söndag, augusti 03, 2014

Dialog med LRFs v ordf om SNFs ekokampanj

Jag har reagerat starkt mot Naturskyddsföreningens svartmålning av det svenska jordbruket i bl a sin ekokampanj.

 Jag har likaså, tillsammans med professorn i ekologi mm Torbjörn Fagerström reagerat mot både SNF och miljörörelsens ensidighet om jordbruket. Utöver på DN debatt skrev vi för några dagar sedan i Expressen. (tillagt 20 aug: MPs Kew Nordqvist replikerade i allmänna termer, här vår slutreplik.

Jag har också i ett debattinlägg i Land Lantbruk visat på det förödande "tvåfrontskrig" som det svenska jordbruket nu tvingas utkämpa mot både importmaten och mot Naturskyddsföreningens ständiga svartmålning. Jag reagerar mot SNFs svartmålning och försvarar världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska.

LRFs vice ordförande Thomas Magnusson, som jag har stor respekt för liksom för LRFs styrelse där jag ju själv ingick 1996-2004, reagerar nu i en replik mot att jag i förbifarten även uppfordrade LRF att starkare reagera mot svartmålningen och ta debatten.

Inte bara Naturskyddsföreningen och Krav (antar jag) är nu arga på mig, även LRFs styrelse är irriterad och säkert även en del centerpartister som oroas över att jag kan irritera ekomatsvänner inom och utom partiet.

Varför utsätter jag mig för detta, vid 67 års ålder när jag säkert enligt en del borde trappa ner och tagga ner?

Ja, inte är det för att jag vill reta upp människor jag respekterar inom och utom mitt parti, eller andra organisationer. Det är trist och jobbigt, det tycker även jag.

Orsaken är ju det svenska jordbrukets allvarliga läge, med vikande (ca 25 % minskning) produktion av främst mjölk, nöt- och griskött sedan 25 år och nu. Sverige importerar mest andel mat i Europa, över 50 %, trenden har inte brutits trots aktningsvärda insatser av Centerpartiet och Alliansen.

Men denna utveckling måste brytas snarast möjligt, läget är akut!

Naturskyddsföreningen åtnjuter ett stort förtroende hos media och säkert hos många medborgare. Ekomatsförsäljningen ökar nu och en marknadsdriven tillväxt är jag helt med på. Däremot är det trist om tillväxten delvis beror på den negativa (skräck)propaganda som t ex naturskyddsföreningen bedriver mot det vanliga svenska jordbruket. Mikael Karlsson, SNFs förre ordförande, anser detta och jag är böjd att hålla med honom.
("Mikael Karlsson@MikaelKarlsson_ · 18 tim
Främsta skillnaden mot i fjol är ekokampanj. “: Rekordstor efterfrågan på ekomat i år - ”)
Enligt någon opinionsundersökning har Miljöpartiet störst förtroende i matfrågor med Centerpartiet på andra plats. Att MP, som driver förslag som skulle slå ut stora delar av det svenska jordbruket och öppna för ännu mycker mer import, har störst förtroende beror bl a på genomslaget för svartmålningen av det dominerande svenska jordbruket, enligt min uppfattning.

Min analys, som växt sig allt starkare det senaste året, är att en bidragande orsak till att svensk mjölk/nötkött/grisköttsproduktion minskar så starkt är det förödande tvåfrontskrig som 95 % av produktionen, den vanliga miljövänliga, ständigt tvingas utkämpa, både mot importmaten och mot SNF/MPs svartmålning.

Detta kan givetvis gynna efterfrågan på ekomat från Sverige och hela världen, när konsumenter skräms av propagandan mot det vanliga svenska jordbruket. Skadorna för marknadsföringen av den svenska maten i sin helhet torde dock vara mycket större.

Det svenska jordbrukets affärsidé sedan 25 år är att inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar procera världens renaste mat, typ. Att detta, som också ger världens kanske dyraste mat, är rätt anser både riksdagen, LRF, media och många konsumenter. Problemet är att denna svenska modell inte varit någon succé, snarare tyvärr det motsatta på de områden jag nämnt.

En bidragande orsak till detta anser jag vara de ständiga knivhuggen i ryggen från t ex naturskyddsföreningen i otvetydiga och osakliga slogans och påståenden, och där också Miljöpartiets krav på 100 % ekomat indirekt ju skickar samma budskap.

Jag bedömer det oerhört viktigt att försvara och stå upp för hela det svenska jordbruket, och försvara det mot den negativa propagandan. Utan att stolt stå upp för sin affärsidé, och regagera mot de som svartmålar jordbruket, befäster sig lätt svartmålningen och blir till en sanning för  många. En del övergår till ekomat från Sverige och hela världen, andra har inte råd eller prioriterar inte det men tror inte längre att svenskproducerat är så mycket, eller alls, bättre än importmaten, så väldigt många köper lika gärna importmat från länder där djuren och miljön har det sämre. Uppenbarligen, se försäljningsutvecklingen sedan 1990.

