IP-debatt. Trafikministern: Körkortskraven för synfältsbrister ses över!

Jag har sedan 2006 kämpar för att Sveriges fyrkantiga och unikt stränga regler vad gäller kraven på de som ser bra men har någon brist i sitt synfält ska mildras.

2005 beslutade EU om regler för körkortskrav för de med någon brist i sitt synfält. Sverige har sedan dess gått mycket längre än dessa regler, och har som enda land i EU och världen låtit syntestmaskinen Humphrey avgöra om sidoseende är tillräckligt. Huvudet spänns fast, blicken måsta riktas rakt fram och under oerhörd stress måste mycket höga krav klaras.

I alla andra länder avgör praktiska körprov, i många används inte syntestmaskin. Men i Sverige anser transportstyrelsen att ögonläkare och erfarna körprovsexaminatorer inte ska användas för att göra kvalificerade bedömningar, det är ”rättvisare” att syntestmaskinen är enväldig domare med facit som transportstyrelsen satt mycket högt.

Genom denna fruktansvärda fyrkantighet har många 1.000-tals människor som ser bra men har någon brist i sitt synfält orättmätigt berövats sina körkort sedan 2005. Det är en skandal. Sedan något år kan man få en chans att köra upp i en körsimulator, 60-70 % klarar de högt ställda kraven, vilket ju bevisar hur många som felaktigt har berövats sina körkort.

Alliansens statsråd litade på Transportstyrelsen. Statsrådet Anna Johansson ((S) likaså. 

Igår den 6 mars hade jag och rätt nye trafikministern Tomas Eneroth en interpellationsdebatt, där jag åter krävde en oberoende utredning av Sverige rigida stränghet i sina fyrkantiga regelverk relativt alla andra länder.

Statsrådet lämnade ett kort svar med några sedvanliga meningar om vikten av trafiksäkerhet och att han har förtroende för Transportstyrelsen. Och ingen oberoende utredare skulle tillsättas.

Men! Han lämnade detta positiva besked, okänt för mig:

”Under 2018 ser Transportstyrelsen över det kapitel i de transportmedicinska föreskrifterna som handlar om synkrav för körkort. Översynen kommer att inkludera internationella jämförelser gällande synfältskrav. De överenskommelser som togs fram utifrån den europeiska medicinska expertgruppens arbete byggde på den då bästa tillgängliga vetenskapen. Ny forskning och nya undersökningsmetoder för att värdera synfältsdefekter har sedan dess kommit och kan möjligtvis leda till nya slutsatser”. 

Detta är självfallet positivt och intressant. Kanske har den allt starkare kritiken, och den allt mer nakna verkligheten om Sveriges unikt stränga regler, bidragit till den helt nödvändiga översyn som nu ska göras. Kanske har statsrådet Eneroth agerat, vilket han i så fall förtjänar beröm för.

Eller också har nya krafter i transportstyrelsen tagit dessa initiativ, för vilket i så fall dessa och transportstyrelsen ska creddas.

Sak samma. En översyn görs, internationella jämförelser görs som kan leda till nya slutsatser.

Worst case vore naturligtvis att det inte blir några nya slutsatser, allt är perfekt som det är idag.

Och best case vore naturligtvis att Humphrey-testerna som i andra länder blir ett bedömningsunderlag, att utvidgade praktiska körprov införs som avgörande examination, samt att körsimulator kan användas i gränsfallsbedömningar.

Transportstyrelsens översyn kommer naturligtvis att granskas noga utifrån den djupa kunskap som många drabbade personer har byggt upp i nätverk på t ex Facebook i gruppen ”Rättvisa körkortskrav” . Personer som i sin desperation lagt ner enorm möda på faktainsamling och internationella jämförelser är t ex Thomas Hammarström (som startat forumet), Krister Inde, Johan Ursjö, Daniel Lindgren, Carl Lagercrantz, Micke Palm och Roland Nilsson. Många är också de som stridit  för sin rätt till körkort i oftast fruktlösa domstolsförhandlingar, eftersom transportstyrelsens bedömningar ju sällan eller aldrig ifrågasätts, T ex Lars Persson, Lars Pihl, Tony Svensson, Stig H Johansson, Christer Roos, Kaj Johansson, Karl-Erik Eriksson, Pernilla Svensson, Leif Ohlsson, Göran Pettersson, Hans Rapp och många, många fler.

