Jag har skrivit lite om detta tidigare. Att ha uppdraget att företräda medborgare i riksdagen är ansvarsfullt. Jag känner ett stort ansvar - självfallet - till de som röstat på centerpartiet, varav nära 8 procent i min valkrets - Östergötland - kryssade mig. (ca 5 procent kryssade Karin Jonsson och över 3 procent Britta Andersson osv).
Jag är i grunden en självständigt tänkande människa som driver det jag anser vara rätt och riktigt, både i med- och motvind. De som följt mig i politik och föreningsliv (främst LRF) torde kunna intyga det. Självfallet ska jag i riksdagsgruppen och i riksdagen vara en viktig kugge i att utforma centerpartiets - och alliansens - ställningstaganden och beslut. Självfallet är det i majoritetsställning oerhört viktigt med ett nära samarbete mellan regeringen och dess riksdagsgrupper. Och med hela riksdagen.., trots att oppositionen ju ofta opponerar och tycker annorlunda.
Ändå har jag på denna blogg i flera tidigare inlägg deklarerat att en övergripande central fråga för mig är att alliansregeringen är stark, handlingskraftig och klarar av att regera, dvs att fatta beslut i både lätta och svåra frågor, att hålla ihop i regeringen och att få majoritet för sina förslag i riksdagen. Det innebär alltså att det är mycket viktigt med en nära dialog mellan regeringen och dess riksdagsledamöter under beredningsprocessen fram till propositioner och riksdagsbeslut. Där kan sakfrågor fällas och stoppas. Däremot är utrymmet enligt min uppfattning mycket litet för att som enskild riksdagsledamot för alliansen fälla sin egen regering i viktiga riksdagsbeslut. Det kan och ska inte uteslutas men börjar detta ske är vägen kort till regeringskris och nyval.
Och den stora vallöftet till medborgarna från allianspartierna var att samarbeta och genomföra det vi gick till val på.
En del riksdagsledamöter har lämnat riksdagen under innevarande mandatperiod och utan dramatik ersatts av nya. Media gör nu lite väsen av att det är många som lämnat. Det tycker inte jag, de som har lämnat har nästan genomgående tydliga skäl för detta och en viss löpande förnyelse är inte fel.
Och främst borgerliga och liberala tidningar - skulle jag tro - riktar åter fokus på att riksdagen bör vara mer självständig och därmed mer oförutsägbar. Sådana krav riktas sällan på den socialdemokratiskt styrda riksdagen, "alla" visste att socialdemokraterna alltid var regeringsdugliga och alltid "höll ihop laget".
Ska alliansregeringen med bara 7 rösters majoritet vara regeringsduglig är alltså utrymmet för att fälla sin egen regering mycket begränsat. Skulle ledamöterna lyssna på samma tidningar som samtidigt med kravet på självständigare borgerliga riksdagsledamöter ständigt också vill se leverans av alla vallöften, skulle alliansen alltså snabbt hamna i stora bekymmer.
En allianskollega till mig - Göran Pettersson (M) - har insiktsfullt - tycker jag - skrivit om detta på sin blogg och lyft fram valsystemets roll i sammanhanget.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, regeringen, alliansen, centerpartiet, valsystemet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
En nyfiken fråga till dig, Staffan. Ser du det som att du primärt företräder Centerpartiet eller Alliansen i Riksdagen och i ditt arbete?
Staffan; jag ställde två frågor mot slutet av ditt förra inlägg. Hoppas du kan besvara dessa och på så sätt fortsätta våran dialog.
Mvh
Jag är en av de 29 folkvalda riksdagsledamöter som representerar centerpartiet. Primärt.
Centerpartiet samarbetar i regering och riksdag med 3 andra borgerliga partier under beteckningen Allians för Sverige.
Så visst företräder jag och centerpartiet även Allians för Sverige.
Om det då gäller en fråga (valfri fråga) där Alliansens ståndpunkt står i strid med Centerpartiets kärnvärderingar, väljer du då primärt att vara centerpartist eller att vara en del av alliansen?
en alliansståndpunkt torde rimligen inte kunna stå i strid med centerpartiets "kärnvärderingar" eftersom den blir en alliansståndpunkt först sedan de 4 partierna kommit överens...!
Staffan:
Om jag då alltså förstår dig rätt så anser du att Centerpartiets åsikt alltså alltid är densamma som Alliansregeringens? Innebär inte det att vårt partiprogram blott och enbart har bäring på verkligheten inför alliansförhandlingar och att det upphör att gälla efter att de 4 allianspartierna har nått en kompromiss?
Eftersom jag helt uppenbart har haft svårt att greppa och svälja detta så ser jag gärna ditt svar på det hela. Detta är en mkt intressant principdiskussion.
Staffan: Du har väl tagit del av Farmor Guns senaste inlägg?:
"Staffan Danielsson, regeringsduglighetens riddare, som inte tänkt tanken att sådant, som inte samlar en frivillig majoritet bland riksdagens ledamöter, ska inte genomföras. Landets ledning [kan] inte begära att folket ska respektera beslut, som kommer till med hjälp av både partipiska och utkvittning."
"Och den stora vallöftet till medborgarna från allianspartierna var att samarbeta och genomföra det vi gick till val på."
Inte för att förlänga FRA-debatten, men den frågan påvisade tydligt att även frågor som alliansen INTE gick till val på skall piskas igenom.
