Jag har skrivit två viktiga interpellationer till statsrådet Sven-Otto Littorin som jag fram till valet kommer att göra allt för att få en rejäl diskussion kring. Den första om en allmän och solidarisk Arbetslöshetsförsäkring.
Norrköpings tidningar och Östgöta Corren ger utrymme för den på nyhetsplats idag.
Folkpartiet och Jan Björklund tycker precis likadant som jag och Centerpartiet, och är också som vanligt framgångsrika i att sätta ned foten och få rubriker!
Det är orimligt och upprörande att de människor som vill ha arbete men som inte lyckats erhålla ett första jobb därmed också utestängs från ersättning från Arbetslöshetsförsäkringen som till huvuddelen (20 miljarder kr) finansieras av skattemedel.
Denna skrämmande orättvisa verklighet, där allas skattepengar pumpas in i ett så kallat försäkringssystem där flera hundra tusen arbetssökande inte kvalar in, måste brytas.
Lika väl som vi i Sverige har en allmän sjukförsäkring och en allmän folkpension så borde vi naturligtvis ha en allmän arbetslöshetsförsäkring, i vilken alla som söker arbete inryms! Det är en politisk skandal att de fackliga organisationer som ska tillvarata de arbetandes och arbetssökandes intressen istället tillsammans med socialdemokraterna gjort allt för att förhindra denna reform, i decennium efter decennium och snart kanske i sekel efter sekel.
Wanje Lundby Wedin - LO - debatterade denna fråga i gårdagens studio 1 med Jan Björklund. LO och socialdemokraterna är hycklare och skrymtare, de ondgör sig i salvelsefulla ordalag över de 50.000 personer som nu omförsäkrats inom de inkomstrelaterade trygghetssystem när de ibland fått en viss minskning av ersättningen under sjukpenningsnivån. Men de ägnar inte de 143.000 arbetslösa, varav många ungdomar, en tanke, de som inte får en krona från a-kassan utan hänvisas till socialbidrag eller låga temporära aktivitetsstöd fjärran från de omförsäkrades nivåer.
Centerpartiet, Folkpartiet och alliansen slåss i denna fråga för solidaritet med och rättvisa åt de verkligt svaga medan sossarna och de röda facken (och även andra fack..) endast slåss för sig själva, dvs goda medlemsargument för facken. Det är faktiskt ynkligt, och i denna rättvisefråga är faktiskt arbetarrörelsen ett skämt, som i snart 100 år gör allt för att säkerställa att de som inte tillåts komma in i arbetslöshetsförsäkringen ska hållas kvar utanför och hänvisas till behovsprövade socialbidrag.
Min andra motion ska jag snart skriva mer om; den handlar om arbetslöshetskassornas sammankoppling med politiserade fackförbund, en också mycket tveksam ordning.
Göran Persson tvingades därför för skams skull tillskapa en "fristående" eller s.k. statlig a-kassa, Alfakassan. Den har bland de högsta medlemsavgifterna och de längsta kötiderna.
Men är den fristående. Nej, pyttsan!
Man har satt bocken till trädgårdsmästare och låter arbetslöshetskassornas samorganisation bli huvudman. Ordförandeskapet har nyligen växlat från Metalls representant till Kommunals....fristående så det förslår..
Och som sagt, Alfakassan är dyr och har lång kö, och GD för inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen råder därför arbetslösa istället att gå med i de billigare fackliga a-kassorna...
Mission completed, tycker säkert Metall och Kommunal..
Min andra motion kräver därför att Alfakassan blir fristående från fackförbunden och att medlemsavgift och kötider/service ska vara bland de bästa, inte de sämsta!
DN, SvD, AB, Expressen (äldre), Hallands Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, allmän a-kassa, lo, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokraterna, metall, kommunal, politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar