Säkerheten för lokalanställda i svenska ISAF-styrkan

Jag har flera gånger kommenterat frågan om lokalanställda medarbetares säkerhet i Afghanistan, särskilt tolkars.

ÖB besöker nu den svenska ISAF-insatsen i Afghanistan och gör i en DN-intervju bedömningen att det utöver de insatser som försvarsmakten ständigt gör för sina medarbetares säkerhet behövs ytterligare insatser. Även i SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet och Expressen.

Min kommentar är denna:

1. Afghanistan är att land plågat av inbördeskrig sedan länge, där terror mot civila är vanligt förekommande och måste fördömas starkast möjligt. Hotbilder finns mot många afghaner, mot poliser och soldater, och även mot lokalanställda i den svenska ISAF-insatsen.

2. Även om ISAF-insatsen nu ska avslutas är avsikten att Afghanistans regering och försvarsmakt och polis med fortsatt stöd i olika former ska kunna upprätthålla ordning i landet och bekämpa terrorism.

3. Försvarsmakten har naturligtvis ett ansvar för de medarbetare man har eller har haft vid insatsen i Afghanistan, och det åligger försvarsmakten att vid eventuella hotbilder mot dessa finna lösningar för att minska dem. I grunden bör detta hanteras individuellt och lösningarna kan variera.

4. De lokalt anställda som arbetat närmast den svenska ISAF-styrkan kan ha en allvarligare hotbild, t ex tolkar.

5. Om försvarsmakten gör bedömningen att det för enskilda medarbetare inte går att lösa säkerheten för dem utan någon form av ytterligare insatser bör regeringen pröva frågan i positiv anda.

SvD skriver om detta. Rubriken är tillspetsad eftersom mina poänger är 1. att ÖBs bedömning om säkerheten för de lokalanställda  medarbetarna måste tas på stort allvar, och 2. att regeringen bör pröva frågan om ytterligare insatser för dessa. Gällande migrationslagstiftning ger ju människor med asyl- och skyddsskäl rätt att få sin sak prövad i Sverige.