På bloggen Politologerna skriver 11 statsvetarforskare.
Jag har noterat ett intressant inlägg där om hur antalet interpellationer från olika partier har utvecklats under tiden 1999-2012.
Rätten som varje riksdagsledamot har för att syna regeringen är bl a att kunna "interpellera" genom en kortare eller längre text avslutad med frågor till berörd minister. Då måste ministern svara inom några veckor och infinna sig i kammaren för en noga reglerad debatt där minister och interpellant har vardera 3 debattomgångar på 4, 4 respektive två minuter. Alla riksdagsledamöter i övrigt kan ansluta till debatten och har då rätt till 2 inlägg på 4 resp. 2 minuter.
Det är i särklass främst oppositionen som interpellerar, men det förekommer också att både socialdemokrater och alliansledamöter interpellerar de "egna" statsråden.
De rödgröna ställde 1999 till 2006 ca 100 interpellationer per år till s-regeringen, varav socialdemokrater svarade för ca 30 årligen. Efter valet 2006 exploderade antalet rödgröna interpellationer till över 800, men har sedan sjunkit ner till runt 400-500 (Varav s-interpellationer upp till 600 och ner till runt 300).
För allianspartierna låg interpellationsfrekvensen i opposition 1999-2006 på ca 400 per år, med först M och sedan FP flest och C lägst. Kan C-nivån ha koppling till vårt ekonomiska saneringsarbete med S under senare 1990-talet och om försvar fram till ca 2003?
Mellan 2006 och 2012 sjunker antalet alliansinterpellationer snabbt till ca 100, till 50, till 25 och från 2010 nästan till noll.
De "flitigaste" alliansinterpellanterna under perioden 2006 till 2010 är Staffan Danielsson, C (10), Eva Johnsson, KD (9), Sven Bergström, C (8), Anne-Marie Pålsson, M (8), Gunnar Andrén, FP (7), Desiré Pethrus Engström, KD (7), Carl B Hamilton, FP (6), Lars-Ivar Ericsson, C (5), med flera.
Jag toppar alltså listan under förra mandatperioden. Är det något jag ska skämmas över eller inte? Jag är nog rätt stolt ändå, snarare än skamsen.
Jag har diskuterat frågan om svåra lidanden vid livets slut ("dödshjälp") med socialminister Göran Hägglund, försvarets omsvängning om stopp för vindkraft med försvarsminister Sten Tolgfors, en allmän och solidarisk a-kassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, en fristående och oberoende Alfakassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, en strategi för Sveriges livsmedelsproduktion med jordbruksminister Eskil Erlandsson, nyanserade synfältskrav för körkort med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd, offentlig upphandling av mat i Sverige med jordbruksminister Eskil Erlandsson, omskärelse av små pojkar (först när de är myndiga efter eget beslut) med socialminister Göran Hägglund, framtiden för hemvärnet med försvarsminister Sten Tolgfors och tillväxt i Afrikas jordbruk med biståndsminister Gunilla Carlsson.
De frågor jag lyft med ansvarigt statsråd är alla frågor där jag har ett stort engagemang och där jag vill åstadkomma förändringar, och där en dialog med ansvarigt statsråd är ett sätt att driva på och skapa opinion.
Jag inser poängen med att som riksdagsledamot begränsa antalet interpellationer till den egna regeringen, vi har ju direkta kanaler in i regeringen att i första hand utnyttja och ministrarnas arbetsbörda är mycket stor alliansinterpellationer förutan. Men jag blir faktiskt lite oroad över att riksdagsledamöter i alliansen nästan aldrig längre ställer några interpellationer.
Därför publicerar jag detta blogginlägg till eftertanke och dialog! Det kan vara så att vi ligger på rätt nivå nu med nästan noll interpellationer per år, men det kan också vara så att en del alliansledamöter kanske kunde ställa åtminstone några interpellationer eller så under en mandatperiod i angelägna politiska frågor?
Det överrraskade mig ärligt att röda S-ledamöter interpellerade sin regering betydligt mer än en hel borgerligt liberal allians i riksdagen. Kanske var de röda motionerna resultatet av en centralstyrd taktisk planering i kommunikativt syfte, vad vet jag. Och sannolikt är väl avsaknaden av alliansinterpellationer nu också resultatet av någon central alliansstrategi. Här kan statsvetarna rota vidare!
Jag har noterat ett intressant inlägg där om hur antalet interpellationer från olika partier har utvecklats under tiden 1999-2012.
Rätten som varje riksdagsledamot har för att syna regeringen är bl a att kunna "interpellera" genom en kortare eller längre text avslutad med frågor till berörd minister. Då måste ministern svara inom några veckor och infinna sig i kammaren för en noga reglerad debatt där minister och interpellant har vardera 3 debattomgångar på 4, 4 respektive två minuter. Alla riksdagsledamöter i övrigt kan ansluta till debatten och har då rätt till 2 inlägg på 4 resp. 2 minuter.