Professor emeritus vid Linköpings Universitet Kjell Ohlsson sade redan för 10 år sedan att vissa begränsningar i synfältet inte behöver försämra körkortsdugligheten. En av Sveriges främsta ögonläkare, Bo Philipsson, poängterar hur en synfältsbrist kan motverkas genom hur man rör huvudet och blicken i trafiken.

Personer med någon brist i sitt synfält har ofta diabetes eller glaucom, och deras både förbund har också länge engagerat sig i dessa frågor.

Jag slutade den positiva diskussionen med statsrådet Eneroth med att överlämna den skrivelse som förre skolchefen på Östergötlands naturbruksgymnasier Roland Nilsson har skickat till t ex trafikutskottet. Jag hade gjort understrykningar och jag bad Tomas Eneroth att om han tvivlade på mina uppfattningar att läsa Roland Nilssons förnämliga genomgång av den orätt och stränghet som helt i onödan har drabbat så många som ser bra men har någon brist i sitt synfält.

Det lovade statsrådet att göra och skrivelsen skulle också stämplas in i departementets diarium.

Jag lägger nedan in Roland Nilssons skrivelse som jag uppmanar alla intresserade att läsa.

Låt oss nu hoppas att nya krafter på transportstyrelsen, och i regering och riksdag, verkligen kommer att anpassa Sveriges regelverk till den praxis som fungerar väl i Norge och i många EU-länder, med trafiksäkerheten i centrum men utan orimligt stränga och fyrkantiga krav på de som ser bra men har någon brist i sitt synfält. 

                                  Ut enligt sändlista            

Övergrepp i det tysta!

Med detta brev vill jag beskriva ett myndighetsövergrepp på det svenska folket, som sker i det tysta och som årligen drabbar många oskyldiga människor. Det handlar om de orimliga synfältskrav som Transportstyrelsen tillämpar i Sverige vad gäller körkort och som helt saknar förankring i modern internationell forskning. Det handlar om en skandal i det svenska rättssamhället och som måste få komma fram i ljuset.

EU har ett  bindande direktiv vad gäller synkrav för direktseende där exempelvis för B-körkort föreskrivs minimikravet 0 på ena ögat och 0.5 på det andra. Man får således vara helt blind på det ena ögat och bara se 50 % på det andra för att få köra personbil. Detta kan verka märkligt men internationell forskning har visat att personer som är vana vid så låg synskärpa kan kompensera detta genom att hjärnan klarar av att bearbeta synintrycken så att säker körning kan uppnås. Det handlar också om ett utvecklat rörelsemönster av huvudet.

Det indirekta seendet kallas synfält och avser vad man kan uppfatta av vad som händer perifert eller indirekt. Även på detta område finns krav i EU-direktivet men detta är av någon anledning inte bindande. Länder kan således begära dispens för avvikelser. Transportstyrelsen har sökt och beviljats ett sådant undantag och har genom detta världens hårdaste krav på synfält. EU:s kravnivå bygger på internationell forskning och evidensbaserad erfarenhet på området. Allt flera forskare menar att mindre brister i synfältet inte påverkar förmågan att köra bil och att hjärnan kompenserar sådana genom sin bearbetning av synintrycken samt rörelse av huvudet. På Transportstyrelsen i Sverige har man en motsatt uppfattning och bygger sina teorier på egen begränsad och gammal forskning som inte står i samklang med internationella kollegors och experters kunskap på området.

Avvikelser i synfält kan uppstå på grund av vissa sjukdomstillstånd såsom diabetes, glaukom, tumörer och stroke. Självklart ska inte personer med kraftigt nedsatt syn köra bil antingen det gäller direktsyn eller synfält. Vad detta brev vill belysa är att vi i Sverige tillämpar ett regelverk gällande synfältskrav som på felaktiga grunder årligen berövar tusentals personer rätten att köra bil utan att trafiksäkerheten ökar. Dessa skulle fått behålla sina körkort i alla länder i hela världen utom i Sverige. Detta är inget annat än ett övergrepp. Transportstyrelsen menar att detta sker som ett led i nollvisionen. Det finns emellertid ingen statistik som tyder på att det svenska synfältskravet ökar trafiksäkerheten. I vissa länder tex Norge upprättas statistik på medicinska orsaker till olyckor, vilket inte är tillåtet i Sverige. Dylik statistik påvisar inte ökad risk i trafiken för förare med mindre synfältsdefekter. Andra internationella studier pekar på samma sak.

Det finns i EU en praxis som kallas proportionalitetsprincipen. Den innebär i korthet att inga lagar och regler får tillämpas om inte kollektivets nytta är större än det ingrepp som orsakas för den enskilde. Många av de drabbade är i yrkesaktiv ålder och får ofta hela sin tillvaro förstörd utan att det ökar trafiksäkerheten och i strid mot modern forskning på området.

