söndag, maj 24, 2009

Rösta fritt i riksdagen- låt sossarna regera

Jag har redan kommenterat Anne-Marie Pålssons åsikter om en "friare och mer självständig riksdag".

Hennes inlägg kommenteras av rätt många, oftast med positiva förtecken.

Dagens Nyheter skriver på ledarplats idag att "Personalvalsinslaget bör öka. Dagens spärr kan gärna slopas helt så att partiledningens makt inskränker sig till vem som ska stå på listan. Då skulle riksdagsledamöterna tvingas att visa väljarna vad de uträttat i stället för att gå i sitt partis ledband."

Jag är med på att stärka personvalet. Och på att inflytandet över riksdagsledamotens ekonomiska resurser kan förstärkas. Och självfallet vill jag se en riksdag med starka personligheter som tillsätter regering och som kan genomföra den politik som man gick till val på.

Jag vill däremot inte se någon "polsk riksdag" med hoppande majoriteter och ständiga regeringskriser.

Och jag vill inte se en ordning där socialdemokraterna håller ihop och regerar, medan de liberala partiernas riksdagsledamöter röstar lite olika och förlorar viktiga omröstningar trots en majoritet med , säg, 7 röster.

Sedan 1920-talet har socialdemokraterna med stor skicklighet och med hjälp av valsystem och borgerlighetens splittring regerat Sverige 4 år av fem, ungefär. Under den tiden har partiet varit regeringsdugligt i så motto att man har tillsatt regering och den har haft de socialdemokratiska riksdagsledamöternas enhälliga stöd för sina förslag till riksdagen.

Under alla dessa år har debatten om att s-ledamöterna borde följa sin övertygelse i olika frågor och rösta ibland med regeringen, ibland inte, varit närmast obefintlig.

De borgerliga riksdagsledamöterna har utformat oppositionsrollen till fulländning, och lagt massor av utmärkta budget- och andra förslag som alla har fallit. Eftersom s-regeringen regelmässigt samlat stöd i riksdagen för sina förslag tillsammans med ett eller flera andra partier har utrymmet för den borgerliga oppositionen att "rösta efter egen övertygelse" varit betydande, vare sig man röstat med eller mot regeringen så har den vunnit.

Visst bestämmer den enskilde riksdagsledamoten själv hur den väljer att rösta in riksdagens omröstningar. Och visst finns det frågor där man måste följa sin övertygelse och rösta emot sitt parti eller sin regering.

Men! Varje gång som jag gör det, eller som någon allianskollega gör det, så riskerar alliansregeringens förslag att falla. Och varje gång som detta sker så undergrävs regeringens ställning och dess avgång närmar sig.

Jag är en varm anhängare av Allians för Sverige och anser att den politik som vi nu genomför varit helt nödvändig för att kunna möta framtidens utmaningar på en rad olika samhällsområden.

Mitt och centerpartiets inflytande över hur Sverige ska formas och utvecklas för framtiden är självfallet oerhört mycket större när vi tillsammans med andra regerar landet, än när vi befinner oss i opposition.

Samtidigt minskar utrymmet för enskilda riksdagsledamöter att ta ut svängarna på olika sätt när det egna partiet befinner sig i regeringsställning, vilket Anne-Marie Pålsson tydligt ger uttryck för.

Min kollega Johan Linander ger sin bild av hur man som riksdagsledamot kan påverka i regeringställning, vilket ju framförallt är i processen innan regeringen kommer till beslut i viktiga frågor.

Jag är hellre riksdagsledamot med mitt parti i regeringsställning och med mindre utrymme för egna piruetter, än riksdagsledamot i ständig opposition som kan unna sig lyxen att rösta precis som jag själv tycker utan att det kanske sätter några avtryck alls i besluten.

Signalspaningsfrågan tas nu upp som exempel på att riksdagen fritt borde fått bestämma istället för att regeringspartiena envisats med att få majoritet för regeringens förslag, efter olika förstärkningar.

Då är tydligen tanken att oppositionens alla ledamöter skulle rösta efter oppositionspartiernas förslag tillsammans med enstaka ledamöter från alliansen, så att oppositionen trots inbördes mycket divergerande uppfattningar skulle ha segrat.

Att man även inom socialdemokratin skulle röstat fritt i frågan - eftersom de allra flesta där ligger nära alliansens ståndpunkt - anses uppenbarligen med rätta helt orealistiskt. Om detta är ett faktum skulle innebörden av en friare röstning endast på den borgerliga sidan leda till resultatet att endast röda regeringar kan styra Sverige.

Debatten om riksdagsledamöternas frihet att rösta som de själva vill är mycket liberal och idealistisk och godhjärtad. Som verkligheten är accepterar jag att kraven på regeringsduglighet medför ett starkt ansvar på mig och övriga borgerliga riksdagsledamöter att lotsa vår regerings förslag till beslut i riksdagen.

Jag har uppfattat att Dagens Nyheter starkt förespråkar en borgerlig regering med handlingskraft och förmåga att regera. Vill man samtidigt att de borgerliga riksdagsledamöterna ibland inte ska stödja sin egen regerings förslag förespråkar man egentligen närmast en återgång till den ordning som gällt under huvuddelen av 1900-talet, ständiga socialdemokratiska minoritetsregeringar.

Det gör inte jag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

13 kommentarer:

Erik Hultin sa...

Staffa, du väljer alltså att försvara den nuvarande modellen fullt ut. Detta för att alliansregeringen alltid ska styra och för att förhindra att sossarna tar över makten. Jag vet att jag förenklar en smula nu, men har du funderat över hur demokratiskt ett sådant tänkande egentligen är?

Jag undrar var du står bl.a. i frågan om t.ex. gemensamma valsedlar med övriga allianspartier?

Staffan Danielsson sa...

En demokrati förutsätter en öppen och fri debatt, olika politiska partier och fria val där utslagen ju växlar och därmed vilka som regerar.

Jag gillar som sagt Allians för Sverige och hoppas att riksdagsvalet 2010 ger en fortsatt majoritet för de 4 partier som samarbetar väl under det begreppet. Att dessa 4 partier "alltid ska styra" tror jag däremot inte på, utan tids nog blir det säkert maktväxling.

Målet för Allians för Sverige är offensivt, att kunna genomföra den politik som man går till val på.

Om 4 borgerliga partier går till val under begreppet Allians för Sverige och med var sina valsedlar som hittills, eller om man gör det med en gemensam Alliansbeteckning och med 4 olika valsedlar därunder, är för mig ingen jättestor fråga. Jag kan med öppet sinne diskutera detta

Erik Hultin sa...

Ok, Staffan, låt mig omformulera mig en smula.

Anser du att Centerpartiets politik och Alliansens alltid är densamma? Om inte, så blir det ju ganska svårt att gå gemensamt alt. så finns det i fortsättningen inget behov av stämmor där vi fattar beslut om den centerpartistiska politiken.

Vet inte om du har läst min senaste bloggpost, men gör gärna det. Det kanske manar en smula till eftertanke. Många är de centerpartister som har ställt frågan till mig angående vad vi egentligen har fått ut av allianssamarbetet när det kommer till centerpartistisk politik. Har du ett bra svar på den frågan?

Staffan Danielsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Staffan Danielsson sa...

Din senaste blogpost, Erik, talar om behovet av kompromisser i politiken. Samtidigt kritiserar du centerpartiets kompromisser inom Allians för Sverige.

Menar du att centerpartiet borde återgår till att ibland göra upp med de borgerliga, ibland med socialdemokraterna? I så fall håller jag inte alls med dig.

Orsaken till att Allians för Sverige bildades var ju att väljarna efterfrågade ett trovärdigt borgerligt regeringsalternativ. Och bildandet av de rödgröna visar ju på samma behov på vänsterkanten.

Naturligtvis är centerpartiets politik inte identisk med Allians för Sverige. Vi förhandlade inför valet fram en valplattform där alla partier fick ge och ta, och detta sker dagligen i regeringsarbetet i olika frågor. Centerpartiet har fått igenom stora delar av sin politik och vi har bedömt att vi kan stå upp för helheten i allianspolitiken. Ta skattesänkningarnas inriktning på låg- och medelinkomsttagare och ta regeringens offensiva klimat-, energi- och miljöpolitik till exempel.

Ifråga om arbetsrätten har vi inte fått gehör för de förändringar vi tror är nödvändiga, och fortsätter opinionsarbetet.

Inför nästa val kommer vi att förnya Alliansens valplattform, och centerpartiets förhandlingsingång blir självfallet då stämmobesluten ifrån vår nyligen avhållna partistämma.

Erik Hultin sa...

Jag vet inte riktigt hur du kommer fram till att bloggposten ifråga talar om behovet av kompromisser, men det kan just nu kvitta.

Ge mig bara ett enkelt svar på vilka centerfrågor som vi har fått fullt gehör för, så att jag kan kommunicera det till folk som frågar mig. Finns det någon sådan fråga, eller har alla beslut enbart varit ihopkompromissade variationer? På hur många punkter har t.ex. Moderaterna fått fullt gehör för sina frågor? Värt att tänka på i det senare fallet är att Moderaterna ingalunda suttit i regeringsställning utan Centerpartiet.

