söndag, juli 07, 2013

Kan ett alliansfritt land analysera sina militära samarbeten?

Almedalen är nästan över för denna gång, och betyder mycket för den politiska debatten på olika områden. Inte minst på försvarsområdet. Folk- och försvar i Sälen i januari har en särställning i svensk försvarsdebatt, men Almedalen närmar sig, med flera arenor och många seminarier och debatter.

Jag har medverkat vid några, och bl a blivit rejält sågad av en i publiken, den anonyme försvarsbloggaren "Skipper". Jag håller ju inte med honom, men får tåla att han tycker så.

Ja och Nej-frågor är svåra och frågan som Skipper syftar på var om Sverige ensidigt bland vapenexporterande länder ska införa ett demokratikriterium vid vapenexport. Detta utreds just nu, och Centerpartiet liksom andra vill pröva detta ordentligt i syfte att tydliggöra nuvarande regler och söka få en skärpning. Hur det ska utformas är dock komplicerat. Därtill kan ett ensidigt svenskt ställningstagande få betydande konsekvenser för vår försvarsindustri, och t ex försvåra svensk medverkan i internationella vapenprojekt. Och försvarsindustrin är alltjämt betydelsefull för vår säkerhet. Så var utredningen kommer att landa vet vi inte än.

Skipper diskuterar i ett färskt inlägg Centerpartiet och vår försvarspolitik. Jag håller inte med om allt men har respekt för Skippers ansats att söka redovisa vår politik allt ifrån den viktiga roll som faktiskt försvarsfrågan spelade vid alliansens tillblivelse till idag. Jag tycker att Skippers inlägg är ett bra exempel på dialog mellan försvarsbloggare och politiker och skriver därför detta blogginlägg för att kommentera försvarsfrågan vid alliansens bildande, Centerpartiets försvarspolitik, försvarsbudgeten och Sveriges militära samarbete med Norden, EU och med Nato.

Allansen och Försvaret

Försvaret är ett mycket viktigt politikområde, där Centerpartiet alltid strävat efter en bred politisk samsyn. Under huvuddelen av Göran Perssons regeringstid samarbetade Centerpartiet med socialdemokraterna om försvaret, med stöd även från andra partier. Moderaterna var då ett tydligt oppositionsparti som krävde mer pengar till försvaret (vill minnas att det handlade om 1-2 miljarder ungefär) och ibland lämnade försvarsberedningen i protest.

Inför 2004 års viktiga försvarsbeslut, där det bl a ingick nedläggning av många garnisoner och övergång skedde från invasions- till insatsförsvar, ville Centerpartiet få en bred uppslutning där både socialdemokraterna och moderaterna ingick. Samtidigt började förberedelserna för alliansens bildande, och de 4 allianspartierna kunde enas om en gemensam linje, där moderaterna prutade ner sina tidigare budgetkrav kraftigt. Socialdemokraterna samarbetade då med främst Miljöpartiet med stöd även av Vänsterpartiet och dessa enades om en nivå på 0,4 miljarder lägre än alliansen, på sikt var klyftan dock uppåt 2 miljarder.
Detta gjorde att enighet inte kunde nås, alliansen fann varandra i försvarspolitiken och likaså fann de rödgröna varandra. Detta var närapå en förutsättning för alliansens bildande.

I frågan om vilka nedläggningar som skulle ske var faktiskt hela riksdagen inklusive moderaterna mycket enad. Vänsterpartiet krävde dock att jägarverksamheten i Arvidsjaur skulle vara kvar och fick igenom det i dramatiska förhandlingar inför öppen ridå i riksdagen.

Moderaterna kritiserar ibland försvarspolitiken före 2006 med udden riktad mot socialdemokraterna. Den träffar då också Centerpartiet, och i betydande grad även dem själva, vilket man kanske inte tänker på..

Centerpartiets försvarspolitik

Centerpartiet vill ha ett tillräckligt starkt försvar som kan försvara hela vårt land, givetvis. Skipper citerar en del från vår hemsida, vi lägger vid våra stämmor fram våra positioner och vi står bakom alliansregeringens försvarspolitik som resulterat i bla 7 budgetpropositioner och i 2009 års inriktningsbeslut för försvaret med bl a övergången till en personalförsörjning på frivillighetens grund i fredstid. Centerpartiet anser det viktigt att vårt svenska försvar även kan bidra i internationella fredsinsatser, och vi lägger stor vikt vid den viktiga roll som hemvärnet spelar i olika avseenden.

Jag har som försvarspolitisk talesperson skrivit mycket om detta, bl a på denna blogg under etiketterna försvar och försvarsdebatt m fl.

Sveriges försvarsbudget

De 4 allianspartierna står alltså gemensamt bakom de 7 senaste budgetpropositionerna, inklusive avsnittet om försvaret, med en försvarsbudget på ca 42 miljarder kronor. Folkpartiet har regelbundet i samband med Folk och försvar gjort utspel om ökad försvarsbudget på några miljarder, men enligt hörsägen inifrån regeringen har detta  inte förmärkts eller drivits i budgetförhandlingarna.

Jag skrev på SvD Brännpunkt i januari 2013 om bla detta, där jag som vanligt jämförde med utvecklingen i de nordiska länderna och att Sverige relativt sett har halkat efter. Annie Lööf har också i SvT Agenda givit uttryck för att Sveriges försvarsbudget kan behöva öka, men markerat att Centerpartiet tar ställning till detta först sedan försvarsberedningen gjort sin omvärldsanalys.

