lördag, februari 02, 2013

Så blir Centerpartiets idéprogram!

Det är en väldig politisk idédebatt i Centerpartiet, och faktiskt i hela Sverige! Programgruppen har definitivt lyckats 100-procentigt i två av sina uppdrag, att leverera djärva förslag och att få igång idédebatten!

Jag länkar fortlöpande till intressanta inlägg och artiklar om Centerpartiets idédebatt på min blogg. Det är en imponerande lista, scrolla längst ner så hittar du de senaste inläggen.

Programgruppens förslag har bl a två definitiva förtjänster, dels att begreppet frihet tydligt läggs till som ett viktigt värdeord för Centerpertiet, och dels att man föreslår att vi ska återta begreppet decentralisering som övergavs för 10 år sedan till förmån för "federalisering".

Stämningen här vid Centerpartiets kommundagar är god, och mycket talar för att partistyrelsen och vår partiledare Annie Lööf kommer att föreslå ett idéprogram till stämman som kommer att få bred majoritet. Från Östergötland har vi lagt ner ett stort arbete på att råda partistyrelsen hur dess förslag borde se ut, och efter många samråd i länet skickar vi nu in ett fullt genomarbetat helhetsalternativ. Vår uppfattning är att de allra flesta distrikt uttalar sig i precis samma riktning.

Jag menar att nyckeln till att samla partiet ligger i att ta vara på begreppet frihet men samtidigt, som Annie Lööf tydligt slog fast på kommundagarna, förstärka rejält med vårt sociala patos och kamp för de svaga genom begreppen rättvisa, grundtrygghet och solidaritet och en tillräckligt stark stat.

Jag menar att vi måste acceptera att Sverige är ett litet land där makten sedan Gustav Vasa och Axel Oxenstierna i hög grad samlats i Stockholm. Centerpartiet vill decentralisera, vill flytta makten mera ut i landet och vi vill genom kommunalskatteutjämning, där kanske även naturresursförekomst kan vägas in, få hela Sverige att leva. Däremot bör vi tona ner begreppet federalism och inse att Sverige är för litet för att kunna låta län eller regioner beskatta vattenkraft, mineraler och skog, bestämma egna rösträttsåldrar och egna miljöregler. Jag tror inte heller på ett federalt EU i närtid med två-kammarparlament och direktvald kommissionsordförande.

..................................................................................................

Låt mig också skriva lite om en av de viktiga frågor som kommer att diskuteras inför valet 2014, migrationen.

Vi är ju överens om visionen att sträva efter en värld utan gränser och utan krig, med fri migration. Min kritik när idéprogramförslaget presenterades var mot den bild som då gavs att gränserna till ett av världens rikaste länderna, Sverige, ensidigt kunde öppnas i relativ närtid. Att så var fallet framgick av att den fria invandringen skulle befolka Sveriges glesbygder samt klara arbetskraftsbehovet i välfärdssektorn. Det uttalades också explicit att Sverige, ett av världens rikaste länder, ensidigt skulle öppna sina gränser så fort Centerpartiets arbetsmarknadsreformer kunnat genomföras.

Flera tunga centerdebattörer har i i dagarna i debattartiklar t ex i Svenska Dagbladet och Kristianstadsbladet åter börjat förespråka friare invandring som en möjlighet i närtid. Jag har övervägt att replikera på dessa, men ser ingen riktig poäng att dra igång en ny vända av samma debatt i media som i julhelgen.

Däremot är det viktigt att frågan fortsätter att diskuteras, eftersom vi uppenbarligen har olika infallsvinklingar i frågan. Därför redovisar jag mina motargument nedan i detta blogginlägg, för intresserade centerpartister och andra:


Är migrationsfrågan den stora frihetsfrågan i Sverige som bör ges högsta prioritet så att fattiga människor från t ex Somalia och flyktingar från t ex Afganistan och Syrien som vill söka skydd och arbete i Sverige ska kunna göra det utan att hindras av någon svensk gräns?
Jag tror inte det.

Naturligtvis ska Sverige fortsätta att ligga i världstäten vad gäller öppna och generösa regelverk för både arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande. Naturligtvis ska Sverige vara fortsatt världsledande vad gäller bistånd till utvecklingsländer och stöd vid flyktingkatastrofer som i Afghanistan, Somalia och Syrien. Och naturligtvis ska Sverige tillsammans med andra demokratier och länder driva på kraftfullt för att gränshindren i världen successivt ska kunna nedmonteras.

Däremot är det enligt min uppfattning inte möjligt för Sverige att ensidigt öppna sina gränser i dagens värld med nära en miljard människor som hungrar, med flera tiotals miljoner människor på flykt och med 100-tals miljoner arbetslösa.

Centerpartiets programgrupp och de båda mycket liberala idédebattörerna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt hävdar att detta skulle vara möjligt och t o m öka Sveriges välfärd. Jag betvivlar det. I boken ”Migrationens kraft” skriver Norberg/Segerfeldt själva att ”det är sannolikt att man inte kan ha helt fri invandring samtidigt som man har en välfärdsstat av svenskt snitt.”

Menar de verkligen detta? Javisst. Den liberala debattportalen Frihetssmedjans Per Pettersson gör där en intressant rescension av boken och efter att ha berömt dess budskap om vikten av fri rörlighet skriver han så här:

Det enda som kan vara problematiskt för den bredare publiken, är författarnas tydlighet med att det generösa, generella välfärdssamhälle vi har idag kommer att vara svårt eller snarast omöjligt att upprätthålla med en fri rörlighet i världen.


Jag menar att om Sverige ensidigt skulle öppna sina gränser skulle pressen nedåt för våra trygghetssystem bli mycket stark, vilket jag inte vill se. Jag tror inte heller att väljarna skulle uppskatta detta, och risken skulle också vara uppenbar att en sådan politik skulle vara contraproduktiv och kunna ge motreaktioner med kraftigt skärpta regelsystem istället.

Jag befarar också att i ett läge med runt 8 procents arbetslöshet i Sverige, som växer, och med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, och där vi i hög grad misslyckats med både jobb och integration för migranterna, så kan kraven på ökad invandring istället ge de krafter vind i seglen som vill stoppa nästan all invandring.

Den stora frihetsfrågan i Sverige som Centerpartiet i första hand ska koncentrera sig på är istället det växande utanförskapet hos dem utan jobb, varav många är migranter och ungdomar och funktionshindrade eller bor i små- och förorter och på landsbygden. Detta anknyter också till Centerpartiets rötter, där solidaritet med de svaga och utsatta alltid varit en bärande princip.

Om Centerpartiet fokuserar sitt frihetsbudskap på att få människor i arbete och att få igång en fungerande integration utifrån ett idéprogram som bygger på liberalism med kraftigt sociala förtecken är jag övertygad om att partiet kommer att växa. När vi ser resultaten att människor har kommit i arbete och integrationen fungerar kan vi successivt låta regelverken för migranter bli än mer generösa. Och visionen som styr oss är naturligtvis på lång sikt en värld utan gränser och utan krig och konflikter!




 
Skicka en kommentar