Interpellation om Det svenska livsmedelshyckleriet; tala miljö men köpa import

Jag ställde för 5 år sedan flera interpellationer till dåvarande jordbruksminister Ann-Christin Nyqvist, där jag slog larm om jordbrukets pressade situation och om den dramatiska produktionsminskningen. Och jag efterlyste åtgärder för att stödja jordbruket i dess kamp för att vända trenden.

Jag interpellerar nu igen i en lång genomarbetad interpellation, eftersom produktionen fortsätter att minska och åtgärder måste vidtas. Det är ohållbart och ett hyckleri att ständigt granska och öka kraven på det svenska jordbruket, samtidigt som det krymper dramatiskt och importen väller in från jordbruk med långt sämre miljöpåverkan och djuromsorg.

Regeringen med jordbruksminister Eskil Erlandsson i spetsen har med kraft och engagemang nu genomfört en rad positiva åtgärder för att öka livsmedelsproduktionens konkurrenskraft genom att minska jordbrukets skatter, förenkla regelverk och minska byråkratin samt stödja näringen genom FoU och med andra insatser. Detta är mycket bra.

Ändå är lönsamheten för den svenska livsmedelsproduktionen idag fortsatt mycket pressad genom låga världsmarknadspriser, dåligt betalt för mervärden och höga kostnadsnivåer. Produktionen fortsätter att minska och snart riskerar den att sjunka under 50 procents självförsörjningsgrad, lägst inom EU. Visserligen har ekoproduktionen ökat successivt till ca 5 procent av livsmedelsproduktionen, men samtidigt har den totala produktionen sjunkit dramatiskt mycket mer och den importerade matens andel av livsmedelskonsumtionen har nästan fördubblats från runt 25 procent på 1980-talet till 45 procent idag.

Mitt förslag är att det liksom i Storbritannien och i enlighet med näringens (LRFs) förslag utarbetas en svensk strategi för framtidens livsmedelsproduktion.

Livsmedelsproduktionens fortsatta utveckling i Sverige är en angelägenhet för hela Sverige av en rad skäl; resurs- och hållbarhetsskäl, djurskydds- och miljöskäl, sårbarhets- och säkerhetsskäl, för levande landsbygder och öppna landskap samt för jobb och tillväxt i livsmedelsproduktion och livsmedelsindustri. En livsmedelsstrategi skulle analysera situationen och föreslå mål och åtgärder. Detta skulle också ge en bred uppslutning kring situationens allvar och kring behovet av gemensamma insatser från näringen, staten, handeln, myndigheterna och konsumenterna med flera för att vända trenden.

.Är jordbruksministern beredd att vidta åtgärder i denna riktning?

Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, livsmedel, miljö, ekologisk odling, snf, lrf, politik, centerpartiet, alliansen, moderaterna