Sveriges kyrkor vill återgå till den tidigare asylpolitiken, liksom Vänsterpartiet, i en namninsamling kallad juluppropet. Vänsterpartiets ekonomiska politik för att klara Sveriges ekonomi om flyktingströmmen till Sverige åter ökar har jag inget förtroende för (Höjda skatter och mer statliga företag och mer bidrag..).
Carolin Hanna Dahlman i Kristianstadsbladet kritiserar kyrkornas julkampanj som "ansvarslös gudfruktighet". Har hon någon poäng eller är hon fel ute?!
Den här texten lade jag ut på min facebooksida och på några debattforum där. Den har givit livliga debatter.
Jag förtydligar min egen inställning i några kommentarer:
Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit och som vi ser i ögonen.
Jag tycker att juluppropet har en stor brist i att fokusera endast på de flyktingar som har kraft och resurser för att ta sig till EU och Sverige medan den överväldigande majoritet som lider i närområdet och i flyktinglägren inte nämns.
I vår globaliserade värld tolkar jag Bibelns budskap att den gäller både de flyktingar som lyckas ta sig till EU och Sverige, men också den överväldigande majoritet som är kvar i närområdet. Jag uppfattar att fokus i Sverige av mycket naturliga skäl ligger på de som lyckas ta sig till Sverige. Om Sverige, som kyrkorna vill, återgår till regelverken från 2014 kommer åter en stor del av asylsökande till EU att välja Sverige. Klarar vi det på ett rimligt sätt, och hur kan det åter påverka våra resurser för humanitärt bistånd till FN och flyktinglägren?
Om Sverige som enda EU-land ger alla som får asyl omedelbar rätt till familjeåterförening i Sverige
så kommer detta att göra att en stor andel av asylsökande till EU åter kommer att ta sig till Sverige.
Klarar Sverige detta på ett rimligt sätt, och det har starkt stöd i folkopinionen, så är detta en bra väg. Klarar Sverige det dåligt och folkopinionen är svag, är vägen tyvärr sämre.
Jag har all respekt för att medborgare och organisationer och kyrkor osv driver på i ömmande och aktuella samhällsfrågor. Hur regering och riksdag sedan väljer att agera utifrån ett helhetsperspektiv är en balansgång. Skulle Kyrkornas linje bli svensk politik är jag starkt orolig för att resultatet skulle kunna bli ännu större svårigheter med bostäder och arbetslöshet och integration , och en stor risk för opinionsvängningar i negativ riktning.
Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till
helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit.
....................
Jag har fått väldig kritik från några engagerade i Svenska kyrkan. Jag är typ ond och borde lämna riksdagen.
Låt mig först säga att självfallet ska kyrkorna driva de frågor de vill, all respekt för det. Men gör de politiska ställningstaganden må de också tåla att kritiseras.
Sveriges resurser räcker inte till allt, inte till att både att ta emot flera 100.000 asylsökande per år samtidigt som vi ska betala 1 % av vår BNP i i utvecklings - och humanitärt biståndsinsatser t ex till de svagaste och mest utsatta flyktingarna i närområdet som ibland inte ens får mat och mediciner av FNs länder.
Om Sverige följer Kyrkornas linje att ha betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder, och resultatet blir att alltfler asylsökande söker sig till Sverige, och vi klarar av
integration, att få i arbete och boende osv allt sämre samtidigt som vi kan betala allt mindre i
humanitärt bistånd och hjälpa allt färre på plats i närområdet, då kan resultatet bli sämre för både de
flyktingar som lyckas ta sig till Sverige och för den överväldigande majoritet som är kvar i
närområdet. I så fall kan vår vilja att främst hjälpa de som lyckas ta sig till EU och Sverige leda till sämre resurser för att hjälpa flyktingar samtidigt som spänningarna i Sverige kan stiga och opinionen svänga.
I ett sådant läge bär de som ville för mycket i Sverige ett tungt ansvar. Jag säger inte att de då är mindre goda än andra som insåg behovet av en mer balanserad politik, för vem är jag att döma vem som är ond eller god, det är det så många andra som gör.
Samhällsdebattören Josefin Utas är både medlem i Svenska Kyrkan och i Medborgerlig Samling (tidigare MP) och tar mycket allvarligt på kyrkornas kampanj.
Även medlemmen i Svenska Kyrkan Stefan Ohlsson ställer frågor till juluppropet och ber för de kyrkoledare som undertecknat det.
Carolin Hanna Dahlman i Kristianstadsbladet kritiserar kyrkornas julkampanj som "ansvarslös gudfruktighet". Har hon någon poäng eller är hon fel ute?!
Den här texten lade jag ut på min facebooksida och på några debattforum där. Den har givit livliga debatter.
Jag förtydligar min egen inställning i några kommentarer:
Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit och som vi ser i ögonen.
Jag tycker att juluppropet har en stor brist i att fokusera endast på de flyktingar som har kraft och resurser för att ta sig till EU och Sverige medan den överväldigande majoritet som lider i närområdet och i flyktinglägren inte nämns.
I vår globaliserade värld tolkar jag Bibelns budskap att den gäller både de flyktingar som lyckas ta sig till EU och Sverige, men också den överväldigande majoritet som är kvar i närområdet. Jag uppfattar att fokus i Sverige av mycket naturliga skäl ligger på de som lyckas ta sig till Sverige. Om Sverige, som kyrkorna vill, återgår till regelverken från 2014 kommer åter en stor del av asylsökande till EU att välja Sverige. Klarar vi det på ett rimligt sätt, och hur kan det åter påverka våra resurser för humanitärt bistånd till FN och flyktinglägren?
Om Sverige som enda EU-land ger alla som får asyl omedelbar rätt till familjeåterförening i Sverige
så kommer detta att göra att en stor andel av asylsökande till EU åter kommer att ta sig till Sverige.
Klarar Sverige detta på ett rimligt sätt, och det har starkt stöd i folkopinionen, så är detta en bra väg. Klarar Sverige det dåligt och folkopinionen är svag, är vägen tyvärr sämre.
Jag har all respekt för att medborgare och organisationer och kyrkor osv driver på i ömmande och aktuella samhällsfrågor. Hur regering och riksdag sedan väljer att agera utifrån ett helhetsperspektiv är en balansgång. Skulle Kyrkornas linje bli svensk politik är jag starkt orolig för att resultatet skulle kunna bli ännu större svårigheter med bostäder och arbetslöshet och integration , och en stor risk för opinionsvängningar i negativ riktning.
Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till
helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit.
....................
Jag har fått väldig kritik från några engagerade i Svenska kyrkan. Jag är typ ond och borde lämna riksdagen.
Låt mig först säga att självfallet ska kyrkorna driva de frågor de vill, all respekt för det. Men gör de politiska ställningstaganden må de också tåla att kritiseras.
Sveriges resurser räcker inte till allt, inte till att både att ta emot flera 100.000 asylsökande per år samtidigt som vi ska betala 1 % av vår BNP i i utvecklings - och humanitärt biståndsinsatser t ex till de svagaste och mest utsatta flyktingarna i närområdet som ibland inte ens får mat och mediciner av FNs länder.
Om Sverige följer Kyrkornas linje att ha betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder, och resultatet blir att alltfler asylsökande söker sig till Sverige, och vi klarar av
integration, att få i arbete och boende osv allt sämre samtidigt som vi kan betala allt mindre i
humanitärt bistånd och hjälpa allt färre på plats i närområdet, då kan resultatet bli sämre för både de
flyktingar som lyckas ta sig till Sverige och för den överväldigande majoritet som är kvar i
närområdet. I så fall kan vår vilja att främst hjälpa de som lyckas ta sig till EU och Sverige leda till sämre resurser för att hjälpa flyktingar samtidigt som spänningarna i Sverige kan stiga och opinionen svänga.
I ett sådant läge bär de som ville för mycket i Sverige ett tungt ansvar. Jag säger inte att de då är mindre goda än andra som insåg behovet av en mer balanserad politik, för vem är jag att döma vem som är ond eller god, det är det så många andra som gör.
Samhällsdebattören Josefin Utas är både medlem i Svenska Kyrkan och i Medborgerlig Samling (tidigare MP) och tar mycket allvarligt på kyrkornas kampanj.
Även medlemmen i Svenska Kyrkan Stefan Ohlsson ställer frågor till juluppropet och ber för de kyrkoledare som undertecknat det.
4 kommentarer:
Det är nog få som skulle vanliga hederliga människor som skulle protestera ifall det infördes en skatt för religiösa samfund.Det är rimigt att de är med och finansiera sina förslag genom en engångsskatt,en rejäl sådan ifall de kommer på fler fina förslag framöver.
Skulle beslutsfattarna ta fasta på "Kyrkornas julupprop" skulle Sverige få en befolkningstillväxt som skulle slå U-länderna. Men viss får man föreslå det. Men då måste man också ge svar på:
Hur skall vi få gång ett byggprogram som vida utklassar miljonprogrammet?
Hur skall vi bygga ut nödvändig infrastruktur i rekordfart?
Hur skall vi hitta alla byggnadsarbetare?
Hur skall vi kunna göra en rekordutbyggnad av skolan med bibehållen kvalitet (allt för låga idag)?
Hur skall vi hitta kvalificerade lärare och bygga ut utbildningen till det i rekordfart?
Hur skall vi kunna göra en rekordutbyggnad av sjukvården?
Hur skall vi hitta kvalificerad sjukvårdspersonal och bygga ut utbildningen till det i rekordfart?
Med tanke på vilka som kommer som flyktingar kommer vi få en könsobalans som får Indiens och Kinas att förblekna i jämförelse. Hur skall de problem som det orsakas hanteras?
Hur skall allt detta finansieras?
Och många många ytterligare frågor finns att besvara.
Och Kyrkans julupprop ger inga konkret svar på något. Absolut inget. Enbart vackra ord. Det bör då också betraktas för vad det är. Oseriöst!
/Eskil
Det är så befriande att läsa ditt lågmälda resonerande.
Det är ju till slut politikerna som ska vara de som ansvarar för att skapa en bra framtid för Sverige, vilket innebär att man måste få till stånd/upprätthålla ett hållbart regelverk.
Andra kan därmed uttrycka sina åsikter fritt och försöka påverka, men något ansvar har de inte. De, ja tex Svenska Kyrkan, Amnesty,Rädda Barnen och många andra grupper/organisationer. Varje organisation behöver upprätthålla sin existens. Eftersom de inte har något ansvar för Sverige ska heller inte deras åsikter väga tungt när det gäller politik och regelverk.
Det är väl bara att titta på politiska partier. Sedan MP kom i regeringsställning och måste ta del av ansvaret har de fått ge avkall på en del frågor.
Skicka en kommentar