frågan med all kraft, centerpartiets regionråd Göran Gunnarsson följer frågan noga och gör allt som är möjligt för att  att Trafikverkets arbete i denna fråga ska upphöra och väg 801 alltså bestå som idag, och även jag är självfallet involverad.

Tillagt den 23 mars:

Jag har fått denna vänliga epost från Rickard Bardun och Johanna Grander från Söderköpings kommun som visar att kommunen sedan april 2017 tydligt slår fast att den vill att väg 801 ska vara fortsatt statlig (se nedan). Utmärkt.
Att trafikverket så hårt driver denna fråga i strid med både kommunen och de som bor längs vägen är högst anmärkningsvärt, inte minst sedan också ansvarigt statsråd i riksdagen nu förnekar att det finns privatiseringsplaner på Trafikverket samt därtill att dessa frågor ska lösas i samförstånd, typ.
Skulle Trafikverket i ett tidigare skede ha fått intrycket av att kommunen kunde acceptera detta kan det förklara en del.

"Hej

Frågan om ansvar och väghållning av väg 801 har diskuterats av bland annat av berörda men också i media under den senast tiden. Det har varit ett antal möten där denna fråga har varit en av flera som diskuterats, bland annat i ett möte där företrädare för Byalaget för väg 801 var med, inbjudna av landshövdingen och med LRF, Region Östergötland, Söderköpings kommun, Trafikverket, Göta kanalbolaget m fl.

Frågan är viktig.

Blogginlägget från den 21/3 innehåller felaktiga uppgifter som vi gärna vill korrigera:

Kommunen har varit mycket tydlig i åsikten att väg 801 ska vara kvar i statlig väghållning; detta i två olika skrivelser som skickats till Trafikverkets projektledare samt Trafikverkets regionplanerare (Dnr: KS2017-19 daterade 2017-11-10 samt 2017-04-24)

”Söderköpings kommun vill med denna skrivelse, som den politiska styrgruppens partier i Söderköping står bakom, återigen framföra invändningar mot den föreslagna indragningen av väg 801 i Söderköpings kommun. Kommuns bestämda uppfattning är att vägen ska vara statlig även fortsättningsvis. Väg 801 har en viktig betydelse för de lantbrukare och andra företagare som finns längs vägen och dess sidovägar. Vägen används även som transportväg mellan Söderköpings nordvästliga och nordöstra

delar. Kommunen ser det som olämpligt att ta över en öppningsbar bro på landsbygden, eftersom Söderköping är en relativt liten kommun med allt vad det innebär: begränsade resurser, ekonomi, kunskap och erfarenhet när det gäller mekaniska broar.”

Med vänlig hälsning,

Rickard Bardun, Förvaltningschef för Serviceförvaltningen och Johanna Grander, kommunens projektsamordnare för E22."

Det katolska hatet mot rätt till dödshjälp

Frågan om en rätt till dödshjälp även i Sverige har varit laddad, medborgarna är positiva medan läkarkåren är delad och kyrkliga företrädare oftast emot.

Interpellationsdebatten nyligen med socialminister Strandhäll och tre riksdagsledamöter speglade läget rätt bra.

Debatten rör sig ändå framåt och har blivit respektfullare, och jag är övertygad om att frågan snart utreds så att denna frihets- och barmhärtighetsreform kan införas inom fem år.

Ett indicium på att denna utveckling är sannolik är motståndarnas allt mer desperata försök att misstänkliggöra och attackera.

En rad "experter skriver i SvD (tyvärr bakom betalvägg) och söker koppla ihop en strängt reglerad dödshjälp med ökad risk för självmord.

Som en reaktion mot denna svartmålning av "oregonmodellen" för dödshjälp, som finns och fungerar väl i ett antal delstater i USA, skrev läkaren Staffan Bergström tillsammans med en rad läkare, präster, författare och riksdagsledamöter från 7 riksdagspartier, med flera, en artikel/upprop som försvarar rätten till dödshjälp och "Oregonmodellen".

Läkaren Ingemar Engström skriver i sin rescension i SvD om den amerikanske läkaren Haider Warraichs färska bok "Den moderna döden" insiktsfullt om utvecklingen under 2.000 år och mer.

Mot denna insiktsfulla, vidsynta och resonerande artikel och bok  vill jag ställa en beklämmande och förfärlig krönika i den kristna frikyrkotidningen Världen Idag, av chefredaktören för Katolskt  Magasin Bitte Assarmo, som riktar en obarmhärtig kritik mot Uppropet.

Något mer fördomsfullt och fördömande och närmast hatiskt och personagreppsinriktat och så långt ifrån det kristna kärleksbudskapet man kan komma är svårt att tänka sig. Rubriken är "Skamligt när kristna tar strid mot livet"...

Jag låter några nakna ordagranna citat tala för sig själva:

"Att människor som kallar sig kristna sällar sig till dödshjälpslobbyn är minst sagt häpnadsväckande.

Bland de kristna undertecknarna av uppropet finns bland andra Tuulikki Koivonen Bylund, teologie doktor, och biskop emeritus Johan Unger, domprost emeritus. Men också profiler från andra samfund, och även mitt eget, Katolska kyrkan.

Genom sina namn bidrar dessa kristna inte bara till en uppluckring av människovärdet utan också till att måla en nidbild av dem som motsätter sig denna uppluckring.

Skamlöst skriver de under på det tendentiösa påståendet att det är en ”religiöst driven opinion” som motsätter sig dödshjälp."

"Att kristna tar strid mot livet, mot människovärdet – för döden och för att vårdpersonal ska tvingas ta människor av daga – det är ingenting annat än en skam. Och när präster och biskopar gör det borde det bli mycket kännbara konsekvenser."

Jag är själv kristen. Jag har liksom alla undertecknarna av Staffan Bergströms artikel en djupt humanistisk livssyn med oerhört respekt för människovärdet. 

Vi har landat i att individens yttersta vilja måste kunna respekteras vid svåra lidanden i livets slutskede, om man då vill dö/somna in något i förtid. Det handlar om individens frihet contra statens makt att allt bestämma och det handlar om barmhärtighet.

Jag respekterar de som har en annan uppfattning och jag respekterar också den Katolska Kyrkan, med traditioner från de första åren av vår tideräkning.

Jag beklagar djupt att ledande företrädare för denna kyrka kan smäda och förtala så som Bitte Assarmo gör i denna krönika. En ursäkt vore på sin plats, om inte från henne så ändå från t ex hennes kardinal. 

Ska 40 års jobb ge garantipensionsnetto, inte mer?

Jag skriver i Östgöta Corren att det måste löna sig att ha arbetat hela livet, och att det måste synas i pensionskuvertet.

Jag har också, vid köksbordet, talat in detta budskap i en video på Youtube.

Jag är kritisk till några av effekterna av pensionsgruppens förslag, dvs alliansen plus socialdemokraternas förslag.

Enligt LO-ekonomen Torbjörn Hållö på twitter ;

"@torbjornhallo 8 mars

I utredningen räknar man på effekt av att ha arbetat för person född 1947 och jobbat mer än 40 år. Slutsatsen = det krävdes "en månadslön över ca 22 400 kronor per månad för den här årskullen att få en inkomstgrundad pension över garantipensionsnivå"

"Ännu mer bisarr är denna bild. Nästan 100% marginaleffekt för stora grupper av f.d LO-arbetare. Källa: regeringen.se/493a2e/content…

Om detta stämmer, hur kan det försvaras? 

Det måste löna sig att arbeta, brukar många politiker predika. Och det borde ju också löna sig att arbeta ihop sin pension.

Petter Birgersson på Ystads Allehanda får med flera centrala punkter i sin ledare, bl a att de som sparat ihop, eller ärvt, till en sommarstuga får den "socialiserad" eftersom inget bostadstillägg erhålles förrän kapitalet är förbrukat.

Pensionärsorganisationerna är kritiska.

"Det innebär att en snittpensionär som arbetat heltid i 40 år kommer då att ha ungefär samma disponibla inkomst som en som aldrig arbetat, på omkring 13 500 kronor.

Eva Eriksson.

– Det är orimligt och det är inte konstigt att tilliten till systemet blir allt lägre. Ett ofrånkomligt nästa steg är att politikerna nu tar sitt ansvar och förändrar även andra delar av pensionssystemet – allt annat vore otillräckligt, säger Eva Eriksson."

Jag har länge kämpat både för rimliga garantipensioner (grundtrygghet) samt för att de som jobbat hela livet måste åtminstoner få någon tusenlapp mer i månaden i netto efter pension minus skatt plus bostadstillägg. 

Det ska löna sig att arbeta är nog alla överens om. Men hur har det lönat sig om man som pensionär får ungefär samma netto efter skatt och bostadstillägg som de med garantipension eller äldreförsörjningsstöd och utan intjänade pensionspoäng.

(Tillagt 31 mars: Transportarbetaren gör en bra genomgång).

Synpunkter?

Lexbase - Konflikten mellan yttrandefrihet och personlig integritet

"Sammanställda uppgifter får publiceras för de med högst inkomster och förmögenhet i kommuner och i riket, men alltså inte sammanställningar av vilka som dömts för t ex grov brottslighet." 

Tillagt 25 mars: Expressens chefredaktör Thomas Mattson skriver på sin blogg: "

I maj ska riksdagen fatta beslut om en grundlagsändring som är olycklig och oroande. Tidigare stod alla partier bakom förslaget, men nu har Sverigedemokraterna svängt. Fler borde följa SD och rösta nej.

..........

Lexbase känner rätt många till. Företaget som sammanställer uppgifter om personer som dömts för brott i domstol och säljer den informationen till de som vill betala för den.

Dessa register, som bygger på offentliga domar, blir snart olagliga att föra om regeringens proposition om ändringar i Tryckfrihetsförordningen (TF) och i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) snart beslutas av riksdagen.

De register som då blir förbjudna att föra är:

"– Register med känsliga personuppgifter enligt en uttömmande uppräkning (etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa, sexualliv, sexuell läggning, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter). Uppräkningen är hämtad från EU:s dataskyddsförordning.

– Register med uppgifter om enskildas lagöverträdelser med mera, alltså vad som i praktiken utgör privata belastningsregister."

Dock ska datainspektionen kunna medge att register får föras av typ "seriösa medier", inspektionens beslut kan överklagas till domstol.

Regeringens förslag bygger på mediagrundlagskommittens enhälliga förslag från 2016, med alla riksdagens partier representerade.

Dessa fakta har jag hämtat från denna artikel i Svensk Tidskrift av konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén och Moderaternas gruppledare Tobias Billström.

Förslaget har kritiserats i Svensk Tidskrift av förre statssekreteraren och domaren och med bakgrund i FNs kommitté för mänskliga rättigheter, Krister Thelin,  i två debattinlägg.

Han anser att offentliga domar alltjämt ska på sammanställas som Lexbase har gjort, och inte förbehållas "traditionella medier" efter beslut av datainspektionen. Han ställer sig bakom att övriga nämnda register inte ska få föras av andra än "traditionella medier" efter beslut av datainspektionen.

