Min åttonde Sälenkonferens, tiden går..
Och intressant och givande ska det bli, försvarsdebatten är rätt intensiv och programmet är bra.
Både försvarsutskottets och försvarsberedningens ordförande uttalar sig nu för att försvaret av Sverige börjar i Sverige. Och vem håller inte med. Bakgrunden är en diskussion från ca 2006 kring "inifrån och ut" respektive "utifrån och in" där det fanns röster som menade att Sveriges säkerhet stärks genom att vi deltar mycket i internationella fredsinsatser. Naturligtvis handlar det om både och, Sveriges försvar och försvarsplanering har basen i Sverige men vår säkerhet beror också av att vi deltar i arbetet för fred och säkerhet i världen genom att ta vårt ansvar i internationella fredsinsatser, vilket också vässar vårt försvar en del.
Och läser man artikeln så är ju Cecilia Widegren tydlig med att Sverige ska ta ansvar för internationell fred och säkerhet, där den är hotad, genom fortsatt deltagande i fredinsatser. Däremot ifrågasätter hon målbilden 2.000 soldater insatta i fredsinsatser som var levande för en del år sedan. Det har jag också gjort en tid.
Socialdemokraterna har förespråkat en halvering, vi får se var försvarsberedningen landar. Även om det just nu nu blir allt färre soldater insatta utomlands är behoven stora, det pågår som bekant fasansfulla inbördeskrig i tex Afrika och mellersta Östern. För Centerpartiet är det viktigt att Sverige tar ett fortsatt betydande ansvar i internationella fredsinsatser.
Carl Wiseman skrev inför Sälenkonferensen i fjol 3 intressanta prologer i Frivärld Magasin, och har kompletterat med en fjärde i år, läsvärt. Annika Nordgren Christensen analyserar tänkvärt på sin blogg, och Brix Ski (enligt Wiseman Marcus Brixskiöld) gör en rätt gedigen, och balanserad, historisk exposé över försvarets och försvarsbeslutens utveckling sedan andra världskriget och till nu.
Wiseman deltar i år i Sälenkonferensen och jag länkar också till ett färskt blogginlägg från honom. En annan försvarsbloggare - den fortsatt anonyme Skipper - tar ut svängarna rejält och bedömer att nu blåser nygamla vindar med nästan ensidigt svenskt invasionsförebyggande fokus (om också jag spetsar till lite), och endast lite fredsinsatser. OK att trenderna i försvaret skiftar, som på alla politikområden, och att det nu sker en viss omfokusering men min bedömning är ändå att kontinuiteten överväger.
En stor diskussionsfråga, med all rätt, blir kring Sveriges militära samarbeten, som ju betyder så mycket för vår säkerhet. Jag gladde mig ju nyligen över att detta äntligen ska utredas, vilket är en nödvändighet i omvärldsanalysen inför ett nytt försvarsbeslut, som jag ser det. (Att seriösa partier har motsatt sig detta är helt enkelt gåtfullt och förtjänar stark kritik).
Krigsvetenskapsakademien har just presenterat en bok kring Natofrågan, ett bra initiativ. Nordiska högerungdomar (moderater i Sverige) talar för Natomedlemskap. Aftonbladet talar emot, liksom S-professorn Ulf Bjereld. PM Nilsson i Dagens Industri är för.
Alla svenska partier vill se ett ökat nordiskt försvarssamarbete. Tyvärr finns det begränsningar, vilket visats genom avbrutna materielsamarbeten (Archer) och norskt nej till gemensam flygövervakning.
Sverige samarbetar redan mycket nära med Nato på olika sätt, och har nyligen inträtt i Natos responce forces (NRFs) övningsverksamhet. En viktig poäng med den tillsatta utredningen är också att den ger underlag till en bredare folklig debatt om Sverige och Nato.
Personalförsörjningen kommer naturligtvis också att diskuteras, det är en stor och krävande reform som kräver stora insatser från försvaret och stöd från samhället i övrigt. Försvaret lär sig och utvecklar sitt arbete alltmer, och det är glädjande att ÖB inför Folk och Försvar i Sälen bedömer att rekryteringen de närmaste åren kommer att täcka försvarets behov.
Försvarsmakten redovisar i sin långtidssplan (perspektivplan) allvarsamma bedömningar vilket noga behöver analyseras, t ex i försvarsberedningen. Även riksrevisionens granskningar ger anledning till eftertanke. Här kommenterar generallöjtnant Jan Salestrand och försvarsministern.
Folk och Försvar ger här en bakgrund till årets diskussioner med en rad bra länkar.
Och intressant och givande ska det bli, försvarsdebatten är rätt intensiv och programmet är bra.
Både försvarsutskottets och försvarsberedningens ordförande uttalar sig nu för att försvaret av Sverige börjar i Sverige. Och vem håller inte med. Bakgrunden är en diskussion från ca 2006 kring "inifrån och ut" respektive "utifrån och in" där det fanns röster som menade att Sveriges säkerhet stärks genom att vi deltar mycket i internationella fredsinsatser. Naturligtvis handlar det om både och, Sveriges försvar och försvarsplanering har basen i Sverige men vår säkerhet beror också av att vi deltar i arbetet för fred och säkerhet i världen genom att ta vårt ansvar i internationella fredsinsatser, vilket också vässar vårt försvar en del.
Och läser man artikeln så är ju Cecilia Widegren tydlig med att Sverige ska ta ansvar för internationell fred och säkerhet, där den är hotad, genom fortsatt deltagande i fredinsatser. Däremot ifrågasätter hon målbilden 2.000 soldater insatta i fredsinsatser som var levande för en del år sedan. Det har jag också gjort en tid.
Socialdemokraterna har förespråkat en halvering, vi får se var försvarsberedningen landar. Även om det just nu nu blir allt färre soldater insatta utomlands är behoven stora, det pågår som bekant fasansfulla inbördeskrig i tex Afrika och mellersta Östern. För Centerpartiet är det viktigt att Sverige tar ett fortsatt betydande ansvar i internationella fredsinsatser.
Carl Wiseman skrev inför Sälenkonferensen i fjol 3 intressanta prologer i Frivärld Magasin, och har kompletterat med en fjärde i år, läsvärt. Annika Nordgren Christensen analyserar tänkvärt på sin blogg, och Brix Ski (enligt Wiseman Marcus Brixskiöld) gör en rätt gedigen, och balanserad, historisk exposé över försvarets och försvarsbeslutens utveckling sedan andra världskriget och till nu.
Wiseman deltar i år i Sälenkonferensen och jag länkar också till ett färskt blogginlägg från honom. En annan försvarsbloggare - den fortsatt anonyme Skipper - tar ut svängarna rejält och bedömer att nu blåser nygamla vindar med nästan ensidigt svenskt invasionsförebyggande fokus (om också jag spetsar till lite), och endast lite fredsinsatser. OK att trenderna i försvaret skiftar, som på alla politikområden, och att det nu sker en viss omfokusering men min bedömning är ändå att kontinuiteten överväger.
En stor diskussionsfråga, med all rätt, blir kring Sveriges militära samarbeten, som ju betyder så mycket för vår säkerhet. Jag gladde mig ju nyligen över att detta äntligen ska utredas, vilket är en nödvändighet i omvärldsanalysen inför ett nytt försvarsbeslut, som jag ser det. (Att seriösa partier har motsatt sig detta är helt enkelt gåtfullt och förtjänar stark kritik).
Krigsvetenskapsakademien har just presenterat en bok kring Natofrågan, ett bra initiativ. Nordiska högerungdomar (moderater i Sverige) talar för Natomedlemskap. Aftonbladet talar emot, liksom S-professorn Ulf Bjereld. PM Nilsson i Dagens Industri är för.
Alla svenska partier vill se ett ökat nordiskt försvarssamarbete. Tyvärr finns det begränsningar, vilket visats genom avbrutna materielsamarbeten (Archer) och norskt nej till gemensam flygövervakning.
Sverige samarbetar redan mycket nära med Nato på olika sätt, och har nyligen inträtt i Natos responce forces (NRFs) övningsverksamhet. En viktig poäng med den tillsatta utredningen är också att den ger underlag till en bredare folklig debatt om Sverige och Nato.
Personalförsörjningen kommer naturligtvis också att diskuteras, det är en stor och krävande reform som kräver stora insatser från försvaret och stöd från samhället i övrigt. Försvaret lär sig och utvecklar sitt arbete alltmer, och det är glädjande att ÖB inför Folk och Försvar i Sälen bedömer att rekryteringen de närmaste åren kommer att täcka försvarets behov.
Försvarsmakten redovisar i sin långtidssplan (perspektivplan) allvarsamma bedömningar vilket noga behöver analyseras, t ex i försvarsberedningen. Även riksrevisionens granskningar ger anledning till eftertanke. Här kommenterar generallöjtnant Jan Salestrand och försvarsministern.
Folk och Försvar ger här en bakgrund till årets diskussioner med en rad bra länkar.
2 kommentarer:
Jag har klankat mycket på din undfallande attityd i försvarsfrågan, men här ger du en bra och förutsättningslös uppräkning av bra ingångsvärden för fortsatt arbete. Du verkar förstå vad som är bra och viktigt åtminstone. En god början för att återfå förtroendet. Sedan återstår att höra din (c) analys, slutsatser och vilken linje ni kommer att driva. Får väl se i försvarsberedningens rapport. Men tiden för studier av problem är förbi. Nu måste lösningar ta form.
1985 hade Centerpartiet valafficher för ett starkt försvar. Jag tycker det är dags att ta upp den traditionen inom partiet igen och då göra det i ett mycket långt perspektiv. Vi vet att vissa historiska skeenden upprepar sig. Rysslands vilja till egen säkerhet eller behov av FN-trupp runt om i världen som exempel. Jag vill att man läser på sin historia innan man diskuterar försvar och enas om breda och mycket långsiktiga uppgörelser(t.ex har även FI vettiga saker att säga rörande säkerhet) Vi talar om en verksamhet där investeringar i materiel, organisation och faciliteter är gällende i 20-40 år och då krävs det långsiktighet. Försvarsmakten behöver de pengar dom äskat och dessutom få slippa "reformer" på en 10-års period så man verkligen kan se vad det ekonomiska och kapacitetsmässiga utfallet blir.
Håkan Lindberg
Skicka en kommentar