Än en gång är det värt att påpekas att trafikfarliga förare inte ska köra omkring på våra vägar. Detta handlar om de orimliga synfältskrav som Transportstyrelsen tillämpar och som är resultatet av ett fåtal tjänstemäns överdrivna nit och övertro på sina egna försöksresultat som kraftigt ifrågasatts av forskare och experter men som med näbbar och klor försvaras. Alla ifrågasättanden avvisas även när de kommer från världsledande forskare på området. Vid en internationell konferens förra året där det senaste på området avhandlades deltog ingen från Transportstyrelsen. Intresset för och viljan att ta del av aktuell forskning är minimal. Det råder faktaresistens bland ansvariga tjänstemän. Man saknar helt enkelt intresse för aktuella forskningsresultat på området. När frågan kommer på tal och kritik framförs i riksdagen övertygar tjänstemännen fortlöpande sina politiska företrädare på departementsnivå som själva inte heller behärskar området. Ofta hänvisar kritikerna till hur andra EU-länder arbetar med frågan. Exemplena är många liksom frågan varför vi inte kan göra på samma sätt som övriga Europa tex Norge eller Holland? I dessa och andra länder hanteras personer med synfältsavvikelser enligt EU-normen på ett humant och värdigt sätt. Problemet konstateras varefter en utrednings- och träningsprogramfas tillämpas. Först när ingen annan åtgärd hjälper dras körkortet in. I programmet ingår träning och körtest med speciell besiktningman som bedömer körförmågan.

Hur går det då till i Sverige? Jo här avgörs körförmågan med ett sk Humphrey-test. En Humphrey-testmaskin används i övriga västvärlden enbart till vad den är tillverkad för nämligen att mäta progressionen i vissa ögonsjukdomar tex glaukom och diabetes. Detta sker genom att huvudet fixeras i en apparat där sedan mycket svaga ljuspunkter projicieras på insidan av en sfärisk yta. Ett öga i taget mäts med fixerat fokus. Transportstyrelsen i Sverige har genom sina sk experter definierat hur ett mätprotokoll ska se ut för att vara godkänt. I princip får inga mätpunkter missas. I så fall måste ögonläkaren rapportera detta Transportstyren med snabbt indraget körkort som följd utan dialog med den berörde. För personer i Sverige med synfältsproblem avgörs på fyra minuter förmågan att köra bil i ett statiskt ljusprickstest som helt saknar koppling till verkliga trafik-situationer. Detta förfaringssätt har kraftigt ifrågasatts av internationella och inhemska forskare och experter. Transportstyrelsens ansvariga tjänstemän är emellertid immuna mot fakta och framhärdar att detta är en tillförlitlig metod trots att inga andra motsvarande myndigheter i hela världen delar deras uppfattning eller tillämpar denna metod.

För att i någon mån hantera kritiken gavs för några år sedan VTI i uppdrag att utveckla en simulator där körförmågan kan testas hos förare som berövats körkortet på grund av brister i synfältet. I en avancerat dataspelsliknande miljö testas körförmågan. Sittande i en personbilsmiljö spelas olika filmsekvenser upp på skärmar och förmågan att avläsa dessa och reagera i tid mäts och jämförs med en referensgrupps. De animerade trafiksituationerna har definierats av Transportstyrelsen. Testet genomförs på VTI i Linköping och kostar fn 18750 kr, vilket den enskilde själv får bekosta exklusive kostnad för resa och övernattning. Kön dit är ca ett halvår och därtill kommer väntetid för resultatet som bedöms av två olika experter. Test genomförs bara en dag per vecka. Det har visat sig enligt VTI:s egen statistik att ca 60 % av de som testas blir godkända! Således har dessa personer tvingats genomgå denna dyra, tidsödande och mentalt påfrestande process helt i onödan. Detta är ett ytterligare ett tydligt bevis på att den väg Transportstyrelsen valt är felaktig, kontraproduktiv, verkningslös och omänsklig. När ett eventuellt godkänt resultat lämnats kan den enskilde söka dispens för B-kort som då oftast beviljas på kortare eller längre tid. Ett nytt körkort utfärdas som med kringkostnader ytterligare belastar den drabbade med ca 2000 kr. Ett körkort som den enskilde blivit fråntagen på grund av ett missat Humphreytest.

