fredag, december 02, 2016

Reinfeldts statssekreterare ber om ursäkt - Tack!

Jag skrev ett blogginlägg nyligen om "Nya vindar i migrationspolitiken". Anna Kinberg Batra gjorde bla avbön för sin motion om fri invandring för 15 år sedan och framförde en ursäkt till de som i hård motvind kritiserat Reinfeldtsuppgörelsen med Miljöpartiet, där de godas "Öppna hjärtan" ofta ställdes mot de "ondas" uppfattning att det finns gränser för Sveriges förmåga att ge asyl och integrera.
Några centertidningar står obekymrat fast vid att Centerpartiet ska ha den mest generösa asylpolitiken och att det inte finns något att be om ursäkt om, typ.

Mikael Sandström var Fredrik Reinfeldts statssekreterare under hela allianstiden. Han skriver en lång artikel i nättidskriften Kvartal, där han oförbehållslöst säger att humaniteten i Sveriges migrationspolitik har brutit ihop och att ansvaret för det är "vårt eget". Det är mycket starka ord som skakar om, i alla fall mig.

Han skriver: "I högtidstalen hyllas fortfarande ”den humana migrationspolitiken”. Sanningen är att den humana svenska migrationspolitiken är död. Den dog inte på grund av avsiktligt fattade beslut utan på grund av välvilja mot människor som lider och ovilja att se de problem som stor invandring på kort tid för med sig. Humanismen i migrationspolitiken har gradvis förtvinat under många år, men dog slutgiltigt förra hösten när 10 000 människor per vecka sökte asyl i Sverige. Det finns inget vi kan göra för att återskapa den. Många människor kommer att fara illa, oavsett vad vi gör".

Mikael Sandström tar på sig ansvaret, tillsammans med alla andra som haft maktpositioner, för att migrationspolitiken har havererat och skäms för att ha medverkat till riksmobbing av ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och varna för de konsekvenser som vi nu ser. 

Jag känner mig träffad och tackar för denna upprättelse, även om den kommer från en annan  partiföreträdare. 

Mikael Sandström: "Alternativet till den åtstramning som genomfördes förra hösten var sämre. Hade åtstramningen inte genomförts hade migrationsströmmen till Sverige fortsatt. Situationen för migranterna hade blivit än sämre och påfrestningarna på det svenska samhället än allvarligare.
Det är svårt att erkänna att man gjort fel, särskilt om konsekvenserna blivit allvarliga. För att kunna hantera dessa konsekvenser är det dock nödvändigt att jag och alla andra som haft ansvarspositioner i dåvarande regering, i nuvarande regering, i tidigare regeringar och i nuvarande och tidigare opposition, liksom opinionsbildare i media och intresseorganisationer, inser att det är vår skuld och vårt ansvar att migrationspolitiken havererat.
De fanns ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och som varnade för de konsekvenser vi nu ser. Vi avfärdade dem. Många av dem som på ett högst rimligt vis kritiserade migrationspolitiken buntades ihop med rasister, populister och mörkermän. Jag skäms för att jag medverkat i riksmobbning av dessa debattörer."
Jag inser att jag nog aldrig kommer att få samma upprättelse inom mitt eget parti, där verklighetsuppfattningen, ännu idag, nog bäst speglas av denna ledare i Hallands Nyheter (C), där Maria Haldesten inte har något till övers för de som Kinberg Batra ger sin erkänsla åt, hon ställer dem istället i motsats till "vanligt hederligt folk" som kavlar upp ärmarna och jobbar med integrationen istället för att "ynkligt och ansvarslöst blunda och hissa upp vindbryggan när människor flyr för sina liv". 
Hennes syn på Kinberg Batras och nu Mikael Sandströms "avbön" är att den är "ynklig".

4 kommentarer:

krilbe sa...

Bra. Och så länge som c verkar domineras av en dröm om fri invandring eller s.k. human asylpolitik så kommer jag förmodligen att istället lägga min röst på m. Det är synd, för i alla övriga frågor tycker jag nog att c ligger närmare mina egna preferenser. Det kan tyckas underligt att lägga så stor vikt vid en enda fråga, men det här handlar inte bara om det. Det handlar om förtroende för att ett parti ska leda landet med realistisk fungerande politik. Och något sådant förtroende går inte att ha för ett parti som trots mångårigt bombardemang med fakta från verkligheten stannar kvar i sina utopidrömmar.

Martin sa...

Intressant. Jag drog för några år sedan samma slutsats som Sundström om de tre linjerna: låglönejobb och raserad offentligt finansierad välfärd, utbildning (orealistiskt i den skala det handlar om) samt utvisning av hundratusentals människor. Sundström hävdar att det sista är omöjlig men belägger aldrig varför. Skulle säkert leda till "ganska" kraftig social instabilitet och protester från godhetsapostlarna men det är en annan sak.

Skulle vara intressant att höra en partiledardebatt som tar avstamp i verkligheten istället för de vanliga flosklerna. Ska bli intressant att se vart vi hamnar.

Anonym sa...

Den enda frågan är invandringen. Alla andra frågor är sammanbundna med den. Jag tror att "folket" kommer rösta på det parti som driver utvisningar av illegala både genom frivillighet och ofrivilliges och indragning av bidrag till de som är i Sverige med utvisningsbeslut och stopp för vård á 50 kr hos tandläkare och vårdcentraler. Tror att många tappar tron på M och Alliansen. Två ytterlighetspartier drar in flest röster förmodligen och så bildas allianser som står lika handfallna som dagens politiker om vad som kan göras i praktiken. Hopplöst. Hur kommer det sig att Sverige drivit en asylpolitik så skild från de andra nordiska länderna. Forskning på det vill jag ha.

Anonym sa...

Men ändå har Staffan Danielsson stannat i ett parti vars Annie Lööf såg framför sig en trettio miljoner nyanlända asylsökande och ensamkommande flyktingbarn?
Visst han blev satt i kylskåpet och mobbades, men kvar blev han.
Vad det verkar är Annie och hennes gäng beredda att krascha Alliansen så någon valseger 2018 finns knappast i sikte.Ändå stannar Staffan Danielsson lojalt kvar.
Kanske spelar han bara Djävulens advokat? Vad är annars förklaringen?