Vad gäller demokratin så väljer jag gärna bort den nuvarande ordningen och följer hellre (precis som Kerstin Lundgren) en väg där enskilda riksdagsledamöter stärks i sin egen roll som väljarnas uppdragstagare.

Staffan Danielsson sa...

Kerstin Lundgrens blogginlägg instämmer jag i, så där är vi överens. Jag gav några exempel på c-genomslag i allianspolitiken, och hänvisar för en genomgång till centerpartiets hemsida. (Jag kan på mitt eget område t ex nämna en ökad satsning på hemvärnet, och att försvaret nu ska bygga på frivillighet i fredstid).

Jan Andersen sa...

Hej Staffan - den logiska konsekvens av det du säger, är det inte att man helt tar bort personvalet? Att vi som väljare helt enkelt bara röster på ett parti, och så får partiledningen bestämma hur partiet läggar sina röstar i riksdagen?

Om väljare och partimedlemmar sedan inte är nöjde med hur partiet röster, så får det avgöras via den årliga partistämma och de representanter som partiföreningarna skickar till stämman.

Magnus Persson sa...

Extremen vore ju att bara ha sju platser (dvs samma antal som antalet partier) i riksdagen, med varje plats besatt av partisekreteraren i respektive parti. Röstetalet görs proportionerligt mot valresultatet.

På vilket sätt vore den modellen väsentligt annorlunda jämfört med dagens modell? Varför ska övriga 342 ledamöter egentligen sitta i riksdagen?

Lars B sa...

Undertecknad har skrivit en kommentar på Erik Hultins blogg om tillsättandet av en FRA-kommission. Erik hänvisade mig till dig, Staffan. Det var tydligen du som förde upp centerkravet om en medborgarkommission. Jag vet också att Sten Tolgfors har avvisat det, men är saken därmed utagerad?

Några argument för er sak hittar du i kommentar 3 här.

Fredrik sa...

Nu har du din stora chans, Staffan.
FRA-proppen ska snart behandlas i Försvarsutskottet. Se då äntligen till att även FRA:s utvecklingsverksamhet regleras.

Ser du inga problem med massinhämtning av trafikdata, som dessutom kan utbytas med andra länder? Och på vilket sätt kan den verksamheten anses proportionerlig?

Läs gärna Mark Klambergs senaste.

Peter sa...

Du säger bla. att ni måste ha "partipiska" i alla röstningar för annars tar oppositionen över (? därför att dom kommer köra med piska och fälla alla förslag)

Löjligt!

Det är just sådan här misstänksamhet om "de andra" som gjort att ni gått så vilse i demokratin och stiftat så många nya idiotiska diktaturlagar.

Och att det är världens viktigaste att genomföra just den politik man går till val på är också ett hån mot väljarna. Alliansen har ju som flera nämner kompromissat hårt bland sina viktigaste frågor.
Men det ni politiker alltid glömmer är att det inte finns en enda av väljarna som håller med sitt parti till 100 %. Man tvingas välja en huvudinriktning (som idag är förvillande lik över nästan hela spannet) och alltså oftast väljer det minst "onda" av flera dåliga alternativ.


Det mesta kan summeras med den kända "med sådana vänner behöver man inga fiender".

Staffan Danielsson sa...

Jag och Magnus m fl:

Det skulle räcka med att rösta på ett parti, som får en röst, i riksdagen...

Självklart inte. Medborgarna ska rösta på partier och kan kryssa en kandidat. Valet avgör partiernas styrka, och varje riksdagsledamot äger sin egen röst.

Jag stod överst på centerpartiets riksdagslista i valkrets Östergötland, och fick nära 8 procent av avgivna röster som personkryss.

De väljare som röstade på centerpartiet och som kryssade mig eller accepterade listans utformning litar på att centerpartiet och jag genomför det som vi gick till val på, att regera Sverige tillsammans med Alliansen och genomföra dess valprogram.

Ska vi klara detta med endast 7 rösters majoritet kräver det ett mycket gott samarbete i regering och riksdag.

Vi centerpartister i regering och riksdag lägger därför stor kraft på att regeringen lägger genomarbetade propositioner som partierna är överens om, och som i allt väsentligt kan vinna riksdagens stöd. Skulle regeringen börja att förlora omröstningar kan det hotas som var vårt övergripande vallöfte; att förbättra förutsättningarna för fler jobb och fler företag, att minska utanförskapet, att driva på mot klimathotet, osv.

Det finns frågor där man kan tvingas att rösta emot sitt eget parti, och sin regering, men som förutsättningarna är enligt ovan ska det väldigt mycket till.