Den extrema torkan: Mina krav till landsbygdsministern

Jag krävde redan förra veckan i media att regeringen skulle tillsätta en krisgrupp och genast vidta åtgärder så att indragna EU-stöd eller sanktioner inte ska ske om torkan är orsaken.

Jag skulle också lämna in en interpellation till landsbygdsministern för att redovisa mina krav och förslag på åtgärder som omgående borde vidtas, som jag fått genom dialog med drabbade lantbrukare både IRL (in real life) och på nätet.

Nu har alltfler uppmärksammat den extremt allvarliga situationen, liksom media, och även landsbygdsministern och Jordbruksverket och LRF har hållit en presskonferens. Det är bra och helt nödvändigt.

Tyvärr får inte interpellationer under valår besvaras i augusti utan först efter valet kanske i oktober. Det beklagar jag. Jag har istället ställt två skriftliga frågor till landsbygdsministern, och väntar svar inom några veckor. Här den ena och här den andra (se också nedan)

Jag är övertygad om att det är av stort värde att många röster når ut i samhällsdebatten om situationens blodiga allvar, och till regering och myndigheter.

Fråga nummer ett:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ned, vårsäden likaså, och svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från i dag, den 6 juli 2018, och danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka. Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika. Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget alltmer ansträngt; grödor och beten bränns ned, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer och priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen ökar hos allt fler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.

Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen. I Danmark och i Sverige befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor.

LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.

LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EU:s krisstöd, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.

Regeringen och myndigheterna måste nu omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen, livsmedelsindustrin, handeln med flera successivt göra alltmer.

Nöd måste kunna gå före lag, och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav med mera) inte ska tillämpas.

Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är fem månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.

Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in, vilket strider mot beteslagen. Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom detta är en förutsättning för stöd.

Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.

Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver ett bestämt antal djur. Sker utslaktning på grund av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.

Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kan man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 procent.

Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till mycket svåra beslut. Det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.

Samtidigt som regeringen och Jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring med flera ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

 Avser statsrådet och regeringen att tillsätta en krisgrupp på grund av den extrema torkan samt mildra EU-regler som på grund av torkan skulle drabba bönderna hårt?

Fråga nummer två:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Jag föreslår i en annan fråga att regeringen snarast agerar för att tillsätta en krisgrupp och genast vidtar åtgärder så att EU:s regelverk på grund av den extrema torkan inte drabbar bönderna med indragna EU-stöd eller sanktioner.

Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Det är redan flera månaders kö till slakterierna, och de kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden, ju större risk för allt lägre priser.

Även fodret till hästarna, som är nästan lika många som mjölkkorna (ca 315 000 respektive 335 000), kan ta slut. Allt fler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas, vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.

Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.

Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.

Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av till exempel spannmål. Om torkan gör att detta inte är möjligt drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.

På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtas för att lindra effekterna för näring och lantbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, till exempel rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.

Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EU:s krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.

Många medborgare undrar hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt: prioritera köp av mat från Sverige. Detta både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda till exempel det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt. Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.

De målsättningar som regeringen har satt upp för den offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat, inte ekomat från hela världen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur ser statsrådet och regeringen på konsekvenserna av den extrema torkan, och vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta?