fredag, november 06, 2009

Gasledningen och säkerheten i Östersjön

Min värderade och mycket moderate kollega i försvarsutskottet ifrån Gotland - Rolf K Nilsson - har på sin blogg kommenterat min kommentar om Regeringens tillståndsbeslut angående Nordstream.

Han menar att försvarsberedningens omvärldsanalys vad gäller Östersjön och den ständigt ökande fartygstrafiken med väldiga volymer olja, på internationellt vatten och säkert ofta i Sveriges ekonomiska zon, och på vad en ev gasledning skulle tillföra i form av ökat skyddsbehov relativt ett läge med endast fortsatt ökande olje- och gastankertrafik ovanför vattenytan, inte är något sanningsdokument eftersom försvarsutskottet i riksdagen inte diskuterat försvarsberedningens rapporter.
(en rekordlång mening, jag vet...)

Självfallet står inte försvarsberedningen för Den Enda Sanningen i någon fråga, men däremot har beredningen bestående av en representant för varje parti i riksdagen och med tunga experter från regeringskansli, försvaret och andra myndigheter lagt tid och kraft på att analysera Sveriges säkerhet genom en omfattande omvärldsanalys.

Denna har sedan redovisats till regeringen, som har ställt sig bakom beredningens slutsatser i allt väsentligt och haft dem som en grund för sina propositioner till riksdagen, vilka sedan försvarsutskottet diskuterat och slutligen riksdagen beslutat om.

Försvarsberedningens bedömning av vad en gasledning tillför i ev ökat säkerhetshot mot Sverige relativt att istället olje- och gastankerstrafiken expanderar ännu mer på vattenytan, har jag redovisat i tidigare inlägg här på bloggen.

Jag är medveten om att Rolf K Nilsson målar upp en bild av ett aggressivt Ryssland som har en dold agenda just med gasledningen, och att den ökar spänningen i Östersjön.

Jag hoppas att Rolf K och jag är överens om att regeringen vid sin prövning av gasledningens tillåtlighet måste utgå ifrån och respektera FNs internationella Havsrättskonvention, som ju Sverige ratificerat. Och att den ger länder rätt att dra fram t ex gasledningar på internationellt vatten där ett annat land har en ekonomisk zon, förutsatt att detta kan accepteras efter en sträng miljöprövning. Konventionen och internationell rätt ger alltså inte möjlighet till att med föregivande av eventuella säkerhetshot kopplade till ledningen inlägga ett veto mot densamma.

Nåväl, givet detta, hur kan en gasledning i Östersjön på internationellt vatten öka det eventuella ryska hotet mot Sverige?

Rolf K Nilsson citerar gärna något uttalande av premiärminister Putin vid en teleutfrågning av soldater, där han sagt ungefär att den ryska marinens uppgift bl a är att skydda energitransporter t ex i form av gasledning.

Hade inte Putins uttalande varit mer anmärkningsvärt om han sagt att marinens uppgift inte är att bla skydda transporter på och under vattenytan av olja och gas och andra produkter, i den mån dessa utsätts för hot på internationellt vatten?

Om svenska fartyg på Östersjön skulle utsättas för hot på internationellt vatten utanför Sveriges eller andra länders kuster, skulle inte då den svenska marinen ha en uppgift i att avvärja dessa genom att skydda de svenska fartygen?

Rolf K Nilsson har rätt i att min slutsats efter långa diskussioner i försvarsberedningen var och är att det är svårt att se att en gasledning på havsbottnen på internationellt vatten genom Östersjön medför en väsentligt ändrad hotbild relativt den mycket omfattande och växande fartygstrafik med väldiga mängder fossila bränslen som redan sker på vattenytan.

Och Rolf K Nilsson har ju också rätt i att Rolf K Nilssons slutsats i denna fråga hela tiden har varit att en gasledning innebär stora risker och hotbilder och därför borde ha stoppats alldeles oavsett vilka internationella förpliktelser som Sverige har genom FNs Havrättskonvention.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: