FNs ansvar för mänskorna i Syrien och Nordkorea!

Idag har riksdagens utrikespolitiska debatt varit, länk kommer. Det handlade mycket om Palestina, och Centerpartiet och Kerstin Lundgren hade en central roll.

Stefan Löfven debuterade i kammaren som bisittare åt Urban Ahlin på tjänstemännens stolar framme till höger.

Mitt inlägg i debattrunda 2 handlade om internationella fredsinsatser samt åt lidandet i Syrien och i Nordkorea, se nedan.


Jag vill kort beröra Sveriges internationella fredsinsatser, samt den fruktansvärda situationen för människor i delar av Syrien och i Nordkorea. Det finns många fler länder i världen med förtryck, uppslitande inbördeskrig och terror samt i hungersnöd, men tiden är kort.

Sverige har nu ett insatsberett försvar för att försvara Sverige samt vara en resurs för stabiliteten i vårt närområde men även vid internationella fredsinsatser under FNs mandat.

Läget i Afghanistan är fortsatt instabilt med motstånds- och terrorgrupper i betydande områden. ISAF-insatsen kommer de närmaste åren att minska och övergå till att stödja Afghanistans armé och polis med utbildningsinsatser. Låt oss hoppas att detta av inbördeskrig så länge plågade land ska kunna gå mot ökad stabilitet, även om vi alla vet att resan är svår, osäker och kan bli lång. Även om FNs – och därmed Sveriges – fredsinsats nu trappas ned och ändrar form är det oerhört viktigt att världssamfundet fortsätter att stödja Afghanistan med fortsatt säkerhetsstöd samt med stora civila biståndsinsatser.

Detta ökar möjligheterna för Sverige att kunna göra fredsinsatser i andra oroshärdar i världen. Jag vill rikta blickarna mot Afrika som plågas av inbördeskrig och konflikter i olika länder. Jag kan t ex nämna Kongo, Sudan och Somalia, där lidandet för stora delar av civilbefolkningen är en verklighet sedan länge i förfärliga former.

Här finns FN-insatser, men ofta helt otillräckliga. Här borde Sverige och andra EU-länder kunna ta ett större ansvar, och även pröva att i ökad utsträckning deltaga under FNs direkta ledning. Fredsinsatserna måste vara under FNs mandat och efterfrågade, och det måste vara hög kvalitet på genomförandet.

Den internationella folkrätten förhindrar andra länder att ingripa mot förtryck och militära attacker och andra övergrepp mot civilbefolkningen, om inte FNs säkerhetsråd givit mandat för detta. FN har åtagit sig en skyldighet att skydda – responsibility to protect – vilken ledde till ingripandet i Libyen. Trots att situationen i Syrien är lika fruktansvärd, och trots arabförbundets vilja, blockerar Ryssland och Kina nu världssamfundet från att ingripa genom sina veton. Ansvaret för vad som nu utspelar sig i delar av Syrien, med reguljära militära anfall och bombningar av stadsdelar med stor civilbefolkning och med fruktansvärda skildringar av följderna för civilbefolkningen, bärs nu utöver av den syriska regimen även av Ryssland och Kina.

Sverige måste, enligt min uppfattning, intensifiera sina ansträngningar för att öka pressen på Ryssland och Kina att godta att FN agerar. Ett led i detta är att uttala stark kritik mot deras agerande som låter attackerna fortsätta.

Ett annat land där förtrycket är oerhört och ofattbart stort, med en repression utan dess like, är Nordkorea. De mänskliga rättigheterna respekteras överhuvudtaget inte, det finns ingen yttrandefrihet eller åsiktsfrihet och även tankefriheten bekämpas, den statliga övervakningen och kontrollen av medborgarna är total och 100.000-tals människor försmäktar i fångläger under fasansfulla förhållanden. Den ineffektiva planekonomin och frånvaron av välståndsskapande marknadsekonomi leder till återkommande enorma hungerkatastrofer med enormt lidande. Ansvaret för detta vilar blytungt på den nuvarande regimen och dess företrädare.


Låt vara att folkrätten kan tolkas som så att regimen får härja vidare med sitt förtryck. Världsamfundets paroll om skyldighet att skydda borde egentligen gälla även för Nordkoreas lidande och förtryckta befolkning, men så enkel är ju inte verkligheten. Jag ville ändå i dagens utrikesdebatt lyfta fram människornas situation i Nordkorea, ett land som gränsar till Ryssland som nästan gränsar till Sverige. Måtte deras förskräckande verklighet radikalt förändras så snart det bara är möjligt, och måtte världssamfundet öka sina ansträngningar i denna riktning!

länk DN,Svd, Svd igen, Expressen, Aftonbladet (mellan Löfven och Ahlin Anna Kläppe, utmärkt sakkunnig i utrikesfrågor hos Centerpartiet!).

Läs även andra bloggares åsikter om syrien, nordkorea, utrikespolitik, utrikesdebatt, fn, politik, centerpartiet, riksdagen