Därför är min uppfattning att vänner av svenskt jordbruk med LRF och gärna Centerpartiet i spetsen måste reagera mot Naturskyddsföreningens osakligheter och överdrifter. Visst har LRF ibland kritiserat SNFs ekokampanj och även påtalat MPs extrema förslag som orealistiska. Jag tycker dock att man är för diplomatisk i sina statements, och jag befarar att hos den absoluta merparten av konsumenter, politiker och medborgare är det naturskyddsföreningens och SNFs bild som gäller. Se opinionsundersökningarna ovan, t ex.

Jag anser bestämt att det är mycket svårt för det svenska jordbruket att kraftigt börja tillväxa, vilket är ett måste, utan att jordbruket har ett brett stöd från hela samhället, även miljörörelsen. Mycket bra att landsbygdsministern angivit den offensiva målsättningen att använda Sveriges åkrar och beten fullt ut och fördubbla exporten, vilket innebär en kraftigt tillväxt.

För att få med naturskyddsföreningen, och gärna Miljöpartiet, på båten, måste oundvikligen deras överdrifter, felaktigheter och extrema åtgärdsförslag tydligt bemötas, vilket jag försöker göra i min lilla kampanj.

Nog tycker jag att det är lite trist att Thomas Magnusson inte tar chansen att tydliggöra LRFs kritik mot SNF, utan snarare menar att det är jag, inte de, som startar ett krig. Jag instämmer ju tillfullo i att svenskt jordbruk inte behöver några strider utan behöver en bred uppslutning bakom sig. Tyvärr är ju så inte fallet utan det är ju faktiskt SNF som öppnat en trist svartmålningsfront, och där förre ordföranden nu gläds över att metoden har fungerat. Jag försvarar det svenska jordbruket och dess miljövänlighet mot angrepp, inget annat!

Vilken signal skickar det till SNF att LRF inte följer upp min kritik mot dem, utan istället riktar udden mot mig? Att det är rätt OK att fortsätta som man gör..?

Den nya ordföranden för SNF, Johanna Sandahl, är nog mera balanserad och jag har berömt en intervju med henne. Det ska bli spännande att se vilken linje SNF kommer att slå in på framöver, jag hoppas på samarbete för hela det svenska jordbrukets bästa!

Några länkar till, här









 

6 kommentarer:

Ulf Sundblad, Bergsjö sa...

Du har så rätt i det du skriver. Det finns många opurtunister, särskilt inför valet. Balansgången kring detta för LRF, och många av våra kollegor som ju vet mer/ eller borde göra det/ är beklämmande. there is no guts. Den stora förloraren kan dock bli alla som ivrar för eko när grävande jornalister i perspektiv av livsmedelsförsörjning för jordens befolkning ifrågasätter möjligheter och substansen. LRF måste ju klara att kräva en saklig debatt.

Thomas Gunnarson sa...

Man ser här, i din sammanställning av utvecklingen hur en oligarker strategi blir harakiri.
Hur LRF agerade fel redan från början i miljöfrågor och hur folks uppfattning om jordbruk nu har en cementerad felaktig inställning.
Nu, när havsforskningen ändar sig, så reagerar ingen utan allt rullar på i gamla spår.
Jag träffade folk inom lantbruket igår som inte fattar det som nu äntligen börjar gå upp för havsforskningen, trots att jag förklarade det i biologiska termer, för folk inom lantbruket skomärket intresserade och kunniga på miljöområdet.
Och dessutom så kör du på intensivt i gamla spår, trots att du faktiskt har nya argument att ta till somförändrar situationen helt. - för lantbruket.
Egendomligt....
Om du har vägarna förbi så skulle vi kunna diskutera detta -före valet helst...
Jag är pensionär nu så jag har tid.

Thomas Gunnarson sa...

Det blir felskrivningar när man använder platta...

Thomas Gunnarson sa...

Det blir felskrivningar när man använder platta...

Johannes sa...

Leve valfriheten. Hurra även för importmat. Försök inte inbilla någon att konkurrensförhållandena inom livsmedelsindustrin är mer annorlunda än inom andra branscher. Villkoren brukar se olika ut i olika länder. Värre särintresse än svenskt lantbruk får man leta efter. Det finns inte i något sammanhang anledning att gynna svenska produkter framför andra, inte heller inom livsmedelsindustrin. Kunderna styr. Politikerna borde hålla sig så långt borta från marknaden som möjligt. Det hela är urlöjligt, Staffan. Det finns inget egenvärde i att ha ett inhemskt lantbruk.

Anonym sa...

Om det blir krig eller nån annan katastrof som förhindrar transporter då?