försvaret: Riv vindkraftverk för flera miljarder kr..

Försvaret har fram till 1 april i år godkänt 75 vindkraftverk inom 4 mils radie från Linköping, och massor av verk långt utanför andra militära flygfält. Nu inkompetensförklarar man sitt tidigare agerande, har självsvåldigt fastställt en "vetenskaplig" 4-milsgräns uppritad med passare där inga nya vindkraftverk får byggas och där tydligen alla som finns ska rivas, kosta vad det kosta vill. Säg att rivning av 5 lagligen uppförda vindkraftverk kostar 200 mkr per styck i skadestånd för staten och att 100 st ska rivas,så skulle notan bli ca 20 miljarder...
Nog kan försvaret, eller staten, göra bättre nytta för de pengarna.

Därför interpellerar jag idag försvarsministern om hans syn på frågan, väl i medvetande om att den svenska oberoende myndighetsmodellen begränsar hans möjligheter att överpröva en myndighets agerande. Men frågan behöver lyftas till debatt, försvaret behöver tänka om (igen!) och en regering kan behöva stöd i en offentlig debatt för att ta upp en dialog och söka lösa upp de låsningar som nu finns.

Interpellation till försvarsminister Sten Tolgfors om försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till 4 mil från militära flygplatser

Centerpartiet och jag är varma vänner av en kvalificerad svensk försvarsmakt, med goda förutsättningar att hävda våra intressen.

Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag, vilket också är inskrivet i Miljöbalken. Om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär.

Detta mycket starka mandat ger också försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha väl på fötterna och att utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast..

Jag vill ifrågasätta och diskutera om så är fallet i den nu aktuella konflikten mellan två riksintressen, där Östergötland torde vara det län som berörs allra mest. Framförallt västra Östergötland har goda förutsättningar för att ta vara på den väldiga naturresurs som den förnybara vindkraften utgör, och på något decennium har ett hundratal vindkraftverk uppförts. Jämfört med t ex kolkraft, oljekraft och kärnkraft är vindkraftens miljöpåverkan mycket liten och det råder en bred politisk enighet om att den ska byggas ut mycket kraftigt.

Försvarsmakten har varit remissinstans vid uppförandet av kraftverken, och har accepterat dem. Skolflygplan, helikoptrar, stridsflygplan och civila flygplan har i många år startat och landat på Malmen och vid Saab i vetskap om att det finns både mobiltelemaster, vindkraftverk och höga byggnader i länet. Uppenbarligen har flygets säkerhetskrav gått att kombinera med att vindkraftens byggs ut.

Plötsligt och utan förvarning hörs den 1 april i år ett oväntat muller från försvarsmaktens inre boningar. Man har upptäckt att 75 vindkraftverk finns inom 4 mils radie från Linköping, och beklagar starkt detta faktum. En del bör möjligen rivas och i varje fall ska inga nya få byggas. Inga nya vindkraftverk ska alltså få uppföras från Vadstena och till Norrköping, från Kisa och till Finspång.

Detta kommer naturligtvis som en blixt från en klar himmel för de som kommit långt i planeringen av de ytterligare 40-50-talet vindkraftverk i anslutning till de redan befintliga verken som är på gång. Allt arbete tvingas avstanna medan försvarsmakten tänker.

Detta ger inte något övertygande intryck. Vad som gick väl att förena med flygverksamhet igår och idag är inte längre möjligt imorgon här i länet. Uppenbarligen går också flygverksamhet att kombinera med högre byggnader i andra länder, t ex Danmark och Tyskland, som på mindre ytor har flera gånger fler vindkraftverk än Sverige.

Givetvis ska flygsäkerheten för både militär – och civilflyget vid Linköpings flygplatser gå i första rummet. Givetvis vill vi i Linköping – flygstaden – slå vakt om goda förutsättningar för flyget. Skulle de nya byggnaderna ge upphov till problem för flygplanen vid t ex start och landning är det givetvis rimligt att diskutera ökade säkerhetsavstånd i dessa områden. Större krav kan rimligen också ställas på flygplanens tekniska system och deras långsiktiga utveckling.

Men det visar sig nu att försvarsmakten inte nöjer sig med detta. Man håller även efter att ha funderat fast vid den plötsligt tillyxade 4-milsgränsen. . En död zon ska inrättas mot vindkraftverk och höga byggnader som omfattar mer än halva Östergötland. Därtill uppges försvaret också vilja riva upp laga kraft vunna bygglov i många fall där planeringen kommit långt eller verken redan är byggda, vilket kanske kommer att kunna kosta miljardbelopp i skadestånd och ersättningar.

Tillsammans med liknande begränsningar vid andra militära flygfält i landet får försvarsmaktens omsvängning effekter på den svenska energipolitiken. Riksintresse står mot riksintresse.

Även om regeringen är sista instans när frågan om vindkraftverks tillåtlighet ska avgöras är det uppenbart att försvarsmaktens intressen och bedömningar väger mycket tungt i t ex Miljöbalken. Regeringen kan och ska självklart inte heller gripa in i en myndighets ställningstaganden.

Är försvarsministern beredd att ta initiativ för att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen till en samsyn, där både försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas.

Staffan Danielsson
Rikdsagsledamot (C)

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, flygfält, vindkraft, vindkraftsverk, östergötland, linköping, politik, centerpartiet