söndag, augusti 12, 2012

Naivt om jordbruket av Hedin

Jag har ibland skrivit om Stockholmscentern som har mycket energi och tillför mycket, bl a i detta inlägg om Centerpartiets väg framåt, se punkt 5.

Men ibland hamnar en och annan medlem lite snett, som t ex Johan Hedin i detta inlägg i SvD idag om det svenska jordbruket.

Johan menar att vore det bara lite krut i de svenska bönderna borde man strunta i konkurrensförutsättningarna och politiken och istället med hjälp av den starka mattrenden göra pengar och växa som i 3 exempel han hänvisar till, "smöret från Väddö, grisar från Domta och Blaxta utanför Flen som blivit flerfaldigt belönade internationellt för sitt söta vita vin"....

Han menar att nischsatsningar som dessa inte verkar stödas av LRF eller, antar jag, av "politikerna/staten".

Han har fel. Det är istället just nischerna som i hög grad intresserar och engagerar både inom LRF och i politiken. Satsningen på Matlandet Sverige handlar i hög grad om detta, och i Jordbruksutskottet (där jag finns med) är engagemanget som störst i diskussionen kring gårdsbutiker, gårdsslakterier och - mejerier samt hur den ekologiska nischen ska kunna växa som andel av den krympande svenska livsmedelsproduktionen.

Däremot är engagemanget inte lika tydligt när det konstateras att den svenska livsmedelsproduktionen, med högst krav på miljöhänsyn och djurskydd, har minskat med nära en tredjedel på 25 år och att importen av mat från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd har ökat från 25 till nära 50 procent under samma tid.

I en värld där 900 miljoner människor hungrar och där befolkningen kommer att öka med 2 miljarder till 2050 och där FAO bedömer att produktionen av mat behöver öka med 70 procent, och där matpriserna nu stiger kraftigt genom torka i USA som kan ge matbrist i vinter, där hänvisar Johan Hedin de svenska lantbrukarna till enskilda initiativ på gårdsnivå.

De grundläggande konkurrensförutsättningarna är inget som de eller politikerna behöver engagera sig i, menar han.

Tyvärr har han fel igen. Riksdagen har bestämt att de svenska bönderna ska producera världens bästa mat vad gäller miljöhänsyn och djurskydd, vilket också innebär att maten blir dyrast. Samtidigt belastar Sverige lantbruket med kostnadspålagor i form av t ex de högsta dieselskatterna inom EU, och oppositionen vill återinföra världens enda skatt på handelsgödsel, trots att marknadspriserna på gödsel redan stigit kraftigt det senaste decenniet.

Detta har starkt bidragit till att snart halva matkonsumtionen i Sverige består av lite billigare importmat från länder med sämre miljö- och djurskyddskrav. Jag menar att detta är hyckleri och dubbelmoral vid t ex offentlig matupphandling, att ställa stränga krav på de svenska bönderna och sedan köpa mat från andra länder med lägre krav.

Jag inser också värdet av en friare marknadsekonomi på jordbrukets område, vilket Sverige ska driva på för. Det måste dock ske i någorlunda samma takt som i andra länder. Sverige kan för det första inte ensidigt gå före och minska sina miljöersättningar mm  till jordbruket mer än vad EU i sin helhet och USA gör, och för det andra kan Sverige inte belasta sina bönder mer med skatter än vad jordbruket i vår omvärld har .

Jag har skrivit många inlägg på denna blogg om det åtgärdspaket jag anser helt nödvändigt för att ge den svenska livsmedelsproduktionen rimliga möjligheter att vända den negativa trenden; nya riksdagsmål, en parlamentarisk livsmedelskommitté och en bred kraftsamling inom EUs och WTOs regelverk med mera.

Jag ställer fullt upp för stöd och glada tillrop till alla duktiga entreprenörer som lyckas utveckla småskaliga försäljningskoncept genom att satsa riskpengar och det egna kunnandet.

Jag hoppas att Johan Hedin å sin sida ställer upp på principen om likvärdiga konkurrensmöjligheter för det svenska jordbruket och på det åtgärdspaket jag driver.











3 kommentarer:

BASKER sa...

Genom att att träffa bönder från andra delar av världen så inser man snart att de biologiska förutsättningarna är ganska lika! Vi har problem med naturen överallt. Så där är det lika, men när man kollar skatter på arbete för de relativt lågavlönade bönder i EU eller på andra ställen, så ser man skillnaden!
Svenska bönder kan aldrig konkurrera under dessa villkor!!
Lika så är konsumenterna hårt ansatta av skatt, särskilt de med låga inkomster. Så därför, givetvis, måste konsumenten köpa den billigaste importmaten...
Pasta, nudlar och annan "romersk nödmat" från det italienska köket....
Dock har, precis som artikeln visade, medelklassen insett att bra mat är inte gratis. Acceptansen för hyggliga priser har blivit bättre sedan man fått reda på vad svenskt KOBE-kött borde kosta...
Och sådant smittar av sig.
Det gamla skitsnacket som Maggan alltid spred att "bara ekologisk produktion blir större så blir det billigare" har varit förödande för alla som funderat på ekologisk produktion, inklusive mig!
Men nu är det andra tider!!
Fast dessa tider gäller inte för alla konsumenter....
Nödmaten, pasta och annat, har bitit sig fast med ohälsosam fetma som resultat, den amerikanska gettoformen har kommit hit för gott med en usel kosthållning för massan....

Anonym sa...

Kan man inte också väga in handelns marginaler i diskussionen? Om vi hela tiden påstår att bra mat måste få vara dyr, och ser att den också är dyr i butikerna. Men inte alls har en blekaste susning om vad vi betalar för?

Är den fina köttbiten värd 100 kronor mer än den utländska. Om det är så att handeln tar 70 av de där 100?

För att kunna diskutera kvalitetens värde måste vi också få klart för oss vad grossisterna tar, vad transporterna kostar och vad butikerna plockar ut. Utan den diskussionen så är vi inte på banan. Vad gäller matkvalitet. Och dessa siffror lär vara svårare att få fram än koderna till usas raketförsvar.

Nischaktiviteter och gårdsförsäljning, bo på lantgård osv, är nog bra. Det ger opinionsmässig känsla för landsbygden. Men några budgetbreakers är det knappast.

Staffan Danielsson sa...

Basker, jag anser ju bl a att om inte huvudspåret i politisk vilja flyttas från att öka andelen eko av en minskande svensk livsm.produktion till att ge järnet för att den vanliga miljövänliga ("konventionella", hemska ord) kan stå emot importen bättre, så kommer inte importökningen att kunna hejdas.

All respekt för ekonischen, men är något 30-60 procent dyrare än t ex den alldeles utmärkta svenska mat som står för 95 procent av produktionen så är faktiskt prisskillnaden så stor att endast höginkomsttagare och ideologiskt övertygade ekoanhängare i betydande grad handlar eko.

Skulle eko fördubblas från nuvarande nivå, som SNF,MP, V och S vill är risken betydande för överskott och prispress för ekoprodukter.