Jag skrev en debattartikel i Dagens Industri för några veckor sedan om den fossila gasen. Med summeringen att transportmängderna av fossila bränslen - olja och gas - genom Östersjön flerdubblats på bara några år, och fortsätter att öka. Att Rysslands intressen i Östersjön av fartygstrafiken är stora, och att en gasledning på bottnen kanske ökar behovet av att ha tillsyn över fartyg och ledning men inte i någon betydande utsträckning. Att Sverige kraftigt ska kräva att ledningen måste miljögodkännas fullt ut och att den inte får kopplas ihop med militära ändamål. Men att ledningen i övrigt - om den uppfyller dessa krav - får accepteras.
Handel mellan länder - även med energi - är i grunden freds- och säkerhetsbefrämjande, liksom handel med kol och stål lade grunden till EU för att förhindra kommande krig. Det finns förvisso mycket att säga om Rysslands politiska liv och utveckling, och många oroande utvecklingstendenser. Men Ryssland har väldiga mängder olja och gas, och kontinenten har väldiga importbehov av detta och det vore anmärkningsvärt om dessa båda parter inte kunde mötas i affärer, även om den ena är parten kan kritiseras för sin kommunistiska fruktansvärda historia och nuvarande ostadighet.
Vad gäller en ev avstickare in till Mälardalen från den eventuella östersjöledningen är jag mycket tveksam till om Sverige behöver mer gas, främst beroende på våra miljömål. Om tillstånd skulle ges är det avgörande att gasen ska ersätta främst olja i tung industri, främja gasens expansion som drivmedel och underlätta biogasens utveckling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar