Jag vill ge lite mera kött på benen angående min JO-anmälan mot länsstyrelsen i Skåne i ett aktuellt djurskyddsfall.
Länsstyrelsens bild av den aktuella djurhållningen, refererad i Ystads Allehanda är nattsvart:
"Detta har hänt:
Den 8 december gjorde länsstyrelsen en oanmäld kontroll på gården.
Vid denna kontroll fann inspektörerna magra djur, skadade djur, sjuka djur, brist på skydd för väder och vind, brist på bra vatten och foder, skaderisker för djuren, brist på torra och rena liggplatser, gödsel i närmiljön och dåliga staket.
Distriktsveterinär tillkallades och konstaterade kombinationen av brist på skydd och långvarig underutfodring utgör ett konkret djurlidande.
Liknande brister har konstaterats även vid tidigare inspektioner.
Den 22 fattade länsstyrelsen beslut om att djuren ska hämtas från gården.
Beslutet meddelades djurägaren den 28 december."
Bilden är entydig och beslutet förefaller enkelt, och sannolikt väger detta tungt även hos förvaltningsrätten.
Lantbrukaren ifråga anser dock att djuren inte far illa, och vill göra förbättringar och vädjar om andra djurskyddsinspektörer. Han är öppen med sin situation och välkomnar media till gården.
Han har också samma dag som omhändertagandet skulle ske haft två erkända andra djuromsorgssakkunniga ute på gården. Dels Kerstin Fredlund, mångårig medlemschef på Skånemejerier och dels Per Michanek, veterinär och med bakgrund på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Deras bild av djurhållningen på gården är diametralt motsatt den som länsstyrelsen ger, och det är den skillnaden som gör att jag har gjort min JO-anmälan. Här är deras bild av verkligheten för djuren på gården:
"Djurbedömning hos Per-Ola Olsson Rörum måndag den 2-1-12 Kl 9.00
Totalt antal djur:
15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.
4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen samt rena ,inga skador fanns att se.
20 djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt 7,8,10,23,15 och 6446 var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.
Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.
Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.
Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.
Bedömningen har utförts av
Miljö o Kvalitetskonsult
Kerstin Fredlund"
"Idag (02 JAN 2012) vid 11-tiden besökte jag Per-Ola Olssons gård Åkesholm, Rörum, för att göra en bedömning av hans djurs välbefinnande. Liksom vid tidigare besök var djuren i god kondition, utmärkt rena och hade tillgång till foder, vatten och välströdda liggplatser. De var också tama och orädda för människor, vilket tyder på att de behandlas väl.
Till min förvåning fanns polis, transportör och djurskyddsinspektör på plats för att verkställa ett beslut om omhändertagande. Att omhänterta djur som är ovanligt välskötta och välmående har enlig min uppfattning ingenting med djurskydd att göra och är dessutom ett oacceptabelt slöseri med samhällets resurser. För att inte tala om det lidande som både inblandade djur och människor utsätts för.
Per Michanek, veterinär"
Den kände dokumentärfilmaren Peter Gerdehag filmar också djurskötseln på gården i dessa dagar.
Ett tvångsomhändertagande av en gårds alla nötkreatur är självfallet ett helt förödande slag för en lantbrukare, ekonomiskt och socialt. Hela grunden för hans näringsverksamhet rycks undan och kostnaderna för djuren uppstallade hos någon annan är dramatiska och raserar ekonomin ytterligare.
Far djuren illa måste dock självfallet länsstyrelsen ingripa, vilket man nu gör i detta fall.
Skillnaden i verklighetsbild mellan länsstyrelsen och de två andra sakkunniga är dock anmärkningsvärd. Rimligen borde förvaltningsrätten bilda sig en egen uppfattning på plats på gården, kan man tycka, inför ett så dramatiskt myndighetsbeslut. Så torde dock sällan eller aldrig ske, utan myndighetens bedömning väger oerhört tungt och den berörda lantbrukarens synpunkter väger lätt.
Får länsstyrelsen rätt i förvaltningsrätten omhändertas djuren när som helst. I detta fall kan dock diskussionen fortsätta kring om beslutet var riktigt och omhändertagandet nödvändigt, eftersom lantbrukarens motbild finns väl dokumenterad.
Därför kan det vara bra att JO kan ta detta fall som utgångspunkt för att granska de rättsäkerhetsaspekter som kan finnas i anslutning till djurskyddslagen och dess tillämpning.
Svenska Dagbladet behandlar också detta i ett ledarstick idag.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djuromsorg, djurskyddslagen, jordbruk, skåne, länsstyrelsen, jo, politik, riksdagen
Länsstyrelsens bild av den aktuella djurhållningen, refererad i Ystads Allehanda är nattsvart:
"Detta har hänt:
Den 8 december gjorde länsstyrelsen en oanmäld kontroll på gården.
Vid denna kontroll fann inspektörerna magra djur, skadade djur, sjuka djur, brist på skydd för väder och vind, brist på bra vatten och foder, skaderisker för djuren, brist på torra och rena liggplatser, gödsel i närmiljön och dåliga staket.
Distriktsveterinär tillkallades och konstaterade kombinationen av brist på skydd och långvarig underutfodring utgör ett konkret djurlidande.
Liknande brister har konstaterats även vid tidigare inspektioner.
Den 22 fattade länsstyrelsen beslut om att djuren ska hämtas från gården.
Beslutet meddelades djurägaren den 28 december."
Bilden är entydig och beslutet förefaller enkelt, och sannolikt väger detta tungt även hos förvaltningsrätten.
Lantbrukaren ifråga anser dock att djuren inte far illa, och vill göra förbättringar och vädjar om andra djurskyddsinspektörer. Han är öppen med sin situation och välkomnar media till gården.
Han har också samma dag som omhändertagandet skulle ske haft två erkända andra djuromsorgssakkunniga ute på gården. Dels Kerstin Fredlund, mångårig medlemschef på Skånemejerier och dels Per Michanek, veterinär och med bakgrund på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Deras bild av djurhållningen på gården är diametralt motsatt den som länsstyrelsen ger, och det är den skillnaden som gör att jag har gjort min JO-anmälan. Här är deras bild av verkligheten för djuren på gården:
"Djurbedömning hos Per-Ola Olsson Rörum måndag den 2-1-12 Kl 9.00
Totalt antal djur:
15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.
4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen samt rena ,inga skador fanns att se.
20 djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt 7,8,10,23,15 och 6446 var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.
Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.
Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.
Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.
Bedömningen har utförts av
Miljö o Kvalitetskonsult
Kerstin Fredlund"
"Idag (02 JAN 2012) vid 11-tiden besökte jag Per-Ola Olssons gård Åkesholm, Rörum, för att göra en bedömning av hans djurs välbefinnande. Liksom vid tidigare besök var djuren i god kondition, utmärkt rena och hade tillgång till foder, vatten och välströdda liggplatser. De var också tama och orädda för människor, vilket tyder på att de behandlas väl.
Till min förvåning fanns polis, transportör och djurskyddsinspektör på plats för att verkställa ett beslut om omhändertagande. Att omhänterta djur som är ovanligt välskötta och välmående har enlig min uppfattning ingenting med djurskydd att göra och är dessutom ett oacceptabelt slöseri med samhällets resurser. För att inte tala om det lidande som både inblandade djur och människor utsätts för.
Per Michanek, veterinär"
Den kände dokumentärfilmaren Peter Gerdehag filmar också djurskötseln på gården i dessa dagar.
Ett tvångsomhändertagande av en gårds alla nötkreatur är självfallet ett helt förödande slag för en lantbrukare, ekonomiskt och socialt. Hela grunden för hans näringsverksamhet rycks undan och kostnaderna för djuren uppstallade hos någon annan är dramatiska och raserar ekonomin ytterligare.
Far djuren illa måste dock självfallet länsstyrelsen ingripa, vilket man nu gör i detta fall.
Skillnaden i verklighetsbild mellan länsstyrelsen och de två andra sakkunniga är dock anmärkningsvärd. Rimligen borde förvaltningsrätten bilda sig en egen uppfattning på plats på gården, kan man tycka, inför ett så dramatiskt myndighetsbeslut. Så torde dock sällan eller aldrig ske, utan myndighetens bedömning väger oerhört tungt och den berörda lantbrukarens synpunkter väger lätt.
Får länsstyrelsen rätt i förvaltningsrätten omhändertas djuren när som helst. I detta fall kan dock diskussionen fortsätta kring om beslutet var riktigt och omhändertagandet nödvändigt, eftersom lantbrukarens motbild finns väl dokumenterad.
Därför kan det vara bra att JO kan ta detta fall som utgångspunkt för att granska de rättsäkerhetsaspekter som kan finnas i anslutning till djurskyddslagen och dess tillämpning.
Svenska Dagbladet behandlar också detta i ett ledarstick idag.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djuromsorg, djurskyddslagen, jordbruk, skåne, länsstyrelsen, jo, politik, riksdagen
8 kommentarer:
Problemet är att dokumentationen som stödjer Länsstyrelsens beslut är knapphändig minst sagt och där bilder figurerar som tillhör andra djurägare och tidigare ärenden. Det går inte att ha en så undermålig dokumentation om man driver ett sådant ärende. Därför bör ärendet återremitteras till Lst av Förvaltningsrätten.
Konstigt att djur utan identitet vid kontroll av LST 8 dec kan vara utmärglade.Och på mindre än 3 veckor utan tillgång på foder förvandlas till djur med identitet som är välmående vid bedömning av vana bedömare
I Tidningen Ridsport:
Hästägare riskerar djurförbud
10 JANUARI 2012
SVERIGE En man i Staffanstorp riskerar djurförbud och att hans djur omhändertas, om han inte ser till att en av hans hästar undersöks av veterinär inom en vecka.
