måndag, juni 26, 2017

Kanadas migrationspolitik - ett föredöme eller ej?

Jag har sedan 2012 hävdat att Sverige som litet land i norra Europa, i tider med större strömmar av asylsökande och ekonomiska migranter till EU, inte uthålligt kan ha väsentligt mer generösa migrationsregler än övriga EU-länder.

Jag anser det vara ett rätt odramatiskt konstaterande, men det har av många ansetts vara felaktigt och med drag av främlingsfientlighet. Inget kan vara mera fel, jag är en varm humanist och socialliberal som i grunden förespråkar öppenhet och en värld med lägre trösklar för att resa och arbeta.

Men! Det finns gränser för hur många nyanlända (flyktingar, asylsökande utan asylskäl och ekonomiska migranter) som t ex Sverige kan klara av att ta emot och integrera på ett anständigt sätt. Hösten 2015 blev det uppenbart att gränsen var nådd, när det anlände 10.000 personer i veckan.

Trots att åtgärder då sattes in vilket minskat antalet till idag ca 500 i veckan, långt fler än till övriga nordiska länder, är idag väntetiderna för de som kom och kommer 1-2 år innan de får besked om de får uppehållstillstånd eller ej. Väntetiden i olika grader av sysslolöshet och ovisshet är ofta nedbrytande, och blir sedan beskedet negativt och utvisning ska ske blir påfrestningarna för den enskilde, och för de som i olika uppdrag hjälper de asylsökande vilket ger ofta starka vänskapsband.

Jag har därför stor förståelse för de som nu organiserar sig i bl a rörelsen "Vi står inte ut". De lider med de som ska utvisas och gör allt för att de istället ska få uppehållstillstånd genom t ex en mer generös praxis eller genom en allmän amnesti eller på andra sätt.

Jag har också förståelse för att deras argumentation ibland är rätt subjektiv, t ex i analysen av vilken ålder som de asylsökande har och hur den kontrolleras, eller ej.

År 2015 kom det ca 90.000 ensamkommande still EU om uppgav sig vara under 18 år och som sökte asyl. Av dessa valde hela 40 % (drygt 35.000) att ta sig till Sverige, med 2 % av EUs befolkning. Flyktingsmugglarna rekommenderade genomgående Tyskland och Sverige som de bästa länderna att ta sig till med hänsyn tagen till ekonomi och migrationsregler mm.

Jag förstår argumenten för att Sverige, som genom sina mer generösa asylregler ju skickade ut starka signaler till de asylsökande att ta sig till Sverige, nu borde ta sitt ansvar för de många som lockades hit. Och tiden har gått och de börjar rota sig här.

Problemet är att skulle Sverige ge alla amnesti, och kanske också återgå till mer generösa asylregler än övriga EU-länder, så skulle åter starka signaler skickas till de som vill söka asyl att ta sig till just Sverige. Klarar Sverige av att på ett godtagbart integrera dem och klara av att ge dem bostäder, skolgång och arbete, då är det inga problem, typ.

Men kommer det åter så många att bostäder, skola och arbete och integration sviktar mycket starkt, och opinionen inte hänger med, då finns betydande problem. Skulle resultatet bli en växande negativ folkopinion, och ökat stöd för främlingsfientliga partier, skulle en sådan utveckling varken vara bra för de som söker asyl eller för för vännerna av en fortsatt öppen migrationspolitik.

De som särskilt står i debattens centrum är de ensamkommande som riskerar att utvisas till Afghanistan, trots att de kanske hela livet bott i Iran. (Märkligt bara det). De allra flesta av dessa får asyl i Sverige, runt 70-80 % tror jag. Men alla får det inte och det är dem debatten gäller.

Min riksdagskollega Johanna Jönsson, som jag har stor respekt för även om vi ibland landar i olika slutsatser (så kan det ju vara i politiken) är oerhört kunnig och engagerad i dessa frågor, och är ju talesperson för Centerpartiet i dem.

Hon har på sin öppna facebookssida i flera inlägg resonerat kring situationen, sakligt och balanserat. Hon får stark kritik från en del för detta, vilket jag tycker är orättvist. Ingen kan betvivla Johannas engagemang och goda vilja i dessa frågor.

Men verkligheten ÄR komplicerad.

Svenska Dagbladets chefredaktör Tove Lifvendahl har i denna färska ledare egentligen öppnat för att Sverige borde hitta en väg till typ amnesti, vilket är intressant.

Expressens Anna Dahlberg landar inte alls i den slutsatsen utan är mycket tuffare och tydligare i sin argumentation för varför detta enligt henne är en mycket tvivelaktig linje.

Docenten i etik mm Ann Heberlein har i ett inlägg på den fritänkande S-bloggen Ledarsidorna gjort sin analys av hur Kanadas migrationspolitik fungerar och hur starkt, faktiskt, som hon menar att den skiljer sig från Sveriges.

En arbetsgrupp inom Centerpartiet har tidigare framhållit Kanada som god modell för Sveriges migrationspolitik. Den insiktsfulle Yngve Synesson kritiserade detta redan i januari 2013 i Hallands Nyheter.















7 kommentarer:

gruelse sa...

Det är skillnad på invandrare och invandrare. Detta är viktigt att förstå!

Till exempel är det skillnad på sydostasiater och sunnimuslimska araber från Mellanöstern om man ska måla med den breda penseln. Generellt sett är sydostasiater en större tillgång för ett mottagande västland än araber, då de förra är mycket mer studiemotiverade och driftiga än de senare.

Kanada har med sin invandringspolitik premierat driftiga Hongkongkineser särskilt efter Hongkongs uppgående i Kina 1997. Det finns ca en halv miljon Hongkongkineser i Kanada.

