Det är mycket viktigt för centerrörelsen i Sverige att Stockholmscentern har utvecklats så positivt! Här förs en spännande idédebatt och här tas initiativ som ger liv åt centerpartiets partistämmor!
Förra valet ökade centerpartiet och fick två riksdagsmandat i Stockholm av 42; förkroppsligade av Solveig Ternström och Fredrick Federley. Båda är personer med lyskraft som syns och hörs, vilket är extra viktigt i en storstadsvalkrets.
Ser man de övriga namnen från Stockholm hävdar sig centernamnen väl, här finns partiledare som Sahlin och Ohly men också många som inte är så namnkunniga.
Resultatet av partiets medlemsomröstning presenteras idag, tillsammans med nomineringskommitténs förslag till stämman.
Jag är imponerad över listan, vilket getingbo! En lista väl värd att ta hem 4 mandat och gärna fler!
Medlemsomröstningen vanns av Fredrick Federly knappt före Andreas Carlgren med Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist hack i häl. Goda röstsiffror fick också Johan Hedin, Maria Bogren, Oscar Fredriksson, Elisabeth Falemo och Helen Törnqvist.
Maud Olofsson föreslås toppa listan, spännande!
I valet mellan Federley och Carlgren väljer nomineringskommittén att placera 1980- och 90-talets ledande Stockholmspolitiker Carlgren som tvåa före den under mandatperioden ledande Federly. Här finns en reservation som stämman får avgöra.
Men vilken lista, oavsett slutlig utformning! Den borde ha goda förutsättningar att vinna Stockholmarnas gillande.
Med ett växande stöd kommer utöver Carlgren och Federley även Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist och kanske Johan Hedin in; Abir med rötterna i Irak och högt placerad på Centerpartiets EU-lista, Elisabeth med rötterna i Jämtland och tung sakkunnig i regeringskansliet samt Johan, en brinnande liberal och egen företagare!
Centerpartiet är det gröna liberala miljöalternativet av de borgerliga partierna, med engagemang för vanliga människor i arbete eller i pension, för utvecklingen i hela Sverige, för näringsliv och småföretagande och för frihet och integritet. Med mera!
Vi har sargats en del av regeringsansvaret som tvingar fram ansvar även för beslut i besvärliga frågor, t ex den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och människors integritet vad gäller underrättelseinhämtning genom signalspaning.
Vi har ändå drivit frågan starkt från integritetssynpunkt , där Fredrick Federley betytt mycket, vi har lyssnat till kritiken och riksdagen har nu fattat beslut vilket ska utvärderas redan år 2011 vid den kontrollstation som vi föreslagit och fått igenom.
De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd. Det faktum att hela riksdagen, inklusive de rödgröna, ändå anser det - tyvärr - nödvändigt visar på allvaret i frågan så som vår värld ser ut. Skulle Centerpartiet likt Piratpartiet prioritera ner sitt ansvar för landets säkerhet och beakta endast integriteten i denna fråga skulle vår regeringsmedverkan kunna brista. Det finns också en stark opinion för Sveriges försvar och dess behov av underrättelseinhämtning, även om den inte (behövt) mobiliserats fullt ut i debatten till skillnad från integriteten.
En viktig del i Centerpartiets - och säkert Stockholmscenterns - valrörelse blir att fortsätta att lyfta integritetsfrågorna. FRA-frågan visar på vårt engagemang för dessa, och jag menar att vi med högburet huvud kan visa på med vilket allvar vi diskuterat och drivit dem även om vi har fått acceptera den avvägning som gjorts utifrån även landets och medborgarnas säkerhet där vi drivit fram integriteten.
Vad händer då på nomineringsfronten i andra valkretsar, t ex Östergötland. Förnomineringen är klar, medlemsomröstningen är klar och räknad, vi får se när nomineringskommittén presenterar den och sitt förslag till riksdagslista som ska fastställas (så sent som) den 20 mars på distriktsstämman.
Jag känner mig varm i kläderna och har "motvilligt" låtit mig nomineras till en ev ytterligare mandatperiod...En svensk jantetradition kräver ju ibland att man ska formulera sig just så. Utvecklingen går dock snabbt mot en mer "amerikansk" inställning - där man tar för sig mer - vilket jag tror är bra.
Vi får se hur det går i "amerikanska" Stockholm och även i Östergötland, där det också finns många starka kandidater.
Med detta en tillönskan om God Jul och Gott Nytt År till Dig som råkar läsa denna blogg just nu!!