Detta har föranlett en rätt livlig debatt i sociala medier, och i medier. jag såg någon kommentar att sammanställda uppgifter får publiceras av de med högst inkomster och förmögenhet i kommuner och i riket, men alltså inte sammanställningar av ens vilka som dömts för t ex grov brottslighet...

Jag har ju försökt få fram uppgifter om vilka som dömts för grov brottslighet fördelade på nationalitet, men det hemlighåller BRÅ, endast forskare får tillgång men alltså inte, t ex riksdagsledamöter eller medborgare. Dett märkliga mörkande torde Sverige vara ensamt om i världen, skulle jag tro, och jag är starkt kritisk.

Detta torde väl ändå inte regleras av det nya registerförbudet, etnisk bakgrund är ju något annat än nationalitet.

Hur är dessa frågor reglerade i EUs övriga länder och USA? Någon som vet?

Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson har på sin blogg sammanfattat sin uppfattning den 19 februari;

"Min ståndpunkt i frågan

För mig är det uppenbart att två mycket viktiga intressen står mot varandra i denna fråga. Den personliga integriteten och rätten att slippa bli kartlagd eller uthängd i databaser med känsliga personliga uppgifter på nätet, och den totala yttrandefriheten och rätten att publicera precis allt man vill om andra människor så länge det inte omfattas av reglerna om förtal. Två motstridiga intressen som svårligen kan hanteras så att alla blir nöjda. Och det finns som sagt remisskritik mot förslaget från två motsatta håll.

Tidigare under min tid som riksdagsledamot har debatten ofta gått i helt motsatt riktning. Jag minns debatten kring FRA-lagen. Då var den personliga integriteten överordnad allt annat, till och med rikets säkerhet. Då fick vi politiker extremt hård kritik för att vi "inte brydde oss om den personliga integriteten" (vilket vi dock gjorde). Nu får vi alltså i stället kritik för att vi föreslår stärkt skydd för den personliga integriteten mot övergrepp som de flesta medborgare nog trots allt inte skulle vilja råka ut för. Ibland är det svårt att förstå logiken.

Både jag själv och mitt parti strävar alltid efter att hitta en rimlig avvägning mellan skyddet för den personliga integriteten och andra viktiga intressen. Moderaterna som parti har landat i att den personliga integriteten i detta fall väger tyngst. Även för mig själv väger den personliga integriteten mycket tungt. Men med detta sagt tycker jag att lagförslaget kanske kunde varit tydligare.

Även om det högstämda tonläget i debatten stundtals känns väldigt verklighetsfrämmande är själva huvudfrågan svår. Jag skulle gärna se att den kunde diskuteras lugnt och balanserat med förståelse för båda sidor.


Kravet på folkomröstning känns märkligt

Sverigedemokraterna begär nu folkomröstning om saken, vilket blir lite konstigt eftersom svensk grundlag alltså redan föreskriver att grundlagsändringar ska göras i två olika riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, just för att väljarna ska kunna reagera om man ogillar grundlagsändringen.

För SD:s del blir det dessutom extra konstigt eftersom man ställde sig bakom detta förslag i den föregående utredningen, samtidigt som man nu säger nej när utredningsförslaget blivit lagförslag. Den enda förklaring jag kan se är att SD vill utnyttja alla chanser politiskt att elda på något slags rädsla för "totalitärt system" och sprida rykten om "censur" och "angrepp på yttrandefriheten" för att försöka locka väljare. Det känns inte riktigt seriöst. Rimligare då att de argumenterar i sak och förklarar varför de plötsligt totalt bytt åsikt i frågan."

Lexbase argumenterar för likabehandling mellan professionella register och sitt eget i SvD.

Den moderate riksdagsledamoten Fredrik Schulte skriver på facebook: 

"Fredrik Schulte

den 20 februari kl. 13:14 · 

Angående förslaget till grundlagsändring.

Å ena sidan tycker jag förslaget är självklart: har man som Sverige en offentlighetsprincip, det vill säga att allt som registreras hos staten är tillgängligt för allmänheten (vilket mycket talar för att vi bör ha), måste det samtidigt finnas begränsningar kring hur samma information får hanteras.

Jag tycker inte det är rimligt att man med enkla knapptryckningar kan ta reda på var och med vilka människor bor; vilka bilar de äger; vad människor tjänar; vilka brott de begått; hur mycket lån man har och så vidare. Respekten för den enskildes integritet är svag i Sverige och borde om något stärkas.

Samma information måste hanteras varsamt där det finns en avvägning mellan att den tillgängliggörs men samtidigt inte sprids med vinden på nätet.

Ett positivt exempel på hur digitala tappningar av offentliga register kan hanteras är inkomstuppgifter. Tar man reda på vad människor tjänar via till exempel Ratsit notifieras de som kollats upp. Samtidigt kan man alltid ringa till skatteverket och få enskilda uppgifter per telefon. Där råder en bra balans mellan integritet och offentlighetsprincipen. Samma sak borde gälla fler register som folkbokföringen, bilregistret osv.

Att vissa yrkesgrupper samtidigt får tillgång till integritetskänslig information är inte heller i sig konstigt. Forskare får och bör även framgent få - givetvis under strikta regleringar - tillträde till integritetskänslig information. Vem som helst kan inte gå in och studera läkarjournaler (av förklarliga skäl), men att forskare överhuvudtaget inte skulle få göra det och till exempel forska på genetiska sjukdomar vore bisarrt. Likaså måste advokater få tillgång till domslut, för att nämna två exempel. Kritiken mot att ”vissa yrkesgrupper inte ska ges en särställning” är således inte seriös - var har i så fall samma kritiker mot denna ”yrkesgrupps-orättvisa” varit de senaste 100 åren?

