Riksdagens Libyendebatt - JAS Gripen dit

Veckan har varit intensiv, med fokus på det fruktansvärda inbördeskriget i Libyen. Mot demonstranter och frivilliga "soldater" med mycket bristfällig beväpning står tränade regeringsstyrkor med förkrossande övermakt av tunga vapen.

Trots det nu NATO-upprätthållna flygförbudet så attackerar och återtar nu Gadaffis styrkor städer igen.

Sverige skickar i ett historiskt riksdagsbeslut 8 stridsflygplan. 7 partier står bakom detta, endast SD emot. Efter krav från oppositionen får planen endast upprätthålla flygförbud, inte bekämpa t ex stridsvagnar under attack mot städer och civilbefolkning.

Jag beklagade detta i dagens riksdagsdebatt, se nedan. Här en länk till riksdagsprotokollet, imorgon finns debatten där.

Igår var NATOs ("atlantpakten") generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i Stockholm och träffade statsminister, Kung och även ledamöter från utrikes- och försvarsutskotten. Det var en mycket givande timme där Rasmussen presenterade "New NATO" på ett mycket sympatiskt sätt, och där vi ingående kunde diskutera både Afghanistan, Libyen och NATOs framtida väg. Världen och verkligheten utvecklas, mycket har hänt senaste veckorna och alltmer talar för det som försvarsberedningen (inklusive Håkan Juholt) enhälligt föreslog för några år sedan och som Centerpartiet beslutade på sin stämma 2009; att det är dags att Sverige likt Finland gör en rejäl analys över hur Sveriges militära bi- och multilaterala samarbeten fungerar och bör utvecklas.

Kommande vecka torde blogginläggen kunna bli få eftersom jag ska på en mycket intressant resa med Svenska FN-förbundet till bl a New Delhi. Jag återkommer!

Mitt inlägg i riksdagsdebatten om Libyen:

"Utgångspunkten för den mycket allvarliga fråga som vi behandlar här idag är den fruktansvärda situationen i Libyen. Efter växande demonstrationer valde Muammar Gaddafi att med tunga vapen urskiljningslöst attackera demonstranter och annan civilbefolkning. Hur många som har dödats eller skadats, som har torterats eller som lider svårt med pågående strider och brist på mat, vatten och medicin – t ex i Misrata just nu – det vet vi inte. Det handlar om många tusentals eller tiotusentals människor. Ännu många fler har flytt eller vill fly från striderna.

Sverige har drivit på för att FN skulle ingripa och stoppa dödandet och det är ett genombrott att världssamfundet kunde samla sig till en sådan resolution.

Det är också naturligt att Sverige nu skickar 8 stridsflygplan som under Natos ledning ska fullfölja FNs beslut, och det är bra att en bred majoritet i riksdagen står bakom detta. Med tanke på Sveriges goda tradition att delta i FNs fredsinsatser, och med tanke på hur starkt vi drivit på för ett FN-mandat är detta ett logiskt beslut. Detta underlättas ytterligare av det faktum att Sverige nu svarar för en av EUs stridsgrupper där stridsflygplanen också ingår.

Centerpartiet står som Kerstin Lundgren framhöll helt bakom dagens riksdagsbeslut. Det är dock ingen hemlighet att vi gärna hade sett att stridsflygplanens mandat inte hade inskränkts på det sätt som nu har gjorts.

Jag skulle vilja problematisera kring detta, med tanke på hur situationen kan utvecklas.

För det första, Sveriges bidrag sker inom ramen för FNs beslut och under Natos ledning. Nato välkomnar Sveriges bidrag.

Vid fredsinsatser villkorar länder ibland sina insatser. Detta kan vara nödvändigt, men det är naturligtvis så att det inte underlättar för insatsledningen ju fler begränsningar av olika slag som deltagande länder sätter upp.

Den svenska begränsningen är nu att våra flygplan endast får användas för att skydda civilbefolkningen genom att flygförbudet upprätthålls. Om Gripenplan t ex upptäcker Gadaffis stridsvagnar alldeles utanför t ex Benghasi i färd med att påbörja beskjutning och attack mot staden och civilbefolkningen, då får inte Gripen ingripa för att avvärja detta.
Istället rapporterar Gripen hotet mot civilbefolkningen och andra länders stridsflygplan får snabbt tillkallas för att förhindra attacken.

Detta känns ändå lite konstigt. Sverige accepterar FNs resolution, vi deltar med stridsflyg i Natos insats och vi accepterar att stridsvagnar under attack mot städer bekämpas för att skydda civilbefolkningen. Men andra stridsflygplan än de svenska ska utföra just det uppdraget.

Det främsta motiv som framförts i debatten för denna begränsning är att ”drogade barnsoldater” skulle kunna skadas. Det argumentet känns tunt eftersom det dels måste ifrågasättas om stridsvagnarna bemannas av sådana, om de nu finns, samt dels eftersom vi ju ändå accepterar att civilbefolkningen ska skyddas genom att stridsvagnarna stoppas.
Logiken i att begränsa våra stridsflygplans uppdrag på det sätt som skett men samtidigt acceptera att andra plan istället utför uppdragen känns tveksam.

Centerpartiet står bakom dagens riksdagsbeslut och välkomnar det. Det innebär att vi accepterar den begränsning som jag problematiserat här, eftersom det enligt vår uppfattning krävs en bred majoritet i riksdagen för att ta sådana här svåra och viktiga beslut.

Vi får nu se hur situationen utecklas i Libyen, och skulle verkligheten kräva anpassningar av dagens riksdagsbeslut är vi beredda att vara med i en dialog om detta."

Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, centerpartiet, alliansen