Läs även andra bloggares åsikter om stockholmscentern, centerpartiet, politik, maud olofsson, fredrick federley, andreas carlgren, riksdagen
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
God Jul och Gott Nytt År från en trogen blogg läsare
"De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd"
Vad är det för trams, i så fall får du börja beskriva dig själv som "auktoritär övermakt" och att du vill "härska utan insyn".
Det vi inte accepterar är att ni tvingar folkstyret till underkastelse. Frågan handlar om överhetens tvång kontra folkstyre, inte huruvida signalspaningen sker i tråd. Tills era tvångsmedel avskaffats så får du vänja dig vid att dina kritiker uttrycker sig radikalt. Det betyder dock inte att vi inte förstår frågan eller endast skriker i affekt.
Vi är människor som står upp för rätten att tala fritt utan rädsla för sanktioner och rätten att kontakta andra människor utan övervakning.
Den moraliska gränsen mellan auktoritet och självbestämmande är knivskarp Staffan och du står på fel sida!
"De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd."
Det minsta lilla man kan kräva när staten skaffar sig tillgång till alla medborgares kommunikationer är att våra parlamentariker söker mandat i ett val för sin politik. Jag hoppas att du inte anser mig radikal för att hysa den tanken...
Varför sökte inte centern mandat för sin hållning i denna fråga - en fråga som var aktuell långt innan förra valet och som ni på ett ganska vilseledande sätt tog upp i ert öppenhetsmanifest?
Jag har ändå uppfattat att det är just att signalspaning under sträng kontroll sker i tråd som de starkaste kritikerna inte kan acceptera.
Det faktum att en hel riksdag nu ändå accepterar detta gör kanske att förståelsen för att centerpartiet i regeringsställning också tvingats göra denna avvägning kan öka?!
Vi har hela vägen drivit på för att stärka integritetsskyddet, vi har lyssnat och med hjälp av kritikerna kunnat driva fram successiva ytterligare förstärkningar.
I valet 2006 var denna fråga inte stor, det fanns nog en vetskap här och där att regeringen förberedde en proposition, centerpartiet tog i sitt öppenhetsmanifest upp integritetsaspekterna med signalspaning men vi gjorde ingen samlad avvägning mellan landets säkerhet och skyddet för männsikors integritet.
Detta har vi tvingats till under denna mandatperiod, med resultat att vi accepterar signalspaning i tråd under sträng kontroll och med ett skärpt tillståndsförfarande mm.
Staffan,
var god och sluta använd de där passivformerna - "vi har tvingats att acceptera". Ni har inte alls tvingats att acceptera någonting, ni har tagit ett aktivt beslut som bygger på vissa subjektiva föreställningar och bedömningar. Var snäll och stå för det!
Stödet i riksdagen för ett förslag har faktiskt ingen bäring alls på vad jag säger om att söka mandat. När det gäller en historisk utökning av statens möjlighet (med lagliga medel i varje fall) att övervaka sina medborgare, då fordras faktiskt att man söker folkets mandat i ett riksdagsval först. Det gäller såväl vänsterblock som högerblock.
Den representativa demokratin bygger på att ni parlamentariker söker mandat hos folket i stora frågor och sedan handlar efter eget huvud i mindre.
Ok, Tor:
jag använder passivformen eftersom jag - och vi i centen - helst hade sluppit att acceptera underrättelseinhämtning genom signalspaning i tråd mot allvarliga yttre säkerhetshot.
Men nu är omvärlden och verkligheten sådan att vi inte kommer runt att det tyvärr finns behov av detta, om vi väger in vikten av att skydda Sveriges och medborgarnas säkerhet.
Och när även de rödgröna faktiskt också accepterar detta, är det ändå inte ett indicium på att behovet tyvärr finns?
Själv förstår jag inte alls vad FRA-debatten handlar om, eller varför verksamheten ens behöver lagregleras.
Den har varit oreglerad sen starten 1942, hemlig långt in på 60-talet, har aldrig ställt till med några skandaler och levererat guldkantade underrättelser till regeringskansliet, UD, och FM, med flera.
What's not to like? Försök inte laga det, som inte är trasigt. Vidare ligger det i underrättelseverksamhets natur att man alltid befinner sig på gränsen mellan det lagliga och det illegala. Alltid varit så, kommer alltid att vara så.
I brist på bättre skyller jag hela debaclet på sossarna i allmänhet och olyckan Leni Björklund i synnerhet, som om jag inte missminner mig var den som drog i gång arbetet med en lag för FRA. :)
/Starvid
Skicka en kommentar