Å andra sidan är det nästan lika tydligt att det finns legitim kritik mot regeringens förslag.

Som så ofta sitter ”djävulen i detaljerna”. Nästan samtliga remissinstanser har avstyrkt förslaget med anledning av att det ger ett för stort tolkningsutrymme kring vilka som ska ges tillträde till samma register. Det som framförallt och med rätta kritiserats är gränsdragningen för journalister, där endast ”professionella medieaktörer” och ”seriöst granskande journalistik” ska ges tillgång.

Att en statlig myndighet ska göra denna godtyckliga gränsdragning är inte rimligt. Att en sådan gränsdragning alls ska vara så otydligt formulerad i en grundlag är absolut inte rimligt. Särskilt orimligt är det mot bakgrund av den närmast demokratiskt existensiella debatten om ”fake news” där etablerade ”professionella medieaktörer” lider av synnerligen besvärande trovärdighetsproblem och lågt förtroende. Att då i praktiken begränsa etableringsfriheten för nyhetsgranskning genom att ha denna tröskel in på nyhetsmarknaden där en statlig myndighet ska godkänna hur seriös du är som nyhetsförmedlare blir orimligt.

Min slutsats är således: tillbaka till ritbordet! Den principiella ingången till förslaget är korrekt. Den praktiska tillämpningen är usel."

Lars Thalén, förre v ordf i journalisförbundet, är emot att offentliga domar inte får sammanställas i register.

Den självtänkande socialdemokraten Johan Westerholm med bloggen Ledarsidorna.se är starkt emot och hoppas att grundlagsändringen kan stoppas genom att 117 riksdagsledamöter kräver en folkomröstning.

Den intressanta liberala ledarskribenten Sakine Madon i VLT är emot.

Ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter i Dalarnas tidning är emot.

Förre moderate partisekreteraren och arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin kan inte förstå hur någon moderat riksdagsledamot kan stödja förslaget i ett inlägg på facebook; "Sven Otto Littorin

Igår kl. 11:00 · 

Vad jag förstår har Moderaterna satt ner foten och kommer rösta för regeringens proposition om förändringar i YGL. Föresatserna är förment goda: integritetsskyddet skall stärkas i tider där ny teknik skapat nya förutsättningar.

Resultatet är dock allt annat än gott. Som Krister Thelin skriver görs nu skillnad på folk och folk. ”Traditionella journalister” ska få tillgång till information som vi andra inte kan kontrollera - utan att vi i förväg kan veta på vilka grunder de anses vara mer betrodda än oss övriga. Datainspektionen skall få vad som kan betraktas som en licensieringsmakt att avgöra vem som är ”traditionell journalist” och inte. Det stinker. Licensiering av journalister hör inte till ett demokratiskt samhällsskick: det är inte statens uppgift att avgöra vem som är journalist eller vem som har rätt till information som i övrigt undanhålls andra medborgare.

KU:s ordförande Andreas Norlén brukar, när jag skriver om detta, skriva omfattande inlägg till försvar för sin ståndpunkt. Det är hedersamt. Men han har likväl fel på tre avgörande punkter. Förslaget är alltför långtgående och ospecificerat, det ger staten makt att avgöra vem som ska ha tillgång till information över huvudet på medborgarna och det är i grunden ett av de allra största avstegen från den grundläggande yttrandefrihet vi har varit så stolta över i mer än 250 år.

Om stora förändringar i lagar som styr yttrandefriheten kräver långa detaljerade utläggningar så är sannolikheten överhängande att de är fel och farliga. Om en normalbegåvad person som jag dessutom inte förstår dem ljuder varningsklockorna än högre. YGL är komplicerad materia och just därför måste förändringar vidtas med största försiktighet.

Jag förstår de goda föresatserna. Integritet är än viktigare i den digitala eran. Men vi har rätt att förvänta oss ett bättre resultat än det regeringen presenterat och Moderaterna nu uppenbarligen säger sig stödja.

Med all respekt men detta förslag är betydligt allvarligare än Decemberöverenskommelsen. Det handlar om medborgarnas rättigheter i förhållande till två av de mäktigaste s k statsmakterna i samhället. Hur någon moderat riksdagsledamot kan överväga att rösta för är för mig en gåta."

Jag har googlat och detta är väl det jag fått fram, typ.

Min egen uppfattning, då?

Jag brottas med frågan, som framgår.  Allt pekar på en mycket bred riksdagsmajoritet som klubbar regeringens förslag om en del veckor.

Min moderate riksdagskollega Fredrik Schulte tycker jag har poänger när han för sin del summerar så här;

"Å andra sidan är det nästan lika tydligt att det finns legitim kritik mot regeringens förslag.

Som så ofta sitter ”djävulen i detaljerna”. Nästan samtliga remissinstanser har avstyrkt förslaget med anledning av att det ger ett för stort tolkningsutrymme kring vilka som ska ges tillträde till samma register. Det som framförallt och med rätta kritiserats är gränsdragningen för journalister, där endast ”professionella medieaktörer” och ”seriöst granskande journalistik” ska ges tillgång.