Fredrick Reinfeldt har under våren uttalat sig ungefär som Annie Lööf, och öppnat för en ökning för försvaret i budgeten för 2014.

Håkan Juholts korta partiledartid satte faktiskt ett stort avtryck i socialdemokraternas försvarsbudget som i ett slag höjdes med ca 2 miljarder upp till alliansens nivå! V och MP ligger kvar några miljarder lägre.

Sverigedemokraterna har ingen statsbudget som håller, men använder sina påstådda teoretiska migrationsberäkningskostnadsreduceringar till att vilja öka försvarsbudgeten med 5-10 miljarder på sikt.

Inför och i årets Almedal har KD plötsligt börjat profilera sig och ställt mycket stora höjningar av försvarsbudgeten i sikte genom att fördubbla arme och marin, placera en bataljon på Gotland och behålla 100 JAS Gripen mm.mm. Officersbloggaren Wiseman har i en analys bedömt att detta skulle kräva en höjning av försvarsbudgeten med 20-30 miljarder kronor, dvs med 50-70 %.

I ett slag har man därmed placerat sig hästlängder före SD och FP. SD har snabbt insett faran och pratar nu också om en försvarsbudget på 70 miljarder. Det gör överraskande nog också Liberala ungdomsförbundets ordförande som på sikt vill se att Sverige satsar 2 procent av BNP på försvaret, dvs över 70 miljarder kronor.

Socialdemokraten Peter Hultqvist, ordförande i försvarsutskottet, lyfter ständigt fram Rysslands upprustning, vilket borde indikera att även socialdemokraterna kan komma att vilja öka försvarsbudgeten utöver de 2 miljarder man redan lade till 2011.

Mot denna nya verklighet står MP och V som vill minska försvarsbudgeten med uppåt 2 miljarder. V har dock börjat svaja lite i något färskt uttalande från Torbjörn Björlund.

Var kommer detta att sluta? Jag står fast vid min bedömning från tidigare, bl a i SvD-artikeln ovan. Det blir höjning av försvarsbudgeten. Jag ser dock inga förutsättningar för att den ska bli på de närmast populistiska nivåer som KD, som nu har ledartröjan, öppnar för.

Sverige och Nato

Sveriges säkerhet beror naturligtvis i hög grad av vårt försvar, men också av att vi bygger säkerhet tillsammans med andra goda demokratier i Norden, i EU och med Nato.

Centerpartiet står fullt ut bakom Sveriges militära alliansfrihet, som gällt sedan mycket länge. Vi menar dock att det skett oerhört stora omvärldsförändringar de senaste decennierna som motiverar en förutsättningslös analys av Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato. Centerpartiet har drivit detta i flera år, försvarsberedningen 2008 ställde sig bakom detta (frånsett V) och gjorde det glädjande nog återigen i rapporten för en månad sedan, nu enhälligt!

Däremot inlägger S ofta (dock inte i senaste rapporten) veto mot att någon analys görs, och även M är märkvärdigt passiva i frågan. Jag kritiserade detta vid folk och försvar i januari, och har understrukit vikten av analys vid publiceringen av försvarsberedningens rapport nyligen.

Skipper verkar mena att det är oförenligt att stå fast vid nuvarande militära alliansfrihet och samtidigt driva på för att en förutsättningslös analys, som Finland gjort flera gånger, genomförs. Jag håller inte alls med.

Socialdemokraterna kan nog tänka sig att analysera Sveriges militära allianser, bara man är säker på att slutsatsen blir fortsatt militär alliansfrihet, och moderaterna har säkert samma öppenhet om man vet att resultatet blir en rekommendation om svenskt Natomedlemskap.

Centerpartiets ingång är att en omvärldsanalys värd namnet, som t ex försvarsberedningen just har presenterat, ska beskriva verkligheten som den är, förutsättningslöst. Gör man inte det begränsas värdet mycket kraftigt.

Den analys av Sveriges militära samarbeten, inklusive det med Nato, som Centerpartiet vill se, utgår naturligtvis från gällande verklighet, Sverige är militärt alliansfritt. Sedan bör Sveriges olika militära samarbeten, som betyder så oerhört mycket för vår säkerhet, noga gås igenom. Hur har de utvecklats, hur fungerar de idag och i vilken riktning bör de utvecklas framöver. Har t ex samarbetet med Nato blivit för närgånget och bör minska, eller är vi redan så nära Nato att ett medlemskap bör övervägas.

Jag har inte hela bilden av var en sådan här analys kommer att landa, men jag anser det oerhört viktigt att den faktiskt görs!

När analysen gjorts har vi förhoppningsvis ett gediget underlag i denna fråga som då kan föras ut till en bred folklig debatt. Jag vet naturligtvis inte heller var denna debatt kommer att landa, men jag tycker det är mycket viktigt att den förs, och att den kan föras utifrån en gedigen verklighetsanalys!

Idag tar Sverige ständigt allt närmare steg i ökat samarbete med Nato, utan någon större debatt. Både de som förespråkar fortsatt ständig alliansfrihet, eller de som vill se ett svenskt Natomedlemskap, borde bejaka att det verkligen är dags att Sveriges militära samarbeten analyseras.

Därför, Skipper, anser jag det vara logiskt och riktigt att som Centerpartiet stå bakom Sveriges militära alliansfrihet samtidigt som vi menar att frågan om Sveriges militära samarbeten nu bör analyseras och diskuteras.













 



 
Skicka en kommentar