Det var när länsstyrelsens djurskyddsinspektörer gjorde oanmälda besök hos mannen i slutet av 2011 som de upptäckte en skadad häst i en hage. Ägaren sa då att han skulle ta ut en veterinär för att undersöka hästen, men länsstyrelsen har inte fått några uppgifter om att det har skett.
Hästägaren har nu en vecka på sig att ta hand om den skadade hästen, annars riskerar han att förlora sina djur och få djurförbud, skriver Sydsvenskan.
Av djurskyddslagen 1988:534 framgår följande:
2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. (Grundsyftet med lagen),
9 § Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.
24 b § Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras/bestrids/förhindras/stoppas.
36 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 3, 5, 6, 8-11, 13, 14, 16-19 a eller 21 §,
Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer har en lagstadgad anmälningsskyldighet som dessutom anger att ärendet ska överlämnas till behörig handläggande myndighet nämligen polis-och åklagarmyndighet. I och med anmälan inkommit till polismyndigheten har en förundersökning inletts och förundersökningsledare är alltid åklagaren.
Därmed tar rättegångsbalken regler för förundersökning över och därmed får länsstyrelsens djurskyddsinspektörer inte längre befatta sig med ärendet eftersom de har ingen behörighet att bedriva polisiärt arbete. Det är åklagaren som beslutar om djuret behöver omhändertas för att säkerställa bevisningen.
Om djurägaren ska beläggas med djurförbud eller inte, avgörs i Tingsrätten. Det ankommer nämligen inte på länsstyrelsens djurskyddsinspektörer att besluta om detta eftersom länsstyrelsen får inte genom myndighetsbeslut, besluta att någon är brottslig. I detta fallet har ju faktiskt länsstyrelsens djurskyddsinspektörer själva utsatt djuret för onödigt lidande och försummelse.
Frågan är om det bedöms som utsiktslöst att felet blir avhjälpt?
Ja, ser man till tidigare förehavanden så ska länsstyrelsens djurskyddsinspektörer själva med stöd av lagen ha djurförbud och böter i dubbel bemärkelse eftersom alla har ett personligt ansvar inför lagen och arbetar man dessutom i djurskyddstillsynande verksamhet och handlägger ärendet som framgår av artikeln borde ingen av länsstyrelsens djurskyddsinspektörer få fortsätta att arbeta med levande individer nämligen djur och människor eftersom de brister oacceptabelt i sin bedömning och yrkesutövning.
Ditt motiv är hedervärt Staffan men jag tror tyvärr att du har valt fel ärende just i det här fallet. Jag har tagit del av handlingarna och det ser illa ut i perioden våren 2010 till december 2011. 3 distriksvterinärer, 4 inspektörer, 2 länsveterinärer och minst 2 jurister har medverkat i dokumentation och beslut. Om inte det här blir ett omhändertagande enligt § 31 djurskyddslagen i slutänden så är det oerhört förvånande. Det måste finnas bättre exempel för att belysa eventuella problem i lagen och dess tillämpning.
För att diskutera dessa grannlaga frågor, där jag ju tror att en diskussion behövs, är det svårt att hitta "perfekta" fall. Här har vi ändå en lantbrukare som offentligt står upp för sin bild av verkligheten, och har fått den bekräftad av två kunniga djuromsorgssakkunniga. Länsstyrelsens bild från från den 8 december är däremot nattsvart. Hur är detta möjligt? Nu dokumenteras ju verkligheten noga genom filmning, så vid en ev prövning i högre instans eller vid en JO-granskning så kan grundfrågan belysas, hur hade djuren det när staten omhändertog dem. Det är vad jag vill ska granskas.
Jag har också förstått att det ligger en lång historia bakom detta, med djup konflikt mellan djurägarna och länsstyrelsen. Jag har dock mitt fokus på frågan enligt ovan, och på behovet av en bredare diskussion om samspelet mellan myndigheter, domstolar och djurägare i dessa svåra men viktiga frågor, som främst handlar om djurens omsorg men där även rättsäkerheten måste vara fullt tillgodosedd.
Vad som har hänt tidigare, med andra djur och annan ägare till gården, saknar väl betydelse idag? Skall välmående och välskötta djur konfiskeras för något som hände för flera år sedan? Om det har funnits brister så är de nu åtgärdade och alla borde vara nöjda, även Länsstyrelsen
I själva verket används omhändertaganden och djurförbud av Länsstyrelsen som bestraffning och inte för att rädda lidande djur. Länsstyrelsen agerar såväl polis som åklagare och domstol. Så kan det inte få fungera i en rättsstat!
@Michanek
Då får man nog skriva om lagen för så är den inte skriven idag.
@Anonym
Det är vi helt överens om.
Skicka en kommentar