Analysera Sveriges militära samarbeten!

Folk och Försvar arrangerade förra veckan en debatt inför Natos toppmöte i Chicago, och vad Sverige borde framföra där. Försvarsminister Karin Enström deltog, och jag ingick sedan i en panel med Peter Hultqvist (S), Cecilia Widegren (M) och Bodil Ceballos (MP.

Mitt inlägg var rakt och tydligt, tyckte jag nog, se nedan. Jag har tidigare ofta förespråkat nödvändigheten av att Sverige analyserar sina militära samarbeten, även med Nato, eftersom så stora omvärldsförändringar har skett de senaste decennierna och sedan andra världskriget..

I september 2011 skrev jag denna debattartikel på SvD Brännpunkt. I maj förra året arrangerade Centerpartiet och Folk och Försvar ett seminarium på samma tema. Och tidigt 2010 förde jag samma resonemang.

Inlägg den 10 maj inför Natos toppmöte i Chicago:

"Sverige, och Finland, är militärt alliansfria länder. Samtidigt har båda länderna genom EU-medlemskapet åtagit sig att skydda andra länder om de attackeras, och vi åtnjuter själva samma skydd, genom EUs dubbla solidaritetsklausuler. Sverige har därtill ensidigt uttalat solidaritet även med Norge och Island om de skulle drabbas av en katastrof eller ett angrepp.

Sverige samarbetar nära med de västliga demokratiernas samarbetsorganisation Nato i dess Partnerskap för fred, men det är inte aktuellt att Sverige skulle utsträcka sin solidaritet även till USA och Canada genom ett medlemskap i Nato.

Finlands president Sauli Niinistö var nyligen i Sverige och beskrev då Sveriges och Finlands relation till Nato som ”så nära det är möjligt utan ett fullt medlemskap”. För att citera mig själv så har jag sagt att skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet i i PFF eller att överväga ett medlemskap inte längre är så dramatisk.

Centerpartiet har rätt länge hävdat att det är dags för Sverige att genomföra en omvärldsanalys inför nästa försvarsbeslut. Det uppdraget arbetar försvarsministern nu med, vilket är bra.

Centerpartiet anser vidare att omvärldsanalysen också ska innefatta en analys av Sveriges militära samarbeten, även det med Nato. Här tvekar gåtfullt nog de båda största partierna, jag hoppas att de tänker om.

Finland har utan någon dramatik gjort flera sådana analyser. Enorma omvärldsförändringar har skett de senaste decennierna; Sovjetunion har upplösts och det kalla kriget är slut, De baltiska och centraleuropeiska länderna har anslutit sig till både EU och Nato och Sverige är medlem i EU.

Den tekniska utvecklingen gör Sverige alltmer beroende av nära internationellt samarbete. Försvarsmateriel blir alltmer kostsammare och mer tekniskt avancerade samtidigt som många länder nu minskar sina försvarsanslag. Det blir svårare för ett litet land att upprätthålla hela bredden av förmågor.

Det svenska försvarsanslaget skulle kunna användas effektivare om vi skulle samarbeta betydligt närmare med de nordiska länderna om försvarsmateriel, utbildning och övningar m.m. Den militära alliansfriheten sätter här upp gränser som innebär kostnader. Även detta, och var gränserna går, är viktigt att analysera.

Sverige samarbetar allt närmare med Nato utan att någon analys kring detta egentligen har gjorts. Om ytterligare steg tas närmar vi oss ett medlemskap, vilket skulle vara en stor förändring av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. En sådan eventuell förändring måste föregås av en noggrann analys och av en bred och folklig samhällsdebatt.

Centerpartiet ser det därför som mycket angeläget att Sveriges militära allianser nu förutsättningslöst analyseras, gärna som del av den omvärldsanalys som ska göras. Motsätter man sig detta tar man på sig ett betydande ansvar för att en viktig debatt kan utebli."