Det är i särklass främst oppositionen som interpellerar, men det förekommer också att både socialdemokrater och alliansledamöter interpellerar de "egna" statsråden.
De rödgröna ställde 1999 till 2006 ca 100 interpellationer per år till s-regeringen, varav socialdemokrater svarade för ca 30 årligen. Efter valet 2006 exploderade antalet rödgröna interpellationer till över 800, men har sedan sjunkit ner till runt 400-500 (Varav s-interpellationer upp till 600 och ner till runt 300).
För allianspartierna låg interpellationsfrekvensen i opposition 1999-2006 på ca 400 per år, med först M och sedan FP flest och C lägst. Kan C-nivån ha koppling till vårt ekonomiska saneringsarbete med S under senare 1990-talet och om försvar fram till ca 2003?
Mellan 2006 och 2012 sjunker antalet alliansinterpellationer snabbt till ca 100, till 50, till 25 och från 2010 nästan till noll.
De "flitigaste" alliansinterpellanterna under perioden 2006 till 2010 är Staffan Danielsson, C (10), Eva Johnsson, KD (9), Sven Bergström, C (8), Anne-Marie Pålsson, M (8), Gunnar Andrén, FP (7), Desiré Pethrus Engström, KD (7), Carl B Hamilton, FP (6), Lars-Ivar Ericsson, C (5), med flera.
Jag toppar alltså listan under förra mandatperioden. Är det något jag ska skämmas över eller inte? Jag är nog rätt stolt ändå, snarare än skamsen.
Jag har diskuterat frågan om svåra lidanden vid livets slut ("dödshjälp") med socialminister Göran Hägglund, försvarets omsvängning om stopp för vindkraft med försvarsminister Sten Tolgfors, en allmän och solidarisk a-kassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, en fristående och oberoende Alfakassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, en strategi för Sveriges livsmedelsproduktion med jordbruksminister Eskil Erlandsson, nyanserade synfältskrav för körkort med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd, offentlig upphandling av mat i Sverige med jordbruksminister Eskil Erlandsson, omskärelse av små pojkar (först när de är myndiga efter eget beslut) med socialminister Göran Hägglund, framtiden för hemvärnet med försvarsminister Sten Tolgfors och tillväxt i Afrikas jordbruk med biståndsminister Gunilla Carlsson.
De frågor jag lyft med ansvarigt statsråd är alla frågor där jag har ett stort engagemang och där jag vill åstadkomma förändringar, och där en dialog med ansvarigt statsråd är ett sätt att driva på och skapa opinion.
Jag inser poängen med att som riksdagsledamot begränsa antalet interpellationer till den egna regeringen, vi har ju direkta kanaler in i regeringen att i första hand utnyttja och ministrarnas arbetsbörda är mycket stor alliansinterpellationer förutan. Men jag blir faktiskt lite oroad över att riksdagsledamöter i alliansen nästan aldrig längre ställer några interpellationer.
Därför publicerar jag detta blogginlägg till eftertanke och dialog! Det kan vara så att vi ligger på rätt nivå nu med nästan noll interpellationer per år, men det kan också vara så att en del alliansledamöter kanske kunde ställa åtminstone några interpellationer eller så under en mandatperiod i angelägna politiska frågor?
Det överrraskade mig ärligt att röda S-ledamöter interpellerade sin regering betydligt mer än en hel borgerligt liberal allians i riksdagen. Kanske var de röda motionerna resultatet av en centralstyrd taktisk planering i kommunikativt syfte, vad vet jag. Och sannolikt är väl avsaknaden av alliansinterpellationer nu också resultatet av någon central alliansstrategi. Här kan statsvetarna rota vidare!
2 kommentarer:
Såg Uppdrag Granskning 20 Mars om den totalt havererade åkeribranschen, det känns inte bra det här!
Vad tycker du om lönedumpningarna Staffan!
Åkare från Gotland.
Tyya's dad won't acquire situated anything okay at the crowd on up - no ice cream, no sweetmeats, no cookies. But when the saleslady puts a valuation sticker on Tyya's nose, Daddy is decisively brittle to buy something good
http://www.webhunter.pl/?p=1
http://smaczna-potrawa.info.pl/dieta-cud.php
http://findfreefonts.net/2012/04/07
http://wscieklypies-pub.pl/kawa-rozpuszczalna-czy-parzona/kawa-jako-rytual-zapoznawczy
http://kraktypo.pl/bialko.html
http://gobike.pl/tag/pobyt
Skicka en kommentar