I torsdags hade jag en givande debatt med biståndsminister Gunilla Carlsson, min interpellation här, och debatten här.
Asiens och latinamerikas länder utvecklar sina jordbruk och sin produktion starkt, medan Afrika står och stampar. En stor del av problemet, och lösningen, är att Afrikas länder - många - både brandskattar jordbruket och låter det konkurrera med inhemska priser långt under världsmarknadsnivåerna. Utan lönsamhet sker inga investeringar och ingen produktionsökning. Sverige bör ta upp och diskutera detta med sina viktigare samarbets(bistånds)länder!!
måndag, juni 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Läste din interpellation till biståndsminister Gunilla Carlsson och hennes svar.
Hon säger att ”en grundläggande förutsättning för effektiv jordbruksutveckling är ett uthålligt och långsiktigt politiskt stöd”.
Hon säger också ”det har blivit allt tydligare att marknadsutveckling är en nödvändig förutsättning för ett fungerande jordbruk, och denna insikt präglar också det svenska utvecklingssamarbetet”.
Du frågar dig ”varför har jordbrukets och landsbygdens utveckling i Asien och Latinamerika gått så starkt framåt medan Afrika stagnerar med fortsatt fattigdom och ofta hunger”? Du fokuserar på att jordbruket givits förutsättningar att erhålla åtminstone produktpriser i nivå med världsmarknadspriserna i Asien och Latinamerika.
Hon gör dig uppmärksam på att ”vi inte kan hålla på med prismekanismer i biståndspolitiken”.
Du säger att din interpellation handlar om helheten, äganderätt och stabila förutsättningar så att marknadsekonomins krafter kan göra nytta.
Det är en intressant debatt ni för, där biståndsministern ger uttryck för behovet av långsiktigt och uthålligt politiskt stöd som förutsättning för effektiv jordbruksutveckling samtidigt som du ger uttryck för behovet av äganderätt och stabila förutsättningar så att marknadsekonomins krafter kan göra nytta.
Jag har inte varit i Afrika men väl i Latinamerika och sett att stora framsteg görs. Min bild av vad som händer i Latinamerika är att det är de gigantiska infrastrukturinvesteringarna i vägar, kraftverksbyggen, tele- och datakommunikation som möjliggör utvecklingen som du lovordar. Det räcker inte att bönder får äga jordbruksmark ”långt ut i ingenstans”, och att de får världsmarknadspriser för sina produkter. Om marknadsekonomins krafter skall göra nytta måste hela samhället utvecklas.
Staffan det gäller att fokusera på huvudsaken, inte på ett aldrig så viktigt särintresse.
Jag anser att jag fokuserar på ett mycket viktigt område för Afrika.Men 70 % eller så av sysselsättning och BNP från jordbrukssektorn i många utvecklingsländer betyder det självfallet oerhört mycket om sektorn - och landet - kraschar som i Zimbabwe eller tillväxer kraftigt som i Thailand (hoppas jag!).
Och utan spelregler och förutsättningar som ger jordbruket täckning för produktionskostnader och ett överskott för investeringar så händer inget.
Jag instämmer i att självfallet beror ett Afrikalands utveckling - som alla länders - av ett samspel mellan alla verklighets- och politikområden.
Men att nedvärdera jordbrukssektorns mycket stora betydelse i många länder till ett "särintresse" känns som ett rätt inskränkt svenskt perspektiv.
Sverige och SIDA kanske har fokuserat på "huvudsaken" i flera decennier i våra stora årliga biståndssatsningar. Synd att situationen verkar rätt oförändrad för många biståndsländer trots detta, jämfört med vad som skett och sker på andra kontinenter.
Självfallet delar jag din uppfattning att jordbruksnäringen är mycket viktig både i Sverige och i utvecklingsländerna. Ändå tycker jag att ditt ensidiga betonande av självägande och att jordbruksnäringen skall få världsmarknadspriser för sina produkter är ett för snävt synsätt.
På vilket sätt kan ett land ge det inhemska jordbruket världsmarknadspriser om inte landet har en ekonomi som är så stark att landets egen befolkning kan efterfråga jordbruksprodukter som det egna landet producerar?
Är det inte så Staffan att kunskapen om odlingseffektivitet och utvecklad djurhållning är fundamentet i jordbruksutvecklingen. Att självägande inte är någon garanti för att nämnda utveckling skall komma till stånd, även om självägande i sig underlättar genomförande när sedan kunskapen väl finns på plats?
Skicka en kommentar