Jag har i något decennium verkat för att individens yttersta vilja ska respekteras vid svåra lidanden i livets slutsked. Jag har skrivit motioner i riksdagen, interpellerat, skrivit debattartiklar och är styrelsemedlem i Rätten Till en Värdig Död (RTVD). Jag har diskuterat i Dagen TV med ledarskribenten Elisabeth Sandlund. Jag modererar ett debattforum på facebook, Rätten Till en Värdig Död - diskussionsforum (väkommen med!).
Denna oerhört viktiga fråga måste diskuteras med sans och respekt, och den rör på sig i både Sverige och världen. Alltfler människor stöder en strängt reglerad dödshjälp, alltfler länder öppnar för detta och allt starkare krafter i olika politiska partier lyfter dessa frågor.
Ett obehagligt bottennapp för hur den absolut inte ska diskuteras presterar Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen idag. Helt okänsligt förkastar han individens yttersta vilja och de som så innerligt argumenterat både principiellt och utifrån sin egen livssituation, t ex radiomannen Harald Norbelie på DN debatt och journalisten Inga-Lisa Sangregorio i sin bok och i en interju i Dagens Nyheter. Orkar jag ska jag skriva ett öppet brev till Aftonbladets ansvarige utgivare och fråga hur Virtanens text kunnat passera det omdömesfilter som väl ändå Aftonbladet borde ha för sina krönikörer.
Jag lämnade för några dagar sedan in en låång interpellation till regeringen och sjukvårdsminister Gabriel Wikström om att dessa frågor vid svåra lidanden i livets slut måste utredas, vilket statens medicinskt-etiska råd föreslagit för flera år sedan.
Regeringen tar på sig ett tungt ansvar om man likt Göran Hägglund dogmatiskt vägrar att ens låta utreda dessa allt aktuellare frågor, och där oklara gråzoner finns mellan hur man arbetar vid olika sjukhus och mellan olika läkare. Jag hoppas att statsrådet Wikström har kraften att tillsätta en viktig utredning.
Här mina interpellationer till socialminister Göran Hägglund 2010 och 2008/09.
Denna oerhört viktiga fråga måste diskuteras med sans och respekt, och den rör på sig i både Sverige och världen. Alltfler människor stöder en strängt reglerad dödshjälp, alltfler länder öppnar för detta och allt starkare krafter i olika politiska partier lyfter dessa frågor.
Ett obehagligt bottennapp för hur den absolut inte ska diskuteras presterar Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen idag. Helt okänsligt förkastar han individens yttersta vilja och de som så innerligt argumenterat både principiellt och utifrån sin egen livssituation, t ex radiomannen Harald Norbelie på DN debatt och journalisten Inga-Lisa Sangregorio i sin bok och i en interju i Dagens Nyheter. Orkar jag ska jag skriva ett öppet brev till Aftonbladets ansvarige utgivare och fråga hur Virtanens text kunnat passera det omdömesfilter som väl ändå Aftonbladet borde ha för sina krönikörer.
Jag lämnade för några dagar sedan in en låång interpellation till regeringen och sjukvårdsminister Gabriel Wikström om att dessa frågor vid svåra lidanden i livets slut måste utredas, vilket statens medicinskt-etiska råd föreslagit för flera år sedan.
Regeringen tar på sig ett tungt ansvar om man likt Göran Hägglund dogmatiskt vägrar att ens låta utreda dessa allt aktuellare frågor, och där oklara gråzoner finns mellan hur man arbetar vid olika sjukhus och mellan olika läkare. Jag hoppas att statsrådet Wikström har kraften att tillsätta en viktig utredning.
Här mina interpellationer till socialminister Göran Hägglund 2010 och 2008/09.
2 kommentarer:
Jag tycker att Virtanens inlägg var helt okej. Så där skriver man i kvällstidningar, lite slängigt och kortfattat. Finns inte mer plats. Har själv varit krönikör i Aftonbladet så jag vet. Och visst har han rätt i att en död patient inte kostar något. Min sambo som var sjuk i cancer kostade hur mycket som helst det sista året han levde. Och jag förvånades över att vi verkligen har så mycket resurser i Sverige för att ta hand om sjuka. Jag fick en enkät att fylla i när han var död och jag hade inte något annat än gott att säga om sjukvården. De gjorde sitt yttersta för att ge honom ett bra och meningsfullt liv och verkligen uppfylla hans egen vilja, fast han inte kunde prata, fast han var svårt sjuk och var bara var skinn och ben till slut och fick sår lite här och var. Blodförgiftning och lungorna som tog slut för cancern hade spritt sig. Men han ville naturligtvis leva och det gjorde han till sin sista dag. Det skulle ha varit hemskt att föreslå något annat för honom. Han fick en stråldos dagen innan han dog, för det var vad läkarna kunde göra för honom och den puttade förmodligen honom över till andra sidan lite snabbare än om han hade fått morfin och sakta somnat in. Men det var så han ville ha det. Det vore hemskt om det fanns dödshjälp i Sverige för då kanske han skulle ha valt detta i det långvariga morfinrus som han ändå befann sig i för att slippa smärtor.
Jo jag skrev också om Harald Norbelie och naturligtvis hade han dåliga dagar också. Men han mådde bra då när Expressen nådde honom på Gotland en månad innan han dog. Han behövde väl skriva av sig ångest, välkänt faktum. Inte ens de som begår självmord vill det, vilket många som har överlevt självmordsförsök har vittnat om. De orkade bara inte just då. Och livet är inte en påse egot kan styra helt materialistiskt över. Det är något mycket mer. Här i inlägget nedan på min blogg berättar jag också om när min styvpappa, andrapappa Tore Martini beslöt sig för att dö. Man kan göra så, utan att ta livet av sig. Det är bara att lämna. Till slut när livet är färdigt. Själen går någon annanstans. Han var 89 år och sade till nattsköterskan att nu ska jag dö, jag ska ta nattbussen och vet du vad det bästa med den är? Jo att den är gratis. Han blev erbjuden morfin, men ville inte ha. Sedan somnade han sakta in utan medikamenter av något slag. Efter omkring en halvtimme var han död.
http://annhelenarudberg2.blogspot.se/2015/08/vart-land-ar-oformoget-att-hantera-doden.html
Skicka en kommentar