Att en statlig myndighet ska göra denna godtyckliga gränsdragning är inte rimligt. Att en sådan gränsdragning alls ska vara så otydligt formulerad i en grundlag är absolut inte rimligt. Särskilt orimligt är det mot bakgrund av den närmast demokratiskt existensiella debatten om ”fake news” där etablerade ”professionella medieaktörer” lider av synnerligen besvärande trovärdighetsproblem och lågt förtroende. Att då i praktiken begränsa etableringsfriheten för nyhetsgranskning genom att ha denna tröskel in på nyhetsmarknaden där en statlig myndighet ska godkänna hur seriös du är som nyhetsförmedlare blir orimligt.

Min slutsats är således: tillbaka till ritbordet! Den principiella ingången till förslaget är korrekt. Den praktiska tillämpningen är usel."

Johan Ingerö på Timbro (och tidigare medarbetare åt Göranb Hägglund) skriver så här på twitter; "Johan Ingerö

‏ @JohanIngero 4 timför 4 timmar sedan

Mycket väl argumenterat av @KristerThelin mot den föreslagna grundlagsändringen. Tänker de borgerliga verkligen medverka till detta?"

Petter Birgersson i Ystads Allehanda menar att regeringens proposition behöver typ återremitteras.

Hovrätten i Skåne tar totalt avstånd från propositionen i denna slutkläm på sitt remissvar;

"Sammanfattningsvis anser hovrätten att de föreslagna reglerna står i total konflikt med grundlagsskyddet enligt TF och YGL. De öppnar ett stort och oprecist hål i skyddet och går långt utöver det behov som kunnat påvisas. Hovrätten avstyrkerförslaget till regler om uppgiftssamlingar med vissa personuppgifter i 1 kap. 13 § TF och 1 kap. 20 § YGL".

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling vädjar till riksdagen att arbeta om regeringens förslag, och lyssna till kritiken.

Frågan om öppenhet contra skydd för den personliga integriteten varierar. Det är tillåtet att redovisa personers inkomst och förmögenhet, och Skogsstyrelsen får nu rätt i domstol att på nätet offentliggöra varje planerad skogsavverkning i Sverige.

Däremot föreslår regeringen nu att grundlagen ändras så att det blir förbjudet att sammanställa offentliga domar över grova våldsbrott, av integritetsskäl. Endast utvalda journalister (seriösa) ska kunna ta del av dessa).

Varför väger integriteten tyngre för de som begått grova våldsbrott än för de som ska avverka sin egen skog?

IP-debatt. Trafikministern: Körkortskraven för synfältsbrister ses över!

Jag har sedan 2006 kämpar för att Sveriges fyrkantiga och unikt stränga regler vad gäller kraven på de som ser bra men har någon brist i sitt synfält ska mildras.

2005 beslutade EU om regler för körkortskrav för de med någon brist i sitt synfält. Sverige har sedan dess gått mycket längre än dessa regler, och har som enda land i EU och världen låtit syntestmaskinen Humphrey avgöra om sidoseende är tillräckligt. Huvudet spänns fast, blicken måsta riktas rakt fram och under oerhörd stress måste mycket höga krav klaras.

I alla andra länder avgör praktiska körprov, i många används inte syntestmaskin. Men i Sverige anser transportstyrelsen att ögonläkare och erfarna körprovsexaminatorer inte ska användas för att göra kvalificerade bedömningar, det är ”rättvisare” att syntestmaskinen är enväldig domare med facit som transportstyrelsen satt mycket högt.

Genom denna fruktansvärda fyrkantighet har många 1.000-tals människor som ser bra men har någon brist i sitt synfält orättmätigt berövats sina körkort sedan 2005. Det är en skandal. Sedan något år kan man få en chans att köra upp i en körsimulator, 60-70 % klarar de högt ställda kraven, vilket ju bevisar hur många som felaktigt har berövats sina körkort.

Alliansens statsråd litade på Transportstyrelsen. Statsrådet Anna Johansson ((S) likaså. 

Igår den 6 mars hade jag och rätt nye trafikministern Tomas Eneroth en interpellationsdebatt, där jag åter krävde en oberoende utredning av Sverige rigida stränghet i sina fyrkantiga regelverk relativt alla andra länder.

Statsrådet lämnade ett kort svar med några sedvanliga meningar om vikten av trafiksäkerhet och att han har förtroende för Transportstyrelsen. Och ingen oberoende utredare skulle tillsättas.

Men! Han lämnade detta positiva besked, okänt för mig:

”Under 2018 ser Transportstyrelsen över det kapitel i de transportmedicinska föreskrifterna som handlar om synkrav för körkort. Översynen kommer att inkludera internationella jämförelser gällande synfältskrav. De överenskommelser som togs fram utifrån den europeiska medicinska expertgruppens arbete byggde på den då bästa tillgängliga vetenskapen. Ny forskning och nya undersökningsmetoder för att värdera synfältsdefekter har sedan dess kommit och kan möjligtvis leda till nya slutsatser”. 

Detta är självfallet positivt och intressant. Kanske har den allt starkare kritiken, och den allt mer nakna verkligheten om Sveriges unikt stränga regler, bidragit till den helt nödvändiga översyn som nu ska göras. Kanske har statsrådet Eneroth agerat, vilket han i så fall förtjänar beröm för.

Eller också har nya krafter i transportstyrelsen tagit dessa initiativ, för vilket i så fall dessa och transportstyrelsen ska creddas.

Sak samma. En översyn görs, internationella jämförelser görs som kan leda till nya slutsatser.

Worst case vore naturligtvis att det inte blir några nya slutsatser, allt är perfekt som det är idag.

