fredag, december 12, 2008

Laddad försvarsdebatt.., tja.

För oss i försvarsutskottet var torsdagskvällen lite laddad, när nästa års försvarsbudget debatterades, klart ca halv nio, och jag länkar till den här.

Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.

Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...

Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.

Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...

Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:

Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.

Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.

I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.

I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.

Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.

Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.

Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.

Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?

Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?

Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.

Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.

Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.

Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.

Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?

Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.

Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?

En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?

7 kommentarer:

Wiseman sa...

För egen del (och i princip alla mina kollegor i grönt och blått också) undrar jag verkligen hur Regeringen och Alliansen har för avsikt att lösa följande ekvation (som du kanske redan läst om på min blogg):

- Regeringens planeringsanvisningar för Försvarsmakten låser budgeten till 40 mdr kr/år till 2014 i 2008 års penningvärde.

- Försvarsmaktens köpkraft minskar med 1,5-3 mdr kr ÅRLIGEN p g a ökade lönekostnader, inflation, teknisk faktor (teknik blir ständigt dyrare) och en rad andra orsaker. Det innebär att framåt 2014 kan försvarsbudgeten ligga på runt 30 mdr kr i dagens penningvärde. I absolut bästa fall, runt 35 mdr kr.

- Regeringen vill ha ett försvar med bättre förmåga och högre beredskap. "Gripbart här och nu" med stående förband med kontraktsanställd personal, vilket kommer att höja lönekostnaderna drastiskt jämfört med värnplikt.

- Samtidigt lovar man från Regeringen att inga förband läggs ner i närtid, vilket av alla tolkas som fram till valet.


Hur löser man nu denna ekvation med ökade krav på förmåga och beredskap, höjda personalkostnader men med en raskt minskande budget?

Wiseman sa...

Jag hade otur när jag tänkte. Naturligtvis menar jag inte 2008 års penningvärde utan det för varje år aktuella penningvärdet. Skulle det vara låst till 2008 års penningvärde skulle det ju vara så mycket bättre.

Staffan Danielsson sa...

Hej Wiseman

Som svar på din tänkvärda fråga vill jag hänvisa till mitt rätt utförliga resonemang i riksdagsdebatten, där jag lyfter fram vad Sveriges försvar kostar i procent av BNP relativt länderna i vår omvärld.

Och där t ex Sverige för 20 år sedan låg i täten tillsammans med Norge på ca 2,5 % medan vi år 2009 nog ligger lägst på 1,2 %. En oroande utveckling som jag menar bör analyseras i ett långsiktigt framtidsperspektiv.

Jag ställde också frågan till s om inte de som så starkt värnar den militära alliansfriheten bidrar till att i praktiken undergräva densamma genom att vilja minska försvarsbudgeten långt mer än regeringen.

Wiseman sa...

Visst vore det trevligt om vi fortfarande hade en försvarsbudget på 2,5% av BNP? Det kommer vi dock aldrig att få igen såvida inte allting verkligen går åt skogen och då kommer det med all säkerhet i alla fall att vara för sent. Jag tror heller inte att du förespråkar detta.

Dock borde Sverige, liksom man hade fram till 70-talet, ha en försvarsbudget som kompenseras för inflation, teknisk faktor och de andra faktorer som nu varje år gör att försvarsbudgeten tappar 1,5 – 3 mdr kr per år i köpkraft. Allt annat vore att lura sig själv. Det finns två klara nackdelar med att låsa den svenska försvarsbudgeten till BNP:


För det första fluktuerar BNP med konjunkturen och det är svårt att se att det skulle vara en fördel för Försvarsmakten. Snarast skulle risken för ekonomiska felkalkyleringar bli ännu större.

För det andra: Sverige är till ytan Europas största land efter Ryssland och Frankrike. Däremot har vi en av de minsta folkmängderna och därmed svårt att prestera en BNP på motsvarande nivåer. Ett lands försvarsbehov styrs först och främst av den yta man har att försvara (eller anser sig villig att försvara är väl tyvärr en tolkning man får göra idag?).

Hur ska man då göra med försvarsbudgeten? Sätt upp vilka uppgifter Försvarsmakten ska klara av att lösa, beräkna vilka resurser som åtgår för detta och tilldela dessa. Se sedan till att dessa resurser inte urlakas varje år. Det finns ingen som tror att man år efter år ska kunna köpa årets BMW 325 för 400 000 kr. Priserna stiger, de vet alla, men sysslar man med försvarspolitik är det tydligen helt tillåtet att på kommunistiskt planekonomiskt förbise detta.

Vad Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill i denna fråga, är idag av mindre vikt eftersom det är Alliansen som innehar regeringsmakten. Det är hos Alliansen initivet ligger och det duger inte att hänvisa till att den rödgröna röran är än värre kålsupare.

Jag understödjer alla politiska initiativ till kritisk granskning som görs av Försvaret och försvarspolitiken. Det enda sättet att se till att Sverige får ett bättre försvar är att politikerna bättre engagerar sig i försvarspolitiken och framförallt, lär sig mer hur dagens Försvarsmakten fungerar och framförallt, inte fungerar.

Staffan Danielsson sa...

Jag förordar varken att låsa försvarsbudgeten till procent av BNP (även om t ex Polen har det så, tror jag) eller att den ska ligga i nivån 2,5 procent..

Men p g av bl a inflationens effekter tycker jag att det är värdefullt att nu och då analysera hur Sveriges försvarsbudget utvecklas över tid i t ex procent av BNP och i jämförelse med länderna i vår omvärld.

Sverige som militärt alliansfritt land måste ju ha ett trovärdigt tillräckligt stark försvar och ta sitt ansvar för fred och säkerhet genom internationella insatser i nivå med länderna i vår omvärld.

En sådan analys kompletterar beslutsunderlaget inför kommande budget och flerårsbudgetar, och ger grund för just den diskussion som Wiseman efterlyser.

Säkert finns dessa analyser med i beslutsunderlagen till de svenska försvarsbudgetarna, men det har ett värde i sig att de också sätts på pränt och ger underlag till den löpande försvarsdebatten.

Wiseman sa...

Ja, de måste verkligen sättas på pränt och offentliggöras eftersom det annars är för lätt att begrava dessa graverande fakta inför beslutsprocessen. Det har vi sett alldeles för många gånger tidigare.

Anonym sa...

En liten rättelse på det Wiseman sa; Spanien är faktiskt också större än Sverige till ytan.

USA har en försvarsbudget på 20% av BNP om jag inte tar fel! Jag menar att vi borde lagstifta om att aldrig gå lägre än 10% till vår försvarsbudget! USA har ett nästan renodlat kapitalistiskt system, vilket Sverige nog aldrig kommer att kunna få, så att sträva efter 20% är nog orealistiskt. 10% är mitt realistiska mål!

M.v.h. Roger Klang, Lund