Ber Hägglund svara om dödshjälp
TT-Telegram den 19 mars 2010, 11.42
Socialminister Göran Hägglund (KD) bör tillsätta en parlamentarisk utredning om dödshjälp, anser riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C).
I en interpellation, en skriftlig fråga till Hägglund, vill Danielsson också ha svar på om socialministern kan tänka sig att ta initiativ till att dagens regler för behandlingen av mycket svårt sjuka ändras. (Läs den värdiga och respektfyllda interpellationsdebatten, scrolla längst ner). (Läs också interpellationen och interpellationsdebatten från 2008 och 2009, scrolla långt ner).
Bakgrunden är, även om Danielsson säger sig vara väl medveten om att ministern inte kan kommentera enskilda fall, den begäran som en 31-årig kvinna skickat till Socialstyrelsen om hjälp att få dö. Sedan det hon var sex år har hon varit bunden till en respirator men vill nu att den ska stängas av, efter det att hon sövts av sjukvårdspersonal.
Socialstyrelsen ska senare i vår ta ställning till hennes begäran.
Det andra fall Danielsson hänvisar till är en svårt sjuk man som vill ha hjälp att dö före det att han blir så dålig att livsslutet blir en lång plåga.
Danielsson undrar om socialministern kan tillsätta en utredning för att analysera om det i "mycket svåra situationer" och under "mycket sträng kontroll" borde vara möjligt att hjälpa en person att dö.
Göra Hägglund skrev, i en allmän kommentar till debatten i veckan, att "varje form av aktiv dödshjälp är oacceptabel". Men han välkomnade samtidigt att Socialstyrelsen ska se över rättsläget.
Lars Larsson/TT
.............................
tillagt 1238 19 mars: 128.000 personer (!!!) har röstat om dödshjälp på Aftonbladets websida, 96,3 procent är för. Något att betänka, socialministern!
Interpellation till socialminister Göran Hägglund
Svåra lidanden vid livets slut
Jag har i motioner och en tidigare interpellation efterfrågat en parlamentarisk utredning om rätt till dödshjälp vid svårt lidande, nära livets slut, och under mycket noga reglerade förutsättningar. En given förutsättning är att det är den enskilda människan som entydigt och uttryckligen vädjar till samhället att kunna få dö – somna in - något i förtid.
Socialministern är för smärtlindring, även med starka droger som kan leda till en tidigare död, men mot att i en parlamentarisk utredning gå igenom dagsläget och överväga dessa mycket svåra frågor. Läkare och statliga myndigheter ska själva inom dagens ramar sätta de gränser som kan behövas, och någon möjlighet att respektera den enskildes vilja vid mycket svåra lidanden ska inte kunna ske, annat än om livsuppehållande apparatur möjligen kan få stängas av.
Händelsen vid Astrid Lindgrens sjukhus där en barnläkare åtalats för att ett dödsjukt litet barn kan ha dött några timmar tidigare genom stark smärtlindring har gjort läkarkåren och sjukhusen mer inriktade på att vara försiktiga med stark smärtlindring som kan leda till en något tidigare död vid svåra plågor.
Två aktuella fall aktualiserar nu det fåtal fall där dessa frågor sätts på sin spets; en trettioettårig kvinna som lider svårt och entydigt vill sövas ner och att hennes respirator sedan stängs av, samt Lars-Olov Hammergård som lever i ångest inför att bli allt sämre och sluta på sjukhus ”som ett neddrogat kolli”. Lars-Olov är dödssjuk och talet och andningen börjar svikta. Han har skrivit sitt livstestamente och vill så småningom kunna somna in – dö – lite tidigare för att undslippa svåra plågor.
Kvinnans brev kommer nu att utredas av socialstyrelsen, som vill överväga rättsläget och därför återkommer om några månader med ett eventuellt besked till kvinnan och läkarna. Oklart i vilken riktning eftersom två principer står mot varandra; dels den enskilda människans rätt att själv bestämma, dels samhällets rätt att helt bestämma.
För Lars-Olov är situation entydig, enligt gällande regelverk kan hans vilja inte villfaras utan han måste oåterkalleligen genomlida hela den gradvisa försämringsprocess och svåra dödskamp som väntar. Lars-Olovs uttryckliga vilja kan därmed inte respekteras, utan samhället förbjuder honom den hjälp som han innerligen efterfrågar.
Jag är medveten om att socialministern inte kan och ska kommentera enskilda fall, och låt mig därför ställa följande frågor till socialministern:
Det finns svårt lidande människor som entydigt vill undslippa fortsatta och förvärrade plågor och därför begär att samhället ska respektera deras vilja och efter nedsövning stänga av en livsuppehållande hjälp genom respirator.
Rättsläget är oklart och omdebatterat. Socialstyrelsen råd är allmänna och sjukhuset/läkarna kan landa i att inte våga eller vilja eller kunna respektera den människans yttersta vilja.
Det finns vidare människor som är dödsjuka och där svåra plågor och en utdragen dödskamp väntar.
Några av dessa skriver som sin entydiga och bestämda vilja ett livstestamente. De vill uttryckligen när försämringen och plågorna nått ett visst stadium få hjälp med att dö något tidigare för att undslippa ett utdraget lidande.
Är socialministern beredd att vidta åtgärder så att gällande regelverk för att avbryta en livsuppehållande behandling snabbt förtydligas, särskilt om enskilda människor kommer i kläm genom motstridiga uppfattningar inom socialstyrelse och på olika sjukhus?
Avser socialministern mot bakgrund av vad jag anfört att tillsätta en bred parlamentariskt utredning för att på djupet analysera om inte enskilda människors vilja att dö något i förtid vid svåra lidanden nära livets slut, och under mycket sträng kontroll, borde kunna respekteras i mycket svåra situationer?
Staffan Danielsson (C)
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, centerpartiet, politik, riksdagen, rätten till vår död, etik, moral
TT-Telegram den 19 mars 2010, 11.42
Socialminister Göran Hägglund (KD) bör tillsätta en parlamentarisk utredning om dödshjälp, anser riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C).
I en interpellation, en skriftlig fråga till Hägglund, vill Danielsson också ha svar på om socialministern kan tänka sig att ta initiativ till att dagens regler för behandlingen av mycket svårt sjuka ändras. (Läs den värdiga och respektfyllda interpellationsdebatten, scrolla längst ner). (Läs också interpellationen och interpellationsdebatten från 2008 och 2009, scrolla långt ner).
Bakgrunden är, även om Danielsson säger sig vara väl medveten om att ministern inte kan kommentera enskilda fall, den begäran som en 31-årig kvinna skickat till Socialstyrelsen om hjälp att få dö. Sedan det hon var sex år har hon varit bunden till en respirator men vill nu att den ska stängas av, efter det att hon sövts av sjukvårdspersonal.
Socialstyrelsen ska senare i vår ta ställning till hennes begäran.
Det andra fall Danielsson hänvisar till är en svårt sjuk man som vill ha hjälp att dö före det att han blir så dålig att livsslutet blir en lång plåga.
Danielsson undrar om socialministern kan tillsätta en utredning för att analysera om det i "mycket svåra situationer" och under "mycket sträng kontroll" borde vara möjligt att hjälpa en person att dö.
Göra Hägglund skrev, i en allmän kommentar till debatten i veckan, att "varje form av aktiv dödshjälp är oacceptabel". Men han välkomnade samtidigt att Socialstyrelsen ska se över rättsläget.
Lars Larsson/TT
.............................
tillagt 1238 19 mars: 128.000 personer (!!!) har röstat om dödshjälp på Aftonbladets websida, 96,3 procent är för. Något att betänka, socialministern!
Interpellation till socialminister Göran Hägglund
Svåra lidanden vid livets slut
Jag har i motioner och en tidigare interpellation efterfrågat en parlamentarisk utredning om rätt till dödshjälp vid svårt lidande, nära livets slut, och under mycket noga reglerade förutsättningar. En given förutsättning är att det är den enskilda människan som entydigt och uttryckligen vädjar till samhället att kunna få dö – somna in - något i förtid.