Detta reducerar personvalet betänkligt. Skall personvalet spela en större roll i framtiden så är det viktigt att väljare kan rösta på personer som de vet står för en viss linje, annars kan man lika gärna rösta på ett parti. Och det är väl det som nu händer när personvalet minskar i val efter val. Väljare inser att det inte spelar någon roll vilken person man röstar på.
Erik:
Du skulle kanske bli advokat...
Allians för Sverige är bildad av 4 partier som gick till val på en gemensam valplattform. Den genomförs nu. Givetvis dyker många frågor också upp där beslut måste fattas och som inte ingick i valplattformen. Här resonerar sig partierna samman i regering och riksdag.
De 4 partierna i alliansen tycker olika i många frågor, men har gemensamma grundvärderingar. Alliansens politik är resultat av dialog och kompromiss där partierna driver sina uppfattningar, ibland slår det gnistor, men där strävan är att nå en överenskommelse som alla kan stå bakom.
En sådan överenskommelse innebär en kompromiss, där varje parti kan ha fått göra eftergifter respektive fått igenom viktiga punkter.
Kan inte partierna enas i viktiga frågor, och dessa blir allt fler, rinner tiden för samregerandet ut, ett eller flera partier börjar kanske ibland att göra upp med oppositionen istället och alliansen vittrar i så fall sönder.
Så är som väl inte fallet, alla fyra partierna vinnlägger sig om att ge och ta och komma fram till goda komprommisser även i mycket svåra frågor. Ta energifrågan, barnomsorgen och mycket annat.
Centerpartiet deltar i alliansen utifrån sina uppfattningar och värderingar, driver dessa starkt och tydligt, når betydande framgångar i den gemensamma politikens resultat..., men har självfallet också måste göra eftergifter/kompromisser i en del frågor. Liksom också de övriga partierna.
Skulle inte centerpartiet - eller andra allianspartier - stå för de gjorda överenskommelserna utan plötsligt återgå till sina ursprungspositioner skulle även detta omöjliggöra samregerandet.
Däremot ska självfallet centerpartiet söka ett starkare stöd bland befolkningen för att på längre sikt när sakfrågor åter kommer upp till behandling då kunna få ett starkare genomslag för de egna ståndpunkterna.
Skulle centerpartiet endast acceptera beslut enligt de egna fastlagda uppfattningarna, och aldrig kompromissa en del, skulle vi knappast kunna ingå i annat än i en centerpartistisk majoritetsregering. Väl?!
I hast, Erik, men du förstår nog mitt resonemang..?
Jacob: Jag läser farmot Gun ibland, med respekt, men här tycker jag nog att analysen är lite lättköpt, vore politiken ändå så enkel...
Anonym, partilistor och personkryss är en intressant diskussion, och det yttersta personvalet är ju valkretsar där en person väljs till parlamentet, vilket min moderate kollega Göran Pettersson utvecklat en del på sin blogg.
Staffan:
Två saker som slår mig utifrån ditt resonemang följer nedan. Detta är som sagt en principdiskussion, och visst förstår jag nödvändigheten av att nå kompromisser då man ska samregera med andra partier. Jag är däremot inte lika övertygad om att de fyra allianspartierna delar samtliga grundvärderingar. I vissa frågor skiljer det sig avsevärt.
Den ena saken som slår mig är att du menar att vi gick till val på en gemensam valplattform. Detta hamnar fort i en definitionsfrågeställning av vad en valplattform egentligen är. Om jag läser dig såsom själve fan läser bibeln så menar du alltså att vi inte gick till val på vårt eget partiprogram, eller?
Den andra saken illustrerar det omöjliga i vår situation, om vi ska anse oss gå till val på en gemensam valplattform. Vilket blir då incitamentet för väljarna att ta en c-valsedel, om vi delar valplattform och dessutom att vi adopterar allianskompromisser såsom vår egen åsikt?
Utifrån detta resonemang så lär det bli oerhört svårt att söka ett större väljarstöd, eller hur?
Denna principdiskussion är såpass intressant så att den måste föras, inte minst med tanke på vårt partis fortsatta existens.
I övrigt, advokat.... Nej tack, det ligger nog inte riktigt för mig. :-)
"Kan inte partierna enas i viktiga frågor, och dessa blir allt fler, rinner tiden för samregerandet ut, ..."
Klartext: ni skiter i kärnfrågorna och ideologin, bara ni får en chans till att vara med och peta på rodret?
Du har fortfarande en framtid som advokat, ERrik, eller varför inte politiker.
Jag skrev att vi delar gemensamma grundvärderingar vilket du citerar som "samtliga grundvärderingar"...
Alliansen enades om en valplattform som vid en valseger givetvis skulle genomföras, i övrigt driver ju varje parti sina frågor inom regeringen vilket resulterar i regeringsförslag när man kommit överens.
Centerpartiet hade bra genomslag för sin politik i alliansens valplattform, och även löpande i regeringsarbetet, men självfallet har även vi fått ge med oss en del ibland liksom även de övriga partierna.
Inför nästa val kommer centerpartiet sannolikt dels att stå bakom en alliansgemensam valplattform, där vi fått gehör för viktiga centerfrågor, samt i övriga frågor den egna partilinjen.
Menar du att centerpartiet borde avbryta allianssamarbetet och gå till val enbart på sitt eget program, och sedan efter valet överväga eventuella samarbeten med andra partier eller ej..?
Jag är övertygad om att de borgerliga väljarna vill se en fortsatt Allians som samarbetar bra för att få genomslag för sin politik.
En röst på centerpartiet ger tyngd åt de frågor som centerpartiet driver in i valplattformen och sedan löpande under regerings- och riksdagsarbetet.
Skicka en kommentar