torsdag, juni 26, 2014

Summering jordbruksdebatt i DN och P1 Morgon

Jag menar ju att professor Torbjörn Fagerströms och min debattartikel i DN om jordbruk och de 2 svenska miljökoncepten, det dominerande miljövänliga jordbruket och det radikala ekokonceptet, var och är angelägen.

Nu har LRF och Naturskyddsföreningen replikerat. Och här är vår slutreplik.

LRFs ordförande Helena Jonsson skriver att LRF stöttar de två miljövänliga odlingssystemen i Sverige, typ, och där är vi helt överens. Tyvärr vågar eller vill LRF fortfarande inte att stå upp och försvara det moderna miljövänliga svenska jordbruket mot Naturskyddsföreningens skamliga svartmålning, vilket jag tycker är mycket uppseendeväckande och märkligt. Inser verkligen inte LRFs ledande företrädare hur mycket skada Naturskyddsföreningen knivhugg i ryggen på det "oekologiska" (= icke miljövänliga) svenska jordbruket gör? Det underlättar verkligen inte kampen på marknaden mot importmaten och marknadsföringen av världens bästa vanliga mat när SNF inte backar upp detta utan tvärtom förtalar det svenska "giftjordbruket" och dess "sjuka och vansinniga giftbekämpning". En bidragande orsak till att många konsumenter köper så mycket importerad mat är uppenbarligen, anser jag, att de inte tror att den svenskproducerade maten är så mycket bättre p g av SNFs negativa propaganda. Många tror att "ekologiskt" är det enda miljövänliga och att den "oekologiska" svenska maten innehåller gifter. Att SNFs negativa propaganda får stå oemotsagd från LRF är obegripligt, jag tycker faktiskt det. Naturligtvis ska LRF, liksom jag, respektera  hela det svenska jordbruket, både det dominerande vanliga miljövänliga och det radikalare ekokonceptet. Och det går faktiskt mycket väl att förena med stark kritik mot SNFs svartmålning och försvar av de egna medlemmarnas miljövänliga odlingssystem..

Naturskyddsföreningens svar är intressant och förs i en sakligare och mer balanserad form än jag tidigare upplevt. Visst står man fast vid att rekommendera eko först och främst men man säger faktiskt någon vänlighet även om det svenska jordbruket i stort, och jag tycker att det finns öppningar för en bättre dialog framöver i dessa viktiga frågor. Detta är självfallet glädjande, och jag tror och hoppas att det har koppling till att Johanna Sandahl nu har efterträtt Mikael Karlsson som ordförande för SNF. Jag vill ju gärna kunna bli medlem i SNF.

Debattartikeln i DN ledde till att jag medverkade i en debatt i P1 Morgon den 24 juni med Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Jag sa bl a att jag respekterar hela det svenska jordbruket och de ledande 2 miljökoncepten, det dominerande vanliga jordbruket och det radikalare ekojordbruket. Jag frågade om Åsa Romson och MP också respekterar det vanliga jordbruket, men fick nog inget svar på det. Har man inte den respekten för 95 % av de svenska bönderna är det beklämmande. Eftersom MP har visionen 100 % eko är väl svaret tyvärr att man inte heller håller det miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 % av matproduktionen högt, tvärtom tänker man nog i SNFs extremt kritiska banor.

Ni som är intresserade, kolla gärna hur ofta ledande företrädare för SNF, MP, V och faktiskt också S till en hel del, talar uppskattande och väl om världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga vanliga jordbruk, det svenska. Det sker tyvärr väldigt sällan, huvudspåret är att älska eko och sedan inte mycket mer.

Tillagt 27 juni: LRFs ordförande Helena Jonsson gör ett ytterligare svarsinlägg på LRFs hemsida. Hon manar till att se framåt och samarbeta om att öka båda odlingssystemen, och det är vi så klart överens om. Och LRF har tagit avstånd från Naturskyddsföreningens "ensidiga fokus på ekologiskt odling i sina kampanjer". "De vet precis vad vi tycker", skriver Helena.

Jo, det är väl bra. Men SNF fortsätter ju att trumma ut sin propaganda över landet i kampanjer med stort genomslag. Och det ger resultat, alltfler konsumenter och kommuner och politiker och opinionsbildare och journalister osv lever i tron att det bara finns ett miljökoncept i svenskt jordbruk - det "ekologiska" - och att det miljövänliga svenska "giftjordbruket" i stort inte är bättre än importmaten.

Det är alltså dessa, konsumenter m fl, som behöver nås av LRFs budskap. Och det är en sak att ta avstånd från "ett ensidigt fokus", det som är nödvändigt är ju, menar jag, att kraftfullt reagera mot SNFs överdrifter och svartmålning så att det hörs.

LRF samarbetar med SNF på flera områden, och det är naturligtvis eftersträvansvärt. Men hur nära kan man samarbeta med en organisation som inte respekterar 90-95 % av det svenska jordbruket utan svartmålar det som ett föraktfullt "giftjordbruk som använder sjuka och vansinniga bekämpningsmetoder"?

Jag upprepar frågan: Men hur nära kan man samarbeta med en organisation som inte respekterar 90-95 % av det svenska jordbruket utan svartmålar det som ett föraktfullt "giftjordbruk som använder sjuka och vansinniga bekämpningsmetoder"?






 
Skicka en kommentar