Socialministern är för smärtlindring, även med starka droger som kan leda till en tidigare död, men mot att i en parlamentarisk utredning gå igenom dagsläget och överväga dessa mycket svåra frågor. Läkare och statliga myndigheter ska själva inom dagens ramar sätta de gränser som kan behövas, och någon möjlighet att respektera den enskildes vilja vid mycket svåra lidanden ska inte kunna ske, annat än om livsuppehållande apparatur möjligen kan få stängas av.
Händelsen vid Astrid Lindgrens sjukhus där en barnläkare åtalats för att ett dödsjukt litet barn kan ha dött några timmar tidigare genom stark smärtlindring har gjort läkarkåren och sjukhusen mer inriktade på att vara försiktiga med stark smärtlindring som kan leda till en något tidigare död vid svåra plågor.
Två aktuella fall aktualiserar nu det fåtal fall där dessa frågor sätts på sin spets; en trettioettårig kvinna som lider svårt och entydigt vill sövas ner och att hennes respirator sedan stängs av, samt Lars-Olov Hammergård som lever i ångest inför att bli allt sämre och sluta på sjukhus ”som ett neddrogat kolli”. Lars-Olov är dödssjuk och talet och andningen börjar svikta. Han har skrivit sitt livstestamente och vill så småningom kunna somna in – dö – lite tidigare för att undslippa svåra plågor.
Kvinnans brev kommer nu att utredas av socialstyrelsen, som vill överväga rättsläget och därför återkommer om några månader med ett eventuellt besked till kvinnan och läkarna. Oklart i vilken riktning eftersom två principer står mot varandra; dels den enskilda människans rätt att själv bestämma, dels samhällets rätt att helt bestämma.
För Lars-Olov är situation entydig, enligt gällande regelverk kan hans vilja inte villfaras utan han måste oåterkalleligen genomlida hela den gradvisa försämringsprocess och svåra dödskamp som väntar. Lars-Olovs uttryckliga vilja kan därmed inte respekteras, utan samhället förbjuder honom den hjälp som han innerligen efterfrågar.
Jag är medveten om att socialministern inte kan och ska kommentera enskilda fall, och låt mig därför ställa följande frågor till socialministern:
Det finns svårt lidande människor som entydigt vill undslippa fortsatta och förvärrade plågor och därför begär att samhället ska respektera deras vilja och efter nedsövning stänga av en livsuppehållande hjälp genom respirator.
Rättsläget är oklart och omdebatterat. Socialstyrelsen råd är allmänna och sjukhuset/läkarna kan landa i att inte våga eller vilja eller kunna respektera den människans yttersta vilja.
Det finns vidare människor som är dödsjuka och där svåra plågor och en utdragen dödskamp väntar.
Några av dessa skriver som sin entydiga och bestämda vilja ett livstestamente. De vill uttryckligen när försämringen och plågorna nått ett visst stadium få hjälp med att dö något tidigare för att undslippa ett utdraget lidande.
Är socialministern beredd att vidta åtgärder så att gällande regelverk för att avbryta en livsuppehållande behandling snabbt förtydligas, särskilt om enskilda människor kommer i kläm genom motstridiga uppfattningar inom socialstyrelse och på olika sjukhus?
Avser socialministern mot bakgrund av vad jag anfört att tillsätta en bred parlamentariskt utredning för att på djupet analysera om inte enskilda människors vilja att dö något i förtid vid svåra lidanden nära livets slut, och under mycket sträng kontroll, borde kunna respekteras i mycket svåra situationer?
Staffan Danielsson (C)
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, centerpartiet, politik, riksdagen, rätten till vår död, etik, moral
2 kommentarer:
Viktig fråga, bra Staffan.
Bra Staffan!
Jag gillar din humanism och ditt djup i moral och etikfrågor som i denna fråga tex.
Fortsätt!
/jan-Olov
Skicka en kommentar