Och best case vore naturligtvis att Humphrey-testerna som i andra länder blir ett bedömningsunderlag, att utvidgade praktiska körprov införs som avgörande examination, samt att körsimulator kan användas i gränsfallsbedömningar.

Transportstyrelsens översyn kommer naturligtvis att granskas noga utifrån den djupa kunskap som många drabbade personer har byggt upp i nätverk på t ex Facebook i gruppen ”Rättvisa körkortskrav” . Personer som i sin desperation lagt ner enorm möda på faktainsamling och internationella jämförelser är t ex Thomas Hammarström (som startat forumet), Krister Inde, Johan Ursjö, Daniel Lindgren, Carl Lagercrantz, Micke Palm och Roland Nilsson. Många är också de som stridit  för sin rätt till körkort i oftast fruktlösa domstolsförhandlingar, eftersom transportstyrelsens bedömningar ju sällan eller aldrig ifrågasätts, T ex Lars Persson, Lars Pihl, Tony Svensson, Stig H Johansson, Christer Roos, Kaj Johansson, Karl-Erik Eriksson, Pernilla Svensson, Leif Ohlsson, Göran Pettersson, Hans Rapp och många, många fler.

Professor emeritus vid Linköpings Universitet Kjell Ohlsson sade redan för 10 år sedan att vissa begränsningar i synfältet inte behöver försämra körkortsdugligheten. En av Sveriges främsta ögonläkare, Bo Philipsson, poängterar hur en synfältsbrist kan motverkas genom hur man rör huvudet och blicken i trafiken.

Personer med någon brist i sitt synfält har ofta diabetes eller glaucom, och deras både förbund har också länge engagerat sig i dessa frågor.

Jag slutade den positiva diskussionen med statsrådet Eneroth med att överlämna den skrivelse som förre skolchefen på Östergötlands naturbruksgymnasier Roland Nilsson har skickat till t ex trafikutskottet. Jag hade gjort understrykningar och jag bad Tomas Eneroth att om han tvivlade på mina uppfattningar att läsa Roland Nilssons förnämliga genomgång av den orätt och stränghet som helt i onödan har drabbat så många som ser bra men har någon brist i sitt synfält.

Det lovade statsrådet att göra och skrivelsen skulle också stämplas in i departementets diarium.

Jag lägger nedan in Roland Nilssons skrivelse som jag uppmanar alla intresserade att läsa.

Låt oss nu hoppas att nya krafter på transportstyrelsen, och i regering och riksdag, verkligen kommer att anpassa Sveriges regelverk till den praxis som fungerar väl i Norge och i många EU-länder, med trafiksäkerheten i centrum men utan orimligt stränga och fyrkantiga krav på de som ser bra men har någon brist i sitt synfält. 

                                  Ut enligt sändlista            

Övergrepp i det tysta!

Med detta brev vill jag beskriva ett myndighetsövergrepp på det svenska folket, som sker i det tysta och som årligen drabbar många oskyldiga människor. Det handlar om de orimliga synfältskrav som Transportstyrelsen tillämpar i Sverige vad gäller körkort och som helt saknar förankring i modern internationell forskning. Det handlar om en skandal i det svenska rättssamhället och som måste få komma fram i ljuset.

EU har ett  bindande direktiv vad gäller synkrav för direktseende där exempelvis för B-körkort föreskrivs minimikravet 0 på ena ögat och 0.5 på det andra. Man får således vara helt blind på det ena ögat och bara se 50 % på det andra för att få köra personbil. Detta kan verka märkligt men internationell forskning har visat att personer som är vana vid så låg synskärpa kan kompensera detta genom att hjärnan klarar av att bearbeta synintrycken så att säker körning kan uppnås. Det handlar också om ett utvecklat rörelsemönster av huvudet.

Det indirekta seendet kallas synfält och avser vad man kan uppfatta av vad som händer perifert eller indirekt. Även på detta område finns krav i EU-direktivet men detta är av någon anledning inte bindande. Länder kan således begära dispens för avvikelser. Transportstyrelsen har sökt och beviljats ett sådant undantag och har genom detta världens hårdaste krav på synfält. EU:s kravnivå bygger på internationell forskning och evidensbaserad erfarenhet på området. Allt flera forskare menar att mindre brister i synfältet inte påverkar förmågan att köra bil och att hjärnan kompenserar sådana genom sin bearbetning av synintrycken samt rörelse av huvudet. På Transportstyrelsen i Sverige har man en motsatt uppfattning och bygger sina teorier på egen begränsad och gammal forskning som inte står i samklang med internationella kollegors och experters kunskap på området.

Avvikelser i synfält kan uppstå på grund av vissa sjukdomstillstånd såsom diabetes, glaukom, tumörer och stroke. Självklart ska inte personer med kraftigt nedsatt syn köra bil antingen det gäller direktsyn eller synfält. Vad detta brev vill belysa är att vi i Sverige tillämpar ett regelverk gällande synfältskrav som på felaktiga grunder årligen berövar tusentals personer rätten att köra bil utan att trafiksäkerheten ökar. Dessa skulle fått behålla sina körkort i alla länder i hela världen utom i Sverige. Detta är inget annat än ett övergrepp. Transportstyrelsen menar att detta sker som ett led i nollvisionen. Det finns emellertid ingen statistik som tyder på att det svenska synfältskravet ökar trafiksäkerheten. I vissa länder tex Norge upprättas statistik på medicinska orsaker till olyckor, vilket inte är tillåtet i Sverige. Dylik statistik påvisar inte ökad risk i trafiken för förare med mindre synfältsdefekter. Andra internationella studier pekar på samma sak.

