söndag, december 09, 2007

Bodström mobbar Ask

"Ordföranden i justitieutskottet, förre justitieministern Thomas Bodström (s), lägger skulden på justitieminister Beatrice Ask för krisen i polisen.

- Jag vet inte vad som är värst. Antingen har hon haft noll koll på det alla andra känt till eller så har hon ljugit för riksdagen."

Jag känner inte Thomas Bodström mer än som numera riksdagskollega, och jag borde kanske inte bry mig. Men jag debatterade signalspaning med honom i juni, och vet att när förhandlingarna med s lett till samsyn kallade han samman en presskonferens och sa att "Regeringen brutit förhandlingarna". Jag frågade honom tre gånger i debatten varför han for med osanning....
Men han svarade inte. Hans kalkyl var nog att det inte skulle uppmärksammas mitt i all kanonad i frågan, och det stämde nog.

Nåväl, även en ytlig läsning av riksdagens protokoll, och av Thomas Bodströms debatter med sin efterträdare Beatrice Ask, uppvisar en gedigen lärobok i härskarteknik och mobbing, på alla de sätt. Inte vilja kalla ministern för minister, ständigt upprepa att hon inte är jurist och ingenting begriper, osv.

Jag ska gå tillbaka vid tillfälle och lista en del av de mest tydliga exemplen. (I vart fall om ingen bättring sker). Idag nöjer jag mig med att citera Bodströms TT-uttalande om Rikspolischefens avgång (Notera att Bodström tillsatte honom, och i något dygn skvallrat om att han kan komma att avgå, troligen för att anfall är bästa försvar).

All skuld på Beatrice Ask, alltså, hon har noll koll eller ljuger. Inget ansvar alls däremot på den som tillsatte och skvallrade. Vilken total självupptagenhet.

3 kommentarer:

Lasse E sa...

Det är möjligt att du har rätt om Bodströms agerande mot justitieministern.

Vi är dock många som är tacksamma för att han stoppade signalspaningslagen. Däri inbegriper jag även vissa allianspolitiker.

Många har kallat Bodström för hycklare, men i FRA-debatten är det snarare motsidan som hycklar. Han kallar ju ändå saker och ting vid deras rätta namn. Bodström är värd en eloge för detta uttalande:

Signalspaning är inget annat än massavlyssning, bland annat av oskyldiga människor.

Ni i Försvarsutskottet kommer nog också att tacka er lyckliga stjärna att lagen inte blev verklighet 2007.

Kanske väntar en del obehagliga sanningar om FRA som kan ställa till det för er politiker. Eller tror du att den tillrättalagda information som utskottet fått ger en riktig bild av massavlyssningen hos FRA?

Det blir ingen lätt uppgift att lotsa denna lag genom riksdagen 2008. Många av dem som tryckte på JA-knappen i juni har redan uttryckt betänkligheter. Det har ju trots allt tillkommit en del information sedan bordläggningen.

Din partikollega Johan Linander har också kommit med ett förslag om att FRA:s hittillsvarande verksamhet bör granskas. Mycket efterlängtat och nödvändigt.

FRA:s spaning efter kalla krigets slut har inte kontrollerats på vederbörligt sätt. Detta vet ju även Försvarsutskottet. FUN har saknat såväl resurser som befogenheter.

Vi måste vara säkra på att det går att lita på FRA. Det cirkulerar nu många oroväckande uppgifter hos såväl journalister som politiker.

Minst två statliga utredningar har också riktat kritik mot den bristande tillsynen av FRA. Sanningen är att ingen vet i vilken utsträckning enskilda har drabbats av eterspaningen.

Ingen lagreglering i världen kan i så fall reparera de redan utförda kränkningarna. Däremot kan det finnas nyttiga lärdomar att dra inför behandlingen av den bordlagda propositionen.

Tänk om FRA faktiskt inte är den förträffliga myndighet som vissa påstår. Får det månne några konsekvenser för FRA:s framtida mandat och kontrollfunktionens utformning?

Staffan Danielsson sa...

Signalspaningsfrågan är svår, och jag hänvisar gärna till debatten i juni i frågan.
Socialdemokraterna var i princip överens med alliansen i frågan, men Bodström mindes centerpartiets utnyttjande av minoritetsskyddet vad gäller buggningen - som nu efter förbättringar är beslutat av riksdagen - och gjorde samma sak vad gäller signalspaningen. Skillnaden är att s krav redan var tillgodosedda, vilket gör agerandet lite märkligt i flera avseenden.

Fredrik sa...

Lyssnade på Anne Ramberg i Ekots lördagsintervju. Det var särskilt intressant att hon lyfte fram en speciell aspekt av FRA-lagen: trafikdatalagringen.

Ramberg pekade på att FRA ges möjlighet att massinhämta våra trafikuppgifter när de passerar landgränsen. Detta sker inom ramen för FRA:s egen metodutveckling.

Denna aspekt har helt försvunnit i debatten om FRA-förslaget.

Ingvar Åkesson framhåller gärna att syftet i detta fall inte är att utvinna underrättelser. Samtidigt står det klart och tydligt i FRA:s personuppgiftslag att sådan information mycket väl kan användas i underrättelseproduktionen.

Anne Ramberg varnade också för det omfattande informationsutbytet med andra länder.

Till detta kan läggas att regeringen redan i maj skapade en förordning, som ger klartecken till FRA att lagra trafikdata så lång tid som myndigheten själv anser nödvändig.

Det sägs ingenting om FRA:s trafikdatalagring i den riksdagsdebatt du refererar till. Varför?

Förklara också varför FRA ges rätt att massinhämta enskildas telefonnummer, e-postadresser och IP-nummer. Behöver verkligen FRA detta för att utveckla sin egen metodik eller hålla sig orienterat om förändringar i signalmiljön?