Sverige har med sin invandringspolitik premierat lågutbildade, svårintegrerade, bidragsberoende, lögnaktiga, kristendoms- tillika Occidentenhatande sunnimuslimer med höga födelsetal från Mellanöstern. Sverige är om man ska hårddra det – Arabvärldens socialkontor. Det finns ca en halv miljon muslimer i Sverige.

Nämnda studiemotivationsskillnad mellan de bägge invandrargrupperna slår kraftfullt igenom i poängresultaten i ”PISA matematik 2012” då poängresultaten redovisas för olika elevkategorier:

Kanada
Non-immigrant_________522
Second-generation______514
First-generation________528

Sverige
Non-immigrant_________490
Second-generation______445
First-generation________414

Anonym sa...

Det kan inte jämföras då Kanada har endast sina allra bästa elitskolor att delta i PISA.Sverige låter samtliga skolor delta.Hade Sverige låtit endast sina allra bästa elever delta hade vi legat precis som Kina och Kanada tex.

gruelse sa...

@Anonym juli 05
Vad har du för källa som säger att Kanada endast deltar med sina elitskolor?

Lars Åhlin sa...

Jag tycker om tonen i din blogg - respektfull även mot oliktänkande. Sveriges asylpolitik (eller snarare praktik - någon politik tycks inte finnas) är så upprörande att jag inte finner ord för det. Oförmåga till att ta ansvar, både på riks- och myndighetsnivå, och, gissar jag, rädsla för hätska MR-vänner och godhetsapostlar, har lett till att man misshandlat människor på ett fullständigt upprörande sätt.

Jag kan också ha en sympati för dem som nu vill stoppa av/utvisningar av ensamkommande. Men som du själv antyder, så länge vi inte har stenhård koll över våra gränser och möjlighet att direktavvisa asylsökande, så är det omöjligt att ge vika.

Jag har också stor sympati för EU:s Visegrad-länder (Polen, Tjeckien, Ungern och Slovakien) och övriga som vägrar delta i, släpar efter i genomförandet, av vidarebosättningen av de 160.000. De stater inom EU som orsakade flyktingkrisen 2015 - Tyskland och Sverige främst - och/eller de stater som genom att ha slarvat med sitt gränsskydd nu härbärgerar de som EU vill vidarebosätta - måste själva ta ansvar för vad man åstadkommit!

gruelse sa...

Jag har ingenstans i de utförliga PISA-rapporterna sett något stöd för kommentator Anonyms uttalande att Kanada endast deltar med sina allra bästa elitskolor i PISA. Jag kan på goda grunder säga att kommentator Anonym ljuger, då hen inte förmår underbygga sitt uttalande!

I likhet med Kanada har även Australien premierat invandring av studiemotiverade och driftiga personer från Sydostasien, vilket märks i poängresultaten i ”PISA matematik 2012”, då poängresultaten redovisas för olika elevkategorier:

Australien:
Non-immigrant_____503
Second-generation__539
First-generation_____516
http://www.oecd.org/pisa/keyfindings/pisa-2012-results-volume-II.pdf

Då kommentator Anonym uppenbarligen inte har alla hens hästar i stallet och ljuger som en borstbindare, så väntar jag bara på att hen kommer säga att Australien bara deltar i PISA med sina allra bästa elitskolor!

gruelse sa...


Vad som också skiljer Sveriges och Kanadas migrationspolitik är mängden invandare. Sverige tillämpar till skillnad från Kanada sedan många år tillbaka en mycket generös flyktingpolitik tillika destruktiv massinvandringspolitik.

Bloggägaren (Staffan Danielsson) påstod att han blev uppmärksam på invandringsproblemet efter 2011. Därför kan det vara intressant att se hur invandringen var 2010 till Sverige. Vi ser i nedanstående tio-i-topp-lista att Sverige hade det största flyktingtrycket per capita av alla länder. Kanada var inte ens med på listan.

Antalet asylsökanden 2010 och antal asylsökanden per 1000 invånare visas i kolumn 2 respektive 3:

Sverige_________31820______3,4
Cypern__________2860_______3,3
Liechtenstein____110_______3,1
Norge___________10060______2,1
Belgien_________19940______1,9
Schweiz________13520_______1,8
Luxemburg_______750________1,5
Österrike_______11020______1,3
Grekland________10270______0,9
Danmark_________4970_______0,9

Och i absoluta tal:

USA____________55530___0,2
Frankrike______47790___0,8
Tyskland_______41330___0,5
Sverige________31820___3,4
Kanada_________23160___0,7

http://www.unhcr.org/4d8c5b109.pdf

Konungariket Sverige är mycket illa ute, och det är inte på grund av att Sverige har integrationsproblem! Utan det är på grund av att Sverige har ett allt annat överskuggande massinvandringsproblem!

alenna alison sa...

Jag känner mig så välsignad igen i mitt äktenskap efter att doktor ODUMODU tog tillbaka min man som skilde sig åt mig under ett bra år. Är ALENNA med namn från RUMÄNIEN. Trots att jag har munnar över hela kroppen, kommer det inte räcka för att tacka doktor ODUMODU för hans hjälp i mitt liv. Min man separerade med mig i ett år och har varit i smärtor och ångest utan honom. Så jag sökte hjälp överallt men ingenting fungerade inte förrän jag menade doktor ODUMODU. Jag förklarade min situation för honom och han lovade att min man kommer tillbaka till mig inom 48 timmar så långt att mitt hjärta fortfarande slår till honom. Jag trodde på honom och han förberedde en stavning för mig och min man ringde mig exakt när doktor ODUMODU sa. Han bad och sa att han behöver mig tillbaka och nu lever vi lyckligt igen för de senaste 9 månaderna. Alla där ute läser min artikel som behöver hjälp ska kontakta honom ... Email: drodumodusolutions@gmail.com