Det finns i EU en praxis som kallas proportionalitetsprincipen. Den innebär i korthet att inga lagar och regler får tillämpas om inte kollektivets nytta är större än det ingrepp som orsakas för den enskilde. Många av de drabbade är i yrkesaktiv ålder och får ofta hela sin tillvaro förstörd utan att det ökar trafiksäkerheten och i strid mot modern forskning på området.

Än en gång är det värt att påpekas att trafikfarliga förare inte ska köra omkring på våra vägar. Detta handlar om de orimliga synfältskrav som Transportstyrelsen tillämpar och som är resultatet av ett fåtal tjänstemäns överdrivna nit och övertro på sina egna försöksresultat som kraftigt ifrågasatts av forskare och experter men som med näbbar och klor försvaras. Alla ifrågasättanden avvisas även när de kommer från världsledande forskare på området. Vid en internationell konferens förra året där det senaste på området avhandlades deltog ingen från Transportstyrelsen. Intresset för och viljan att ta del av aktuell forskning är minimal. Det råder faktaresistens bland ansvariga tjänstemän. Man saknar helt enkelt intresse för aktuella forskningsresultat på området. När frågan kommer på tal och kritik framförs i riksdagen övertygar tjänstemännen fortlöpande sina politiska företrädare på departementsnivå som själva inte heller behärskar området. Ofta hänvisar kritikerna till hur andra EU-länder arbetar med frågan. Exemplena är många liksom frågan varför vi inte kan göra på samma sätt som övriga Europa tex Norge eller Holland? I dessa och andra länder hanteras personer med synfältsavvikelser enligt EU-normen på ett humant och värdigt sätt. Problemet konstateras varefter en utrednings- och träningsprogramfas tillämpas. Först när ingen annan åtgärd hjälper dras körkortet in. I programmet ingår träning och körtest med speciell besiktningman som bedömer körförmågan.

Hur går det då till i Sverige? Jo här avgörs körförmågan med ett sk Humphrey-test. En Humphrey-testmaskin används i övriga västvärlden enbart till vad den är tillverkad för nämligen att mäta progressionen i vissa ögonsjukdomar tex glaukom och diabetes. Detta sker genom att huvudet fixeras i en apparat där sedan mycket svaga ljuspunkter projicieras på insidan av en sfärisk yta. Ett öga i taget mäts med fixerat fokus. Transportstyrelsen i Sverige har genom sina sk experter definierat hur ett mätprotokoll ska se ut för att vara godkänt. I princip får inga mätpunkter missas. I så fall måste ögonläkaren rapportera detta Transportstyren med snabbt indraget körkort som följd utan dialog med den berörde. För personer i Sverige med synfältsproblem avgörs på fyra minuter förmågan att köra bil i ett statiskt ljusprickstest som helt saknar koppling till verkliga trafik-situationer. Detta förfaringssätt har kraftigt ifrågasatts av internationella och inhemska forskare och experter. Transportstyrelsens ansvariga tjänstemän är emellertid immuna mot fakta och framhärdar att detta är en tillförlitlig metod trots att inga andra motsvarande myndigheter i hela världen delar deras uppfattning eller tillämpar denna metod.

För att i någon mån hantera kritiken gavs för några år sedan VTI i uppdrag att utveckla en simulator där körförmågan kan testas hos förare som berövats körkortet på grund av brister i synfältet. I en avancerat dataspelsliknande miljö testas körförmågan. Sittande i en personbilsmiljö spelas olika filmsekvenser upp på skärmar och förmågan att avläsa dessa och reagera i tid mäts och jämförs med en referensgrupps. De animerade trafiksituationerna har definierats av Transportstyrelsen. Testet genomförs på VTI i Linköping och kostar fn 18750 kr, vilket den enskilde själv får bekosta exklusive kostnad för resa och övernattning. Kön dit är ca ett halvår och därtill kommer väntetid för resultatet som bedöms av två olika experter. Test genomförs bara en dag per vecka. Det har visat sig enligt VTI:s egen statistik att ca 60 % av de som testas blir godkända! Således har dessa personer tvingats genomgå denna dyra, tidsödande och mentalt påfrestande process helt i onödan. Detta är ett ytterligare ett tydligt bevis på att den väg Transportstyrelsen valt är felaktig, kontraproduktiv, verkningslös och omänsklig. När ett eventuellt godkänt resultat lämnats kan den enskilde söka dispens för B-kort som då oftast beviljas på kortare eller längre tid. Ett nytt körkort utfärdas som med kringkostnader ytterligare belastar den drabbade med ca 2000 kr. Ett körkort som den enskilde blivit fråntagen på grund av ett missat Humphreytest.

Test i simulatormiljö har ifrågasatts av flera skäl. Då testmiljön på programvaran bara finns i ett exemplar får bara testet genomföras en gång. Missar man ges inget nytt tillfälle och loppet är kört för gott. Den geografiska belägenheten i Linköping skapar naturligtvis problem för personer boende ”norr om dalälven”. Den extremt höga kostnaden är ett hinder för många som helt enkelt saknar ekonomiska förutsättningar. Det kan nämnas att körförmågan i kognitivt hänseende testas inom ramen för offentlig sjukvård på flera ställen i landet. Då handlar det om personer som drabbats av bla stroke och adhd. Varför kan inte personer med synfältsproblem hanteras på samma sätt?

