Ett försvar byggt på frivillighet och inte på tvång!

Försvarsdebatten lever denna vecka!
Utöver Folkpartiets turer om försvaret - se föregående inlägg - så fattade riksdagen igår ett historiskt beslut om att i fredstid låta den ca 100-åriga värnplikten vila och istället rekrytera soldater och officerare på frivillig grund.

Både män och kvinnor, samma regelverk!

Värnplikten har tjänat Sverige väl, men i dagens verklighet utan invasionshot under överskådlig tid och med ett rörligt insatsförsvar blir det naturligt att - liksom i många andra länder - bygga på frivillighet istället för på tvång.

Även från integritetssynpunkt, vilket vi i Centerpartiet anser vara en tungt vägande faktor, är ju frivillighet i denna fråga principiellt mycket mer tilltalande än att staten med tvång väljer ut var 25:e (ca 5-6.000) i en årskull till värnplikt.

Jag ställde denna fråga i riksdagsdebatten till Vänsterpartierna:

- Ni och Alliansen är överens om att människor efter en inledande tremånadersutbildning klarar av att frivilligt välja en fortsättning i försvaret och skriva kontrakt. Men varför tilltror inte V och S samma människor att också frivilligt välja att genomgå den inledande tremånadersutbildningen? Tror ni inte på attraktionskraften i försvarets erbjudanden och att ett avtal på frivillig basis rent principiellt och praktiskt är att föredra? Menar ni alltså att människor av fri vilja inte kommer att välja den inledande rekrytutbildningen, men däremot den därpå följande niomånadersutbildningen bara man har blivit tvångskommenderad till de första tre månaderna? Hur ser den analysen ut?

Jag kritiserade också de rödgröna:

- Miljöpartiet har ju konsekvent förespråkat ett försvar byggt på frivillighetens grund, Vänsterpartiet är inriktat på en fortsatt tvångslagstiftning även i fredstid och Socialdemokraterna som ju oftast följer Vänsterpartiet nu för tiden väljer att göra det även i denna fråga. Den utvecklingen finner jag djupt oroande.
Men en sak är de tre partierna helt överens om: Det ”måste finnas en bred blocköverskridande majoritet” i just denna viktiga fråga. Det är lätt att förstå varför ni vill ha det; det finns ju ingen samsyn inom det rödgröna blocket, och då blir det inget beslut alls.

Särskilt anmärkningsvärt är det självfallet att Miljöpartiet som så hårt kämpat för frivillighet i rekryteringen till försvaret nu börjar vackla:

- Jag vill rikta en tydlig fråga till Miljöpartiet och till Peter Rådberg: Innebär det faktum att ni nu vill ha en ny, förutsättningslös, utredning att ni håller på att byta fot till att i strid med allt det ni har kämpat för så länge öppna för en fortsatt värnplikt i fredstid?

Och jag riktade en fråga till Socialdemokraternas Peter Jonsson:

- Vad hela den i mitt tycke uppblåsta retoriken från vänsterpartierna handlar om är hur försvaret ska rekrytera potentiella soldater till den inledande grundutbildningen på tre månader. Regeringen, utskottsmajoriteten och Miljöpartiet menar där att det är en styrka att även detta beslut hos blivande soldater och officerare fattas genom frivillighet och inte genom ett statligt tvång. Vi tror på att försvarets erbjudande kommer att vara och alltmer utvecklas till en attraktiv utmaning som många svenska män och kvinnor kommer att söka till. Vi är ju helt överens här i riksdagen om att uppgiften att under ett antal år försvara landets säkerhet inom landet och i fredsinsatser utanför landets gränser är oerhört viktig och betydelsefull. Vi tror att svenska män och kvinnor kommer att vilja söka till denna uppgift. Kunde vi inte tro på det tillsammans, Peter Jonsson?

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, värnplikt.socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, politik, alliansen