fredag, juni 28, 2013

Rätten till vår död vid svåra lidanden i livets slutskede

Jag har sedan länge engagerat mig i den mycket viktiga och känsliga frågan om "dödshjälp", dvs om , vid svåra lidanden i livets slutskede, staten och sjukvården/läkaren är de enda som bestämmer över människans liv eller om den svårt sjukes - individens - vilja också ska kunna spela in.

Jag har skrivit motioner och flera gånger interpellerat socialminister Göran Hägglund om denna fråga, där jag anser att en utredning bör tillsättas. Jag har skrivit och medverkat i debattartiklar, och haft flera blogginlägg.

Här ur ett blogginlägg den 18 aug 2012:

"Några framgångar har nåtts, t ex accepteras det idag att maskiner som behövs för att upprätthålla livet får stängas av om det är den enskildes uttryckliga vilja. Likaså accepteras idag smärtlindring genom stark medicinering, även om det skulle korta livet och påskynda döden.

Däremot finns tyvärr ingen öppning ännu för att den enskildes vilja vid svåra lidanden ska kunna respekteras, självfallet under sträng kontroll och noga reglerat. Jagh fortsätter att kämpa för att en sådan utredning ska tillsättas, och jag tycker att den riksdagsmajoritet som förhindrar detta tar poå sig ett mycket stort ansvar.

Det finns en förening som driver på i dessa frågor, Rätten till vår död. Jag sympatiserar i mycket med deras budskap men har inte ännu blivit medlem, det får var och en ju avgöra."

Idag är jag medlem i RTVD och ingår sedan några månader också i föreningens styrelse.

Radio Värmland sände igår den 27 juni en debatt mellan mig och KDs ordförande i Värmland Charlie Weimers.

Smålandsposten kritiserar rätt aggressivt på ledarplats min uppfattning. Jag håller alltså inte med och anser att det vore naturligt att dessa svåra frågor kunde utredas ordentligt i syfte att ge den enskilde individen en möjlighet att - självklart efter noga preciserade regelverk - kunna få inflytande över sitt liv vid svåra lidanden i livets sjutskede.
Skicka en kommentar