Test i simulatormiljö har ifrågasatts av flera skäl. Då testmiljön på programvaran bara finns i ett exemplar får bara testet genomföras en gång. Missar man ges inget nytt tillfälle och loppet är kört för gott. Den geografiska belägenheten i Linköping skapar naturligtvis problem för personer boende ”norr om dalälven”. Den extremt höga kostnaden är ett hinder för många som helt enkelt saknar ekonomiska förutsättningar. Det kan nämnas att körförmågan i kognitivt hänseende testas inom ramen för offentlig sjukvård på flera ställen i landet. Då handlar det om personer som drabbats av bla stroke och adhd. Varför kan inte personer med synfältsproblem hanteras på samma sätt?

Vidare är den animerade dataspelsmiljön främmande för äldre personer som naturligtvis skulle föredra en verklig miljö, vilket också föreskrivs i EU-direktivet. Sådana speciella uppkörningar ordnas i övriga EU-länder och finns tillgängliga på olika platser i respektive land. Transportstyrelsens ”experter” avfärdar denna metod som osäker och inte tillförlitlig. Självklart blir en verklig trafikmiljö mera naturtrogen då testmiljön genomförs i en tvådimensionell miljö där djupeffekterna blir svårbedömda. Ett annat problem för många som genomgår VTI-simulatortestet är illamående och kräkningar. Det har visat sig att testmiljön som utgörs av ett litet slutet utrymme med simulerad fysisk rörelse skapar åksjukeproblem. Kräkpåsen som finns nära till hands utgör en klen tröst med vetskapen att reaktionsförmågan måste ligga på topp och avvikelser kan medföra underkänt test och ingen möjlighet tillåts för omprov. Många måste pausera testet eller rent av avbryta det på grund av kraftigt illamående. Så många som en tredjedel av de testade har uppgett sig må illa.  Allt detta finns beskrivet i VTI:s egen rapport. Av denna rapport framgår också att man där inte kan se något samband mellan vilka som klarar testet och den testades synfältsproblem. Detta talar ju också för att Transportstyrelsens synfältskrav inte är relevanta.

Ytterligare ett argument mot förfarandet i sin helhet att selektivt utsätta vissa grupper för särskild granskning är inget annat än diskriminering. Det råder inget tvivel om att många äldre, såväl sjuka som friska, inte kan köra bil på ett säkert sätt. Likväl får dessa människor fortsätta framföra sina fordon utan åtgärd. Men de personer som drabbas av diabetes, glaukom, stroke och tumörer i huvudet granskas mycket noga och behandlas så illa att många upplever sig trakasserade av såväl Transportstyrelsen som vissa enskilda läkare. Rimligtvis bör alla förare av diskrimineringsskäl granskas på samma sätt.

Det paradoxala i sammanhanget med Transportstyrelsens tillämpning av sitt regelverk är att en person som ser 1.0 på båda ögonen men har mycket små avvikelser i synfältet berövas sitt körkort för gott medan en person som är blind på ena ögat och endast ser 50 % på det andra men inte har några avvikelser i sitt synfält obekymrat kan köra vidare. Det borde säga sig självt att sådana skevheter i regelverket är orimliga och rättsosäkra. De svenska reglerna för onekligen tanken till att sila mygg och svälja kameler! En anpassning till EU-direktivet måste snarast genomföras.

För att inte göra detta brev för omfattande har jag medvetet hoppat över alla referenser till olika forskarrön och rapporter. Det är min förhoppning att detta övergrepp på tusentals människor årligen uppmärksammas så att en ändring snarast kan komma till stånd – förslagsvis genom en anpassning till EU-direktivet i alla avseenden. Vad som är gott nog i resten av Europa och världen borde rimligtvis också gälla i vårt land. Jag kan enkelt tillhandahålla nödvändiga faktareferenser i ärendet liksom förmedla kontakt till experter, sakkunniga, forskare på området samt individer som drabbats mycket hårt.

Det är utomordentligt märkligt att ett fåtal lokala ”experter” på Transportstyrelsen fått hantera denna viktiga fråga så länge och under åren på felaktiga grunder berövat åtskilliga tusentals personer sina körkort. Många av dessa har fått sitt liv lagt i spillror då man är helt beroende av sitt körkort för sitt uppehälle. Detta kan inte få fortsätta längre i ett rättssamhälle som Sverige.

Hälsningar                                                                                                                                      

Roland Nilsson                                                                                                                                                    

Tekn mag                                                                                                                                                             

fd skolchef vid Region Östergötland                                                                       

epost: roland.f.nilsson@telia.com

mobtfn: 070-5289777