Vidare är den animerade dataspelsmiljön främmande för äldre personer som naturligtvis skulle föredra en verklig miljö, vilket också föreskrivs i EU-direktivet. Sådana speciella uppkörningar ordnas i övriga EU-länder och finns tillgängliga på olika platser i respektive land. Transportstyrelsens ”experter” avfärdar denna metod som osäker och inte tillförlitlig. Självklart blir en verklig trafikmiljö mera naturtrogen då testmiljön genomförs i en tvådimensionell miljö där djupeffekterna blir svårbedömda. Ett annat problem för många som genomgår VTI-simulatortestet är illamående och kräkningar. Det har visat sig att testmiljön som utgörs av ett litet slutet utrymme med simulerad fysisk rörelse skapar åksjukeproblem. Kräkpåsen som finns nära till hands utgör en klen tröst med vetskapen att reaktionsförmågan måste ligga på topp och avvikelser kan medföra underkänt test och ingen möjlighet tillåts för omprov. Många måste pausera testet eller rent av avbryta det på grund av kraftigt illamående. Så många som en tredjedel av de testade har uppgett sig må illa.  Allt detta finns beskrivet i VTI:s egen rapport. Av denna rapport framgår också att man där inte kan se något samband mellan vilka som klarar testet och den testades synfältsproblem. Detta talar ju också för att Transportstyrelsens synfältskrav inte är relevanta.

Ytterligare ett argument mot förfarandet i sin helhet att selektivt utsätta vissa grupper för särskild granskning är inget annat än diskriminering. Det råder inget tvivel om att många äldre, såväl sjuka som friska, inte kan köra bil på ett säkert sätt. Likväl får dessa människor fortsätta framföra sina fordon utan åtgärd. Men de personer som drabbas av diabetes, glaukom, stroke och tumörer i huvudet granskas mycket noga och behandlas så illa att många upplever sig trakasserade av såväl Transportstyrelsen som vissa enskilda läkare. Rimligtvis bör alla förare av diskrimineringsskäl granskas på samma sätt.

Det paradoxala i sammanhanget med Transportstyrelsens tillämpning av sitt regelverk är att en person som ser 1.0 på båda ögonen men har mycket små avvikelser i synfältet berövas sitt körkort för gott medan en person som är blind på ena ögat och endast ser 50 % på det andra men inte har några avvikelser i sitt synfält obekymrat kan köra vidare. Det borde säga sig självt att sådana skevheter i regelverket är orimliga och rättsosäkra. De svenska reglerna för onekligen tanken till att sila mygg och svälja kameler! En anpassning till EU-direktivet måste snarast genomföras.

För att inte göra detta brev för omfattande har jag medvetet hoppat över alla referenser till olika forskarrön och rapporter. Det är min förhoppning att detta övergrepp på tusentals människor årligen uppmärksammas så att en ändring snarast kan komma till stånd – förslagsvis genom en anpassning till EU-direktivet i alla avseenden. Vad som är gott nog i resten av Europa och världen borde rimligtvis också gälla i vårt land. Jag kan enkelt tillhandahålla nödvändiga faktareferenser i ärendet liksom förmedla kontakt till experter, sakkunniga, forskare på området samt individer som drabbats mycket hårt.

Det är utomordentligt märkligt att ett fåtal lokala ”experter” på Transportstyrelsen fått hantera denna viktiga fråga så länge och under åren på felaktiga grunder berövat åtskilliga tusentals personer sina körkort. Många av dessa har fått sitt liv lagt i spillror då man är helt beroende av sitt körkort för sitt uppehälle. Detta kan inte få fortsätta längre i ett rättssamhälle som Sverige.

Hälsningar                                                                                                                                      

Roland Nilsson                                                                                                                                                    

Tekn mag                                                                                                                                                             

fd skolchef vid Region Östergötland                                                                       

epost: roland.f.nilsson@telia.com

mobtfn: 070-5289777

Märkliga domskäl i Solna Tingsrätt

Två nämndemän på Centermandat (Stockholmscentern tror jag) är med och friar en man åtalad för hustrumisshandel med, tycker jag, argument som känns märkliga.
Eller är det jag som tänker fel?
Vad jag förstår är artikeln färsk.

Det är, med all rätt, en stor uppståndelse om märkliga domskäl i en misshandelsdom i Solna Tingsrätt, där 2 nämndemän (C) står emot en nämndeman (M) och lagmannen. Vid lika röstetal ska de mildare domskälen gälla så maken som anmälts för misshandel frias medan hustrun misstänkliggörs.
CUF och Centerkvinnorna kräver åtgärder, liksom jag.
Att de som står bakom de domskälen inte längre kan vara nämndemän och utsedda av Centerpartiet är uppenbart.

Ska de också uteslutas eller uppmanas att lämna partiet p g av fel värdegrund?

Centerpartiet har inlett uteslutningsärende mot de två nämndemännen.

Jag vill problematisera. Om man invandrar till Sverige bär man med sig sin kultur och sina seder och bruk, dessa kan över tid påverkas.

Ska man kunna bli medlem i t ex politiska partier först när man har utvecklat en rätt värdegrund, eller är det ändå bra att man vill engagera sig och lyssna och påverkas? Jag ser gärna synpunkter!

Eptesam Aldebes make Mashmoud Aldebe tog 2014 avstånd från muslimska brödraskapet och dess inflytande i några olika organisationer. Det är modigt gjort.

Aftonbladet skriver en uppföljande artikel. 

Tillagt 5 mars: Centerpartiets styrelse har inom 24 timmar nu uteslutit både de nämndemän som står bakom den friande domen i Solna tingsrätt.
Skälet är de domskäl som anförs i den dom som lagmannen skrivit (tror jag) efter rättens diskussioner.