En mycket svårt sjuk och mycket liten flicka med svåra hjärnskador och som tydligen var på väg att dö avled lite fortare på grund av för hög dos smärtlindring. Så har jag förstått det mordåtal mot en respekterad kvinnlig överläkare som nu häktats för dråp, efter att dramatiskt ha anhållits på sin arbetsplats.
Jag debatterade den svåra frågan om riktlinjer för sjukhus och läkare vid behandlingar i livets slutskede med socialminister Göran Hägglund i riksdagen den 15 januari i år.. (Anförande 98 och följande).
Jag krävde att den gråzon som finns i dessa frågor behöver redas ut, av hänsyn till både patienter och läkare:
"I en sådan här mycket allvarlig fråga måste man bottna djupt i sig själv. Jag ska ärligt redovisa de fyra skälen till att jag tycker att det här kunde må väl av en utredning.
För det första är det uppenbart, vilket även statsrådet redovisar i sitt svar, att det i dag finns en betydande gråzon mellan olika sjukhus och läkarlag när det gäller hur man tillämpar olika beslut om att avbryta behandlingar och sätta in till exempel smärtlindrande och därmed ofta livsförkortande insatser. Det är bra att Socialstyrelsen avser att utarbeta en ny vägledning om detta, men jag tycker att frågan är så pass viktig att även dess principiella aspekter bör genomlysas i en parlamentarisk utredning."
Min ingång i denna svåra frågeställning var att utreda den enskilda människans rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna ta beslut om fortsatt livsuppehållande insatser eller t o m att kunna "sommna in" och dö något tidigare.
Jag ansåg då, och det har verkligen blivit än tydligare efter dramatiken kring det nu aktuella fallet, att det idag finns en praxis att kunna avbryta livsuppehållande behandlingar, och sätta in mycket stark smärtlindrande medicinering - vilket jag bejakar - men som inte är lika klart uttalad i gällande regelverk och där tillämpningen uppenbarligen skiljer sig mellan olika sjukhus och kanske mellan olika läkare.
Jag kräver alltså att det tillsätts en parlamentariskt utredning för att diskutera och reda ut vad som ska gälla i vård vid livets slutskede, av omsorg om både patienter och läkare och övrig sjukhuspersonal.
Läs även andra bloggares åsikter om läkare, astrid lindgrens barnsjukhus
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, smärtlindring, överläkare, politik, sjukvård, centerpartiet, regeringen,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det här är en jättesvår fråga, och det vore bra med en utredning, ungefär som föreslås på Dagens Nyheters debattsida och med England som förebild.
För vad är rätt och fel? Ska man kunna få smärtlindring, även om det förkortar livet?
Det är sällan det går att fråga den som är berörd, utan det blir de anhöriga som får avgöra. De i sin tur får luta sig mot läkarvetenskapen.
Inger
I dag förväntar sig sjukvårdspolitiker att läkare skall avbryta livsuppehållande behandling när hjärndödhet har inträffat eller när den kvalificerade medicinska bedömningen är att ett litet barn aldrig kommer att kunna kommunicera med omvärlden.
Allmänheten förväntar sig att sjukvårdens resurser skall användas förnuftigt, att någon som är bortom all räddning inte skall blockera platsen när någon anhörig behöver högspecialiserad specialistvård för att rädda livet.
För mig är det självklart att en läkare som efter att ett kvalificerat läkarteam kommit fram till att livsuppehållande behandling skall upphöra ger smärtstillande dos som visar sig vara dödlig har gjort något barmhärtigt.
Åklagaren som ryckt loss händelsen från sitt sammanhang, skickat poliser till läkarens arbetsplats för att gripa henne och åtalat henne för mord därför att för höga doser av smärtstillande medel i efterhand har konstaterats tycker jag visat prov på fullständigt hjärnsläpp.
Är det verkligen förtydligade riktlinjer från Socialstyrelsen eller en parlamentarisk utredning om vård i livets slutskede som är mest angeläget just nu?
Är det inte så att den praxis som redan tillämpas i sjukvården är bra? Är det inte behovet av en bred diskussion med allmänheten om orsak och verkan och vilka prioriteringar som sjukvården redan gör som förtjänar informationsinsatser.
Naturligtvis är det orimligt att läkare skall riskera åtal för mord när de följer den praxis som sjukvården redan utvecklat. Visst kan vård i livets slutskede förtjäna en utredning men i nuläget har vi inte tid att vänta på något sådant.
Hela vården kommer att bli blockerad om alla läkare som sköter sitt jobb skall åtalas för mord och buras in.
Tack för stöd, Inger.
Jag tycker ju ungefär som du, Lars, i sakfrågan. Åklagarens agerande känns mycket anmärkningsvärt.
Min motion från hösten 2007 och min interpellation - och debatten - bejakar den praxis som finns men vill ha en utredning som tydliggör detta i riktlinjer, och som också gör tillämpningen mer enhetlig än idag när det uppenbarligen varierar rätt mycket mellan olika sjukhus och läkare.
Därtill menar jag att man bör överväga att ge den enskilde ett större inflytande över sin situation vid t ex mkt svåra plågor i livets slutskede.
Vår gemensamme vän Roland Larsson har varit med i en nationell utredning om terminalvård och om vårdens förhållningssätt till den enskilde i livets slutskede. Tyvärr känner jag inte att den ansats du ger uttryck för tillför så värst mycket mer än vad redan tidigare utredningar har kommit fram till.
Om du vill komma längre tror jag att du måste våga säga att det är aktiv dödshjälp eller assisterade självmord som du vill utreda.
Visst har du en poäng i att ett aktivt ingrepp som värdigt och utan dröjsmål avslutar livet när endast plåga återstår kan vara barmhärtigt. Men säg då vad det är du vill, i stället för att ta omvägen runt att utreda smärtlindringen för att eventuell överdosering lite oskyldigt skall smyga sig in i utredningen.
Vidare kan den här frågan vara verkligt lämplig att föra upp på gemensam Nordisk nivå ifall du verkligen vill komma längre än vad tidigare utredningar gjort.
En gemensam Nordisk hållning i en så här svår fråga skulle vara bra både för de i vården verksamma som verkar i hela Norden och för de svenska politiker som kommer att möta frågan på EU-nivå.
"Min ingång i denna svåra frågeställning var att utreda den enskilda människans rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna ta beslut om fortsatt livsuppehållande insatser eller t o m att kunna "sommna in" och dö något tidigare.
Jag ansåg då, och det har verkligen blivit än tydligare efter dramatiken kring det nu aktuella fallet, att det idag finns en praxis att kunna avbryta livsuppehållande behandlingar, och sätta in mycket stark smärtlindrande medicinering - vilket jag bejakar - men som inte är lika klart uttalad i gällande regelverk och där tillämpningen uppenbarligen skiljer sig mellan olika sjukhus och kanske mellan olika läkare."
Jag tycker att jag är tydlig enligt ovan, kanske rubriken kunde varit bättre.
Ska bättra mig.
Roland och hans utredning vill inte alls ha någon öppning för dödshjälp oaktat den enskildes egen vilja och hur svårt lidandet är.
Skicka en kommentar